OT: Demoner
I går skymtade jag mina inre, allra mörkaste nästen.
Som en strömvirvel uppenbarade sig oändlighet och flykt.
Flykt från verkligheten och kraven den ställer.
Lyckades fly demonerna och ta mig upp i ljuset igen, men fy, vad läskigt det var.
I dag handlar varannan tanke om mitt psyke, hur jag mår och om jag kommer att kunna jobba på måndag eller behöver sjukskriva mig. :(
Skriver detta här, för här känner jag mig trygg.
*behöver en kram*
Men *kram då*
Kan du inte beskriva vad som utlöste de här jobbiga tankarna?
Hur gick de?
Det här ordnar vi alla tillsammans!
Men lilla vän!
Jag frågar som byggarn30, var vad det som utlöste detta?
*en hård och lång kram*
aswedishsmorgasbord.com
*kram från mig å*
![[GoForIt]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Många kramar till Dig. Du vågar plocka fram din demon i ljuset och det är ett viktigt steg på väg mot seger. Låter lite som något ur Sagan om Ringen det här - men det är ju en bra bild för hur starka de destruktiva inre krafterna är.
STOR VARM KRAM!
Att du gläntat på dörren och skymtat dina inre skuggor/demoner gav de mörka skrymslena en strimma ljus. Varje skugga, varje demon förintas av ljus till intet - i ljus finns inga skuggor!
Vad än dina demoner består av - fortsätt att sätta ljus på dem. Och se att du faktiskt är stark och klarar av att ta dig tillbaka/hålla dig kvar i Ljuset!
Många, många Styrkekramar och Ljuskramar!
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Tack, allra finaste ni.
Den här gången handlar det nog om överbelastning. Ett litet papper som skulle fyllas i fick stressbägaren att rinna över.
I kombination med vårdepression (har medicinerat i över tre år…) och en orolig situation på jobbet, fick det golvet att öppnas under mig.
Fruktansvärt.
Ringde och beställde telefontid med min husläklare direkt - känner mig själv och visste att det annars inte skulle bli gjort.
Redan i dag inbillar jag mig att jag är fullt frisk och inte alls i behov av hjälp…
Tack igen, allra finaste ni.
Att kunna pysa ut lite av ångesten här och få så gott mottagande betyder mycket.
KRAMAR
@ Byggarn & aussiemia: för mycket press… Jag vill så gärna vara superwoman. Tack för varma kramar. *tillbaka*
@ lizaohman & lenmor: *kramar varmt tillbaka*
@ GoForIt & Andina: Kämpar för att hålla mig kvar i ljuset. Framför allt för familjens skull. Vill inte att mina barn ska drabbas för hårt av mitt mörker… *tar emot ljus och styrka* kram
Starta ny diskussion