Likaså att använda begreppet ohungrig i stället för mätt!!

Jag tycker en omdefinition av ordet mätt är bättre faktiskt, det behövs inget nytt ord. Mätt = inte längre hungrig, proppmätt = ätit så mycket man orkat.

Håller med er båda och bidrar till ordvrängeriet med att vi alltid ska tala om LCHF som en kost och benämna svältmetoder dieter

#3 Antar att man kan köra på det argumentet eftersom LCHF och andra lowcarb "dieter" till skillnad från alla "normala" dieter inte är en svältkost, kalorirestriktion är oftast inte med på kartan utan vi låter kroppen säga till om hur mycket den vill ha.

Det beror på vad man menar med kalorirestriktion, man bör alltid vara noga med att påpeka att man aldrig ska skära ner kalorierna till en sådan grad att man får gå hungrig. Men det finns ju ett antal exempel på folk som ätit mer än vad deras kroppar behöver, t ex ätit fem-sex gånger om dagen på bestämda tider av gammal vana, fastän de inte hunnit bli hungriga, och på grund av det inte går ner i vikt, då behövs såklart en form av kalorirestriktion, även om man inte behöver kalla det just kalorirestriktion, utan snarare att inte äta förens man är hungrig. Det är skillnad på att äta så mycket man vill och att äta så mycket man behöver. Att äta så mycket man vill går oftast inte att förena med viktnormalisering för den som väger för mycket.

… och att sluta när man är mätt enligt JAUS definition och inte proppmätt vilket är det många ser som "mätt".

Mätt må ha en bra definition redan, men många har en "fel" inre definition av det - och då är det en pedagogisk poäng med det föreslagna "ohungrig"

Ofta kan man demonstrera skillnaden för sig själv genom att jämföra hur mycket man väljer att äta av en specifik måltid om man kryddar den "jättegod" jämfört med om man tar samma måltid och utesluter de mesta av smaksättningen och skillnaden mellan hur mycket man äter av de två om man var lika hungrig från början - däri brukar skillnaden mellan mätt/ohungrig och proppmätt/ätit för mycket ligga.

#5 Du menar att det skillnad mellan medveten och omedveten kalorirestriktion?

#6 Jag tycker det är betydligt vettigare att omdefiniera ordet till sin ursprungliga betydelse, istället för att hitta på ett nytt ord som egentligen inte behövs. På detta sätt ändrar man också den felaktiga inre definitionen istället för ge vika för den och därmed acceptera att den är korrekt.

#6

Personligen ser jag inget problem med att äta sig proppmätt egentligen, jag gör det ibland, då behöver jag äta mer sällan, äter jag ett halvt kilo fläskkarré med mycket kryddsmör och beasås till "frukost" håller jag mig mätt hela dagen. Att äta rejält men mer sällan passar en del bättre än att äta ofta och mindre per portion.

#7

Jag menar att man inte ska dra likhetstecken mellan kalorirestriktion och svältportioner, ett råd om kalorirestriktion handlar (iaf när jag delar ut ett) om att man ska prova och se vart gränsen för ens egen mättnad går, istället för att som en del gör äta "fritt" dvs så mycket de känner för, vare sig deras kroppar egentligen hade blivit nöjda med mindre eller inte.

#8 Begränsar man medvetet kalorintaget då går man på diet. Jag begränsar inte kalorier utan låter kroppen själv bestämma takten.

Jag äter mig också proppmätt, speciellt om jag inte ätit på länge.

Jag begränsar inte heller kalorier, jag lyssnar på hungersignaler, men om någon som äter 3000 kalorier om dagen får rådet i att i någon vecka prova och äta bara 2000 kalorier om dagen och se om de blir hungriga men inte blir det utan håller sig mätta och nöjda ändå kan man helt klart säga att en sådan kalorirestriktion är lämplig att göra, iaf om man behöver tappa vikt. Skaldeman har många exempel på folk i sin senaste bok som ätit mycket mer än de behövt och dem ger han tipset att inte äta mer än deras kroppar behöver, vill man kalla det att gå på diet så kan man väl göra det, men det är absolut inget fel att ge en sådan rekommendation, däremot är det fel att be dem dra ner på kalorierna så mycket att de får gå hungriga. Det är faktiskt bevisligen så att många äter mycket mer än vad som behövs för att de ska kunna känna sig mätta och nöjda, varför de gör det vet jag inte, det är väl folk som använder maten till något mer än näring.

#8 För de som det fungerar för går det bra att göra så, tyvärr verkar inte allas mättnadsignaler fungera som de ska, en del verkar bli hungriga (minst) lika fort efter en stor måltid, speciellt om inte kolhydraterna är låga (nog)

#11 Ja, för ju mer man äter desto striktare måste man vara eftersom mängden kolhydrater är högre för en som har samma energifördelning på intaget som en annan som äter mindre.

En del personer vet heller inte skillnaden på sug, tröstätande, stress eller tristess och andra liknande signaler som inte är reell hunger, och med reell hunger menar jag att kroppen har underskott på energi  och näring(mat + det fettreserven släpper till).

Man ska inte ha ett sådant underskott, över tid, då det ofta leder till binge-ätning och potentiell ätstörning. MEN det är absolut inte fel att bli reellt hungrig innan man äter nästa gång, och absolut inte farligt. Om man slaviskt äter efter klockan är nog risken betydligt större att man äter lite för mycket om man vill gå ner i fettvikt, och för lite eller inget tas från fettreserven. En del sådana personer kan nog t.o.m. må bra av att se till att bli verkligt hungriga innan dom äter nästa mål, kanske t.o.m. prova på IF för att lära känna sina egna signaler på nytt.

Andra personer som inte har tendenser att äta av fel orsak kan å andra sidan må bäst av regelbundenhet, inte minst personer som har svårt att överhuvud taget bli hungriga… vi är alla olika här.

Själv har jag t.ex svårt att lägga mig reellt hungrig… det brukar alltid sluta med att jag inte somnar och ändå går upp efter ett tag och äter något… och då är risken betydligt större att det blir något felaktigt, men snabbfixat. Bättre då att äta något proteinrikt innan man lägger sig. Att vara hungrig på dagen däremot har jag inga som helst problem med…