Har du en gång gjort omställningen från socker- till fettdrift så hittar kroppen helt klart tillbaka snabbare om man fuskar någon dag. Största risken med att fuska "lite" är att fusket ofta inte blir lite utan att man faller tillbaka helt och börjar äta allt socker man hittar i flera veckor och inte har en tanke på att återgå till naturlig kost. Men om fusket verkligen bara blir den där pizzan en söndagmorgon eller godispåsen på lördagkvällen och att det inte blir en vana att göra det varje vecka (eller ens varje månad) så är det ingen fara. Men det är väldigt viktigt att vara strikt första månaden, helst första månaderna. Ju längre man hållit på desto lättare är det att det där avsteget verkligen bara blir ett, och inte leder till fler. Om du är i början av din kostomläggning och du vet med dig att du omöjligen kommer vilja "krångla" och avstå från socker- eller stärkelsefällorna när du blir bortbjuden eller äter på restaurang vore det faktiskt bättre om du stannade hemma istället, andras kommentarer och undrande blickar kan vara svårt att värja sig mot, men din hälsa är viktigare än att inte vara "krånglig" och ha speciella matbehov.

Jo avtramp blir det säkert..men tänkte på inlägget ovan om konstiga blickar..

Jag är alltid resande i mitt jobb o det bli mkt äta ute för att man överhuvud taget ska överleva.

När de tittar underligt så säger jag att jag är allergisk mot spannmål så tittar de inte så underligt längre…

Ofta frågar jag oxå med repliken om allergin om de kan hitta på något till mig..goda överraskningar många gånger får jag säga

För mig tar det ungefär en vecka att komma över ett avsteg, en vecka av vätskesvullnad, sötsug, ledvärk och migrän, och utebliven viktnedgång förstås, och det är ytterst sällan värt det. Men alla är ju olika.

I söndags blev det en halv pizza och en bunke chips… guud va gott det var!

Nog gör jag allt lite avsteg, då och då. Jag ser det som en naturlig del av hur just jag äter. Dvs jag brukar inte tänka att jag fuskar utan att så här äter jag just idag. Kroppen ställer oftast tillbaka sig snabbt och påverkar mej väldigt lite.

Jag tog ett extremt avsteg igår och åt pommes till hamburgaren. Jag mådde lite kasst några timmar efteråt, och tänkte att detta gör jag inte om på ett bra tag. Om man vet att man inte gör sånt alltför ofta så är det väl knappast något problem. Vi är ju individer, så du måste se hur det är för just dig. Det är ju upp till var och en hur strikt man vill vara i sitt LC-liv.

Jag kommer att genomgå en operation 30/3 där jag blir kvar på lasarettet ca 2 dagar. Undrar hur det kommer att gå. Antar att de serverar all mat med pasta, ris eller potatis…Jag kanske kan äta det andra och skippa kolisarna…lätt blir det förmodligen inte..

Tips?

Jag låg på sjukhus för ett tag sedan och om jag tänker tillbaka på maten ur ett LCHF-perspektiv..då hade det inte varit mycket som jag hade kunnat äta…vissa dagar var det ingenting som skulle passerat…

Man får lägga lite perspektiv på det hela.. om man valt att äta så här så kommer man ändå medvetet eller omedvetet att göra avsteg.. det handlar nog mest om att man valt att i huvudsak och till vardags äta LCHF!!

Vad man blir bjuden på och vad man blir tvungen att äta i olika situationer kan man inte göra så mycket åt.. man får då helt enkelt göra det bästa av situationen!

Är man på stan o blir akut hungrig får man väl gå till närmaste korvmoj och köpa en eller två tjocka att tugga i sig!

På kaffeet kan man ta en ägg o sillmacka och strunta i brödet.. hälla grädde i kaffet.. och smör om dom nu har det!!

På Pizzan kan man käka allt som ligger uppepå brödet.. ta extra sallad och en kopp kaffe med extra grädde!!

Är man bortbjuden hör det till god sed att man iallafall äter lite av vad som bjuds.. men man kan ju alltid ladda med något fett innan man åker dit!!