Personlig sabotage?
Hej på er alla!
Är ny på detta forum, men har ätit mer el mindre strikt LCHF i snart 5 mån för att slippa mina jobbiga IBS besvär. Och vilken skillnad det är! Sålänge jag håller mig borta från kolisar, pasta och socker i synnerhet, så är magen glad.
På köpet har jag gått ner ca 5 kilo som tydligen var överflödiga, som en bonus sådär :)
Nu till problemet…. Jag är expert på att förstöra för mig själv och göra dåliga val, även fast jag VET hur jobbiga konsekvenserna blir.
I början var det mest när man var bortbjuden på middag, just för att inte vilja besvära med särskilda önskemål. Nu har jag meddelat alla i familje- och vänskapskretsen men avstegen kommer allt tätare trots det!
T ex var vi igår på middag hos svärmor, det serverades köttgryta m ris och revbensspjäll, samt tårta till efterrätt. Det logiska här vore ju att ta av allt utom riset och tårtan, ingen skulle höja ens ett ögonbryn, men NEJ! Dum som jag är tog jag för mig av allt, med magkramper som resultat.
I helgen lagade jag en soppa och HADE I RIS fastän det inte ens stod så i recpetet! Varför??? Känner mig som en unge som testar gränserna och slår med huvudet mot väggen gång på gång..
Det känns som att jag är rädd för att lyckas/misslyckas, för så fort allt känns bra i magen (ingen svullnad, bra toarutiner osv) så blir jag övermodig och börjar äta 'fel', som om kolis-marginalen helt plötsligt blivit större när kroppen mår bra.
Samma sak gäller när någon påpekar hur smal jag blivit, då känns det okej att fuska för 'det var ju ändå inte meningen med kostomläggningen'. (Viktnedgången är varken oönskad el ovälkommen, men visst känns det bra att dra 38/40 snarare än 40/42) Jag väljer att ignorera hur dåligt jag mår i dagar efter, både fysiskt och psykiskt.
Och har jag väl börjat dagen dåligt, med t ex glömd matlåda och ett följatkligt dåligt lunchval, ja då känns dagen 'förstörd' och då fortsätter jag ofta göra dåliga val.
Igår mådde jag piss och alltså kommer jag vara strikt de närmsta dagarna, men minnet är kort och jag är rädd att 'falla dit' igen.
Hur ska jag förändra mitt tankemönster för att hålla mig på banan? Hälsan borde vara motivation nog, men tydligen räcker inte det. Hur gör ni andra därute?
Ingen i min närhet stöttar min övergång till LCHF fullt ut, så jag har heller ingen som hejjar på mig när jag är duktig, eller ber mig tänka till innan jag smakar på kladdkakan jag bakat till gästerna. Snarare tvärtom så vill de flesta se mig 'äta som vanligt' igen. Hur gör ni andra som kämpar lite i motströms?
jag känner så väl igen det där eftersom jag har liknande problem med magen!
Ingen förstår hur jobbigt det är och att det begränsar mitt liv, utan tycker kanske att jag är "löjlig" som håller på att "bråka" om mjöl och uppsvullen mage.
Vet inte vad man ska säga för att de ska ta en på allvar!
Hoppas det kommer bra tips i den här tråden…
Vi är alla olika, så är det bara… Och vi reagerar olika på omgivningens signaler vid en förändring.
Jag är helt grön vad gäller LCHF, är inne på min 2:a vecka. Vi är två i familjen, jag och min sambo. Han kan ge mej gliringar etc. för att jag petar i mej så mycket fett. Men jag är en envis person och nu har jag bestämt mej.
En förändring är aldrig lätt, och oftast börjar just den här förändringen hos DEJ! För mej gäller det att acceptera och köra på, nu är det som det är och jag ska banne mej göra det bästa av läget för att det är för min egen skull.
Ursäkta min rättframhet; men hur ska din omgivning kunna acceptera din kostomläggning och din livsstil - om du själv inte gör det, utan fuskar för att inte vara till besvär - eller rättare sagt vara andra till lags????
Att baka kladdkaka till gästerna är ju snällt, men är det så snällt mot dej själv? Finns massor, massor av mumsiga recept på efterrätter, bakelser som är helt på LCHF nivå…
Lycka till!
En förändring är som ringar på vattnet - det börjar i mitten (hos dej!)
Du är värd att må bra, och du är värd att ta hand om dig själv och sätta dig själv främst.
Unna dig det!
Det är din kropp, det är dina val! Gör BRA val för dig själv för att du vill, och för att du är värd det!
Omgivningen får göra sina val och stå för dom, precis som du gör dina. Sätt dig själv i första rummet och säg till dig själv att "Jag är värd att äta det jag mår bra av! Jag behöver inte ursäkta mig för andra, inte förklara, inte offra mig. Det här handlar om MIG, inte dom."
Lycka till!
Jag skulle vilja tipsa dig om den här bloggen: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11517168
Hon som skriver, Monique, har flyttat nu till den här bloggen där man kan fortsätta följa hennes framsteg: http://www.lifezone.se/
men det är i den första det står en massa riktigt bra saker, eftersom det är hennes första blogg och nybörjarerfaranheter hon skriver om där. Bland annat skriver hon om att vårt val, tror att det var här: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12548792
och hon har sååå rätt! Hon är verkligen en inspiration och jag älskar hennes bloggar.
Det finns mängder med bloggar därute där folk delar med sig av sina erfarenheter och se hjälper verkligen, så mitt tips är att försöka läsa på så mycket som möjligt.
lycka till!
Starta ny diskussion