Kul att så många LCHF-are går in och kommenterar artikeln.

Gammal nyhet.

Dom hänvisar till en DN-artikel som skrevs på Julafton…

Och så är det de vanliga kommentarerna om in-ut, missuppfattningen som sprids av dem som borde veta bättre.

Mat har ju ett antal olika beståndsdelar, och de byggs delvis om när de kommer in i kroppen. En del tas om hand och spjälkas, en del fortsätter rätt igenom. Det betyder ju rent praktiskt att vi faktiskt inte använder alla "kalorier", dvs all energi, i maten. Man behöver bara torka en skit och sätta eld på den för att förstå det enkla sambandet.

Vad färre förstår är att tarmslemhinnan är ganska enkelriktad. Det som går in i kroppen den vägen tar en annan väg ut, och vi kan aldrig skita ut fettet som sitter i våra vävnader.

Den enda väg som vi kan få bort fettet, såväl som kolhydraterna, är faktiskt genom lungorna och till en del urin, svett och andra utsöndringar. Men allt kol och det mesta vätet som vi fraktar bort finns i luften som vi andas ut. Den större viktprocenten är så klart kolet.

Rent praktiskt betyder det att mer kroppsrörelse faktiskt leder till en ökad förbränning, även om ökningen inte är väldigt stor jämfört med om vi sitter stilla. Då andas vi ut mer kol, som kommer från fettet om vi är i ketos, eller från kolhydraterna om vi äter enligt SLV:s riktlinjer.

Det som kanske måste arbetas in i ekvationen är att kroppen inte bränner något fett så länge som det finns kolhydrater och insulinnivån är hög. Det har inget alls att göra med energiinnehållet i vad vi äter, utan om de molekyler som tas upp av vår metabolism och hur de fördelas i kroppen efter att ha byggts om, och den sista biten, preferensen i det sista steget, förbränningen. En kolhydratätare kan i praktiken knappast bränna fett utan att svälta.

På vilket sätt motsäger det att det skulle vara energibalansen, eller "in-ut" som du säger, som avgör vikten. De största missuppfattningarna som sprids är snarare det du påstår och jag tror det är just sådana påståenden som gör att LCHF inte alltid tas på allvar, varken som kost eller rörelse. Ditt sista stycke stämmer bara inte…

Jag kanske  måste skriva sakta för att relationen in-ut ska bli klarare. In kommer det som vi äter. Endast en del av energiinnehållet av det vi äter omvandlas via vår matsmältning, resten går ut bakvägen. Det är så klart fortfarande in och ut, men inte i den mening som in-ut-förespråkarna menar. Sedan kommer nästa steg, när vi ska förbränna det hela. Ökningen av förbränning vid kroppsrörelse är reell, men har marginell effekt, eftersom det dels är liten skillnad i förbränning, dels ger upphov till högre matintag.

Och så är det det sista stycket, som sägs inte stämma. Insulin hämmar förbränning av fett, det är ganska välkänt. Ketos är ett tillstånd som även kolhydratätare kommer i framåt morgonen före frukost. Ketos betyder i praktiken att man bränner fett. Så länge som insulinnivån är hög hämmas förbränningen av fett, och man kommer alltså inte i ketos.

Så kemisten, du får försöka förklara bättre vad du tycker är fel i mitt resonemang. Du har inte lämnat något annat än ett påstående att jag har fel och att det är "de största missuppfattningarna som sprids". Så fram med det: Vad är din teori om energibalans kontra fettförbränning?

Märk väl att jag har inte påstått att det jag säger står i motsats till energibalansen, men hormonerna i kroppen och upptaget av olika näringsämnen kan helt förrycka den balansen. Självklart suger metabolismen upp mer än den förbränner när man blir fetare, och den bränner mer än vad som omsätts från maten när man blir magrare, men så enkelt som att räkna kalorier in och ut är det inte, eftersom man aldrig har koll på hela ekvationen.

Så in-ut-teorin stämmer i och för sig, men de som försvarar den verkar inte ha koll på vad som går in och ut eller varför.

Det jag tycker är roligt är att även om det är en gammal nyhet så är det alltid massor av människor som antingen aldrig läst - eller som behöver höra igen - man blir inte fet av fett.

Den sanningen får de för min del gärna skriva om varje dag i Aftonbladet.

Visst håller jag med om det Margareta…

Påpekade bara att rubriken på inlägget var lite missvisande ;)

Det verkar ju vara nytt för Aftonbladet med tanke på alla fettfattiga, kolhydratstinna "nyttiga" recept på Viktklubb. T.ex. detta

Jag gillar tanken att göra sås på dadlar och apelsin och sedan söta ytterligare med vaniljsocker. Huga.

I övrigt så har ju allmänheten helt glömt bort att det pågår någonting överhuvudtaget inuti kroppen. Det skulle lika gärna vara en plastslang som leder från mun till rumpa, typ. jag läste det här igår, om sötsug, och det förenklas ner till en ren behaviourell fråga (kommer inte på svenska ordet…) där vi ska lära oss stå ut med sötsuget, som ju helt enkelt är en enkel fysisk reaktion på det låga blodsocker vi får efter en kolhydratrik måltid.

Men det nämns inte ens, utan "Men genom att öva sig, och helt enkelt stå emot suget en eftermiddag eller två," det är så det ska gås till väga.

Sorry, lite offtopic där, men blir lite tjurig över det ibland…

"Man måste vänja sig vid att vara hungrig" som Rössner sa.

Vill man varra fin får man….  

äta gott. Eller hur var det nu igen ?

Av någon anledning florerar det en massa myter och strunt inom LCHF. Det är synd för det gör att de fördelar som faktiskt finns hamnar i skymundan.

Det här med insulinets betydelse för vikten och fettbalansen är just en sådan myt. Dels finns det andra sätt för kroppen att lagra in fett, även utan kolhydrater och insulin. Även om man äter en måltid bestående av bara fett kommer fettförbränningen att blockeras, även utan insulin. Dels kommer mat alltid att stimulera en viss insulinfrisättning i sig. En annan sak är att både protein och fettsyror bidrar till frisättning av insulin.

Äter man mer kalorier än vad man gör av med, då går man upp i vikt. Att det sedan är mycket svårt att uppskatta både förbrukning och intag utan bra mätmetoder håller jag däremot med om.

#12 Du är fortfarande mycket oklar. Kalorier väger ingenting, eller i alla fall nästan inget. Kalorier är ett mått på energi, och med Einsteins relativitetsteori kan du räkna ut vikten av kalorierna, den är helt försumbar i det här sammanhanget. Så om man äter mer kalorier än vad man gör av med är irrelevant. Det som är relevant är ju faktiskt vad man omsätter och hur man omsätter det. Och det man skiter ut kommer ju aldrig att öka vikten, det finns till och med bantningspreparat som verkar på det sättet.

Och att fettförbränningen skulle blockeras av att bara äta fett är något helt nytt, som jag inte har sett någon forskning kring. Går det att utveckla lite?

Du kan inte tillämpa relativitetsteorin i det här sammahanget. Det sker ingen omvandling av massa till energi. Energin kommer från oxidation av makronutrienterna.

Av det vi äter är det bara några procent som passerar genom kroppen. Visst får man större mängder fett i avföringen på LCHF men skillnaderna är mycket små…

Fettsyror stimulerar insulinfrisättning genom GPR40 via fosfolipas C, bland annat

När man äter fett blockeras fettförbränningen också genom ASP.

Kemisten,

Dietfettet (som hamnar i kylomikronprotein i blodet) kan lagras utan insulin via ASP men den processen är långsam…

Betänk att en äkta typ-1 diabetiker utan egen insulinproduktion obehandlad, normalt rasar i vikt oavsett kost även sedan personen passerat "normalvikt"…

Men det lagras mha insulin som triggar LPL (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lipoproteinlipas). LPL är det enzym som behövs för att putta in fett genom cellmembranet på varje fettcell.

Och det är min tro att det är insulinnivån (som i sin tur avgör LPL-produktionen) vid fasta hos en enskild individ som avgör "normal"-vikten hos en person som äter LCHF.

Om det är så så innebär det t.ex att en insulinresistent person kommer att landa på en något högre vikt än personen antagligen önskar, pga att en sådan person har ett högre fasteinsulin, trots strikt LCHF…

Jag tror alltså att det i praktiken är LPL-produktionen som styr vår slutliga vikt, som kroppen vill ha, om vi inte svälter oss…

En insulinresistent person kan dock genom regelbunden träning sänka sint fasteinsulin och därmed LPL-produktionen.

"Om det är så så innebär det t.ex att en insulinresistent person kommer att landa på en något högre vikt än personen antagligen önskar, pga att en sådan person har ett högre fasteinsulin, trots strikt LCHF…

Jag tror alltså att det i praktiken är LPL-produktionen som styr vår slutliga vikt, som kroppen vill ha, om vi inte svälter oss…"

Jag vet inte riktigt hur du tänker dig att det skulle gå till. Insulin styr substratförbrukningen, inte fettbalansen.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10211047
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9950782
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2693569

Och hur menar du att fettinlagring via ASP är långsam? Sist jag kollade visste man inte ens genom vilka mekanismer det sker.

För långsam för att hålla vikten utan insulin ö.h.t., dvs noll egenproduktion och inget tillfört.

Ska läsa länkarna när jag skaffat papper till skrivaren…