Matvanorna är djupt rotade hos de flesta av oss.

Jag tror faktiskt att det tom är så att en hel del hellre dör än ändrar sitt sätt att äta även om dom får hela skeendet klart för sig

Jag vet precis hur det är. Min exsvärmor var helt emot denna kost, hon valde att ppperera magsäcken istället :(

I mitt nya förhållande är det dock sambon som e helt emot det. Han tycker att det bara e skräp (ris, pasta, korv o godis) som e gott o att det är som att lägga sig o dö om man inte får äta sån "god" mat. =( Jag har sagt att det kasnke skulle gå bättre för han att förstå fördelarna med att äta så här om han läste några av mina böcker, men nej "dom e tråååkiga" Han har också övervikt och diabetes i släkten, men det verkar inte bekymra honom, fast han redan har ont i knän och leder. Suck

Kostomställning är ju något som måste komma inifrån en själv, det blir lätt att ju mer man försöker påverka någon, ju mer avstånd tar personen.

Jag kan absolut förstå hennes inställning, jag var sån innan själv, inget, jag menar inget var värt att avstå från sötsaker för, inte bättre hälsa, inte viktnedgång, sötsaker var en del av min personlighet och min guldkant på tillvaron. (Var väääldigt sockerberoende) Några vänner försökte tipsa mig om lchf, men jag tvärvägrade, tyckte det lät konstigt och plågsamt. ;)

Det var först när ett bantningsförsök med fettsnål kost och motion inte gav mig någonting, då tänkte jag att jag ger väl den där konstiga kosten en månad, för att se om jag kanske kan bli av med några kilon ändå. Då hade ingen nämnt kosten för mig på ett tag, hade någon pratat med mig om det så hade jag nog avstått, jag vill inte att någon ska tro att jag testar för att personen sagt det till mig, utan det ska komma från mig. (Motvalls kärring eller vad man ska säga…) En månads prov ja, det var i juli förra året, jag är kvar än.

Jag har försökt att påverka min mor, hon har typ 2-diabetes (äter bara tabletter, tar inga sprutor) och är lite överviktig, gav henne Annikas bok som hon inte läste osv. Hon tyckte väl att det lät bra, men inget hon kände för. Hennes diabetesläkare har minsann sagt att man bland annat ska unna sig godsaker när man är bortbjuden osv, inte lätt att överbevisa en läkare när hon inte vill läsa sånt man erbjuder henne.

När jag slutat predika för henne, utan bara pratat om hur bra det fungerar för mig, hur bra jag mår och hur mycket jag gått ner i vikt, så har hon faktiskt dragit ner på potatis/pasta, äter istället broccoli/blomkål och liknande och ökat har det naturliga fettet i maten, och därmed gått ner 5 kilo. Jag vet inte om hon kommer ändra sin kost mer, det är ytterst tveksamt när hon levt på samma husmanskost i 70 år, men bara detta är ju en positiv förändring.

Jag förstår absolut din frustration när man verkligen vill hjälpa, men det går tyvärr inte att hjälpa en person som inte vill bli hjälpt. :(

Min familj är precis så där! Min mamma, mormor, mormors systrar - alla! Vi kan ha en familjebjudning där samtalen kretsar kring negativa saker i livet ex: vilken medicin de äter, hur dåligt de mår av medicinen, hur mycket ont de har här och där osv samtidigt som de sitter och trycker i sig godsaker efter godsaker. Allting är så djupt rotat hos dem att de inte ser/förstår vad man försöker säga till dem. Men valet är deras hur de vill må.

Jag vet hur JAG vill må och jag är på väg dit. :)

"där samtalen kretsar kring negativa saker i livet ex: vilken medicin de äter, hur dåligt de mår av medicinen, hur mycket ont de har här och där osv samtidigt som de sitter och trycker i sig godsaker efter godsaker. Allting är så djupt rotat hos dem att de inte ser/förstår vad man försöker säga till dem. Men valet är deras hur de vill må."

Min mamma är exakt sådär. Hon har sagt att hon _aldrig_ i sitt liv skulle ge upp att äta potatis eller bröd trots att jag försökt berätta om hur bra lchf brukar hjälpa mot diabetes och kronisk, reumatisk värk..

Känner igen det…. offerkoftan sitter jäkligt trångt på vissa! (min mamma, tex)

När sånt här hände sa min svåger alltid:

"Varför skall man ha det bra om man kan lida?"

Det stämmer för många - lidandet är en del av vardagen.

Sorgligt

#5 o 6. Min familjs synsätt på saker och ting har jag haft inpräntat i mig från dag 1 av mitt liv. Detta har orsakat att man själv blev sådan dvs negativ i allt. Allting sades alltid på ett negativ sätt och man såg inget fel i det. Inte undra på att man var självdestruktiv och hade ständigt svarta/deprimerande tankar. Inte förrän man började tänka till och när vi hade släktträff senaste gången, såg jag hur jag själv ändrats i mitt tankesätt. Det var hemskt att titta hur låsta de var i sina livsuppfattningar och hur ovilliga de var till förändringar. Men tyvärr kan man bara visa vägen, man kan aldrig tvinga en att gå den.

#7 Livet är vad vi gör det till.

Det är märkligt det här att en del sätter en ära i att ha krämpor och minsann inte ändra nånting i mathållningen. Ibland är det även typ tävling om vem som har värsta krämpan. Att välja en kost som gör att man mår bra passar inte in det här

#10 Du tog orden ur munnen på mig! :) I min familj är tävlandet tydligt.

Haft samma problem med min exsvärmor. Hon vägrade lyssna under de 5 åren vi försökte, och vi varnade henne att detta tar död på dig.

Jaja, sa hon, aftonbladet eller expressen?!

Denna dam i fråga dog sen också pga sin dåliga hälsa. Då vaknade hennes gubbe och äter bra nu vilket förmodligen räddat hans liv.

Men, det går inte att få sånna människor du beskriver att förstå. Dom tror PÅ RIKTIGT att sjukdomar och krämpor flyger på dom, smittar från grannen, kommer med posten.. jag ser det som deras försvar mot sitt egna dåliga samvete över att de inte klarar av förändringen ni andra gjort.

De är trots allt beroende av kolhydraterna och candidan i kroppen SKRIIIKER efter mer föda.. tyvärr!

Varför ska det vara så svårt att förstå att ALLT du sätter i dig får konsekvenser? Att hur du mår är ditt eget fel!

Jag tror det är läkarnas fel, de har ju en tillfällig lösning på ALLT! Sjuka värld!

Ja men igår tex var vi hos henne och fikade. Eller rättare sagt drack kaffe.

Då sa hon såhär. "Jag kommer ändå aldrig att kunna gå ner i vikt, det är inte ens lönt att försöka" - varpå hon fikade av alla 3 sorterna hon ställt fram kanelbulle, cornflakeskaka, långpannekaka m chokladglasyr.

#12 jag hör det väldigt ofta:

"Jag har ont i ryggen, då går jag till läkaren och får lite medicin som tar bort ryggvärken men sätter sig på levern/njurarna eller vad det nu kan vara istället. Detta istället för att bygga upp musklerna på gymmet och ändra min kost för att få smärtan att försvinna."

Min mamma är ett typiskt exempel. Hon proppar i sig mediciner mot högt Blodtryck, gikt, ledbesvär, huvudvärk, hjärtproblem osv. Och hon blir bara sämre och sämre …

Min mamma säger att hon inte tror på LCHF-kosten, I synnerhet inte när man inte ska äta potatis.

"Det handlar om sunt förnuft!" brukar hon fnysa och sen ta en bulle till och deppa över varför hon inte lyckas gå ner i vikt.

# 15 Ja, det där sunda förnuftet…. snacka om relativt begrepp!

Går det att "sälja in" LCHF med hjälp av potatis så är mycket vunnet. Potatis är tillhör ju ändå gruppen minst raffinerade kolhydrater. Man får ta ett steg i taget helt enkelt.

Hej Är "SVÄRMOR" tre söner, har tidigare inte förstått varför det inte ska gå att komma överens över generationerna. Nu är det jag som är den jobbiga, lämnar kvar böcker som AD:s böcker, GI-noll, Litsfield mm.

Jag gick över till LCHF sent i juli 2008 efter att ha prövat allt utom pulverdieter (tortyr), lagt på mig 30 kg efter långvarigt kortinsonintag och mådde så dåligt pga övervikten, dvs orörlig, ont i knän mm, inte diabetes/högt Blodtryck eller andra otäcka sjukdomar, men DÅLIGT.

Nu, efter kostomläggningen, vill jag naturligtvis "rädda" andra! Det som var jobbigast för mig var att avstå från potatis och mitt egna hembakade matbröd, minst tre dagars surdeg på råg, sen massor av aprikoser, valnötter, solrosfrön mm. Pasta har aldrig varit min melodi (k-sås spagetti + lasagne) gillar jag, inte heller ris. Jordnötter + andra salta saker har jag alltid gillat!

Mitt råd: att omvända mammor, svärmödrar mfl, ta reda på vad de verkligen gillar! Min idé är att potatis innehåller minst kolhydrater jämfört med allt annat, 13- 16 g beroende på lista. Och då kan man trösta med C-vitamin (känna sig nyttig) kan inte vara så farligt med 1-2 potatisar till slottsteken, dillfrikassé, rulladerna osv. Som AD säger, husmanskost men ta bort lite och sätt till smör och grädde!

Lägg inte fokus på fettet, utan sunt förnuft, 50 år tillbaka åt de som hade råd grädde och smör, de andra fick hanka sig fram på margarin!

Smörälskare