mår bäst med lite kolisar
LCHF räddade mig från mitt sockerberoende 2½ år sedan. Jag kunde få såna enorma sug efter kolhydrater att jag förlorade allt vad sans och karaktär heter.
Jag blev nästan frälst av kosten och predikade allt om den för familj o vänner.
År av jojobantning och en sjuk bild av vad hälsosam kost innebär gjorde att när jag nu fick äta vad som alltid varit förbjudet - fett och god mat (för nyttig mat kan väl inte vara GOD?), gick det upp ett ljus. Samtidigt kom ett hat mot sockerindustrin - hur kan de grundlura hela samhället??
Första halvåret gick jag första gången i mitt vuxna liv ner till min målvikt 56kg. Det var tack vare en kombination av kosten och hård träning.
Sedan dess har jag rest med LCHF-tåget, men hoppat av titt som tätt, trillat ner i mina kolhydratsfällor.
Nu 2½ år senare kan man säga att jag är en "nykter matmissbrukare". Jag har inte ätit fettsnålt en enda dag sedan jag började med kosten. Däremot har kolhydraterna sakta men säkert smygit sig tillbaka.
Det som jag insett är att jag inte längre överäter dessa, och att jag omedvetet verkar trollat bort mitt begär.
I månader har jag kallat det för fusk. Men nu har jag bestämt mig för att jag numera kan tillåta lite kolhydrater varje dag - och faktiskt må bra av det! Äter jag bara ordentligt med fett verkar min kropp nu ha lärt sig reglera nivåerna och jag överäter inte längre.
Blev lätt trött och håglös på striktaste LCHF, men jag mår nu mycket bättre med mycket grönsaker, riktigt fett och kött samt någon potatis/nån sked ris om dagen. (inga spannmål eller socker dock)
Vet inte vad jag vill säga med detta långa inlägg. Kanske att det GÅR att övervinna sitt beroende och komma ut som en ny människa på andra sidan!
Hoppas jag fortfarande får vara kvar härinne, håller ju trots allt med om det mesta som LCHF står för..
Då är vi två som tycker så..
tre t o m!
Härligt att du mår bättre från sockerberoendet!
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Det låter sunt!
De flesta behöver inte jaga varenda kolhydrat och behöver inte ens befinna sig i ketos. Vi som är (typ1-)diabetiker får förstås vara lite försiktiga, men inte mer än att vi kan hålla blodsockret i schack.
Rätta mig om jag har fel, men du äter väl fortfarande relativt lågkolhydrat, och som du säger så äter du fortfarande mycket fett… så jag tycker väl att du fortfarande faller in i LCHF-katergorin? :)
LCHF är ju bara LOW carb, inte NO carb, trots allt, om jag inte missminner mig ^^
Lieta.. jovisst jag äter mycket fett, och de flesta måltider är a la LCHF. Blir ungefär 1 måltid om dagen som jag numera äter lite mer kolisar till. Slinker ner en och annan banan också. Och bröd/spannmål äter jag fortfarande inte då jag mår dåligt av det.
När jag slutat amma kan jag tänka mig att jag mycket väl drar åt kolhydrat-remmen igen när jag vill gå ner mina sista gravidkilon..
Nä men….jag har också börjat göra lika som dej Mimsivimsi. Har ju ätit lchf i snart 3 år och varit väldigt strikt.Men har helt andra problem, har haft problem med min mage med reflux och kräkningar. Chansade och provade något nytt som jag inte provat….att lägga till lite potatis eller ris endast en gång om dagen till min lchf mat. Har inte kräkts en enda gång sen dess! Känns rätt att äta så här. Men det går inte med spannmål, då blir det tvärnit…då får jag kräkas.
Det har varit jobbigt att prova sig fram och förstå varför jag kräkts. Har ändå kommit fram till att kroppen vill tala om något för mej som jag inte tål. Jag hade ju räknat ut för länge sen att jag inte tålde spannmål, heller inte fil/mjölk. Men varför kräktes jag av strikt lchf, det kunde jag inte förstå.
Under 3 års tid har jag provat allt. Ökat och minskat både portioner och fett. Provat lägga till grönsaker.
Hur som helst så har jag slutat mått dåligt och fortsätter så här eftersom jag mår bra av det. Tror inte att det bara finns en och samma lösning för alla, utan det här var min lösning på mitt problem.
Jag får heller inga sugningar eller ökad hunger. Är inte ens sugen på potatisen eller riset, utan tillsätter det för att jag mår bra av det bara.
Men samtidigt tror jag inte att det skulle funka för alla. Många i min omgivning som äter lchf och provar potatis och ris faller sen vidare på annat. Så det här är ju inget som jag rekommenderar för andra.
Det viktigaste är att man äter på det sätt man mår bra av.
Jag anser ändå att jag håller mej till lchf, kolhydraterna kommer ju inte upp mer än ca 20 gr/dag ändå. Jag äter sällan grönsaker.
Samtidigt så funderar jag över att du och jag Mimsivimsi har ju ätit lchf länge och kanske har fått ökad tolerans för kolhydrater.(I begränsad mängd skulle jag tro).
#6 #7 Ja, det är knappast tallriksmodellen ni äter. 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Vart kolhydraterna kommer ifrån är inte så noga, en potatis eller lite ris kan man såklart äta om man mår bra av det utan att för den delen gå ifrån LCHF, och även om någon definitionstaliban skulle hävda att det är absolut förbjudet med potatis är det inget att bry sig om, man ska ju äta det både kroppen och det mentala mår bäst av.
Jag har samma sak-dem fleste maa;tid paa dagen middag fex har jag liite kolhydrater.till frukost har jag en del i form av ett eple.Det kans bra och renar kroppen blandat med olje och vineger.Men middagen blir det stor skillnad paa om jag er strikt eller inte.mojligens eftersom jag inte er saa aktiv efter och faar hogre bs pgav det ocksa.
Starta ny diskussion