LCHF/GI-Noll! kan hjälpa dig att ta dessa förändringar med fattning.

/SSS

Oj, det var många frågeställningar och ett djupgående resonemang.

Det enda jag kan ge min åsikt om är det du skrev om förhållanden, individer, äkta par och familjer- att allt detta skulle förfalla pga dålig ekonomi.

Jag tycker inte att pengar har med dessa saker att göra, möjligtvis att man som individ kan bli hjälpt av pengar när det handlar om resor, utbildning osv. Men att utveckla och stärka familjeband eller kärleksförhållanden går bra även utan god ekonomi, åtminstone för mig i min familj och med min man. Fast det är klart, hade vi ett distansförhållande så skulle ju dålig ekonomi sätta käppar i hjulet för att kunna lägga pengar på att åka tåg eller dylikt för att träffas.

Det du beskriver verkar ha sin kärna i Depression och brist på ork och energi, och då orkar man antagligen inte med att vara kreativ vad gäller relationer heller? Jag tror inte lchf hjälper mot allas depressioner/nedstämdhet, ibland krävs både terapi och medicinering i kombination med kosten. Hoppas du mår bättre snart, och kommer igenom det dystra läge du beskriver! *kramar*

Visst är det så, men mina svackorna kommer och går.

Visst förstår jag att man inte behöver penara för att utvecklas i ett förhållande. men att hela tiden ha en oro som ligger där och sliter på en. att hela tiden behöva gå omkring och vänta på att bublan skall spricka för att kunna säga ja. att hela tiden gå runt och känna sig sugen, fertil och redo att utvecklas från at vatit två till att bli en till.

Känns frustrerand, att hela tiden behöva vänta och stanna upp, Och stå still, trots att det enda man vill är att gå vidare, slita med något för att få ihop till levebrödet och skat samma om man i slutändan hamnar på existensminimun även fast man knegar mer än 40 timmar i veckan.

Bara man inte behöver stå och stampa. oftast går det bra och oftar mår vi bra. men när man besökt 100 nya ställen och alla lika dystert hyser bort en med orden tyvärr fullbemannade till hösten 2011.

Börjar man tvivla på att det finns jus i tunneln.

Nerstämdheten och orkan blir bättre med LCHFen, nackdelen är när man blir bjuden på mat och trycker i sig kolhydrater i ren överlevnads ångest, eller vad vi skall kalla det. Och när man sedan tänker göra lchf pizza eller köpa på pizzerian.

Då vänder tyvärr orken och tålamoder med insulindjävulens kurva men ännu har vi besegrat denna.

Och oftast är det LCHF som gäller, men något avstick emellan åt nät man blir bjuden.

Tack för att jag fick skriva av mig.

Nu klarar jag mig troligen relativt länge till.

Kan ju ha denna tråd som raseri tråd :D

Tack.

Du får gärna ha tråden till det du behöver - det är din tråd!

Skönt att du ser sambandet mellan kolhydraterna och insulinkurvan som kan ställa till stora problem.

Lowcarb hjälper kroppen att komma i en lugnare rytm, jag har mätt blodsockret som ligger nästan still nu för tiden t.om efter maten.

Detta har nog en massa effekter även på relationerna.

Ta kollegan på jobbet som är ett monster och "anfaller" så fort man säger något (hypoglykemi), samma kollega är snällast i världen efter mellanmålet eller efter lunchen, uttrycket "mätt och belåten" kommer här ifrån tror jag…

Savonit - jag förstår hur frustrerande det är att inte känna att man har en given plats i samhället och samhällsbyggandet.

De flesta människor vill ju finnas i ett sammanhang och få känna sig "proffessionella". Att ha ett bra förhållande/familjeliv kan naturligtvis hjälpa en del, men det är inte hela människan.

Om det finns möjlighet där du bor, kan du tänka dig att under tiden du är arbetslös jobba lite frivilligt? I så fall finns det nästan alltid behov av folk. Jag har själv en dotter som jobbar två dagar i veckan på en välgörenhetsorganisation. Jag märker att det gör gott och samtidigt vet hon att hon gör gott. Man får rutiner, känner sig behövd och uppskattad, och får erfarenheter.

Du kan ju alltid kolla på Volontärbyrån.