Idag träffade jag på en väninnas mamma, en mycket trevlig och omtänksam kvinna! Hon gratulerade till viktnedgången (22 kg hittills) och sa att jag varit duktig och "jag förstår att du har kämpat".

Jag tackade så mycket och sa kontrade med att jag inte behövt kämpa ett enda dugg. Att jag inte klarat av någon direkt motion (pga utmattningen och en helt slutkörd kropp) men att jag nu försöker röra på mig mer och mer allt eftersom jag klarar det. Det är lika kul varje gång att se folks miner när de hör att man inte behövt kämpa eller ha karaktär mm.