Mnja.. eller mnjo.. antagligen är det individuellt.. rent teoretiskt skall man kunna klara sig helt utan kolhydrater!

Samtidigt så behöver vi normala svängningar i insulinnivån.. skillnaden är nog att för vissa som är typ insulinresistenta så måste de ligga så lågt i kolhydratintaget att insulinsvängningarna normaliseras!

De som inte är insulinresistenta kanske mår bättre genom att äta lite mer kolhydrater då deras kroppar reagerar normalt!?

Men likafullt är det en fördel att hålla ner kolhydratintaget för att hålla fettbrasan vid liv.. men man kanske inte måste vara så strikt!

Jag mår definitivt bättre och går ner i vikt om jag äter lite mera kolhydrater från grönsaker och ibland lite bär. Brukar bli max 20 g/dag.

När jag är klar med viktnedgången skall jag teste att äta lite frukt då och då också.

Jag äter lite kolhydrater nästan varje dag, men inte till alla mål.

Jag har inga stora viktsvängningar och har egentligen aldrig upplevt problem med vikten. Det lilla jag hade lagt på mig låg i överkant för BMI, men nu har jag stadigt haft i stort sett samma vikt i ett och ett halvt år, bottennotering 59, men oftast omkring 61. Ibland känner jag mig inte hungrig och äter nästan inget kanske en hel dag, trots mycket kroppsaktivitet, och det är i samband med någon sån dag som jag har noterat lägsta vikten.

Jag tror att insulinpåslag en eller annan gång inte är något problem; jag satsar på att inte stadigt ha högt insulin. Jag är oftast i ketos, och jag känner aldrig något sug efter socker. Ibland bjuder någon på godis, och jag känner aldrig att jag vill ha, utan tackar bara nej. Jag har provsmakat någon gång, men tycker inte om det; äckligt sött. Frukt äter jag, oftast fallfrukt eller något jag plockar från ett träd.

Tidigare har jag kunnat frossa i frukt, men det gör jag inte numera. Ett äpple någon gång, några plommon. Häromdagen provade jag att äta en banan, men den smakade inte gott. Det verkar som om jag har vant mig vid att inte äta kolhydratrika saker. Jag småäter ibland, men jag har en skål kokta ägg stående, och jag tar ett ägg om jag känner mig sugen. Jag kan tänka mig att man kan gå långa tider utan att få i sig mer kolhydrater än de som sparsamt förekommer i mjölk, ägg och de som skapas av protein, som ju ändå är nödvändigt. Jag går inte ner i vikt, och jag går inte heller upp, och mitt midjemått verkar ha stabiliserats. På det stora hela mår jag bra, och jag är mycket nöjd med min kropp.

Ibland, men inte alla dagar, tar jag en smörgås till frukosten, antingen hårt bröd elleren bit pörtebröd, med rejält med smör och massor av ost. Ett litet paket hårt bröd räcker ungefär en månad och jag har inte köpt mer än tre kakor pörtebröd i år. Det hinner bli stenhårt innan jag tar sista biten.

Jag tror inte att det är något problem att klara sig och må bra utan kolhydrater. Kroppen ser till att skapa det blodsocker man behöver, vare sig man äter kolhydrater eller inte.

Tack för era svar, men

#3

Hur vet du när du är i ketos?

Stickorna på Apoteket verkar inte vara helt  tillförlitliga, eftersom att ketonerna i urinen lika gärna kan komma från maten man äter.

Jag märkte att färgen och doften på urinen ändrades efter 4-5 dagar på dieten, men nu tycker jag att den återgått till de ursprungliga. Är jag inte i ketos nu då???

man är i ketos om man äter mindre än 100 (tror jag det var) gram kolisar om dagen. Läs i Vanliga frågor och svar uppe till vänster… är säker på att det står om det där.

För det mesta märker jag inte när det skiftar mellan kolhydrater och fett, men på den tiden jag cyklade till jobbet kändes det tydligt. Lite grann som någon slags överväxel, eftersom det i en lång uppförsbacke inte gav någon känning av mjölksyra i musklerna utan det bara kändes som att jag skulle kunna fortsätta så hur långt som helst. Det var faktiskt ett ganska tydligt omslag från att känna mjölksyra till att den bara försvann, fast jag fortsatte anstränga musklerna. Men jag antar att det är samma också när man inte anstränger musklerna. Efter någon eller några timmar lär det inte vara några kolhydrater kvar från maten när jag äter så lite av dem. Fettet räcker nog hela dagen.

Jag äter helt enkelt så lite kolhydrater att de inte räcker för energin jag gör av med, och då kommer jag så klart helt naturligt att vara i ketos. Några urinprover för det tar jag inte, ser jag inte som nödvändigt. Jag har räknat ett par gånger på kolhydratmängden och hamnar på ett snitt av ungefär 60 g/dag. Någon gång mer, ibland mindre. Större delen av dem kommer från mjölken. Jag har lite honung i te, och så den där brödbiten. Om du verkligen lyckas komma ner i närheten av 20g per dygn, så borde det inte vara svårt att gå ner i vikt, och du är garanterat i ketos om du inte äter massor med protein i stället för fett för din energi.

fast så enkelt är det inte… har hållit mig runt 3 E% kh, (runt 10 gram per dag för det mesta,ibland mer men  ytterst sälllan över 20) runt 20-25 E% protein och resten fett. Men ner går jag inte. Och jag har hållit på i drygt 15 månader. Förmodar att det är mjölkproteinet… men vill inte dra ner på det, ännu i varje fall