Hon verkar äta fakir just nu, se "vanliga frågor och svar" uppe till vänster.

Låter som att hon har gett sig på vad som kallas "fakir", det innebär mer eller mindre att man bara äter kött, fisk, ägg, fågel osv stekt i smör eller kokosfett, och inget annat. Det är vanligen något man bara tar till om man inte når några resultat på måttbandet, spegeln eller vågen. Det är inte farligt, bara enformigt. De flesta av oss äter ovanjordsgrönsaker och fullfeta mejerier, men det finns de som inte kan äta dem och gå ner i vikt samtidigt, de som är väldigt känsliga för socker (vare sig sockret kallas läsk, frukt, fullkornspasta eller mjölksocker). Att en 14-åring skulle ha utvecklat en sådan insulinresistens att de måste vara så strikta låter dock inte helt rimligt.

Glömde att tillägga att ingen i vår familj någonsin varit överviktiga. Och hon är 164 cm lång. Innan hon la om kosten vägde hon 60. Men på slutet har vi hört från många håll folk säga att vad smal hon blivit. Och det kan vi ju se också att hon absolut inte är uppe i några 60 kilo nu. Och hon har dragit ner på smör rejält också. Biffar äter hon mest varje dag. De får innehålla nötfärs, tiill 500 g absolut bara 1 ägg och vatten till lagom konsistens. Jag tycker mest hon äter protein, men jag har ju inte full koll riktigt. Och skolmaten torde hon inte våga äta

Det beror på hur man äter =) Jag förstår din oro, hade jag ingen kunskap så hade jag undrat också.

Din dotter verkar vilja följa det vi kallar fakiren. Det är inget farligt, utan man äter fett, kött och ägg och smör. Det är ganska strikt kost, och många börjar så, för att riktigt komma igång med kosten.

Det som är viktigt för henne är att hon får i sej tillräckligt. Hon vet säkert, eftersom jag känner igen det du skriver. Jag har skrivit till henne någon gång här inne. Är det samma flicka, så är hon väldigt vuxen och medveten i sitt val =) Det har du märkt eller hur?

Är det hon så har Hon har läst på jättemycket. Låt henne laga sin egen mat om hon vill, låt henne laga till er alla någon gång i veckan till att börja med, för att visa att ni inte tycker det är någon stor sak. OM inte annat för att känna om du själv blir mätt av samma mat. Blir du mätt, vet du att hon blir det också.

Jag har en son på 17 nu, som var 16 när jag började med kosten. Han äter samma som jag här hemma, och han har fått så mycket energi, växer som han ska, men midjemåttet har minskat till det bättre. Han har valt själv. Han känner sej piggare, och tandläkaren har berömt honom för att hans tandkött blivit så bra, likaså hans acne, som har varit fruktansvärd i flera år. Så han är glad, och steker sitt ägg och bacon här själv på morgonen, käkar bantarbiffar (han kräver att det ska finas i kylen jämt) och är glad och nöjd. Han går på gym ett par gånger i veckan och hans fysik är faktiskt bättre.

Så bekymra dej inte för hennes val av kost, utan läs på här inne, om hur mycket hon ska få i sej av fett och proteiner för att få i sej det hon behöver. Multivitamin, och omega3 är ett bra komplement, för att vara på den säkra sidan.

Att föra en positiv dialog med henne, gör ju att du får bättre insyn i vad hon äter =) Det är bättre att hon vågar visa vad hon äter, än att hon smyger. Gör en kostdagbok tillsammans. Och kanske kan ni komma överens om att om ni äter som henne en dag, så kan hon äta broccoli eller nåt annat hon väljer någon gång då och då till köttet.

Tycker det var otroligt bra gjort av dej att komma in och skriva. Man får inte reda på något annars =)

Jepp det är fakir hon äter. Men hon har inte övervikt så varför hon äter fakir? Det är frågan.

#3 Hon verkar äta för lite fett, äter hon bacon? Smör ska gå bra även under fakir.

Hjälp henne 'bara' att se till, att hon inte äter för lite fett (smör/kokosfett är bra alternativ om hon vill "fakira") så att hon lever nästan uteslutande på protein (överskott av protein omvandlas också till 'kolhydrater'/glukos i kroppen).

Ägg är en jättebra näringskälla - så mat med ägg i är jättebra -  i biff, omeletter, gratänger, stekt, kokt osv. Äter hon duktigt med ägg så får hon i sig även vitaminer av alla möjliga slag.

I övrigt håller jag med om att det är så bra att du också blir 'delaktig' här på forumet! Lyckans dotter!

Jag tycker också det låter som om det blir lite för lite fett!?

Ja, hon växer fortfarande, så ägg är viktigt i och med att det innehåller alla näringsämnen man behöver.

#9

Undantaget folsyra och C-vitamin. Det kan fås genom lever, eller spenat och paprika, eller tillskott om man vägrar äta kolhydrater då.

Jag brukar göra omelett, men babyspenat, lite ost och bacon på som jag viker ihop. Gott

Well, jag skulle säga att (hoppas du inte tar illa upp) att din dotter har fått en fix idé som skulle kunna sluta illa, tom i ätstörning…började hon äta såhär för att gå ner i vikt eller för att det är hälsosamt?

Om hon såg att det funkade att gå ner i vikt med och nu drar ner mer och mer för att gå ner mer i vikt så hoppas jag att det inte går så långt att hon utvecklar en allvarlig ätstörning.

Att endast äta köttfärs blandat med något enstaka ägg, utan grönsaker, utan mejerier, och hon dessutom har dragit ner på smör och annat fett, det är inte LCHF, det låter snarare som en form av ortorexi, där det dras till sin spets med vad som uppfattas som nyttig mat, och hon har uppfattat LCHF som nyttigt och har nu dragit det till att endast äta ett livsmedel, i stort sett.

Eftersom hon är fjorton år och i en väldigt känslig ålder så skulle jag inte ta jättelätt på det här, om det är ett beteende som inverkar menligt på vardagen. Jag har själv haft en ätstörning i några år, och det är inte speciellt kul.

Jaus,

ja i början åt hon bacon stekt i smör, och stekt ägg varje frukost, men det är ju det att jag ser en förändring senaste 2-3 veckorna då hon är noga med att äggen ska kokas och inte stekas, Bacon har hon inte ätit alls på slutet. Det är dessa biffar vareviga dag, ibland kan hon äta någon annan kött- eller fiskbit utan sås, och inte en grönsak till. Om det här är den så kallade "fettkosten" så ska hon väl inte dra ner på fett också. Så för några dagar sedan när jag såg hennes smala ben i ett par nya jeans hon köpt så gjorde jag kryddsmör i 3 olika smaker för att få henne att äta lite mer. Hon har hittills inte rört det. Hon säger att det inte är något fel på det men att hon ska äta det "sedan" När hon hade tänkt det vet jag inte

Jag håller med #12,

det känns som en matfixering. Tyvärr florerar en hel del UFO och fikaridéer på detta forum lite för lättvindigt. Dessa kostupplägg är, enligt min mening, endast okej under kortare tid för att få igång en avstannad viktnedgång hos överviktiga.

Kan tillägga utöver det som nämnts, att med tanke på att hon inte haft någon rejäl övervikt att tala om, finns det heller ingen anledning för henne att vara strikt på något vis. Tvärtom, en frisk kropp tål (bra) kolhydrater så jag ställer mig tveksam till att det finns en fysisk orsak till att dra in på grönsakerna.

Jag håller med starkt i det att det verkar ha gått för långt när hon stryper fettet så mycket. Ingen är skyddad från felaktiga fixeringar bara för att den här kosten är mer hälsosam än övriga, tyvärr.

Hej Gunilla1

Jag tycker inte detta låter bra. Som #12 säger så låter det som din dotter har/är på gränsen till en ätstörning. Lchf handlar inte om att svälta eller späka sig utan man ska äta gott och få en "normal" vikt.

Men vad kan jag då göra åt om hon fått någon slags matfixering. Självklart har jag ju redan försökt tala med henne och säga att hon de senaste veckorna  blivit väldigt smal och att nu räcker det. Jag har sagt att hon inte kan skära ner på både fett och kolhydrater, att hon inte blir tjock av att äta broccoli. Hon älskade broccoli tidigare. Hon gjorde broccoligratäng och bjöd familjen på. Jag har talat om hur god den var ochatt jag längtar efter att bli bjuden på den igen eller om jag kan få prova att göra den. Men nej. "Sedan" säger hon bara. Och talar jag för mycket i det här, blir det förstås skrik och smäll i dörrar på tonåringars vis

Ägg och mer fett är ett måste om hon ska fortsätta med kosten. Annars får du ta hjälp utifrån. För svält och näringsbrist, lär det sluta med om hon inte ändrar sitt fokus. Då är det inte Lchf längre, utan maniskt och för det behöver man hjälp.

Visa henne vad vi svarat.

Jag vill inte trampa på några tår, men jag hör stora varningsklockor när jag läser det här.

Jag tror inte att det är bra för en växande kropp, utan överviktsproblem, att koncentrera kosten på det här sättet.

Det låter som en mer eller mindre  utvecklad ätstörning.

Kanske behöver hon prata om något annat än maten; kanske finns det andra problem som bara tar sig uttryck i detta med matkontrollen. Kanske handlar det om självkänsla och liknande, som är så svårt i den åldern.

Åh, jag blir till och med lite ledsen när jag läser det du skriver… Det är så lätt att tjejer hetsar varandra till fel saker.

Jag får en stor klump i magen.

#13 Det kan vara svårt att gå ner i vikt även på LCHF. Vissa måste vara väldigt inriktade vissa perioder för att få det att röra på sig. Om hon är 164 cm lång och vägde 60 kg så kan jag förstå om hon känner att hon har några kilo för mycket som ung tonåring. Det verkar som att hon har gjort en del förändringar "för en tid" för att få mer resultat. Det är okej om det inte pågår för länge. Däremot borde hon äta mer fett. Det behöver inte vara mycket, men som tillbehör till biffarna t ex.

Äter man som hon gör får man lätt i sig för lite C-vitamin. Har man för lite C-vitamin så blöder man lätt i tandköttet när man borstar tänderna så det är lätt för henne att hålla koll på det. Om hon blöder får hon äta röd paprika och kanske nån apelsin.

Som mamma ska du inte hindra din dotter att gå ner i vikt. Du behöver hjälpa henne att ha och hålla en bra vikt på ett sunt sätt som hon mår bra av. LCHF har hjälpt massor med människor som känt ångest inför sin vikt innan att ha en bra vikt och behålla den utan en massa tvång och ångest.

Antagligen känner din dotter glädje just nu över att tappa några kilon som hon tidigare ogillat, och att du tjatar på henne blir oerhört jobbigt och kanske tvingar henne att smussla med sin vikt och vad hon äter. Det är inte bra.

Hon är ju faktiskt duktig som lyckas bli av med några extrakilon. Uppmuntra henne för det. Säg att det är bra och att du är imponerad! Ni kanske kan prata om vad hon har för målvikt, fundera över om det är rimligt, kom överens, sen kan ni tillsammans följa viktutvecklingen och tillsammans komma överens om att hon är färdig när hon är färdig.

Jag tror det är väldigt sunt att bestämma sin målvikt och att känna att man klarar av att nå den. Målvikt är bra. Man ska inte tänka 1 kg till, 1 kg till, 1 kg till utan att veta när det är färdigt.

Ofta säger man ju att för kvinnor så ligger målvikten om man tar längden minus 110 - alltså 164 - 110= 54. Sen beror det ju på en del hur man är byggd och så vidare. Och nu talar vi ju om kvinnor och inte om unga tonåringar. Går hon ner till 54 är det ju ingen fara!

Om hon inte äter fett kan det leda till kaninsvält ett livsfarligt tillstånd. Lchf (low carb high fat) handlar inte om att äta massor av protein, utan att man ska öka fettintaget samtidigt som man minskar kolhydraterna.

#21 Apelsin går inte under fakir, finns betydligt bättre c-vitaminkällor, däremot är det ytterst tveksamt om hon överhuvudtaget bör äta fakir.

Theresia.

Jag kan inte hålla med dig. Jag kan inte uppmuntra hennes beteende som det är nu. Ibörjan var det helt ok. Iallafall om jag läser här om hur lchf fungerar. Då åt hon ju lchf. Det kan hon aldrig göra nu.

Skulle jag köpa fläskfärs istället för nöt, går hon i taket. Dessutom ska det vara 5 % fett i nötfärsen. Finns det bara 10% kan hon ställa sig och koka torsk. Enligt mig äter hon en proteindiet

Högprotein är livsfarligt, det kan jämställas med svält för det är omöjligt att leva på endast protein en längre period, fett måste man äta.

Ja, äter hon i stort sett enbart protein - då tror jag att det bästa du kan göra är att kontakta någon barnpsykolog eller dyl, gärna på någon "ätstörnings-enhet" på sjukhuset för att få lite input om hur du kan gå tillväga. Jag tror det finns risk för att du får "sätta hårt mot hårt" - bita ihop och ta eventuella konflikter. Men gör det med 'professionellt stöd' i ryggen så långt det går.

Just nu har hon säkert fixerat sig på en (för henne) 'framgångsrik metod' - som är en blandning av proteindiet och vanlig "svältdiet" - och det lär inte ge det resultat hon vill uppnå. Uppenbarligen minskar hon i omfång - men inte på ett hälsosamt sätt.
Och vägrar hon att ta till sig det, då finns det nog ingen annan väg än den väg en förälder har, den med ett visst mått av "auktoritär makt". (Det "gör inget" om hon går i taket, skriker och slår i dörrar - huvudsaken är att hon hittar upp på ett bra spår igen - tycker jag.)

Jag hoppas verkligen att ni hittar en väg som känns trygg och bra för er allihop!

Att nästan bara äta protein är direkt livsfarligt, då kan man hamna i kaninsvält, tipsa henne om länken JAUS hänvisar till.

Theresia;

Jag kan tyvärr inte instämma i det du skriver.

Jag tycker det låter fel att "Som mamma ska du inte hindra din dotter att gå ner i vikt.", eller att "Hon är ju faktiskt duktig som lyckas bli av med några extrakilon. Uppmuntra henne för det."

Hon är 14 år.

I en kropp som fortfarande växer.

Jag tror att hon förmodligen blir rasande om någon blandar sig i detta, men jag tror att hon kan behöva något annat slags stöd.

Gunilla, det är bra att du reagerar. Men gör det med förståelse, och försöka att närma dig henne på ett lyssnande vis. Annars finns det en risk att hon ser att det, och att hon sluter sig.

Försök lugnt och sansat förklara för henne varför hon måste äta fett, be henne läsa denna tråd om hon inte vill lyssna på dig.

Den här länken förklarar i detalj varför fett är nödvändigt.

Tack för era svar.

Detta känns väldigt tungt. Maten har blivit ett infekterat ämne mellan oss. Hon vill förstås inte att jag lägger mig i. Och jag tror också att hon är väldigt kunnig och påläst. Det fungerade ju väldigt bra till en början. Hon intresserade sig för matlagning, hon sa ju själv att fett var livsviktigt för hjärnan, men nu undviker hon det. Jag förstår inte riktigt. Hon KAN ju hur kroppen fungerar. Hon skrev ut kostprogram om hur man skulle äta. Nu vägrar hon prata om det

Min egen gissning är att hon började med detta för att gå ner i vikt men när hon bara gick ner lite i början så skar hon ner på fettet mer och mer. Och nu hoppas hon på ytterligare viktförlust. Alltså detta är vad jag tror. Men jag vet inte. Hon vill ju inte prata om det

Är ingen expert inom området, men det låter nästan som anorexia.

gunilla, jag tror att du har helt rätt i dina funderingar.

Jag vill inte leka amatörpsykolog, men kan tala utifrån egna erfaranheter, något som höll på att sluta riktigt, riktigt illa.

När man börjar kontrollera sitt matintag på det sättet härrör det nog ofta från en rädsla (att inte duga, inte bli accepterad). Jag tror att bilden av smal= populär och omtyckt, är allmänt vedertagen, i den åldern speciellt.

När man hittar ett sätt att nå detta mål; att gå ned i vikt, få uppskattande kommentarer, kommer man att hålla sig fast vid denna metod, och utveckla den åt det strängare hållet, tills det faktiskt är utom ens egen kontroll.

Det har ingenting med att man är dum, tvärtom.

Men man kanske är är extremt RÄDD.

Och när sedan någon (i detta fall du) kommer och börjar "hota" detta, är det naturligt att hon blir arg och tillsluten.

Det kanske känns som att vad man än gör i detta fall, som förälder, blir det "fel".

Men man kanske kan hitta ett sätt att öppna upp en dialog, om vad det egentligen handlar om. Kanske skulle hon till och med gärna berätta om saker som känns tunga. För det är inte lätt att vara tjej idag med alla krav som ställs.

Tyvärr låter det som en klassisk inkörsport mot en ätstörning, det börjar bra men blir snart extremt. Ju fortare ni kan få hjälp, desto bättre!

Här finns mycket info och hjälp att få: Anorexi Bulimi Kontakt.

Den här tjejen har varit drabbad och skriver väldigt bra om vägen mot friskhet. Här ett inlägg som handlar just om att vara anhörig: Anhörig - vad kan jag göra?

Håller med de som varnar för högproteinkost med FÖR lågt intag av fett. Ställ gärna frågan i Andreas Eenfeldt (Docs) frågelåda och länka till den här tråden. Även om hon inte än är underviktig så är det inte det som är det primära, utan hennes hälsa med för mycket protein och samtidigt för lite fett…

Hejsan!

För att nå fram till din dotter är ett tips att lyssna intresserat på henne. Döm inte utan godta det hon säger. När hon känner sig trygg och kan lita på att du inte kommer kritisera henne kan du börja ställa frågor istället för att komma med påståenden.

På det viset får ni ett bra samtalsklimat och hon kommer så småningom att börja rådfråga dig och lyssna på dig. Låt henne lära dig det hon kan. Skapa en dialog. Ställ intresserade frågor, aldrig insinuanta. Du kan vägleda henne med hjälp av just frågor, t ex om hon känner till vad kaninsjukan är? Vet hon inte kommer hon läsa på och på egen hand justera sina matvanor. Det viktigaste måste för dig vara resultatet och inte att ha rätt.

Hennes beteende är ett resultat av att hon känner sig maktlös.

Vad bra att du började skriva här och jag kan bara konstatera att du redan har fått många bra råd och du verkar tänka så klokt själv :)

Kontakta någon utifrån för att tillsammans tala med psykolog.

Bupp

Kuratorn på skolan

Eller ungdomsmotagningen.

Detta kan sluta illa om hon inte börjar äta mera energi.

Eller börja med att peka ut den här tråden, eller be henne att själv skapa en tråd där hon kan utgå från hur hon upplever det.

Gunilla, jag såg inte ditt #17 innan jag skrev mitt. :) Du har säkert rätt i att det har gått för långt.

Hoppas hon ska börja äta bättre! Lycka till!

Det låter ju inte bra alls!

Om ni andra i familjen skulle testa lchf under en period, alltså inte någon strikt variant utan en med mycket ovanjordgrönsaker och mejeriprodukter? Då kan det bli ett gemensamt familjehälsoprojekt som kanske kan få henne på bättre humör. På så sätt kan ni mötas halvvägs, och hon känner att ni andra är med henne och inte emot henne. Och att du lär dig "hennes" kost gör det lättare för dig att argumentera emot hennes galna fakir. Dessutom skulle ni andra säkert må lite bättre på köpet

Det här låter inte alls bra, och växande ungdommar skall inte alls äta strikt LCHF såvida de inte är diabetiker eller annat, då växlande insulinnivåer är en del i växandeprocessen!

Sen så är ju hela iden att ersätta energin från kolhydraterna med energi från fett och äta normalt med protein.. och grönsaker för några vitaminer och mineralers skull!

Det är nog lika lätt att bli fixerad vid kolhydrater som vid kalorier om man har den läggningen!

Kosten är ju mest avsedd för diabetiker eller för vuxna överviktiga, där höga blodsockernivåer hindrar en normal metabolism, men är man så ung och antagligen frisk så räcker det att inte vara fettskrämd och äta sig mätt på bra livsmedel, det är inget fel alls på det som kallas för GI-kost för friska!

Här har du kostprogramet, så du kan läsa själv!

http://www.kolhydratiker.se/dokument/LCHF.pdf

Det låter som din dotter är en mycket målmedveten ung dam med bestämda åsikter.

Dessvärre verkar hon ha hamnat lite snett med sin kostsatsning.

Tar man bort fettet ur en väldigt strikt lchf-kost kan det tom bli farligt.

Proteinet behöver antingen kolhydrater eller fett som följeslagare för att kunna processas på rätt sätt.

Lchf innebär att vi växlar kolhydrater mot fett

Råkar man ut för proteinförgiftning äter kroppen i princip upp sig själv.

Man får akut brist på essentiella fettsyror och vitaminer och mineraler rinner bokstavligen ur kroppen.

Det ansågs bland jägare att den som enbart åt magert protein tom dog fortare än dom som svalt helt och hållet.

Din dotter är säkert inte där ännu eftersom det finns lite fett i köttfärsen och äggen men hon/ni bör vända på situationen snarast.

Som sagt visa henne den här tråden så hon ser att vi som praktiserar kosten sen länge anser att det inte är lchf hon tillämpar längre.

"men är man så ung och antagligen frisk så räcker det att inte vara fettskrämd och äta sig mätt på bra livsmedel, det är inget fel alls på det som kallas för GI-kost för friska!"

#38

WORD!!! Det kan inte sägas bättre. Härligt att läsa när sunt förnuft sätts på pränt 

VH!/K.

Hur går det med dottern gunilla1? Hoppas att ni nått fram till henne!

Jag har själv haft grav anorexi och fick tvångsvårdas (sondmatas) innan jag blev frisk. Jag har än idag kontakt med många "ätstörda" kamrater från den tiden och lowcarb-kost har blivit allt vanligare i den pro-anorektiska rörelsen och verkar snarast ha blivit lika populärt som att gå över till vegetarisk kost, som är ganska vanligt för anorektiker och bulimiker. I många fall, för att inte säga de flesta, går dessa ungdomar inte över till low-carb för sin hälsas skull, utan använder den enkom som en effektiv bantningsmetod, inte sällan i sin mest extrema form.

Det ringer varningsklockor i mina öron och jag skulle gissa på att hon inte bara är på väg att utveckla en ätstörning, utan att hon faktiskt redan har en. Fixeringar vid vissa livsmedel och en närmast tvångsmässig inställning till mat är ett klassiskt tecken på ätstörningar och kanske skulle ni behöva ta kontakt med vården i det här läget.

Underbart, harsvält som det nya heliga landet för anorektiker. Får mig genast att tänka på den där löjliga listan med "ALLVARLIGA" biverkningar av lowcarb de försökte prångla ut för en tid sedan där de hade med en tjej med ett BMI på 21 som ville banta med lowcarb.

Risken finns ju att vi kommer se många fler sådana fall, och kan slå vad om att det kommer att användas som ammunition mot vår "levnads stil"

Gunilla1. Jag tänker inte försöka komma med något råd när det finns så många duktiga härute som vet och kan. Kunnandet här är enormt. Mycket intressant läsning för en relativt ny med LCHF!

Jag vill bara önska lycka till av hela mitt hjärta och hoppas detta reder ut sig!

Jag har inte riktigt haft krafter att skriva här.

Men ingenting har löst sig. Tvärtom, min dotter blev tvärare än någonsin när jag kom med det "dumma" förslaget att kanske gå och prata med någon utomstående. Ändå sa jag inte att vi måste gå och prata om just maten, utan bara allmänt att det kan vara skönt att prata av sig. Och att hon kan få gå själv om hon nu inte vill ha med mig. Men hon skulle "fan inte gå till nån jävla psykolog" och en hel del annat fick jag höra om hur hemsk man är som mamma

Jag kontaktade BUP mot hennes vilja. Fick en akuttid hos en mycket förstående psykolog som tog detta mycket allvarligt och sa att vi måste ingrip nu innan detta spårar ur helt.

Jaha, dagen kom då Vi/hon hade tid. Jag hade försökt bearbeta henne under veckan. Sagt att hon kunde ju prova. 1 gång bara. Och gå därifrån om tanten verkade knäpp.

När tiden närmade sig stack hon hemifrån och kom inte tillbaka förrän 23.30

Jag gick ensam dit, och visst kändes det bra att få prata av sig även för mig men problemet kvarstår. Psykologen har även ringt hem till oss, och jag har försökt få min dotter till telefonen. Lönlöst.

Hon har rasat mer i vikt. Såg hennes senaste jeans med tumstorlek W26 L32. De satt säckiga!

Hela familjen har börjat äta enligt LCHF nu utom dottern som äter kokt torsk 5-6 dagar i veckan och biffar den sjunde. Något ägg ibland. Obs Kokt!! Stekt blir ju för fett

Jag mår illa när jag tänker på hur detta kommer sluta

Ska man ta handgripligen under varsin arm och släpa henne ut i bilen, och sitta 2 st i baksätet och hålla fast henne? Får man göra så mot sina barn?

Obs lchf är ingen garanti mot att få ätstörningar eller en matfixering.

Du har mitt stöd och sympati, det där måste vara bland det värsta man kan uppleva som förälder. Det är jättebra att du i alla fall har professionellt stöd även om du inte lyckas få dit din dotter, en barnpsykolog kan förmodligen ge dig betydligt bättre råd än alla kloka kif:are tillsammans.

Jag är övertygad om att det finns en gräns när man får handgripligen släpa sitt barn till vård, men var den gränsen går är svårt att veta. Det enda jag vet är att det blir i stort sett omöjligt att hjälpa ett barn som är över 18, så på ett sätt kanske man ska vara glad att hon är så ung?

Fortsätt göra allt du kan, ge inte upp, och glöm heller inte att hålla koll på resten av familjen och göra saker för att ni andra ska må bra ibland också!

> Ska man ta handgripligen under varsin arm och släpa henne ut i bilen, och sitta 2 st i baksätet och hålla fast henne?

Ja. Antingen det eller vänta på att hon kollapsar och får åka ambulans. Vilka andra alternativ finns det?

Håller med Hemul. Du kan och du bör kanske göra det, oavsett hur förbannad hon blir… Som tonåring har man inte så bra koll på läget som man tror, och som förälder så gäller det att vara den som bestämmer emellanåt.

Känner oerhört mycket för både dig och din dotter. Jag hade en helvetesperiod i tonåren och var väldigt jobbig att hantera, rymningar och självdestruktivitet hörde till vardagen… Min mamma orkade dock inte ta tag i mig alls, vilket jag hade önskat att hon gjorde oavsett vad jag sa då. Att hon INTE gjorde något när hon såg hur dåligt jag mådde gör mer ont än om hon hade släpat iväg mig till BUP eller liknande.

Hoppas ni reder ut det här! Statistiken talar till er fördel, de flesta krisande ungdomar blir normala vuxna till slut!

Ville bara önska lycka till. Har själv haft en ätstörning men blivit bra med LCHF. Fråga psykologen om råd hur ni ska göra, kanske hembesök som du håller hemligt kunde funka? Spärra också datorn för olika proana-sidor. Det är mycket möjligt att hon är inne på såna och där triggas man ordentligt till mer och mer extrema varianter.

Jag var bara lite äldre än din dotter då jag blev tvångsvårdad och jag var så arg just då att jag vägrade kommunicera med ngn öht. När jag var som smalast beslutades det att man skulle tvinga ner en sond och det gjorde man, vilket var det värsta övergrepp jag kunde tänka mig just då. Med facit i hand förstår jag förstås att det inte fanns något annat val, men då var det vedervärdigt.

Anorexi är en sjukdom som så smånigom gör den sjuka till en manipulativ, ilsken zombie. Den tvångsmässighet som medföljer svälten är mycket påfrestande för omgivningen (och förstås för den sjuka med) och svälten måste brytas för att någon annan form av behandling ska ha effekt.

Eftersom er dotter är så ung kanske det vore en idé att kontakta soc? De kan svara på frågor om hur lagstiftningen ser ut kring psykiatrisk tvångsvård och i allra värsta fall, om dottern skulle fortsätta tappa i vikt och bli farligt underviktig, hjälpa till att få med henne till en vårdinstans.

Som andra redan sagt, det här är ju farligare än vanlig svält iom att hon äter nästan bara protein. Det är inte bara undernäring det är frågan om.

Man kan ju hoppas att det är så att hon smygäter godis eller nåt i skolan och inte vill erkänna de toch att det är därför hon dragit ner på fettet hemma.

Hur som tycker jag du ska göra något nu innan flickan tar skada. Känner psykologen till riskerna med att äta enbart protein? Du kanske borde ta upp det med henne annars. Hon borde ju också veta hur man ingriper. Håller tummarna och hoppas att det löser sig snabbt!

Gunilla, det gör ont i hjärtat att läsa om er situation.. Det känns som att din dotter började bra men tappade kontrollen av någon anledning. Detta är absolut inte ett hållbart beteende och jag tycker absolut att ni skall lyfta in henne i bilen, för hennes skull.

Jag blev "inlyft" när jag var 15. En lärare på min skola fick nog och körde mig, skrikades och sparkandes, till psykakuten. Det räddade mitt liv!

Våga lita på din mammakänsla och att det du gör är rätt för din dotter. Hur ont det än gör att höra så är det bara ord som kommer ur hennes mun, vad hon egenligen tycker känner får du höra när det lugnat sig. Försök hitta ork, du gör ett jättebra jobb! tänk om alla föräldrar var lika engagerade som du..

Lycka till! Jag tänker på er och håller tummarna att ni ska få bra hjälp..
KRAM J

Hej Gunilla1. Suttit och läst den här tråden nu och känner att det är så bra att du engagerar dig så här som mamma, jag vet att det finns många tjejer där ute som skulle behöva en lika engagerad mamma, men som tyvär inte har det.

Jag har jobbat på en psykiatrisk akutvårdsavdelning, bland annat med tvångsvårdade ätstörningspatienter. det är inget roligt. det är inte roligt att vara ätstörd, anhöig eller vårdare till ätstörda. därför ber jag er, dig och din dotters pappa, att handla med en gång. är tvång det som krävs så är det vad som krävs. ju forttare ni handlar desto bättre. desto kortare strid och lättare vinst tror jag, är jag övertygad om. blir din dotter för sjuk så är rehabiliteringen en lång lång väg. men nu har det inte pågått mer än några månader vad jag förstår och handlar ni nu så ser chanserna goda ut.

det finns något som heter LVU, lagen om vård av unga. den innebär att mår ungdomen så dåligt att den till slut blir en fara för själv eller sin omgivning så har man enligt lag rätt att tvångsvårda denne. ring psykjouren i ditt landsting och prata med dem om det här så hoppas jag att ni får den hjälp ni behöver för att ta er igenom det här.

Styrkekramar!

*kram*

Jag tror att det är viktigt att du läser på ordentligt vad LCHF är så att du kan möta henne i hennes eget tankesätt.

Hon behöver inte äta fakir. Men LCHF-kost är en fantastisk livsstil som ger god hälsa. Försök komma överens om att lägga till mer fett och ovanjordsgrönsaker.

Men försök INTE tvinga henne bröd, mjöl, pasta eller potatis!

Lycka till! Jag förstår din oro

#56 Nej såklart att jag inte försöker få henne att äta bröd mjöl pasta och potatis. Ja inte ens grönsaker tjatar jag om. Men LITE  fett måste hon få i sig Och du anar inte hur jag försökt och försökt att få lägga till lite fett i matlagningen. Nej som det är nu lagar hon helt sin egen mat och den ska vara kokt och mager.

Tack för övriga tips, ja jag börjar inse att det får bli tvångsåtgärder till veckan

Håller tummarna! Du är en väldigt bra mamma!

Hej Gunilla!

Även jag har suttit och läst tråden med sorg i hjärtat. Min dotter är bara 9 år, och det är nog det jag fasar mest för: Att hon skall få en knepig relation till maten.

Jag tycker att du har gjort i stort allt vad du kan göra. Det här är inte längre en fråga om LCHF-kost. Det verkar som att hon började där, men sedan har kombinerat den med låg-fett variant så att hon idag äter LCLF om hon överhuvdtaget äter.

Jag tror inte ni kan klara av detta själva längre. Annars tänkte jag tidigare på att hon kan använda sig av Minmat.net. Där kan hon lägga in allt hon äter, och sedan jämföra med rekommenderade mängder av såväl kolhydrater, proteiner, fetter och vitaminer/mineraler. Men hon är nog inte längre påverkbar genom dig.

Jag föreslår istället att du gör en ansökan hos socialtjänsten om hjälp. Det kan vara mindre skrämmande för henne, än psykologen. Samtidigt kan det ändå vara en väg till psykologen. Om du gör en ansökan, och din dotter väljer att fly från samtal med socialsekreterare så kan socialtjänsten ändå besluta om tvångsvård och de bedömer att det är nödvändigt. De kan göra det i samråd med dig. Helst jobbar de med frivilliga insatser och de har många redskap. Det är inte helt otroligt att de har någon grupp för andra tjejer i din dotters situation. 

Vill du inte/vågar inte ta kontak med socialtjänsten, kan du ta upp frågan med skolans kurator, som kan hjälpa till med kontakten.

Lycka till!!!

Gunilla1, ring till vården genast igen och förklara situationen. De kanske kan komma hem till er. De har säkert varit med om liknande saker förut så de vet hur man ska agera.

Försök orka agera redan idag.

Vi tänker på dig och din familj!

Styrkekramar! Tänker på er! Du är världens bästa mamma!

Varför dra in soc när det redan finns en kontakt på psyk?

Jag säger som flera andra här; kommer hon inte frivilligt måste du tvinga henne till vård, detta går inte. Du är en fantastisk mamma!!! Lycka till!!!!

En dråplighet, men kanske lite hoppingivande..:

När min dotter var i tonåren och hennes gränstestande/våra kommunikationsproblem var som störst, så fick vi - efter min desperata önskan - komma till en psykolog på PBU.

Apropå bra och dåliga psykologer - den här var helt värdelös.

Och faktiskt - mitt i detta fann jag och min dotter varandra igen. Det började spira under ett samtalsmöte, när vi satt och skruvade på oss i varsin stol och plötsligt växlade blickar. Och förstod att vi tyckte samma - att psykologen var ett riktigt stolpskott!!

Vi lämnade "konsultationen" och när vi kom ut brast vi båda i skratt. Problemen var långt ifrån över, men vi höll fast vid den där trådänden.. Innerst inne vill de ha hjälp, bli älskade - gullungarna! Trots att de gör allt för att vi ska tro nåt annat.

Varmt lycka till, till er!!

Kaisakavat, vilken fin historia

Nu vet jag inte var ni bor men se till att prata med närmsta ätstörningscenter! Ju tidigare ni kan börja behandling desto fortare går det!!! Ätstörningar är en hemsk sjukdom jämförbar med alkolism. Den som är sjuk förstår det inte. Kämpa med näbbar klor för att få hjälp!!! *styrkekramar*

"Ska man ta handgripligen under varsin arm och släpa henne ut i bilen, och sitta 2 st i baksätet och hålla fast henne? Får man göra så mot sina barn?"

1. JA!

2. JA!

Lycka Till och ge inte upp om Din/Er skatt… försök orka och ge allt Ni har innan hon sitter ohjälpligt fast i det som hon i nuet inte förmår att överblicka konsekvenserna av själv!

MVH!/Kricko.

Jag håller med om ovanstående.

Det är inte bara ens rätt att ta sitt barn "handgripligen under varsin arm och släpa henne ut i bilen, och sitta 2 st i baksätet och hålla fast henne." Det är också ens skyldighet, i fall som dessa.

Jag tycker du verkar vara en fantastisk mamma, och jag tror du intuitivt känner hur du bör agera. Lycka till med allt!

Gunilla. Skriver din dotter i en annan tråd här på nätet? Satt o läste olika trådar och hamnade där en tjej som var 14 år skrev om nästan exakt det som du skriver om…hon ville inte blanda in familjen mm mm. Hon hade käkat LCHF och nu ville hon veta hur hon skulle äta för att inte gå upp igen.

När jag läste det kom jag att tänka på dig….

Hennes signatur är "mejeri" och inlägget "detta kaloriräknande jämt" Just nu ligger den längst ner här tv.

Tråden heter "detta kaloriräknande jämt".

Hoppas du orkar uppdatera oss…

Ja, jag får väl skriva här i "min" tråd då. Det är full aktivitet i min dotters tråd ser jag. Jag har ju inte kunnat berätta för er att jag bokat in hembesök för min dotter läser ju överallt här. Jag var så rädd att hon skulle fly fältet. Och det var jag även idag när Eva ringde på dörren. Jag visste inte alls hur Lena (alltså min dotter) skulle reagera. Hon hade ju kunnat försöka ge sig av. Men det gick faktiskt väldigt lugnt tillväga allting. Hon stod och bakade faktiskt. Opsit, ja något slags bröd hon hittat här.

Iallafall så känns det så skönt nu. Vi kan prata med varann på ett mycket bättre sätt.

Jag säger inte att allting är löst. Jag är ändå fortfarande orolig att hon ska få för sig att gå ner mer. Hon har inte alls antytt något sådant men jag bara ser ju att hon är väldigt smal Jag tycker lite för smal. Men nu ska hon regelbundet få träffa Eva och prata och de ska även kolla så hon inte går ner  ytterligare vilket känns bra.

Sen vet jag inte o hon var så kunnig när det gäller kosten. Hon sa väl de här generella råden om bröd frukt och grönt. Lite av allt. Visst kan det hända att ungdomar behöver mera kolhydrater men jag tänker inte tvinga henne till pasta potatis och bröd då hon säger att hon mår bättre utan det. Men gärna mer grönsaker och lite mejeriprodukter eventuellt. Vi äter ju även denna kost hela familjen nu och vi saknar inte alls potatis och bröd. Sonen 17 år äter en del frukt

Tack allesammans. Jag kommer nog skriva här ibland fortsättningsvis också om ni vill

Åh så roligt att ni kommit lite mer i jämvikt med varandra! Önskar er båda allt gott i framtiden!

#72 Superskönt att höra! Jag har läst i din dotters tråd också, och det verkar ju definitivt som att hon har en bra insikt och vill äta bra nu, så det fixar sig nog!

Åh vad glad jag blir!

Fortsätt att skriva så klart!

åh vad glad jag blir! Jag hoppas det reder sig.

Det är faktiskt ett hemskt (starkare ord?) problem detta med vanliga flickor som är normalviktiga men som vill se ut som ben… kolla lite i "ana" diet och liknande. Skrämmande.

Att äta är en överlevnadsinstinkt hos alla sjur. Varför kan vi människor inte få ett grepp om det? I våra i-länder är vi övergödade… i u-länder löver vi på cola och twinkies. WTF???

Jag kör näringsidén med dottern (11 år). Åh, du kanske ska få i dig lite extra XX… hur ska du annars orka med XX?? Det har fungerat bra (ännu så länge). Ofta ugnstekt kyckling med grönt, ofta inga kolisar från potatis, pasta, mm… men med tanken att bli mätt på god mat! Inte att vi utesluter saker. Hittar på massor (med mkt fett och god näring fr växtriket + djur). Tycker det är helt fel att hon börjat fråga om " är det här fett?" "är det här ok"… men eftersom vi kör naturligt är det inte så mkt att diskutera om. vi äter bra människomat. Annat finns inte. (skolan är en stor bov i sammanhanget!)

Vi kör oxå lite IT kunskap hemma. ÅH! Med Photoshop förändras ju allt… den där kändisen är faktiskt inte så fin på riktigt… (vår nya teknologi är underbar men farlig oxå).

Lyckat till!

Gunilla,  din dotter verkar nöjd med sin nuvarande vikt och lägger ju till en del fett och även li t e   kolhydrater.

Kan bara tala om att jag har en dotter, som nu vid 28 års  ålder är uppe i 48 kilo, hon är 2 cm kortare än din dotter. Hon har aldrig bantat, äter "vanlig" kost, är dock inte fettskrämd. Som tonåring vägde hon 42 - 43 kg. Inte ett gramm fett på kroppen, men en hel del muskler.

Detta bara för att klargöra att vikten inte säger allt. Och mejeri verkar ju nu närma sig vanlig lchf.

#78 Ja det känns mycket bättre nu när allt verkar ha normaliserat sig här hemma och det är inte samma hysteri om maten utan vi äter tillsammans och lagar mycket mat tillsammans. Söker recept här och det känns riktigt spännande. Jag är ju rätt ny på den här kosten och jag lär mig hela tiden nya saker.

Tack alla andra också för allt stöd. Ni är toppenmänniskor allihopa

Hoppas det ordnar sig för er.

Inte nog med att bilder på kändisar är retuscherade. Det förekommer att modebloggare retuscherar sig själva på bilder på sina egna bloggar, detta i kombination med uttalanden som "vad jag hatar människor som väger för mycket" eller "för att få vara med mig måste man ha stora bröst". Många ungdomar läser sådana här bloggar och jag tycker att bloggpersonerna många gånger ger ett intryck av att de skulle kunna vara vem som helst.

Vad skönt att se att ni hittat tillbaks till varandra igen! Måste vara jätteskönt för hela familjen.
Och att ni dessutom har ett nytt gemensamt intresse just nu; att inspireras av lchf-mat! Kan det bli bättre?!?

Det kändes toppen när man kunde se i era respektive trådar att det har löst sig på ett superbra sätt! Grattis!

Hoppas ni gottar er ordentligt i det - och i god mat! :)

Hopas verkligen det löser sig bra för er.. jag vill bara tipsa om bra inspiration, så ni båda kan se att det inte är såå konstig mat vi äter!

http://www.lchfmat.com/

Och jag vill även tipsa om Annas blogg.. hon har en skön och avslappnad attityd till kosten.. med en lite kvinnligare touch!

 http://annajdjacobsson.wordpress.com/