Jag räknar inte alls, fokuserar på rent kött och lägger till lite grönsaker och ev. smör om det känns torrt.

Nu räknar jag inte, men i början gjorde jag det. Jag tror att det ofta är nödvändigt för att ställa om ögonen, så att säga.

Man tror ju gärna att man har ätit massor av fett och pyttelite kolhydrater, men när man väger och räknar ser man att så kanske inte alls var fallet…

Jag räknar inte heller, eller rättare sagt: jag räknar väldigt slarvigt mellan tummen och pekfingret.

Min personliga målsättning är att äta ca 100 g protein per dag. Utöver det fyller jag på med rätt mycket fett och lite grönsaker. Blir jag inte riktigt mätt, om jag blir sugen och snacksig, ökar jag fettmängden i första hand.

Det enda jag tänker på är att inte överdriva fettet i de "vanliga" måltiderna, för mycket sås och stekfett innebär ofta att jag blir mätt för snabbt, innan jag hunnit komma upp i lagom mängd protein, jag kontrollerar väl någon gång ibland när jag känner för det, men mest på kul, skulle egentligen inte behövas, har kommit fram till att jag inte når över 20 gram kolhydrater även när jag konsumerar precis så mycket sallad och mejerier som jag vill.

Jag kollar att de ingredienser jag äter inte håller mer än 5% kolisar. Det funkar för mig men…

Det enda jag räknar är att livsmedlet som sådant ligger på max 5gr kolhydrater/ 100gr. Annars lyssnar jag till kroppen. Funkar bra för mej iaf.

Det enda jag har räknat är hur många kilo jag gått ner, hur många centimeter jag minskat runt magen och hur många mediciner jag kunnat sortera ut från medicinskåpet. Astma-, allergi-, migrän- och antiinflammatoriska mediciner kunde jag sluta med efter 6 månader med LCHF.

Jag äter mig mätt på det som står i vänstra kolumnen i Annika Dahlqvists folder och mår som en liten prinskorv!

Jag har hållit på i ett och ett halvt år nu, och kanske räknat totalt fyra dagar (i början).

Har en egen 5%-regel:
Över 5% kolisar så äter jag inte alls.
Mellan 3 och 5% kan duga om det är tillbehör.
Själva maten får inte vara över 3%.

Om kött innehåller ca 30% protein så skall jag äta ca 90-100 gr kött per måltid (morgon, middag och kväll). Då brukar jag tänka på hur stor en 90-grams hamburgare är och jämföra med det.

Det verkar funka och känns ganska enkelt att leva efter. -24 kg sen juni 2008. Senaste halvåret har det tyvärr varit alltför lätt att slarva, så under den tiden har jag stått stilla i vikt.

Nej ingen matte här heller, men järnkoll på vad som åker ner i shoppingvagnen.

Allt som finns hemma ska vara ok att äta, så lyder min enkla filosofi.

Höll koll i början för att "lära mig" hur mycket jag måste äta för att komma upp i tillräckliga kalori- och proteinmängder (har levt lågt på svältgränsen i många år - vilket jag också kom till insikt om via lchf/KiF).

Nu kan jag ta en liten kolling nå'n enstaka gång - av samma anledningar.

Men annars bryr jag mig inte om siffror och 'matematik' när det gäller mat - det smakar inte lika gott då.

Nej, jag räknar inte. Något tillsatsfett använder jag inte heller utom lite smör, grädde och ost i matlagningen.

Enklast är att göra sitt val redan i butiken och bara köpa sådant man kan äta utan problem så att man kan äta allt man har hemma utan att bry sig.

Det vi nästan alla behöver mer kunskap om är vilken mat vi bör sträva efter att komplettera med för att få mesta möjliga näring, vitaminer, mineraler och spårämnen istället för att fundera över energiinnehållet.

Japp, det går utmärkt att klara sig utan att räkna! :D Mår toppen och har som en liten bonus gått ner 60 kilo. ;D

Jag har aldrig räknat. Urfarfar kan ju aldrig ha räknat. Om man inte går ner i vikt (men vill det) så får man minska på något och se vad som händer. Dr Bernsteins Diabetes Sulution föreslår att man drar ned en tredjedel på ett av dagens proteinintag under ett par veckor och ser vad som händer. Om det inte hjälper minskar man på ytterligare ett mål osv. Funkar utan att räkna också.

Jag räknar periodvis, och framför allt i början. Det är svårt att veta exakt vad maten innehåller och vad som är lagom, och ofta lurar man sig själv. Jag upptäckte t.ex. att jag åt alldeles för lite protein i början, så då höll jag koll på det tills jag fick in vanan att äta tillräckligt.

Den avgörande frågan är väl om det funkar. Mår man bra och vikten (eller snarare midjemåttet!) verkar gå åt rätt håll, då gör man ju uppenbarligen rätt. Men om det inte verkar funka kan det vara smart att registrera ett tag för att kanske få syn på någon man kan ändra på och som man inte var medveten om.

Just nu räknar jag inte men har gjort det. Jag har efter fyra år med LCHF lärt mig vad jag kan äta och inte äta.

Förr kollade jag i MinMat så jag höll mig inom ramarna.

Jag har räknat en enda gång för att se hur mycket det blev. Men resultatet sade mig att det knappast är lönt att lägga energi på att räkna, eftersom jag låg väl inom de intervall jag hade hoppats på, och det inte var något resultat av räknande utan att jag helt enkelt bara åt så mycket som jag hade lust. Det fortsätter jag med. Jag vet att jag äter lite mer kolhydrater nu än jag gjorde i början, men det ligger helt säkert på måttliga mängder och klart under 80g/dag. Jag tycker väl att det är lite tråkigt att räkna, och det tar bort all spontanitet om man använder det för att se till att inte äta "för mycket". Jag håller vikten, har fått snygg form och fast och smal mage, och jag är på det stora hela ganska nöjd. Så jag behöver inte räkna.

Och jag tror absolut att du kan klara dig bra med samma strategi.

Jag räknar inte, har kollat nån gång för att se hur jag ligger till.

Min måttstock är att jag ska vara mätt och inte ha sug efter nånting, då vet jag att jag ätit nog med protein och fetter. Plus att jag inte äter nånting som är mer än 5% kh/100 gr. Förutom kålrot som har 6% kh/100 gr!

Jag räknar aldrig. Jag har diabetes typ 2 och försöker hålla mig till det som är bra för mig. Min vikt ligger så att BMI är mellan 25 och 26 och det är jag nöjd med.

Det viktiga är ju att veta vad som är bra att äta och vad man ska undvika.

Räknar inget alls, äter inte strikt LCHF eller något sådant, istället tar jag mindre portioner och försöker byta ut produkter med mycket kolhydrater till produkter med mindre kolhydrater. Och försöker äta försiktigt om det är något som kan ses som lite "för mycket kolhydrater" och hitills har det funkat bara bra för mig.

Tack alla. Hur många sätt och metoder som helst. Många bra "genvägar".

Max 5% kolhydrater är regeln utom för min filfrukost då jag äter lite solrosfrön och mandlar som faktiskt ligger på högre procentsats. Det rör sig inte om så många gram att det spelar någon roll.

Jag har tänkt så här också, ju renare mat jag väljer, som jag VET är fri från socker och stärkelse, desto mindre behöver jag tänka på det.

När jag lärt mig vilka livsmedel som funkar så kör jag på det och sen kan man introducera något i taget för att testa, lite som man testar när man är överkänslig för någon mat.