Kif kommer att äras!
Har nu varit medlem i detta forum i 15 månader och under denna tid har det hänt en hel del. I princip kommer det nya forskningsresultat varje vecka som talar för att jag och många före mig valt rätt kost och väg i livet. Den ena doktorn, docenten, professorn och hör och häpna, en och annan dietist, efter den andra, sakta men säkert "tassar" försiktigt åt det håll som Livsmedelsverket bävar för. "Kolhydrater i fokus" är ju diamanten, infattad i en ring av andra bloggar, så som Dr. Annikas och Kostdoktorns. I Kif kommer ofta "vanligt" folk till tals och enkla råd för nybörjare ges dagligen. Den dagliga rutinen är att "knappa" sig runt för att insupa all kunskap som medlemmar delar med sig. Ibland undrar man om man borde "avgiftas" mot detta surfande men jag känner att behovet är så stort och så djupt rotat att någon avvänjningskur mot mitt missbruk icke lär finnas. Så, femton månader har gått och under dessa få månader har det framkommit för mig med övertygelse att kolhydrater är av ondo. På den punkten är jag säker och jag skulle kunna drista mig att hugga detta i sten.
Vad kommer då att hända de kommande åren? Min teori är att det någon gång i framtiden kommer att fastslås att socker och andra snabba kolhydrater var den största boven till kostrelaterade sjukdomar och därmed för tidig död under sista halvan av 1900 talet och början 2000 talet. Känslan jag har är att detta problem kommer visa sig varit mycket större än man nu kan ana. Det värsta dock, det är att det troligtvis finns folk i beslutsfattande positioner i världen som i detta nu är fullt införstådda med problemet men som av olika anledningar (som ni känner till) inte gör ett jota för att redan nu åtgärda och i tid rätta till eländet. Nu tror ju jag att ändringen kommer vare sig de vill eller inte och detta forum kommer att vara det som äras bör en gång i framtiden och då kan det bli problem att inte säga "vad var det jag sa". Men eftersom alla här är så ödmjuka så löper väl det inte någon större risk. 
Jag bara önskar att det fanns den minsta lilla kunskap här i Australien. Rörelsen LC/HF har INGEN hört talas om och folk är feta och sjuka.
Jag är precis färdig sjuksköterska och jag blir så ledsen när jag ser diabetespatienter bli sämre och sämre med de tradionella kostråden. I Sverige så finns iallafall chansen att ändra diet och om inte helt frisk, så iallafall friskare. Här dör man. I Sverige så finns LC/HF tillgängligt och man kan göra ett aktivt val, det kan inga diabetiker göra här, eftersom man inte vet och har ingen kunskap.
Situationen är verkligen förtvivlad.
aswedishsmorgasbord.com
aussiemia> Förmodar att du har en än mer tröstlös sitution än vad en sjuksköterska har här i Sverige. Här kan hon ju åtmistone hänvisa till ett antal doktorer och docenter som förespråkar LCHF. Förstår att det är en frustration av bibliska mått du genomgår.
Men, det kommer en ändring förr eller senare men frågan är bra hur många som måste dö innan dess?
Trotts allt, lycka till och ge inte upp!
PS. Jag bor i Litauen och även här är kunskapen om LCHF lika med noll.
Bustas, dina tankar är oxå mina 
![[GoForIt]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Fint formulerat Bustas! Sympatiserar med varje stavelse. Ödmjukhet varar säkert längst…. Men visst är det svårt att se hur så mycket av all livsmedelshantering/konsumtion hamnat på ett slutande plan. Alla vi som anammat LCHF, dvs flertalet av oss här på KIF, är dock levande argument för att den här livsstilen ger hälsa och välbefinnande. Jag har en tro på att "hut går hem"
#1
Du kanske har kännedom, om inte så kommer Dr Dahlkvist blogg på engelska här
http://translate.google.com/translate?hl=sv&sl=sv&tl=en&u=http%3A%2F%2Fdoktordahlqvist.se
mazen, jo jag delger denna sait till mina utländska vänner och i Wales har jag lyckats övertyga en man med hjälp av bloggen.
Tack för tipset! Men jag tvivlar på at någon är intresserad, eftersom man _vet_ vad som är bra och vad som är farligt. Och fett är livsfarligt och det dör man av…
Dessutom pratar jag aldrik om kost med andra eftesom jag med min övervikt inte är något bra exempel. Nu har jag iofs kört den extremaste fakiren i 3 veckor och det har kanske börjat röra på sig, men så länge det inte är synligt så pratar jag inte om det. Jag jobbar med en tjej som med mina ögonmått väger 140-150 pannor (22 år!!). Hon dricket cola light, iskaffe på burk, meatpies till lunch osv. Min chef är nog i ungefär samma storleksordning och hon lever _också_ på cola light men skillnaden är att hon ser sjuk ut. Blekgrå i ansiktet, mörk under ögonen och livlöst hår. Det är så trist att se de här två. Men att börja diskutera med dom är otänkbart. Finns inte på kartan.
Själv ljuger jag friskt och säger att jag är glutenintolerant när det är kaka.
aswedishsmorgasbord.com
Starta ny diskussion