Frågan är väl mer om du äter även om du inte är hungrig?

Visst är det ingen fördel att äta snabbt och glupskt, men om du äter mycket, och det då dröjer länge tills du blir hungrig igen, så gör det egentligen ingenting, eller hur? Det är om du äter oavsett, som det kan vara ett problem.

Om du verkligen vill äta långsammare så kan du göra så här: Ta en så stor tugga som du bara kan, tugga den länge, ta en ny tugga som är hälften så stor och tugga väl forsätt på samma sätt tills maten är slut.

kombination tror jag! min mat- och sovklocka är oerhört tydlig. När klockan är lunch vill jag ha mat, oavsett hur mycket jag ätit till frukost! och samma på kvällen, när jag klivit av bussen hemma önskar jag att maten står på bordet (vilket den inte gör då min katt ännu inte lärt sig!) och DÅ gäller det att ha planerat eller att ha stenhård disciplin… annars rasslar snabbt lite nötter eller en knäckemacka ner.

Botrytis Du svarar själv på din fråga. Antingen kan du tugga längre och känna efter. Det säger du att inte lyckas. Då föreslår jag att du  minskar dina portioner med tex. en fjärdedel, tex genom att väga maten. Jag utgår ifrån att du som du säger äter för mycket.

Om man alltid har ätit sig proppmätt, måste man träna att äta sig ohungrig. Det går att lära sig för de flesta tror jag, men man måste vara motiverad. Här talar jag av egen erfarenhet. När ätandet och tuggandet i och för sej är njutningen är det ganska jobbigt, men inte omöjligt.

Lägg inte upp så mycket på tallriken. Lägg upp en mindre portion och ställ undan resten av maten. När du ätit upp portionen, vänta en stund och känn efter om du fortfarande är hungrig. Är du det får du ta en portion till.

Håller med om att du själv ger svaret. Tror dock inte att du behöver mäta och väga något speciellt, lägg upp en portion på tallriken och låt det stanna där.

jag har precis samma problem som du! Det verkar inte spela någon roll att jag nu äter mer mättande mat i och med lchf…

JAg få PANIK om jag inte blir riktigt mätt…

#7 Ätstörning?

Kanske är ett dumt tips, men ät på en assiett istället för på tallrik? Lurar ögat och kanske kan få dig att äta lite mindre i alla fall.

Man får inse att man har två former av hunger.. en metabol hunger som triggas av att man behöver energi och näring.. en annan som är en psykologisk hunger.. ofta kopplat till belöningssytemet!

Mättnad handlar ofta om att ett aversionsystem säger stopp.. tex så om man äter för mycket fett blir man illamående.. för mycket kolhydrater blir sk paltkoma osv!

Jag tror det handlar om varför man negligerar de aversionsignalerna.. för att tillfredställa behovet av dopamin.. det blir ett beroende!

Med ökande dopaminnivåer så mår man bra.. med sjunkande blir man låg!

Jag tror att man ofta dopar sig för att kompensera för annat som inte käns bra i livet!

"Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet där den förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglerar muskelrörelser, vakenhet, glädje, entusiasm, och kreativitet."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopamin

det här med att man måste lära sig "ställa om blicken" vid lchf känns viktigt. Man har liksom en bild av hur stor en portion skall vara, och detta ögonmått bör väl skilja sig mellan de olika kosthållningarna; kolhydratskost har större volym och lchf är mer energität och därför blir portionerna mindre.

Men det är verkligen svårt!

Prova fakir om det är svårt att hålla ner portionerna.

Assiett är faktiskt inte ett dumt förslag…

Våga testa att utmana dig själv med att t.ex hoppa t.ex lunchen. Jag lovar… du kommer inte att dö…

Gör mera soppor. En soppa som man mixar lämnar magsäcken långsammare än samma ingredienser som man äter fast. Det är också svårare att få i sig samma mängd som soppa. Speciellt om du faktiskt triggar på fylld mage. Dessutom är det svårt att äta lika fort som fast mat… iaf med tallrik och sked.

Jag brukar använda små bestik för att äta långsammare. Istället för vanligt matsked äter jag tex soppa med liten tesked. Och ja, det tar tid! :)

Jag tycker också att det är supersvårt (har nog inte lyckats riktigt än) att vara nöjd med att känna ohunger. Maten är ju så superdupergod att jag vill ta "lite till" och sedan ännu mer…

Suck! 

Det handlar nog om att inse att man har problem, och därefter bestämma sig för att låta bli att ta mer. Som Aniara4, konstaterade ovan så kan man lägga upp på tallriken och sedan stoppa undan resten av maten. Det är nog ett smart tips som kan fungera för min del. Tack!

Man kan också tänka på att notera vilken mat man tycker är extra god och har extra svårt att stå emot att ta om av även om man egentligen ätit nog. Äter jag "alltför god" mat alltför ofta brukar totalt intag bli för mycket. Må låta skumt men det blir enklare för mig i alla fall om jag låter "standard maten" vara mer lagom god - vardagsmat och sällan mat, kanske inte för att som ofta uppdelas att sällan maten nödvändigtvis inte är lika nyttig, utan för att det är mat jag personligen har lite svårt att hantera mängden av utan måste vara noga att bara laga vad jag vet är lagom eller helt enkelt inte äta alltför ofta. Kanske låter knäppt men det fungerar för mig.

Tack alla för superbra tips. Det mesta vet man ju, men det är skönt ibland att få ventilera och få ny inspiration. Att mat ska vara så svårt…

För min del som är en storätare har det varit en process som har tagit sin tid.. i början var det svårt att veta hur mycket som var lagom.. då maten är näringstätare och man var van att lassa hela tallriken full!

Iallafall så har jag på något sätt lyckats kalibrera om mitt ögonmått, om vad som är en lagomportion och för mig har mucket jandlat om målet med måltiden.. det har gått hand i hand med tänket på att äta nyttigare!

Jag äter numera mest för att må bra.. gärna så att jag står mig fram till nästa måltid.. metabol mättnad är ofta något som inträffar en halvtimme efter måltiden, då har som regel reflexen att vilja stoppa mer i munnen avtagit markant.. och har jag ätit tillräckligt förblir jag i det tillståndet fram till nästa måltidstillfälle!

Eftersom jag är singel så gör jag numera som på resturant.. jag lagar till och lägger upp direkt på tallriken.. då ser man med all önskvärd tydlighet vad som är en lagom portion!

Att laga mat o lägga upp i grytor tycker jag är onödigt och leder lätt till att man lagar mat för att fylla skålar o fat.. sen äter man upp allt.. det e ju så synd att kasta mat!!

Jag gör även så när jag lagar mat till fler.. serverar sovlet direkt på tallriken.. med garneringar.. och några få tillbehör för de som inte äter LCHF!

#17

Just det där du skrev skall du ta fasta på.. mat är inte svårt när du kommer på varför du äter.. du äter för att tillfredställa dina behov.. inte för att tillfredställa dina begär!!

Behoven är inte bara energi o näring utan kan även vara mer, en samlingsstund för familjen där man umgås och har trevligt.. är man ensam som jag skall den iallafall vara en trevlig stund!

Det kan också vara bra att fundera över vad som triggar en att äta mer än man tänkt. Att sötma triggar väldigt många står helt klart. Själv direkt ogillar jag söta smaker numera. Andra triggas av chokladsmak… gjorde biff med bambuskott häromdagen som som verkligen inte blev bra då den fick chokladsmak helt utan choklad… ush och blä !

Det som triggar mig är dock sälta och syrliga smaker… var storkonsument av piratpengar en gång i tiden  Samtidig sälta och dold sötma  genom syrlighet är dock en känd metod att få folk att äta eller dricka mer… det finns en anledning till att man har sälta i t.ex läsk.

Bambuskott. Kh-innehåll?

ca 3g totalt sett.

På fineli anger man 0.7g som digererbara.

Det finns dock småburkar i handeln med strimlade bambuskott och man kan misstänka att man tar upp de bättre (eller sämre om man ser det så). Själv köper jag skivade i en invandrarbutik. (280gr avrunnen vikt).. där gäller säkert 0.7g om man inte tuggar väldigt väl… bra mycket billigare dessutom. Mättar rätt bra dessutom

Tack.

Jag har tyckt att det varit lite svårt att "våga" minska portionerna i LCHF - jag vågar inte riktigt tro att jag ska bli mätt på så lite mat! (ÅT tidigare EXTREMT fettsnålt och då blev det ju STORA portioner istället. På den fettsnåla dieten fick jag dessutom jobbiga blodsockerfall när jag blev hungrig - vilket säkert spelar in och gör det svårare att ställa om…)

Mitt knep för våga minska på frukosten är att jag tar med mig t ex ett kokt ägg till jobbet och tänka att "jag äter ägget lite senare, som en andra frukost". Det brukar resultera i att det "plötsligt" är dags för lunch utan att jag behövt äta något ägg. Gör på samma sätt när jag äter lunch - "sparar utrymme" till det där ägget jag ska äta lite senare under eftermiddagen. Men som jag många gånger aldrig  känner något behov av.

Till middagen brukar jag tänka ut något fettrikt som jag ska fika senare under kvällen. Då är det lättare att äta lite mindre middagsmat. Och många gånger orkar jag ändå inget fika på kvällen.

I alla dessa fall gäller att OM jag känner behov av ägget/fikat så äter jag det. Man ska inte gå hungrig är min devis! MEN i förvånansvärt många fall så står jag mig hur bra som helst på det jag redan ätit - trots att det var mindre än vad jag trodde jag behövde.

Succesivt har jag sedan vant mig vid de mindre portionsstorlekarna och vågar tro att jag ska klara mig fram till nästa måltid på dem. Men så snart jag blir tveksam kör jag med mitt knep igen!

vilket bra knep Minett! Låter som något jag gjorde en gång.

Det är nog viktigt att inte stressa kroppen och få den att tro att den skall bli utan näring, för det är ju då man överäter!

Men kan man på låg sikt försäkra kroppen att det alltid kommer finnas mer mat inom snar framtid, blir det lättare!

Anna Halléns handflatemodell har hjälpt många. Även mig.

Hon skriver så här:

"Annas handflatemodell. En handflata kött, fågel, fisk eller ägg. En handflata med grönsaker OVAN jord. En näve med fet god sås. Denna fördelning gäller alla måltider, även frukosten."

Hon skriver även om hunger i samma inlägg:

http://www.annahallen.se/hunger-och-stooor-overvikt

Kanske det kan hjälpa?

Vänliga fjällhälsninsgar från en Fjällmor med långsam viktnedgång men som ändå om ett ynka kilo firar minus 25 kilo.