Välkommen hit och du är inte ensam!

Ta en dag i taget och känn dig för. En del snabbstartar och den del smygstartar - du väljer själv.

Välkommen Ruska! Vi är många korta kvinnor här, jag själv är 158 och har gått ner från 92 till ungefär 63.

Hej och välkommen! Här finns alltid råd, stöd och pepp.

Hej och välkommen!

välkommen Ruska!

hoppas du ska trivas med oss.

Tack, alla! Jag har varit hos sköterskan och fått bekräftat att jag har ketonkroppar i urinen. Det betyder att min fettförbränning är aktiv och att jag äter som jag ska! Härligt!

Välkommen!

Förutom en duktig viktnedgång brukar man få en hel del hälsoförbättringar på köpet vilket gör att man ofta inte känner sig så hågad att återgå till den gamla livsstilen igen

Har gått ner 2 kilo sen förra veckan. Och ett kilo veckan innan! 3 kilo på väg mot målvikt. Jag mår redan bättre, främst psykiskt men också rent fysiskt. Det är lite lättare att böja mej ner och jag stånkar inte fullt lika mycket av ansträngningen *skrattar*

Grattis!

Grattis!

Varför fryser jag så förbaskat?! Dom senaste dagarna har jag inte blivit mätt heller, har ett ständigt sug. Det har jag dövat med avokado, ölkorv, ost, skinka, ägg. Kaffe/te med grädde i hjälper oxå.

Har jag fått i mej för lite fett, tro? Ätit för lite kanske? 

På helgerna blir det oftast bara två måltider, alltså frukost och lunch/middag och sen nåt mindre på kvällen, t ex makrill och ägg. Till vardags äter jag tre måltider. Frukost, lunch och middag. Igår blev det nattamat med pga suget som jag avskyr att böja mej inför!

Idag har jag som jag oftast gör på vardagarna, startat med turkisk yoghurt och nötmûsli samt te. Till morronfikat en kopp kaffe med grädde. Lunch blir kabanoss med ratatouille. Middag tacopaj med guacamole. Sen inget mer förutom te om allt går som det ska med mättnaden.

Ju mer jag funderar, desto mer övertygad blir jag om att det är helgerna som ställer till det! Jag gillar att ligga och dra mej halva dan och hinner inte med två lagade måltider. Men jag får prova att äta rejält på kvällen istället för att småfjutta med ägg och ost.

Hm, har nog hittat min alldeles egen lösning på problemet!

#11 Att man fryser beror oftast på för lite fett som du själv säger… Är du hungrig och sugen så ÄT MER!

Kanske det kan vara en bra idé att registrera en typisk helg på www.minmat.net (en dag i taget förstås) så vi får se hur energin fördelar sig och om du kanske totalt äter för lite?

Sug kan dämpas med kokosolja och/eller magnesium. Magnesiumbrist blir det vid snabbt viktras och tar sig uttryck genom hjärtklappning, chokladsug, sug överhuvud taget och/eller kramper. Billigt tillskott finns på nätet, styrka 150 mg. Ta en till tre tabletter till natten efter behov.

Jag har kramp nattetid, eller snarare när jag vaknar! Stapplar ur sängen med ömmande vad. Lustigt nog bara i ena vaden. Ska kolla upp den där länken, tack för tipset! Hjärklappning har jag oxå haft men det trodde jag berodde på stress.

Kokosfett har jag hemma, men då i burk, ej flytande. Men jag vet inte vad jag ska göra med det riktigt. Aja, får läsa lite på nätet. Spännande det här!

Magnesiumbrist kan man få av den här kosten.

En teori är att så mycket näringsrik mat byger muskler och annat i kroppen. Det kräver magnesium som därför inte räcker.

En annan teori är att vi kissar ut mineraler och behöver därför extra.

Tillskott utan tillsatser finns i hälsokost eller på internet. 400-500mg per dag brukar vara lagom. Blir du för lös i magen minskar du på dosen.

Själv är jag periodare - kroppen säger ifrån när jag behöver äta det.

Hej, välkommen o lycka till, en dag i taget..

Mina kramper är borta och det tror jag beror på att jag ätit nötter dagligen och druckit kakao. Det är ju magnesium i det!

Annars är jag deppig efter att viktkurvan vänt… Upp 3 hekto denna vecka *suck*. Jag mådde så bra när jag visste att jag var på väg neråt! Nu vet jag inte längre, har ågren för kommande vägning. Om det visar uppåt igen blir jag förtvivlad. Jag MÅSTE veta att jag är på väg åt rätt håll, det peppar mej och gör att jag känner mej stolt och nöjd med mej själv!

Både sköterskan och jag tror att veckans svacka beror på ett överdrivet intag av CF och grädde. Nu när jag får äta det är det oemotståndligt gott… Kan slurpa CF direkt ur burken som mellanmål eller bara för att jag är lite sugen. Det blir säkert en halv dl grädde i kaffet varje morron.

Efter vägningen gäller följande:

Inget mer CF-frosseri! Givetvis använder jag det i maten men inte annars. Morgonkaffet struntar jag i för jag kan inte dricka det utan mjölk/grädde. Men det är svårt, jag saknar kaffet! Funderar på om äggmjölk kan ersätta grädden? Det fungerar ju för många andra här?

Jag har hittat ett recept på äggmjölk som jag faktiskt gillar! Det är positivt I vanliga fall äter jag yoghurt med nötmüsli till vardagsfrukost. När jag nu ska minska på mjölksockret har jag provat en sats äggmjölk istället men jag står mej inte länge på det! Varför?

Recept:

2 ägg

ca 30 gram kokosfett, ca 20 gram smör

ca 2-3 dl kokande vatten

vaniljpulver och krossad kardemumma

Jag kanske måste öka på fettandelen för att bli mätt?

Till helgen äter jag mer rejäla frukostar men då har jag tid och är inte heller uppe lika avskyvärt tidigt

Jag som var så taggad och glad har nu tappat sugen alldeles! Fy, vad kämpigt det är just nu! Igår unnade jag mej lite vitt, torrt vin fast jag vet att fettförbränningen kommer avstanna ännu mer. Det känns som jag inte kan avstå från allt gott, då orkar jag inte hålla ut med LCHF särskilt länge till. Om inte vågen pekar neråt, vill säga… *suck*

Dom positiva effekterna av LCHF hittils är att kläderna sitter lösare, jag kan böja mej ner lättare och får inte lika ont i kroppen vid promenader etc. Jag har tappat intresset för godis, läsk, kakor etc. Magen mår förresten bättre! Inga gaser och färre toabesök. Jag upplever att jag gör nåt åt min fetmasituation.

Nackdelarna är matstressen- vad ska jag äta, vad får jag inte äta etc. Att behöva avstå från frukt och bär, att inte få frossa i grönsaker längre! Utslagen som inte ger sej *brrr*. Seghet i huvudet och kroppen. Och jag blir trött på kött, kött, kött, ägg, ägg, ägg…

Smaken har förändrats oxå. Allt som är salt är för salt. Bacon och sidfläsk är äckligt nu. Sött har blivit för sött. 70% choklad klarar jag inte längre, har gått upp till 85%. Chokladsuget är i det närmaste borta, tack och lov! Kakao kan jag numera dricka utan sötning, vilket var otänkbart innan LCHF.

Ja, en del positiva effekter har det blivit, inser jag. Det känns ju lite bra, i alla fall!

Men inte vill jag börja räkna procent hit och dit (i min mat). Det fixar jag inte. Att jag valde LCHF var för att det lät så smidigt:

Ät när du är hungrig, ät tills du är mätt!

Fast riktigt så enkelt är det ju inte… Det bara snurrar i skallen! Aja, bara att bita ihop och härda ut. Jag ska ner i vikt!

Tänk också på att det tar tid för kroppen att förstå att det är ok nu at släppa på fettet, att det kommer mer mat. Så var inte för ivrig.

Det där med tålamod är inte lätt

Ruska - Du vill förändra din situation, gå ner i vikt, och då krävs både tålamod och, även med LCHF, ett visst mått av självdisciplin. Det finns ingen kost där man kan äta vad som helst, när som helst, hur mycket som helst, man måste i regel begränsa sitt intag i någon form.

Vi begränsar vårt intag av kolhydrater och även av tillsatser, det har vi gemensamt, men sedan är det väldigt individuellt. Vissa kan äta mer mjölkprodukter än andra, några kan äta ganska mycket kolhydrater, andra nästan inga alls. De flesta här har lyckats komma fram till vad som funkar för dem, vissa experimenterar fortfarande. LCHF är ingen snabb-bantar-kur, det är ett sätt att leva för att må bra, vara frisk och såsmåningom hitta sin (kroppens) idealvikt.

Du säger att du "misshandlat" din kropp länge. Ge den tid att läka! Det kan ta månader innan du ser det resultat du önskar på vågen, men under tiden kommer du att upptäcka många andra fördelar.

Ge inte upp! Här får du råd, tips, pepp och nya vänner. Kämpa på, men inse också att det krävs en egen insats för att uppnå önskat resultat.

Lycka till!

Jo, jag vet allt det där  Jag anstränger mej att INTE fokusera på kilona men det är svårt. Det är ett gammalt, sjukligt tänkande som hänger kvar. Låg vikt=lyckad, högre vikt= misslyckad.

Men! Jag märker framsteg på andra plan nu Jag är ute och går varje dag (nåja, inte varje dag men så gott som). Det är härligt, jag känner mej upplivad och ser fram emot att komma ut! Inte ens skoskav och blåsor hindrar mej. Jag njuter av min nyfunna energi.

Det känns som i "gamla tider", när jag utan problem kunde gå en mil och hellre cyklade och promenerade än nåt annat. Så härligt! Jag trodde den tiden var lika borta som min figur! Minsann om inte livsglädjen börjar hitta tillbaka. Om det sen beror på kosten eller att jag tagit tag i mitt liv och mej själv till sist, låter jag vara osagt.

Jag är fortfarande nere och orolig periodvis men stressäter inte längre. Det gör i sej att jag blir mer positiv och att självförtroendet långsamt återvänder. Ingen kost kan fixa själen men jag gör ett bra jobb på egen hand!

Och så glad jag är, att jag hittat hit, till min lilla "oas" i cyberspace

Tre hekto är inget att deppa för. Glöm nu vågen och må bra istället, Ruska!

Idag har jag varit hos sköterskan och hon sa att jag gått ner nästan 2 kilo på 2 veckor. Vilken kick! Så har jag oxå ätit strikt, mest pga taskig ekonomi Fast igår PMS:åt jag för fullt, förstås… Men det var igår, det!

Det har gått upp för mej hur mycket matpengar jag sparar tack vare LCHF. Frukt och grönsaker kostar ju hur mycket som helst, bröd likaså. Pasta, ris, potatis etc är inte heller gratis. För att inte tala om allt godis jag petade i mej förut! Och kakor, glass, läsk…

Tänk så mycket billigare jag lever nu!

Det finns en tråd om det, Jag tycker INTE att LCHF kost är dyrt

Det finns skilda åsikter om huruvida LCHF är dyrare eller billigare, men det är ju jättebra att du tycker att det är billigare, och att det funkar för dig.

För första gången sen jag började med LCHF (i början av mars) har jag fallit! Precis tryckt i mej en finsk kanelbulle och visst var dom första tuggorna goda men sen var det bara sött och ja, konstigt. Men jag åt ändå upp. Kan inte påstå att det var värt det, men det var väl tvunget.

Jag är helt enkelt trött på att behöva stå emot och säga nej och välja bort det som andra kan handla och ta emot och äta utan att ens tänka på det.

På jobbet idag fanns massa rester av potatisgratäng och kyckling. Uj, så gott det doftade av gratängen men jag lät bli att smaka.

Sen var vi och handlade, jag älskar att handla mat. Men just idag såg jag bara allt gott jag inte får köpa! Allt jag måste avstå ifrån. Jag blev bara lessen och nere.

Vid matbordet åt jag min köttgryta, men idag var den inte alls god eftersom partnern åt pasta. Bara enkel pasta med falukorv, inte ens en sås till men jag kunde ha mördat för den pastan!

Sen åt han en finsk bulle till efterrätt och där satt jag och fick inte äta nån. Det blev lite ost istället och det var ok. Men vem drogs till skafferiet senare, tror ni?

Jag funderade en stund men sen tänkte jag att "va f-n, jag ska väl inte plåga mej själv, en enda bulle är väl inte hela världen!!! När jag nu vill ha en!" Så en bulle blev det, till slut. Fast det inte var sådär enormt gott, skulle jag utan problem kunna vräka i mej hela påsen. Bara för att! Usch vad trist det är att inte få äta gottis… Inte för att jag mådde bra när jag gjorde det, innan LCHF, men ändå. 

Man kan lugnt säga att sockersuget har vaknat! Och jag mår sk-t av det. Där gick jag bland chipshyllorna och letade men inte fanns det nåra fläsksvålar. Om det hade funnits det, skulle bullen varit kvar i påsen, hoppas jag. Men idag orkade jag inte hålla på och krångla för att hitta på nån LCHF-ersättning för ett "akut behov" av onyttigheter. Uj, vad jag längtar efter att äta som folk… Just nu, vill säga. Mot sunt förnuft!

(Har lagt det här inlägget under en annan tråd men tyckte det var bäst att kopiera det in hit till min alldeles egen oxå :-))

Vet du att jag har gjort precis som du tidigare i veckan. Jag skötte mig exemplariskt i USA över påsk och sen när jag kom hem kom jag aldrig igång med matlådor och plötsligt hade jag ätit en macka.

Varför?

Vet inte! Det bara blir så ibland.

Jaa… Det är faktiskt inte hela världen! 

Idag kan jag utan problem stå och titta i skafferiet och strunta i bullarna. Men en mjukglass var jag tvungen att ha, årets första! Det är den som är godast, sen blir det mest sliskigt och törstframkallande. Sådär, då har jag klarat av mjukglassuget oxå. Undrar om jag måste falla för alla starka sug för att komma över dom?! Ah, skit samma… Om jag jämför med hur mycket "skräp" jag petade i mej FÖRE lchf är det här ingenting!

Trots mjukglass, bulle och ett äpple som slank ner, gick jag ner 6 hg senaste veckan. Då har jag ändå ätit lite nötter och mjölkprodukter, ffa ost. Jag trodde jag skulle gått upp i vikt, en sån glad överraskning att det inte var så! En sak som förvånar mej, är att nu när kassan varit skral och jag inte kunnat köpa grönsaker, verkar kroppen släppa bättre på fettet. Skumt!

Tjohoo, nästan 5 kilo ner på väg mot målvikt! Tack, Annika Dahlqvist, för det!

Har tappat ännu ett kilo, totalt 6 kg. Jag kommer i kläderna jag köpte förra sommaren. Min viktökning gick rasande fort då, så jag kunde inte använda dom särskilt länge. Men nu så! Bäst att passa på att slita ut dom innan jag går ner mer och inte kan ha dom längre! :-)

Jag har förresten infört paprika och broccoli i kosten igen då jag haft problem med tandköttet. Mina vadkramper kom tillbaka oxå, värre än nånsin. Jag kämpar emot med nötter och kakao. Det fungerar! Kanske viktminskningen går något långsammare av nötterna men jag sover gott och behöver inte vakna av smärtorna i benen längre.

Grattis till viktminskningen! Det låter som att du hittat ett sätt som funkar för dig och din kropp.

Krångla nu inte till det utan njut av allt det goda du kan äta, lyssna på din kropp och låt den sköta resten.

//Celia

Tack! Det har tagit sin tid, men jag känner mej trygg med LCHF nu. Jag funderar inte så mycket över vad jag kan och inte kan äta eller om jag gör rätt eller fel. Jag tar det som det kommer och har upptäckt att när jag lyssnar på kroppens signaler mår jag allra bäst!

Mina sug efter "förbjuden frukt" kommer mest när jag slarvat med att få i mej tillräckligt med fett eller protein. Jag tror att man måste äta LCHF en tid för att lära sej förstå hur allting funkar. Den här resan är bara så spännande!

Vadkramp brukar man få vid magnesiumbrist. Vi brukar säga att det går åt mycket magnsium när man skall reparera alla muskler.

Vi rekommenderar därför tillskott från hälskosten (Apotekets har tillsatser). Det finns olika styrka på tabletter men 400mg per dag är en bra riktlinje. Det är svårt att få i sig magnesium så det räcker i kosten.

Min sköterska har tipsat om magnesiumtillskott men jag fixar inte det. När kramperna slår till, kör jag en näve nötter och en mugg kakao om dan i 3-4 dar tills det lugnar sej. Måste säga att LCHF-kakao är det bästa jag provat! Grädde, vatten och kakao. Så enkelt och underbart gott! ;-)

Det här med musklerna är intressant. Jag ser och känner dom tydligt under huden trots att jag inte styrketränat på flera år. Först antog jag att dom väl har kommit fram igen, efter att ha legat dolda under späcklagret, men det är mer än bara det. Jag upplever mej starkare och smidigare. Kroppen känns, ja, helad på nåt märkligt vis. Inte visste jag att jag behövde "repareras" men nu när det händer är det välkommet!

Det känns faktiskt som hela jag blivit föryngrad. Hyn har blivit slät, knappt nåra kvisslor, torrheten jag led av i början av LCHF är borta nu.

Oxå mensen är totalt förändrad. Nu blöder jag som sjutton en enda dag och sen är det bara småskvättar. Inget mer segt och utdraget veckoblödande som tär på tålamodet! Skönt!

Efter förra veckans utflykt samt födelsedagskalas hos tjocka släkten trodde jag att jag skulle gått upp i vikt. Istället har jag gått ner 1,6 kilo på två veckor. Inte illa! Tyvärr gjorde smörgåstårta, godis och massa sockerläsk att jag kände mej bakfull i tre dar efteråt. Hugaligen, det var det inte värt. Även om vikten klarade sej kommer jag tänka noga innan jag frossar loss nästa gång!

Förresten, jag har passerat mitt första viktdelmål och det en månad före utsatt tid Strax över 7 kilo väck och ca 10 kvar. Mitt BMI har gått från 33,5 till 27! Allt på 13 veckor, tänka sej! Jag hyllar LCHF och kvinnan som hade mod nog att trotsa etablissemanget och föra ut kosten till allmänheten! *kram på dä, Annika*

Härligt Ruska - grattis!

Semestern är över och jag bävade för vägningen. Har fuskat en hel del i somras, särskilt en vecka då jag var husvakt. Otroligt vad icke-LCHF-are har hemma och i vilka mängder! Gissa om jag vräkte i mej chips, choklad, godis, glass, hembakta bullar, juice och en del annat. Det bultade bakom ögonen till slut, kändes som dom var på g att trilla ut! Sockerförgiftning, minst sagt. Blä! 

Trots sommarens frossande hade jag gått ner lite över två kilo. Totalt har jag tappat 10,5! Kul, kul, kul! :-) Tjockiskläderna hänger och sladdrar på kroppen men smalkläderna kommer jag inte i- ÄN! Jag vägrar köpa nytt, jag SKA komma i dom kläder jag har! Och det kommer jag absolut göra. Det är bara en fråga om tålamod! :-)

Stort Grattis. Visst är det kul när kläderna hänger. Mycket mer kul än när man upptäckte att man inte längre kom i den där kjolen…

Hade inte hittat hit till denna tråd innan, vad härligt att läsa! Det går så bra för dig, i det stora hela. Grattis!! från en som inte gått ner nåt nämnvärt (trots betydligt mindre fuskande!!!) på över ett år!!

Grattis - det låter härligt!

#38 Håller fullständigt med dej! 

#39 Jag tror jag har mina hundar att tacka för en del av viktnedgången. Utan dom skulle jag bli sittandes i soffan efter jobbet och glo på dumburken och tröstäta.

Varför min kropp svarar så bra på LCHF vet jag inte men jag är glad för det. Kanske beror det på att jag lever ensam och inte behöver bli påverkad av vad andra vill äta eller köper hem? Helt klart är det mycket svårare att stå emot "förbjuden mat" när den redan finns hemma.

jag har också hund, det tricket hjälper inte för mig

tror inte det har med vad man äter så mycket faktiskt utan på om kroppen är redo, för jag stoppar inte i mig otillåtna grejer alls. Har varit konsekvent i över ett år! DU har tur plus att du är jätteduktig givetvis!!!

#42: Pja, en sån tur att turen är till min fördel, då Märkligt är det i varje fall att det är så olika för olika individer, med viktnedgången menar jag. Har du kollat att din förbränning är igång ordentligt? Kissa-på-sticka, du vet? Jag får göra det med jämna mellanrum hos sköterskan för att se att "fettbrasan" verkligen brinner och inte har stannat av.

Det sägs ju förresten att motion (i mitt fall hundpromenader någon timme om dan) inte påverkar viktnedgången så mycket. Men för min del har jag varit mycket aktiv innan jag blev fet och min kropp är van vid och mår bäst av att röra ordentligt på sej. Själen mår oxå gott av att vara ute i naturen, förstås :-).

Jag tror att det kanske kan ha att göra med hur mycket vi äter oxå. Det gäller att äta bara så hungern försvinner utan att bli stoppmätt. Små, små portioner! Inga mellanmål för mej heller numera, eller åtminstone sällan. Jag äter tre gånger om dan. Kaffe eller (mängder med) grönt te dricker jag naturligtvis mellan måltiderna men jag har oftast ingenting "till". Är nåt av det här till hjälp???

Fö kan jag berätta att mitt sockersug har vaknat till igen. Jag har givetvis mej själv att skylla som underhållit det med sötsaker under sommaren. Jag kämpar emot med extra smör i maten. När jag ändå "fallit" och ätit nåt förbjudet (glass etc) reparerar jag skadan bäst jag kan med att byta ut nåra måltider mot ägg och bacon. Av nån anledning mår min kropp kanon på just ägg och bacon! DET kanske kan vara ett tips? Bacon är visserligen salt, men Scans bacon är lättsaltat och jag låter bli att salta äggen.

Hursomhelst, lycka till, alla LCHF:are därute! :-) Jag strävar på och hoppas ha nått min målvikt innan årets slut.

har aldrig testat men eftersom jag håller kolisarna under 20 gram så måste det vara igång per definiton.

Små små portioner… nja.. det tror jag inte riktigt på… jag tror däremot att jag oftast äter lite för lite. Så är det när jag lägger in ibland på minmat. Många vittnar om att dom måste äta ordentligt och mycket fett för att gå ner.

Men jag ids inte hålla på att krångla för mycket. Jag äter tills jag är nöjd och hoppas att det ska ge resultat så smångingom.

#44 Jag tror att det bästa är att göra just så som du gör: strunta i krånglet och lyssna på kroppen! Men vad jag menade med små portioner är att det inte krävs lika mycket mat med LCHF som med vanlig blandkost. Jag tror många gör misstaget att lägga lika mycket på tallriken som dom gjorde förut. Men tanken med LCHF är ju att fettet ersätter kolisar och gör oss mätta. Och blir vi inte det äter vi för lite fett! Blev det begripligt, tro? I huvet lät det helt ok

Jag har nu 4 kg kvar att gå ner. Ska jag bli pinnsmal ytterligare 2 men det räcker att jag kommer i mina kläder från "före viktuppgången". Och det är snudd på att jag gör det nu! Uppför låren och rumpan kommer byxorna utan problem men fortfarande degar magen för mycket för att kunna knäppa dom ordentligt. Men det är nedräkning tills det går att göra *hurra* Före sommaren kom brallorna inte ens över låren. Tänk!

Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle komma så här långt på så kort tid. Jag startade med 17 kilos övervikt i början av mars och nu i början av september har jag ynka 4 kvar. Hur är detta möjligt?! Inte undra på att huvudet inte hänger med! Jag tror fortfarande att jag är en koloss. Men spegelbilden säger annorlunda…

Det kommer helt klart ta tid att vänja sej vid min "nygamla" kropp. Jag är nästan rädd att släppa ifrån mej dom sista kilona! Jag har varit fet så länge att jag inte minns hur det är att vara liten och nätt. Tro det eller ej, men jag är SKRAJ! Jag börjar smått inse att min kroppshydda varit ett skydd och ett gömställe från allt vad socialt liv heter.

Och nu finns den inte kvar, den där trygga, passiviserande fettbarriären mot resten av världen!!! Det är bara JAG nu, i min litenhet, och hur i helv--e ska jag hantera det?! GAAAAH! Jag är rädd för folk, rädd för att umgås, rädd för alla krav och måsten. Jag vill inte! Men jag vill inte vara tjock och må dåligt heller. Uj, det finns visst en "psykologisk del" av bantningen som jag inte räknat med!

du kommer att fixa det!

Jätteroligt att höra att du är så nära målet. Stort Grattis.

Endast två kilo kvar nu, det går långsammare än förut. Så här i slutet av min viktresa vet jag inte riktigt vad som händer. Kroppen skriker efter "nåt att tugga på" dygnet runt! Det spelar ingen roll om jag precis ätit en rejäl måltid med extra smör.

Det kan förstås bero på stress, just nu sker mycket både på jobbet och privat som förhindrar god nattsömn. Känner mej sliten och nedstämd. Jag har tappat motivationen och stoltheten över mig själv är som bortblåst. Usch…

Jag dristade mej till att äta två fullkornsmackor förra veckan och sen mådde jag så uselt att jag trodde jag var sjuk. Huvudet bultade, jag mådde illa och svettades. Sötsuget och frossandet kom som ett brev på posten! Sockeryoghurt, pepparkakor och annat skräp åkte ner i magen med fart… Jag drog på mej nästan två kilo vätska.

Det skrämde mej rejält att "nyttigt bröd" kan trigga mej på det sättet. Jag kan aldrig gå tillbaka till en normal kost! Det har jag inte förstått till fullo förrän nu. Otäckt.

Men smalbrallorna kommer jag i! :-) Äntligen! Alltid nåt i eländet! Hur jag ska få ordning på kroppen och ätandet är en annan femma. Det är jobbigt när det ständigt "drar" i magen. Sugen, sugen, sugen… Får inte, ska inte, bör inte. Jag blir trött på karusellen! Jag vill vara mätt och nöjd och tillfreds, fri från sug och tvångsätande. Det är inte ens gott.

Kan tillägga att jag avslutade min lunch vid 13 och nu vid 1415 skriker magen… Vad händer?! I början, när jag var fet fortfarande, höll jag mej mätt i 4-6 timmar efter varje måltid! Idag åt jag lammstek med sky och smör, lite broccoli, lite blomkål och en liten morot. Jag var MÄTT men sötsugen. Nu känner jag mej hungrig igen! Jag har inte ätit nåt onyttigt heller.