Man kan väl knäckas av mindre! Låter inte alls kul!
Men jag tror ju iallafall att LCHF-kosten gör att man klarar stressen detta innebär, på ett bättre sätt.

Jo, det är sant Pasi. Rent biokemiskt kanske jag kan parera det här på ett okej sätt. Men det känns inte så rent själsligt… och det är ju ändå mycket därifrån som orken kommer…

Är det bara min dator som hoppar tillbaka medan man sitter och skriver.

Hade skrivit ett långt svar till dig och skulle skicka det när jag upptäckte att jag var tillbaka på mailsidan igen.

Vvi betalar 3000 kr/mån på ett hus vi hade byggt när Sverige gick i konkurs i början på 90-talet. Först amorterade vi, betalade värme och försäkringar i ett och ett halvt år tills huset blev sålt. Från 1998 har vi hållit på och det tar inte slut förän 2014 när jag fyller 75. vi flyttade utomlands så min kunde få jobb och lämnade huset.

Skulle gärna vilja ha din privata mail för ett par erbjudanden som du kanske är intresserad av och de är gratis. Bara för att förgylla vardagen litet.

Tycker det är för j-t att man jan ge så dåliga råd utan att stå för konsekvenserna. Du får inte ge upp. Tänk på lillflickan din. När första chocken lagt sig kommer du att bli mästare på att förgylla livet med små men viktiga ting. Sådant som gör dig glad igen. Håll ut! Det ljusnar Pengar är mycket, men inte allt

hej DaMum!

Ja vilken härva du hamnat i det måste bara förskräckligt, men ge inte upp. Du har många fina kvalliteer och låt ingen få ta det ifrån dig!!! Du har två jättefina baran och vad du måste göra är att ta hand om deras mamma ja just det dig själv.

Du kan inte straffa dig för att du hamnat i denna svåra situation. Det är det du gör, om du struntar i det du förutsatt dig att göra och det är att gå ner i vikt. Förbättra din livs situation.

STÅ PÅ DIG!!!! ANNARS ÄR DET NÅGON ANNAN SOM GÖR DET!!! KRAM

Satans jävla pengar!!!!!

Ursäkta mig men jag blir så arg det kommer dussintals rapporter om att det ska bli lättare att få skuldsanering och ändå fortfarande kommer papper bort och folk går i pension!!Satan igen!

Det är så här förstår du att idag precis nu har jag varit och hämtat posten med min första lön som bara är min..

Fem års skuldsanering och innan det kanske ja sexsju år med inkasso soc. bidrag helvete och en massa annat.

Da Mum jag ska inte säga att jag vet hur just du har det men jag måste säga och jag vet att:

Det finns ljus i tunneln!!

Kämpa fajtas!!!

Du jag tror att LcHf kosten blir det som kommer att ge dig orken.

Hur har dina tjejer det nu da blev det en bra placering för den stora??

Den lilla kom jag just på att jag faktiskt kommenterat hennes dag boks inlägg när hon varit på helg kollo.

Min son som är min lile 17 år??

Har varit familjehemsplacerad under högstadie tiden.

Nu är han skriven hos sin pappa men går på internat gymnasium vi har fått en under bar kontakt sedan han flyttade men det var på frivillig basis och tyvär tror jag att det är viktigt att man som förälder är med och styr.

Min stora 22år (hoppsan vad stor)

Har Asberger och har efter gymnasit valt att bosätta sig där hon gick i skolan det passar hennes rutor och för två veckor sedan tog hon sitt körkort.

Jag vill bara säga att det blir bra till slut men jag vet så väldigt väl hur ynklig man känner sig när ekonomin inte fungerar!

Da Mum dina barn har bara en mamma. Hon går aldrig att ersätta!!!

Pengar det vet vi ju dom kommer och går men mammor dom…

måste man ha!!!

Tusen kramar till er alla!

Finns det något jag kan göra typ lyssna eller hjälpa dig formulera hat brev så hör av dig!!

Kram igen!!!

Hej DaMum!

Du kommer att klara det här. Livet är som en berg och dalbana.

Du ser så glad ut på din bild! När jag såg din bild och läste om dig som medlem så tänkte jag, vilken positiv person som tar detta steget trots "den övervikten". På dina inlägg har du varit så positiv och glad. Så vi är många här som tänker på dig och som hoppas att du inte ger upp, för jag tror också att du är en person med stark vilja och framförallt en bra mamma.

Kram

Håller med alla som hittills har skrivit och instämmer helt…

Vi kämpar med Dig DaMum!

Den här kosten kommer att göra under med Dig och Du blir starkare och starkare…

Vi är jätteglada att du är här det är därför -Out of Topic- Finns för att man skall få skriva av sig om annat ifall man vill.

Alltså, det är svårt att hitta ord för det är så mycket jag skulle vilja skriva….

Helt klart är ju att du behöver stöd i det här.

Kanske träffa en jurist? Det finns nånstans på nätet där man få fråga om råd utan att det kostar något. Har ingen adress eller så men en kompis nämnde att hon fått en bedömning den vägen om det var lönt att slösa pengar på en "egen" jurist för att driva en grej vidare. 

Jourhavande medmänniska som kanske också är insatt i olika frågor på ett bättre sätt än gemene man, kanske en diakonissa inom kyrkan? Man måste inte vara religiös för att få hjälp… Nån kurator?  Kanske kan de här också nånting om att söka bidrag för att tex få råd en jurist.

Det var verkligen en ledsam och tråkig historia! Jag förstår att du tycker allt är meningslöst nu, men, tänk så här; du är mor till två fina barn som behöver dig, och du behöver vara deras mamma på allra bästa sätt, och detta innebär att du måste ta hand om dig själv, den här kosten är en del av det, du kommer att med viktminskningen må bättre och orka med din tillvaro på ett annat sätt och detta kommer i sin tur påverka dina döttrar positivt! Hitta på något mysigt med din lilla dotter, det finns massor av fonder att söka ifrån, och då kan ni kanske då och då åka bort och bara ha det bra. De här fonderna är fantastiska. Min mamma som jobbar med funktionhindrade barn berättade att hennes klass varje år söker pengar ur en fond som gör det möjligt för dem att åka till ett handikappanpassat hus i skärgården! Ge inte upp! Dina döttrar behöver dig nu och i framtiden. Det kan jag verkligen säga till en mor från en annan !

Horribelt att en av kommunen avlönad budgetrådgivare kan vara så korkad att dom råder folk med en måttlig skuld att låta den växa till en stor skuld

Bra att den personen är borta från arbetsmarknaden.

Da Mum

Jag tycker du ska tänka på att det finns väldigt mycket i livet som är värt så mycket mer än hur många nollor man har på bankkontot

Genom att fortsätta att sköta om både dig själv och dina döttrar kommer även styrkan att tackla även dom andra problemen 

Tänk på att det finns massor med miljonärer som är djupt olyckliga, så lyckan hittar man sällan i en fet plånbok..

 *********************

Om du träffar på en vettig budgetrådgivare kommer du att få rådet att till varje pris se till att skulden slutar öka

Alla som du har en skuld hos bör kontaktas och presenteras med en hållbar plan för avbetalning där du mot att dom slutar räkna upp skulden betalar av en liten summa var månad.

Det kan vara en framkomlig väg eftersom ingen varken låntagare eller långivare tjänar på att skulden tillåts växa.

Det är fullt möjligt att komma tillrätta med dina bekymmer och problemet behöver alls inte vara livslångt, så ge för allt i världen inte upp….

Inte tänker jag lägga mig och dö idag.
Ge upp - det kan man alltid göra i morgon om det skulle vara så.

Läst hos Pavone, blogg på passagen, mycket tänkvärt !!!!!

Hej och hå DaMum, vilken soppa… Jag blir både förbannad och ledsen när jag läser hur dåligt du har behandlats, och vilka dåliga råd du har fått!! Jag är djupt imponerad av hur du lagt om dina vanor och verkligen satsar på att gå ned i vikt och förbättra din hälsa- jag som många gånger gett upp inför mina +30/40 kilon! Och att då må dåligt psykiskt inför sin livssituation, gör det ännu mer imponerande. Vilken tur dina barn har, som har en så strong och klarsynt mamma!! Det betyder mycket mer än resor och pengar, även om det kortsiktigt kan svida i hjärtat. Som förälder vill man ju unna sina barn det allra bästa och och ibland lite extra, men det går att hitta det där lilla extra utan att det kostar pengar. Och vad gäller att "unna sina barn" så är de ju redan förunnade det bästa i världen, en mamma som älskar dem!

Jag tycker dufvas förslag var strålande, om att ta personlig kontakt med dem man är skyldig pengar. Också de borde ju tjäna på att få sin skuld återbetald!! Förhoppningsvis så går de med på att "frysa" skulden såsom den ser ut idag, och då känns det ju (och är) mer meningsfullt för dig att betala..!

Kramar/magma

Jag har läst hela tråden, jag tycker precis som de andra, att det är inte klokt vad du måste gå genom. Jag tror att du kan reda ut detta, du har skinn på näsan och kämparanda. Jag tycker också att förslaget att ta kontakt med dem som du är skyldig till.

Du är stark du som orkar tänka på kosten mitt i detta elände.

Jag önskar av hela mitt hjärta att allt ordnar sig.

Till er alla!

Jag skulle egentlige vilja skriva ett personligt tackmail till var och en av er, men det skulle ta ganska lång tid och jag är rätt trött i kväll… Hoppas ni förlåter mig för det, och att ni tar emot mitt allra varmaste tack för ert fantastiska stöd.

Det här är egentligen inget nytt för mig, så här har det sett ut i väldigt många år. Gränsen har varit nådd länge, och nu kom jag under lågvattenmärket liksom…

Fonder har jag sökt i parti och minut, senast förra sommaren för att kunna verkställa en resa (som blev en katastrof) för mig och Rakel. Men jag ska ge mig i kast med nya ansökningar, måste bara hitta kraften och orken till all denna pappersexercis. Mitt liv består till 80% av det ändå.

Att kontakta alla som jag är skyldig är nog tyvärr lite sent. Det har jag gjort i omgångar, erbjudit mig avbetalningsplaner o s v. Tror jag lagt ner en smärre förmögenhet på detta också, men det har aldrig lyckats. Så nu har allt gått till Inkasso och vidare till Kronofogden. Om jag inte kom överens med dem jag var skyldig (Ellos, Thorn o s v) så lär jag inte göra det med Inkasso heller, om jag nu inte kan betala förstås, men det kan jag ju inte, det är liksom det som är poängen.

Jag har också provat att kontakta konstnadsfri juridisk hjälp via nätet. Jag fick inget svar.

Kyrkan och diakonin har jag också varit i kontakt med. Visst, de kan bidra med en femhundring till lite matpengar, men det löser liksom inte mitt problem i alla fall.

För att vara riktigt, riktigt pessimistisk nu så kan jag berätta att jag redan prövat alla öppningar och utvägar som finns. Det är kört. Jag kommer att få leva så här i resten av mitt liv.

Återigen, tack för all hjälp från er. Ni är jättegoa och nu skäms jag för att jag har gnällt så. Jag är ingen gnällfia egentligen, men det behövde väl komma ut förmodar jag.

STOR KRAM TILL ER ALLA; UNDERBARA KÄMPAR!

DaMum du skall inte skämmas att du berättat om detta. Det är inte gnäll utan ren fakta. Man måste ju få berätta. Jag tror inte någon här har tagit det som gnäll.

Hej DaMum!

Det är ingen gnäll!!! Du måste ju få berätta hur det är. Har man ingen att berätta för så får man bära allt själv, då blir det ännu tyngre. Dessutom tror jag att alla förstår att du inte varken kan eller orkar skriva till oss alla personligen. Det hade då jag inte en tanke på att du skulle göra.

Fortsätt att skriv, det lättar. Jag har en dotter när hon var liten så var det inte alltid hon kunde uttrycka sig med ord om hon blev ledsen, men hon skrev och det kan jag säga att tårarna rann på mig många ggr när jag läste vad som tyngde henne. Så det skrivna ordet får mera kraft än när man säger saker både för den som skriver och även för den som läser.

Håller tummarna för att det ska reda sig, det konstiga är att när det är som mörkast så finns alltid en strimma av ljus som sipprat in.

kram och STÅ PÅ DIG,,,, SÅ ATT INTE ANDRA KAN GÖRA DET…..

Har själv ca 100 000 i skulder och jag fick bara svaret från skuldsaneraren att du är ju ung, du har hela livet på dig att betala tillbaka!

Jag har däremot lyckats göra upp betalningsplaner med inkassobolagen mot att jag får räntestopp på skulderna så jag har 2,5 år kvar med kronofogden och 6 år med inkassobolagen och sen så tillkommer ju studielånet på ca 80 000:- som jag ska betala "några" år till på. Så jag ser en framtid kanske med hus och en bil som är körbar.

Jag rekomenderar dig att söka fonder som sjutton och att se över dina kostnader, kanske kan du tala med dem du har skulder hos och göra upp en avbetalningsplan mot att de drar tillbaka från kronofogden, prata med dem om räntestopp och säg att du väldigt gärna vill betala tillbaka och att det kommer att ta mååånga år för dem att få tillbaka sina pengar om ni inte kan lösa det med en avbetalningsplan. Jag säger inte att det är lätt men du kommer att fixa det! På nått sätt så måste du ju det även om det är skitjobbigt. Om inte för din skull så för dina barn.

Lycka till och stå på dig!

Vilken oerhört jobbig situation du är i. Upprörande att dom kan göra utmätning på en sjukpension och att du fått råd  som var åt skogen. Att du som är en klippa här på chatten och visat sånt engagemang och medkänsla med andra ska hamna i en sån här härva är orättvist och skrämmande. Men jag vet att du är så stark att du kommer att rida ut det här på det ena eller andra sättet. Fortsätt med LC, ha det fint med dina barn. Vi håller tummarna för dig.

DaMum!

Jag har just läst din historia och allas kommentarer och jag blir så tagen att jag inte riktigt hittar ord att uttrycka vad jag vill säga. Jag upplever dig som väldigt positiv och stöttande och uppmuntrande i varje inlägg du skriver. Vilken styrka du besitter!! Det kan inte gå åt skogen, du kommer att reda ut allt. Och så har du ork att fundera över kosten mitt i allt. Oerhört starkt!! Men oavsett elände måste ju alla människor äta och då är ju LC bäst det vet vi ju. Så håll ut!!!! och lycka till DaMum!

Gud, ni är verkligen ÄNGLAR! Ni är så goa och gulliga så det är inte sant!

Jag är så trött i kväll, orkar inte skriva så mycket. Men ni ska veta att varje ord ni skrivit har nått rätt in i mitt hjärta.

Tack för att ni finns allihop! Kram!

DaMum! Du brukar ha så kloka inlägg här. Stå på dig! Här har du dina vänner. Några har liknande erfarenheter som du, andra inte…men alla har vi något…och här håller vi ihop! Hoppas du nu bara håller sockret ifrån dig…dom skall inte få dig fullständigt ur kurs. Mycket kan de ta, men inte din kropp!

DaMum, vill bara uttrycka min medkänsla, det är ju inte klokt vad du råkar ut för… och fortsätt att skriva här, det uppfattas absolut inte som gnäll. Som många redan har påpekat, så har du skrivit massor med kloka och uppmuntrande inlägg, så vi vet ju att du även har den sidan, och att du besitter en otrolig styrka.

Jag har inga råd att ge dig då det gäller ekonomin, är alldeles för lite insatt, men jag har varit utsatt för övergrepp från myndigheter på andra sätt, så jag förstår hur det kan kännas. Kan bara instämma med det som andra redan har sagt, ge inte upp LC, utan kämpa. Jag är övertygad om att LC kan ge dig den styrka du behöver för att kunna tackla din situation. Men jag förstår att sötsuget kan bli extra stark i en situation som denna. Men försök att inte falla för det, käka något fett istället. Men det vet du ju…

Apropå "gnäll"… jag hade en kollega som "gnällde" över det mesta. Priset tog hon när hon satt och klagade över att hon ätit alldeles för mycket till lunch, och var alldeles för mätt… DET är vad jag kallar gnäll (beror iofs också på vilken ton man använder, hennes ton var INTE skämtsam). Det du skriver om är verkliga problem som du har råkat ut för, sådant är ALDRIG gnäll! Så fortsätt att skriva och berätta om hur det går, både dåliga saker och framsteg, och snälla  du, oroa dig aldrig för att du skulle verka gnällig! Kram!

Joo detgår ibland att förhandla med Inkasso för ofta har de köpt skulden billigt från banker och liknande. om de då ser chansen att få tillbaka sitt utlägg + en liten vinst : ja då är de positiva-ibland. Har ju att göra med vem handläggaren är och sånt.

Du får bara inte ge upp. Det kommer att fixa sig och du verkar så kreativ så du kommer att fixa en meningsfull vardag för dig och tjejerna.

Hoppas du orkar fortsätta med dina nya kostvanor. Att lyckas gå ner i vikt samtidigt som det här-- Vilken seger. Då syns det ju att du inte är knäckt. Ilskan när man upptäcker hur folks attityd kan förändras efter en viktnedgång kan också peppa dig.

Förra gången när jag soppbantade bort 38 kg (20 är tillbaka :-( )så påstods det att jag blivit en helt ny människa. Vaddå. Det är ju bara utsidan som förändrats, men jag slapp undan många elaka blickar och kommentarer en tid.

Det finns många sätt att hävda sig på och det är viktigt för dina tjejer att se hur stark du är. Stå på dig, Det löser sig till slut.

Hej på er alla änglar!

Tack än en gång för alla varma och stöttande inlägg!

En ny dag och nya friska tag!

Det hela har väl kanske landat lite mer nu, men det känns fortfarande jobbigt. Har precis betalat mina räkningar och jag och Baerta har 1800:- kvar att leva av denna månad. Jippie!!!

#17 Sara! Tack för tipset. Jag har försökt i flera omgångar att komma överens med alla som jag är skyldig. EFtersom jag inte haft någon betalningsförmåga, så har mitt erbjudande varit att betala 25% av skulden till var och en, förutsatt att samtliga gick med på det. En del accepterade, men tyvärr inte alla. Så det gick i stöpet. Det här skedde i samråd med budgetrådgivaren. Nu har det gått till Kronofogden och det är för sent att backa och försöka komma överens med var och en. Men även om jag gjorde det, så skulle jag ändå inte kunna betala tillbaka allt. Tyvärr. Jag försöker alltid lösa såna här grejer på en gång, men det har varit alldeles för mycket i mitt liv i många år, och jag har inte fått rätt hjälp med någonting.

Bara vetskapen om att jag måste fortsätta så här resten av mitt liv får mig att vilja kasta in handduken och hoppa från en bro eller något…

Något sötsug har jag inte alls. Har inte ens någon aptit. Idag har jag glömt att äta frukost, känner ingen hunger och blir bara trött och äcklad när jag tänker på att äta. Fast man måste väl…

Jag sänder en tacksamhetens tanke till var och en av er, både ni som skrivit och ni som läst. Ni är alla så goa och underbara och stöttande och bidrar var och en på ett fint sätt till den här fantastiska sidan. Tack för att ni finns.

Många kramar från en tilltufsad DaMum.

Morning, from idag ska jag köpa en extra lotto till dig, liten chans jag vet men va sjutton.Mirakel har hänt förut………………

Du som är såå himla bra på att skriva tror du att du skulle kunna få lite extra inkomster från något sådant jobb, översättning kanske ?

Jag vet inte hur det funkar över internet men något borde finnas, renskrivning kanske, ja bara en undran.

Hej lizzie86 och Ingeborg! God morgon på er!

O så spännande med lotto… man vet aldrig, kanske lyckan är framme!

Jag har också funderat en del på skrivjobb, men vet inte riktigt var jag ska vända mig. Sen är jag ju sjukpensionär också, och får inte tjäna hur mycket som helst utöver pensionen. Och det jag tjänar blir ett bakslag nästa år i deklarationen, eftersom jag har haft restskatt i flera år och som  heller inte kunnat betalas, och följaktligen också gått till Kronofogden…

Hur man än vänder sig så är rumpan bak, eller hur?

Ha en fin dag!

Jag säger bara, det är fördj….ligt hur man kan behandla folk. Somliga småbyråkrater som inte kan se människan bakom alla paragrafer som finns. Förmodligen är de själva skapade utan självkänsla och lider av något perfektionistsyndrom, vill på något sätt visa något. Det gör ont att läsa om dig DaMum och även om andras problem här uppe. Det gör ont att oskyldiga barn ska drabbas på olika sätt.

Jag tycker också att du skriver oerhört bra, har väldigt sunda åsikter om det mesta och att du definitivt skulle platsa i många tidningar och magasin. I förra Tara läste jag om en kvinna i Täby som gått ner i vikt, från att ha varit normal till att ha blivit mager!, fast nöjd som hon såg det. Hon hade skrivit hela artikeln själv. Jag ser ofta att det i dessa tidningar, Tara, Amelia, MåBra m fl är personerna som artikeln handlar om som själva skrivit artikeln. Så skriv artiklar som om du hade ett jobb och skicka in till tidningarna, framförallt tror jag på livsstilstidningarna och veckotidningarna. Skriv dem(artiklarna alltså) med den entusiasm som du faktiskt visar här hos oss, om hur LC påverkar hela livet och ditt oerhörda engagemang för dina barn och din situation, att du inte ger upp, som jag tror att många skulle göra.

Du är helt otrolig och unik!

DaMum:

Angående ätandet…

Det Du berättar om känslan av att inte vilja äta kan betyda att kroppen är inställd på fettdrift och att Du inte behöver äta.

Du måste INTE äta om Du inte är hungrig!

Vänta inte så länge att Du överäter något fel, men stoppa inte i Dig bara för att man måste, för Du måste inte alls äta, Du har att ta av och förbränningen pågår ändå.

Drick en kopp te eller ett glas citronvatten eller något annat utan vare sig fett eller annat. Det räcker utmärkt.

Om Du lusläser Sten Sture så förordar han att lyssna på kroppen och äta när den behöver mat. Det är inte alls alltid den måltidsordning vi har fått inpräntade.

Kramiz

Karin20  Tack så mycket för jättebra tips! Ska nog kolla närmare på det där, har ju faktiskt haft tankarna åt det håller själv ibland…

Margareta Tack för omtanken. Det är nog ingen fara egentligen var bara lite stressad idag. Skulle iväg och sjunga på begravning och när jag har mycket omkring mig så "glömmer" jag ofta att äta (tro´t den som vill). Du må tro att magen kurrade rejält när jag åkte hem, så jag stekte fisk i massor av smör och åt med välbehag tillsammans med en redig klutt creme fraiche kryddad med gräslök och pepparrot… Och jodå, jag minns att SSS skrev om det där i sin bok, att kroppen säger ifrån. Så det är lugnt, än är DaMum kvar på banan!

Kram allihopa än en gång, ni är för goa!

Om jag vinner pengar så ska jag dela med dig DaMum!

Da Mum!

Läste först idag hela tråden här ovan, jag blir gråtfärdig av medkänsla med Dig - jag förstår precis hur Du har det… Har själv varit ensam med tre barn, två m dyslexi, en m ätstörningar (kan bli dyrt!) en med Chrons, själv är jag ju "sjukpensionär" , tappade håret när jag var liten - bara perukkostnader egenavgift blir 8 000:- per år… Skulderna har växt med åren, bara för att pengarna inte har räckt helt enkelt - är skyldig 300 000:- idag - det är dyrt att vara sjuk, alla behandlingar etc kostar.

Men! Varje dag tackar jag för mina underbara barn och alla goda människor - jag VET att allt kommer att ordna sej på nåt sätt, det brukar alltid ske små mirakel - jag har oxå haft det såhär länge…

Det är självklart OK att bli arg o lessen - gråt o vråla i kudden när Du är själv - det ger kraft!

Fick nån märklig ingivelse - hur var Din barndom? Kanske skriva en bok om det… eller en barnbok? Du har skrivandets gåva!!!

Tänk på hon som skrev Harry Potter! vilken känsla! Hon vr arbetslös, ensamstående m fyra barn tror jag… REVENCH!!! 

Kramar!!! Nina

susanne.s och ninara:

Tack för er peppning och omtanke!

Att skriva "på riktigt" har föresvävat mig rätt länge faktiskt. Men det är det här med självdisciplinen… Jag har hört att människan kan indelas i 3 kategorier; igångsättare, fullföljare och avslutare. Jag tillhör nog den förstnämnda kategorin…

Hur som helst så känns det lite bättre nu. Det var skönt att jag kunde skriva av mig lite här, och fint att ni inte tog det som gnäll.

Tack för att ni finns!

Du kan DaMum! 15 minuter om dagen klarar du av att sätta dig och skriva :)

Amiechan!

Jag ska verkligen försöka. Jag måste nog DISCIPLINERA mig! Har jag väl satt mig och börjat skriva, så blir de där 15 minuterna gärna 5 timmar i stället… Och då blir jag så utpumpad och slut, så jag orkar inte fortsätta nästa dag…

Men nu har jag fått så många tecken på att det är dags, så jag får väl snart skrida till verket.

DaMum, det finns väckarklockor, sätt på klockan på en bestämt tid så du inte kör dig helt slut. Iden att skriva är ju kanon.

Jo, det är sant. Jag får helt enkelt ta och strukturera min tillvaro lite mer.

Tack ska ni ha!

DaMum, titta in på Flylady. Det heter att det är en städsajt, men det är lika mycket en sajt för att lära sig att ta hand om sig själv, att få ordning på hela sitt liv och att älska sig själv :)

Det var Umbra55 här på sajten som tipsade mig i våras och det är jag jätteglad för :)

Åh vilken underbar sida! Tack för tipset!

FlyLady "plågar mig också" och det är jag glad för… den ständiga väckarklockan eller vad man skall kalla henne?

Tvätt och diskbänk går som en dans… men resten? Jag kom av mig någonstans på vägen…

Jag är också en flybaby som tar små steg i taget. Faktum är att tänket går att tillämpa på mycket…

Jag är också glad över att jag numera har koll på disk och tvätt… vilket jag inte hade för ett halvår sedan, då jag var utbränd… resten av aktiviterna kommer i ostrukturerad form, när andan faller på… fast andan faller på lite oftare nu än tidigare…

Det har blivit stor skillnad sen jag flyttade till ett mer lättstädat hus, vi har bestämt från början att så lite som möjligt skall vara "på golvet". Vi har till och med satt upp nya sängbord på VÄGGEN bredvid sängarna istället för de två vi hade innan som var hopplösa att dammsuga under/runt…

Det här är egenligen lite "feng shui". Om man slipper bli överhopad av sinnesintryck som är negativa hela tiden - typ ostädat, rörigt, plottrigt o s v - så är det också lättare att hålla hjärnan "ren" och alert.

Jag har fått mycket hjälp med sådan här yttre struktur av en familjepedagog som varit hos oss i c:a 2 år nu. Grundtanken var egentligen att hon skulle hjälpa mig att övervaka måltiderna med Rakel så att Rakel inte åt för mycket… (suck!). Men när familjepedagogen väl kom in i bilden, förklarade hon att så jobbar hon INTE utan hon jobbar med det som föräldranra anser är viktigast.

Så undan för undan har vi rensat, plockat bort och fått in rutiner och strategier. Det är inte helt 100-procentigt ännu, det krävs ju en hel del för att det ska synka med både mina funktionshinder och min dotters ADHD, men vi har kommit väldigt långt.

Förut ramlade allt över mig i stora, stora drivor. Nu kommer det i lite mindre lass… och det tar inte lika lång tid att få upp "skiten", utan jag återhämtar mig snabbare tycker jag.