Kolhydrater iFokus

Kolhydrater

Etiketthälsovinster
Läst 916 ggr
Margareta
0

Självkänsla

Vi startar här ett nytt samtal om självkänsla och även en ny rubrik som heter Psykologiska vinster… kom jag just på…

Numer pensionär i Nynäshamn

odezza
0
#1

Med risk för att bli tjatig - bra idé igen, Margareta!

Men jag måste nog "ladda" ett tag innan jag kan skriva något nytt, som jag inte redan har skrivit. Men vi är ju ganska många på forumet. så… Glad

"still lost in space and time"

Amiechan
0
#2

Men odezza - kan du inte kopiera över det du skrev i den andra tråden? :) Så är det lättare att hitta det för en nybliven läsare, eller senare när man vill läsa det igen!

Margareta
0
#3

Precis odezza, kopiera bara för det var så bra att det är värt att ha på flera ställen…

Numer pensionär i Nynäshamn

odezza
0
#4

På begäran kopierar jag det jag skrev i Gitsans tråd "Förberedd på mingel", i gruppen "Vinster - psykiska - med kolhydratreducerad kost".
Brasklapp: Jag ber en eventuell nytillkommen läsare att beakta att inlägget ingår i en diskussion, och därför kan texten kanske te sig lite ologisk, då den är tagen ur sitt sammanhang. Vill man läsa hela diskussionen hänvisar jag till ovan nämda tråd.

Hm, det här med självkänsla är ett svårt kapitel. Och jag tror att vi är ganska överens. Min dåliga självkänsla grundlades i barndomen, bl a genom 2 sjukhusvisteler, den första då jag opererades vid 6 mån ålder, den andra vid ca 18 månader. På 50-talet var föräldrarna inte välkomna på sjukhusen. Som tur är inställningen en annan idag. Min självkänsla förminskades sedan genom de budskap jag fick, fast det kallades uppfostran. Sedan blev jag mobbad i stort sett genom hela grundskolan, och mina föräldrar ville inte kännas vid detta. Jag hade självmordstankar redan som 9-åring.

Jag har insett att jag, sedan jag flyttat från mitt barndomshem, försökt att kompensera min dåliga självkänsla med att stärka mitt yttre självförtroende. Behöver jag säga att det inte har hjälpt, då min dåliga självkänsla ändå har styrt allt, från mitt yrkesliv till mina relationer med vänner, samt nära relationer. Det hela slutade ju med att jag brände ut mig för 10 år sedan.

Du har helt rätt i att en från början dålig självkänsla har att göra med de budskap vi får, och hur vi hanterar dem. Och det är där min poäng ligger, nämligen att jag tror att vi hanterar budskapen bättre om hjärnan får fett!

Jag har ju ätit som de flesta ända tills i somras. Som barn fick vi alltid potatis eller ris till köttet eller fisken. På lördagarna var  det fest, då vankades det spagetti med ketchup, ingenting annat till, då vi barn tyckte att det räckte med den goda spagettin. (Mina föräldrar åt något gott senare på kvällen, vi barn var glada att vi slapp!) Det fett som förekom var margarin, då det var ett billigt alternativ till smör. I övrigt var maten tämligen fettsnål och kolhydratrik, då min mor var kostmedveten. Jag var tvungen att äta en hård smörgås med margarin på till morgonchokladen. I all välmening förståss. Detsamma i skolmatsalen, alla var tvugna att ta en knäckemacka (med margarin) till maten, och det kollades att vi verkligen åt upp den.

Jag vet ju inte hur min självkänsla hade utvecklat sig om jag blivit uppfödd på LCHF, och sedan fortsatt med det även som vuxen, men ändå fått samma negativa budskap från omgivningen. Det går ju aldrig att få något facit på det.

Det enda jag kan vittna om är att jag tycker det känns som om min självkänsla, och mitt inre lugn, och därmed mitt psykiska välbefinnande har ökat sedan jag lade om kosten.

Och jag ser ingen som helst motsättning mellan LCHF och andra sätt att försöka öka sin självkänsla på. Tvärtom, jag tror att det är viktigt att fortsätta att försöka vidga sina vyer och ändra sina tankemönster, t ex genom att läsa böcker, eller på andra sätt. Men jag tror ändå att genom att förse hjärnan med det fett den behöver, genom LCHF, så kan vi lättare sålla i det stora utbudet, och ta till oss de tankar och metoder som passar oss bäst. Vi är ju ändå olika, och tur är väl det!

Puh, det blev ett långt inlägg. Men jag tycker att detta ämne är sååå intressant! Glad

"still lost in space and time"

SvartKaffe
0
#5

Tänkte bara påpeka att det kanske är många som inte har kläm på vad självkänsla är och lätt förväxlar det med självförtroende.

Just nu är jag själv alldeles för seg för att formulera något vettigt, någon annan är forhoppningsvis bättre på det än jag. Kanske är bara det ett diskussionsämne för sig…

Margareta
0
#6

Vi testar… jag skriver en ny tråd och ser om någon nappar…

Numer pensionär i Nynäshamn