Lömsk vispgrädde?
Hej,
Jag är rätt ny på det här med lågkolhydratkost. Har ändrat mina matvanor i det närmaste totalt sedan ca 1 1/2 mån. Kolhydratnivån ligger på ca 25 gr/dag.
Nu funderar jag på vispad (fullfet) grädde. Jag har tidigare nästan aldrig ätit vispgrädde. Nu har jag börjat äta ca 80 gr (1-1 1/2 dl vispad) grädde varje dag med några blåbär i. Ibörjan var det OK men nu är det nästan som en besatthet, jag bara "måste" ha. Lite som när jag var värsta chokladgrisen.
Kan det vara så att när hjärnan märker att kolhydrat-tillförseln sinat kraftigt försöker den desperat få mig att fylla på. Och när den nu förstått att godis inte finns på kartan så skriker den efter det "näst bästa", dvs vispad grädde? Har inte detta "begär" efter andra mejeriprodukter eller nåt annat överhuvudtaget, bara vispad grädde. Känns som lite "sjukt" beteende, om ni förstår vad jag menar.
Nån som känner igen detta?
Funderar på att helt skippa grädden. Klokt beslut?

Visst kan grädde trigga, särskilt vispad grädde som äts för sig, eller med bär, gräddsås till en köttbit är oftast inte lika "farligt", tycker absolut du kan överväga att skippa vispad grädde om du tycker att det känns som att du får begär efter det och inte kan sluta.