Kan nån förklara hur det funkar?
Hej!
Jag har en fråga anågående hur det här med LCHF funkar. Jag förstår så mycket som det här med ketos; äter man för lite kolhydrater måste kroppen gå över till att omvandla fett. Så långt är allt logiskt och bra.
Men om man då har ett stort fett intag; varför tar kroppen av det lagrade fettet och inte det fett man stoppar i sig?
Jag har letat och letat efter ett svar på min fundering, men inte hittat någon. Kan någon här hjälpa mig?

Det gör den inte. Ketos innebär bara att kroppen drivs på fett istället för på socker, den väljer i första hand att ta från det fett du äter, så äter du så mycket så att kroppen får all energi den behöver från maten går du inte ner i vikt. Men äter du lagom (dvs äter dig mätt, varken mer eller mindre) så kommer kroppen få sin energi både från det du äter och från lagren.
"Men om man då har ett stort fett intag; varför tar kroppen av det lagrade fettet och inte det fett man stoppar i sig?"
Det är just det man gör. Äter man fett minskar förbränningen av kroppsfett, precis som när man äter kolhydrater.

"Äter man fett minskar förbränningen av kroppsfett, precis som när man äter kolhydrater."
Fast äter man inte så ställer kroppen in sig på svält, så att äta så lite som möjligt för att kroppen ska ta så mycket som möjligt från lagren håller inte någon längre period, kroppen skruvar istället ner sin förbränning. Bästa sättet för långsiktig viktnedgång är att hålla proteinet på en lagom nivå, hålla nere kolhydratintaget kraftigt för att hålla blodsockret jämnt så man slipper insulinpåslaget, och sen äta så mycket fett som behövs för mättnad, varken mer eller mindre, äter man mindre ställer kroppen efter ett tag in sig på svält och man slutar tappa vikt, och äter man mer ger man kroppen allt den behöver genom munnen och då tar den inget av lagren.

Vad man menar med ett stort fettintag är att fettets andel av ditt energibehov skall vara högt.. dvs man skall alldrig äta mer än sitt behov!
Om/när man väl har ökat kroppens förmåga att använda fett som huvudbränsle så är det inte helt ovanligt att regleringen av energin till dina celler fungerar bättre.. dvs dina fettdepåer fungerar mer som det var tänkt.. de lagrar vid överskott och släpper i från sig vid underskott!
Som regel leder det till att man står sig längre mellan måltiderna på allt mindre mat!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Tack för era svar!
Då är det lika logiskt som det verkar.
Men då förstår jag verkligen inte hur "alla" här på KiF kan rekommendera att man äter MER fett om man inte går ner i vikt. Okej att man inte går upp i vikt, men är det viktnedgång man är ute efter så är det ju värdelöst att äta mer fett, även om man är i ketos.
Det kan ju förklara varför jag inte går ner i vikt; jag äter helt enkelt mer kalorier än jag förbrukar. Hädanefter blir det kolhydratfattigt OCH kalorireduktion. Vad tror ni; 1500 kalorier för en 40 årig kvinna, 90 kilo, 166 cm och ett extremt stillasittande jobb?

Det är ett ganska vanligt missförstånd att tipset om att äta mer fett skulle innebära att man ska slänga på ett extra lager smör på det man redan äter, så är det inte, det är möjligt att folk skulle behöva vara lite tydligare när de ger det rådet, meningen är att man ska öka -fettandelen- på maten, inte öka den totala energimängden, man ska alltså dra ner proteinet till lägstanivån som krävs för att inte tappa muskler (det brukar vara ett gram per kilo normalvikt, så har man 60 kilo som målvikt innebär det 60 gram om dagen) och minimera kolhydraterna ännu mer och ersätta de kalorierna med fett istället, så att man ändå hamnar på samma totala energiintag.
Jag skulle rekommendera att du snarare börjar i andra änden, du äter ett gram protein per kilo normalvikt om dagen, håller nere kolhydratmängden så mycket du kan utan att maten blir för tråkig, och fyller på med så mycket fett du behöver för att vara mätt, inte mer, men inte heller mindre. Att börja med att sätta en kalorinivå och rätta sig benhårt efter den är sällan en bra idé.

Vad vi säger om 1500 kcal till en person som väger 90 kilo? Se inlägg #3 om vad som händer vid svält.
FÖRST måste man ställa om till fettförbränning. Det tar ett litet tag, och man kan behöva äta ordentligt i början. SEN när man ställt om ordentligt kan kroppen börja knapra av lagren, och förhoppningsvis känner man då att man blir mätt fortare/håller sig mätt längre, och då anpassar man sig efter det och äter så mycket man behöver men inte mer.
Men kroppen måste få säga till själv när det är dags att börja dra ner på maten. Försöker man pressa den genom att äta mindre och gå hungrig ställer den istället in sig på svält och lägre förbränning.
Jag vet att det tar tid. Men efter 6 veckor på max 20 kolhydrater om dagen och nu en viktuppgång på 2 kg så är uppen bart 2000-2300 kalorier/dag på tok för mycket för mig. Jag ligger i procent på 74-78% fett, 18-21% protein och 4-5% kolhydrater.. Menar du allvar att 1500 kalorier/dag skulle vara svält? Jag har verkligen svårt att tro det. Hur mycket anser du i kalorier att man ska äta för att inte klassa det som svält?
Mitt stora problem är att jag under dessa 6 veckor på lchhf, har mått verkligen dåligt och att dessutom gå upp i vikt (när det är själva anledingen till att jag börjat lchf:a) är verkligen deprimerande.
Har en annan tråd där jag söker hjälp. Den som har synpunkter får gärna läsa mer där:
http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=28c19c59-9c11-455a-8ef5-003ed3c3a2aa

Det är alltid vanskligt att sätta en strikt kalorigräns.. dels för att den varierar från dag till dag och sen för att det varierar från person till person!!
Gör så här istället.. testa hur mycket du behöver äta till frukost för att stå dig till lunchen.. testa sen hur mycket du behöver för att stå dig till nästa måltid.. osv, osv.. räkna sen ut hur många kalorier det blev.. där har du ditt eget kaloribehov!!
Var sen uppmärksam på om det varierar.. beroende på olika faktorer!!
Det är som sagt fettets andel av ditt energibehov som skall vara högt!!
Och märk väl.. det är helt naturligt att bli hungrig strax före nästa måltid!!
Sex veckor är ingen tid alls att utvärdera hur kosten fungerar på dig.. på sin höjd har hjärnan vant sig vid ketoner.. ge det iallafall tre månader.. innan du utvärderar!!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Men om viktuppgången fortsätter i den här takten, då har jag ju gått upp mer än 10 kg på tre månader. Det vore en absolut katastrof för mig.
Jag hade hoppats att gå ner åtminstone 5 kg till jag fyller 40 i april men det känns mest som om jag får vara glad om jag inte har gått upp 5 kg till min 40 års dag…

Går du inte ner i vikt kan det bero på flera saker, det kan vara så att din kropp är otrygg och att den därför vill spara (det finns extremexempel på jojobantare som haft en så otrygg kropp att de trots 50 kilos övervikt stått helt still i ett helt år på LCHF, för att sedan under andra året tappa hela sin övervikt), det kan vara så att du äter något du inte tål, nötter, grädde, crème fraiche, för mycket grönsaker kan alla vara bromsande, en del behöver dra ner på kolhydraterna till så lite som fem gram om dagen, och det kan också vara så att du äter mer än du behöver och därför ger kroppen all energi den behöver via munnen, men om det skulle vara fallet så är det som sagt inte lämpligt att istället skära ner på kalorierna så mycket att du börjar gå hungrig, du kan absolut prova om du faktiskt klarar dig och blir mätt på 1800 kcal istället för 2300, men det är absolut inte meningen att man ska gå ner till en så låg nivå att man är hungrig långa perioder, man ska som sagt hitta den nivå där man är mätt, eller ohungrig, varken mer eller mindre.

För mig tog det tre månader innan något hände.. och den stora skillnaden vara att jag inte längre orkade äta när det var lunch.. varvid jag fick dra ner på frukosten.. för att bli hungrig vid lunch!!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
*varning för långt och flummigt inlägg* 
Vi är ju alla individer. Jag har provat lite olika sammansättningar av lågkolhydratskost under ett par år nu och insett att ledordet för mig om jag vill gå ner i vikt och ha gott om energi/må bra är lyssna på min kropp och att äta "ojämnt". Jag registerar i minmat men begränsar inte ngt utifrån de siffrorna.
Mitt kaloriintag varierar mellan 1300-2100 per dag. Ofta är var 3:e-4:e dag en "ätardag" och så glider jag naturligt ner till ett rätt lågt intag nästa dag och sedan stegras kalorierna gradvis till nästa "ätardag".
Jag äter 1-3 måltider per dag (ibland IF:ar jag) och vid 1-2 måltider i veckan så äter jag mer kolhydrater (dagsintaget landar då kanske på 50-80 g).
Jag har testat med en fast kalorigräns och max 20 g kolhydrater men det funkar inte så bra för mig. Jag står still viktmässigt då. Vissa dagar så blev det för lite mat i förhållande till mina hungerkänslor.
Om min kropp alltid får samma kaloriintag i samma ratio hela tiden så kanske den "vänjer sig" och anpassar förbränningen därefter? Samtidigt kan jag väl inte påstå att jag medvetet försöker lura min kropp, snarare så lyssnar jag ju på den.
Så olika saker funkar för olika personer, det gäller "bara" att hitta rätt och det kan ta ett tag att hitta dit. Jag håller nog med Zepp i förslaget att testa och äta och registera (inte begränsa) och se vad du kommer upp i när du äter "på känn" så att säga.
#8: Personligen tycker jag inte att 1500 kcal är att klassas som "svält", men du skulle ju kunna säga att du håller dig inom spannet 1500 kcal- 1800 kcal? Så ligger du inte ständigt på samma låga nivå, utan får lite variation i energiintaget. Sedan är det väl så att du inte ska äta så mycket energi som dina 90 kg kräver,utan ligga strax därunder.
Det kan ju vara en god idé att titta lite på varifrån dina kolhydrater kommer från också, eftersom det finns många olika sockerarter som påverkar oss på olika sätt. Kanske, kanske det inte är kalorierna som är den största boven i din viktuppgång? Jag kan tex med lätthet äta en hel del grönsaker, men måste vara väldigt snål med sådant som bär och yoghurt.
#5 Ibland äter folk väldigt fettsnålt och har gjort det ett längre tag. Det är som att deras kroppar måste bli trygga och känna att den får bra med mat o fett för att börja släppa.
Går man inte ner i vikt ska man minska kolhydrater och framför allt då sådant som mejerier, frukt, nötter osv.
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Jag kan bara prata efter egen erfarenhet. Men för mig går viktnedgången bäst när jag rör på mig och styrketränar samtidigt som jag äter LCHF.
Så här äter jag:
Före träning: en äggmjölk eller en drink med vassleprotein+kreatin.
Frukost: omelett på 1 ägg, halvt pkt bacon, ost, broccoli, tomat.
Lunch: ca 200g kyckling/fläsk, ibland med grönsaker, men oftast som det är eller med någon avokado..
Middag: ca 300g kött av något slag(kyckling, fisk, biff, fläsk, lamm) med grönsaker och gräddsås.
Vet inte vad det blir i kalorier, men det fungerar i alla fall. Har gått ner 22 av mina 24 gravidkilon på 4 månader..
Sen kan man ju tillägga att amningen tar väl lite av mina kcal..
#17
Tack men jag har läst den infon och där finns inget svar på min fråga.

Om det handlar om huruvida kroppen tar av depåfettet i stället för dietfettet så är svaret.. det gör den i princip inte.. för ger du kroppen allt fett den behöver via munnen så har den ingen anledning att röra fettdepåerna!
Finessen med att ha en hög andel fett av sitt energibeov är att man uppgraderar kroppens förmåga att använda fett som bränsle, varvid vanligtvis även de enzymer som bryter ner depåfettet blir mer aktiva!
Det som då kan inträffa är att när du äter så lagras överskottet och när energinivåerna i blodet sjunker så tas det av depåerna.. vilket leder till att du står dig längre mellan måltiderna.. ofta på mindre mat!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Tack för era erfarenheter, tips och råd!
Jag får väl ta en fundrare på om det här verkligen är något som passar mig. Om jag vågar gå upp ännu mer i vikt för att se om det eventuellt vänder om några månader. Jag vet fatktiskt inte hur länge jag orkar må så här dåligt och dessutom gå upp i vikt; för jag tvivlar på att det finns några garntier för att lchf funkar för precis alla människor.
Postivit med lchf är man man är mätt. Men det är jag ju när jag äter kolhydrater också. Och i nuläget går jag upp mer i vikt av lchf än kolhydratkost, och av kolhydratkost mår jag inte heller dåligt som jag gjort sedan jag började med lchf i början av februari.
En annan sak är det där med att dra ner ännu mer på kolhydraterna. Jag vet att det inte kommer att funka. Jag ligger på vardagarna på mellan 10 och 15 kolhydrater och på helgerna på max 20. Att dra ner ännu mer, kommer göra kosten allt för trist och tråkig, och då kommer jag ge upp och börja äta frukt och sushi och annat gott. För mig är inte en köttbit med kryddsmör någom njutning men en bit kött med lite ädelost och en bit broccoligratänge; DET kan jag leva länge med.

Mnja.. varför äter du inte din brocoligratäng.. det finns inget som säger att ett minimum av kolhydrater skulle vara det mest optimala.. det viktiga är att ditt huvudsakliga eneriintag är fett!!
Jag äter en hel del grönsaker, det blir inte mycket kolhydrater på det som får plats på en tallrik!
Man skall äta grönsaker på denna kosten hävdar jag bestämt!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#21
Fast det är ju det många förespråkar; färre kolhydrater och mer fett.
Med broccoligratängen kommer ju kolhydrater inte bara från broccolin utan även från grädden. Och när man väger och kollar hur mycket kolhydrater det blir så kommer man upp i 4 kolydrater på 150 gram broccoli. Blomkål ska vi inte tala om; fyller man mattallriken med det så landar man ju på hur mycket kolhydrater som helst (ve och fasa…)
Jag menar att jag tror inte att jag skulle klara av att äta under 10 kolhydrater per dag för då skulle min kost bli så enformig att jag skulle ge upp. För att hamna under 10 kolhydrater behövs inte mycket; bara de två frukostäggen innehåller ju 1,5 kolhydrater.

Finns ingen anledning att gå från fettskrämd till kolhydratskrämd!!
Så länge du är frisk och inte diabetiker kan du äta mer kolhydrater!
Finns inget som säger att ett minimum av kolhydrater är det allra bästa för dig.. är man däremot insulinresistent har man inte mycket val!
Det viktiga är fortfarande att din huvudsakliga energiintag kommer från fett.. för att aktivera din fettoxideringsförmåga.. men ingen skall äta mer än sitt energibehov!!
Med mindre kolhydrater och mer fett menas att man skall dra ner på kolhydraterna och ersätta energin från dessa med energi från fett.. varken mer eller mindre.. det finns inget magiskt med denna kosten!
Man får lära sig nya proportioner.. ponera att man är en stor stark karl som äter ett halvt kilo potatis om dagen.. han vill ersätta detta med fett.. det blir ungefär 50 gram smör.. omräknat till tre måltider blir det ung 16 gram per måltid!
Han vill dessutom gå ner några kilon så då minskar han på fettet så det blir 10 gram per måltid.. det blir väl en tesked extra smör per måltid tror jag!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.