Hej! Här är en till Gbgare. Jag började som du med gi-rivstart. Har ätit lchf i 10 v nu och mår toppen.

1 kg på en vecka är ju strålande. Mät dig i stället för att se på vågen. Har förstått att vissa står still på vågen men tappar flera cm i omfång.

Det stämmer att man ska bli mätt på fettet i lchf och äta mindre protein och grönsaker.

Själv äter jag nog lite mycket både fett, protein och grönsaker. Men jag räknas inte som överviktig även om jag skulle önska att jag vägde 5 kg mindre. Vill jag tappa dom får jag nog köra fakir. Men än så länge är det skönt att försöka lämna viktnojjan som man haft i hela sitt vuxna liv.

Hej! Du har nog rätt med det där med att mäta sig. Jag känner ju på kläderna att jag gått ner, de sitter mycket bättre. Fettvalkarna sväller inte över längre som de gjort förut. Ska börja med det. Kan även tillägga att jag rör mig väldigt mycket, tränat 2 ggr/vecka, promenerar dagligen och har två småbarn 4 mån och 2 år och 4 mån så det blir ju ganska aktivt. Därför så önskade jag nog ändå att det skulle gå lite snabbare, men helst skulle ju all övervikt va borta på en gång om man själv fick välja. Måste ha tålamod!!

Jag har också en bakgrund av svåra ätstörningar och haft svåra ångestbesvär av det. Därför hoppas jag här lite att bli av med det. Jag försökte släppa på vikt/mattankarna när jag träffade min man men så skenade vikten iväg istället så det gäller att hitta en livsstil där man kan njuta av mat, inte ha ångest över vad man äter och ändå inte gå upp i vikt. Svår problematik!

Känns det som att du kan släppa "viktnojjan" med den här dieten? Kommer du att fortsätta även om du inte är överviktig, har du märkt av andra positiva fördelar?

En fundering på din diet, jag trodde man automatiskt gick ner i vikt om man uteslöt kolhydraterna men du menar ju att  du står still undrar hur just hur det kan hänga ihop.

//Karin

ja e oxå från götet:)

har kört lchf i ett halvår och hade önskat att man "automatiskt" gick ner av att skippa kolisar, men jag har inte gått ner ett gram. många tycks gå ner av att ej käka kolisar, men långt ifrån alla.

fast mat-tankarna har nog släppt en del… men det kanske bara beror på att blodsockret är mer stabilt o att jag inte blir hungrig lika snabbt.

dina första kilo som släppt är mest vatten (mindre kolisar binder mindre vatten), men får hoppas att du fortsätter ner;)

lycka till

Vet inte riktigt. Har hört att ju närmre normalvikt desto långsammare viktnedgång. Däremot är magen plattare än någonsin. Fast rumpan och låren vill visst inte försvinna.

Tankarna finns ju där fast nu är jag inte hungrig mellan målen längre och sugen på att trycka i mig godis, bröd och annat onyttigt. Känns som mitt ätstörda beteende är borta men tankarna kring mat finns kvar fast inte suget som triggar. Men sakta men säkert bleknar dem med. Svårt att förklara men mår bättre än nånsin i allafall.

Jag varken väger eller mäter mig. Äter bara efter kroppens signaler, tränar reglbundet och försöker må bra.

Hej Karin och välkommen hit!

Apropå det där med vad man äter: Jag skulle vilja omformulera det lite grann.

Ät lagom med protein (1-2 g/kg kroppsvikt), lägg till lite trevliga ovanjordsgrönsaker och fyll slutligen på med fett så du blir mätt.

Det här är inte en lågproteinkost, utan en lagom-protein-kost!

1 kg / vecka är ju jättebra!

Hej!

Det låter sunt Alicia. Jag önskar att jag också kan släppa på det här med vikt och mat bara jag går ner de där extrakilona. Mina extra kilon har lagt sig mest på magen så det där med platt mage vore underbart. Sen ska jag nog försöka fortsätta med dieten just för att må bra. Jag har väldigt känsligt blodsocker också blir jättearg och frustrerad och mår jättedåligt när det går ner för lågt. Därför känns det som jag äter mängder med mat för att slippa dessa blodsockerfall, det är väl det jag känner kan vara för mycket.

Jo Eva, känner du inte i kroppen att den blivit slankare och att kläderna sitter bättre då även om du inte gått ner något?

//Karin

Tack för tipset LatMask (kul namn föresten), ska tänka på det där med proteinet. Det är ju detta som är svårast att veta hur mycket man ska äta av allt. Jag blir ju så väldigtt lätt hungrig och blodsockret sjunker fortfarande snabbt. Kan det bero på att man äter fel? Åt precis lunch eftersom jag var otroligt hungrig, åt frukost halv åtta så det är egentligen lite tidigt för det men vad gör man, måste orka med att leva och min 4 månaders gamla bebis.

//Karin

Tänk inte på klockslag. Ät vid hunger. Jag åt massor i början. Men blir man hungrig väldigt fort kan de bero på för lite smör kanske .

karin - nej kroppen har definitivt inte blivit slankare, då hade jag inte klagat;) kläderna sitter tajtare än innan.

visst, första två veckorna gick jag ner två kg o var euforisk av lycka, men förträngde att det kunde vara vatten, och sen har jag gått upp allt o lite till.

tyvärr ingen solskenshistoria här.. men ja e från gbg iaf=)

Berätta exakt VAD du åt till frukost och lunch (bebisen sover väl ibland…), så blir det mycket lättare att ge råd!

Hej!

Imorse halv åtta åt jag ett ägg mosat med ca. 25g smör på en advokado en halv deciliter fetyoghurt med lite linfrö och hallon och några skivor ost med smör på. Det låter väl inte så lite? Jag tycker jag äter rejält med mycket smör i maten men blir hungrig igen.

Till lunch åt jag vegetarisk lasange från gårdagen men hällde på grädde och blandade i en rejäl klick smör. Tror ni inte att jag är hungrig igen efter bara 2,5-3 timmar. Jag är inte den som småäter, jag vill bara äta mig mätt och stå mig ett tag. Gör jag något fel, borde jag lägga till dra ifrån något? Tacksam för tips.

//Karin

Kan det inte vara så att eftersom du nyligen fött ett barn, så har kroppen ett annat behov än innen? Ammar du?

Ät så att du är mätt på sånt som är tillåtet och vänta och se! Du ska må bra oxå, inte bara gå ner i vikt!

Hej!

Ja, jag ammar. Jag läste att inte det bara skulle vara bra för barnet så länge man såg att hon gick bra upp i vikt och det gör hon.

En annan fråga; varför är det så viktigt att inte äta rotfrukter. Enligt kolhydrattabellerna så innehåller rotselleri och kålrot endast 4,6 kolisar så det borde väl vara okej?

En annan frågar, går bregott lika bra som smör eller är något av dem bättre eller sämre!

//Karin

Rotfrukter väger så mycket att det lätt blir för mycket av dom, 100 gr är ju ingenting. Om jag inte minns fel. Det är ett tag sen jag åt av dom.

Smör är bäst, Bregott är helt ok.

Tack för svaren!!

Nu ska jag gå ut med min dotter som skriker på min uppmärksamhet//Karin

Hej och välkommen!
Visst är vi ett antal här från Göteborg, men det är alltid kul med flera. Vi har haft några informella träffar - någon tar ett initiativ och föreslår dag och plats, t.ex. något matställe, och så sitter vi där och tjôtar och skrattar. Brukar vara mycket trevligt. Det går säkert att hitta gamla trådar om detta, om man söker på "Göteborg".

Kryssningen, som det finns någon tråd om redan, fast den är i april, brukar också vara trevlig - men den går från Stockholm, så det är lite bökigare.

Hej!

Det vore faktiskt trevligt att träffa några från Göteborg, jag ska söka efter en tråd om det eller är det några som nu vill ta initiativ om en träff.

Ett problem som jag skrivit tidigare om är mina blodsockerfall. Jag trodde det skulle bli bättre när jag började med denna metoden men de har snarare blivit värre. Förr så tog jag mig alltid en frukt när jag började känna att det snurrade i huvudet men nu har jag inget snabbt att ta till. Det värsta är med barnen, ikväll var jag ensam med dem och min son vägrade somna och jag kände att blodsockret sjönk mer och mer och jag blev helsnurrig. Jag försökte in i det längsta att hålla tålamodet uppe men det gick tillslut inte när min dotter också började gråta då blev jag jätte arg på honom för att han inte ville somna. Lämnade honom skrikande i sin säng och gick ner och fick i mig ett antal… ostskivor med smör på. Sen samlade jag mig och gick upp igen, då hade han skrikit hela tiden. Vilken dålig mamma jag är, undrar verkligen om det är värt det att gå på den här dieten, men det känns som min ända chans att bli normalviktig igen och bli av med mina fettvalkar som sväller över byxorna.

Är det någon mer som har barn som har något tips hur man gör när barnen vägrar somna och vill ha en hos sig hela tiden.

Kan jag verkligen få i mig hur många ostskivor som helst med smör på kvällen, är det ingen risk att jag förstör allt då.

Vore tacksam för svar på mina funderingar

//Karin

1) Det blir alldeles säkert träffar i höst.

2) Vad man gör med barn som vägrar somna - nej, det får någon annan svara på, jag har glömt.

3) I början av LCHF: ät mat när du är hungrig, även om det verkar alldeles för mycket. Det ger med sig efter ett tag.

kmf79

Du skriver flera gånger om blodsockerfall.

Är du diabetiker?  Eller mäter du blodsockret i alla fall?

Om inte - hur vet du att blodscokret faller?

Helena Hesselmark

Hej!

Jag jobbar som sjuksköterska och har tagit blodsockret på mig själv då jag kännt att det börjat snurra i huvudet och jag har jätte lätt att bli aggressiv. Det har då legat väldigt lågt så därför vet jag att det är det som det beror på. Då måste jag verkligen hålla mig ordentligt i skinnet för att inte ryta ordentligt. Det är väl mest min familj som är svårast att hålla tålamodet uppe för, min man är väl okej men det värsta är med barnen som ikväll när jag var ensam med dem, det gick bara inte. Som tur är har jag en ordentlig spärr att jag inte skulle ta till hårdare tag utan blir mest jättearg och lämnar dem skrikande.

Men denna metoden skulle ju vara bra för dem med svängande blodsocker så därför hoppas jag så på det. Tycker ni att jag ska sluta för barnens skull eller ska jag fortsätta ett tag till och försöka reglera mitt matintag bättre, jag är fortfarande dålig på om jag äter tillräckligt eller alldelles för mycket. Jag har ju haft ätstörningar så det jag sätter i mit nu känns som otroliga mängder, speciellt med allt fett. Det kändes mycket bättre när jag kunde frossa i äpplen, åt säkert en 7-8 stycken per dag innan jag började med detta.

//Karin

Jag är lite känslig för för mycket ost tror jag. Blir lätt för mycket mjölkprotein eller mjölksocker som kan leda till viktuppgång. Alla är visst olika känsliga. Man får pröva sig fram. Testade dahlquist tips vid sug att slicka på en sked med smör. Ha! de va faktiskt ganska gott! pudrar lite kanel på ibland. Men det hjälper! Enligt henne kommer sugen när kroppen behöver fett.

Hej! Jag trodde man fick äta hur mycket man ville av ost. Jag älskar ost… och med smör på, det är ju min räddning. Men det kan alltså blir för mycket. Men om man håller inne med andra kolhydrater i t.ex grönsaker och andra mejerier.

Men jag behöver nog lära mig alternativa mellanmål till ost med smör. Några förslag: Jag har iallafall köpt hem kokosfett, läste att det skulle vara bra men hur får man i sig det på ett gott sätt. Jag vill ju gärna inte äta det direkt med sked.

//Karin

#20

Karin

Själv har jag ätit lchf kost sedan i februari, så jag är definitivt ingen expert. För mig hände det ingen viktnedgång, snarare tvärtom, men det har jag fått bukt med genom att använda mig av www.minmat.se

Ett par kilos nedgång har det blivit, men det tar tid. Jag har märkt att jag behöver ligga väldigt lågt i mitt kolhydrat intag.

Du undrade hur du skulle göra med barnen när du är ensam med dem. Personligen tycker jag att du skall tänka på dig själv. Barnen klarar sig de få minuter det tar för dig att få i dig ett par ostskivor.
Du skulle ju i och för sig kunna förbereda ett par i förväg. Det svåraste är att smussla in dem i munnen så att det stora barnet inte ser det. Jag tror nog att du kommer på en bra lösning.

Jag bor också i Göteborg och skulle tycka det var kul att träffa likasinnade.

/Ullabritt

Förklaring till lågt blodsocker hos personer som inte har diabetes

http://www.netdoktor.se/traning-kost/?_PageId=425

Helena Hesselmark

Tack för svaret.

Det konstiga är att det står att man får blodsockerfall främst av kolhydraterna som frigör insulin men nu har jag ju knappt ätit några kolhydrater alls i 2 veckor. Men ett bra tips de gav var ju att äta oftare och inte tänka att man bara ska äta 3 mål om dagen och stå sig däremellan. Men när jag har läst om er andra så verkar det som att de flesta står sig lätt fram till lunch med denna kosten så därför tycker jag det är konstigt att inte jag gör det. Men det är väl bara att acceptera att vi är olika.

Men har ni som sagt förslag på andra mellanmål än ost med smör utan så mycket kolhydrater så vore jag tacksam. Jag äter även en del nötter men är tveksam till om det inte är lite för mycket kolhydrater, håller mig i och för sig till ICA:s paranötter och valnötter med 3,5 resp. 3% kolhydrater. Men de är ju ganska stora, har ni någon uppfattning hur mycket nötter man kan äta.

Till er som bor i Göteborg. Varför inte anordna en träff på Freddys de ska ju ha bra mat som vi kan äta. Vi kan väl bestämma någon vecka när det passar, nästa vecka har jag dock lite fullt upp. Men jag måste nog ha med mig min lilla dotter och kommer behöva amma henne också så jag hoppas ingen har problem med det.

//Karin.

Vi pratar visst i två trådar haha! de va jag som startade freddys-tråden.

Vi har nog en del att snacka om vi lchf:are så de är bäst att vi ses snart.

Hej!

Jag som är ny med denna diet känner att jag behöver lite hjälp. Kunde inte låta bli att ställa mig på vågen imorse, den är som ett gift. Och jag hade gått upp…. snacka om att jag blev besviken.

Jag vet inte vad jag gör för fel. Som jag skrivit innan är jag jätterädd för blodsockerfall och har ätit en hel del ost med smör på, trodde inte det skulle vara något fel med denna diet men jag måste nog sluta med det. Problemet är att jag har så svårt att äta så jag står mig. Jag får ofta ångest över allt fett vilket jag vet att jag måste lägga av med.

I morse t.ex åt jag först turkisk yoghurt blandat med grädde och linfrö och hallon på bara för att jag skulle äta en liknande frukost som övriga familjen. Men det blev jag rakt inte mätt på snarare tvärtom, då tog jag till ägg med majonäs. Men fortfarande inte mätt. Efter det kom ju då ostskivorna fram. Men redan efter 2 timmar kl. 10 var jag sugen igen. Då blev jag så trött på detta så jag tog två ägg och blandade med så mycket smör som bara gick och gissa om jag blev mätt. Men då hade jag världens ångest över allt jag hade ätit så jag gick en långpromenad med Linnea. Men jag stod mig faktiskt nu till halv 2 så då tog jag resten från gårdagen (lammfärsbiffar) och kokade med grädde och en massa smör. Hoppas jag står mig längre denna gången och att vågen inte kommer att fortsätta uppåt….

Är det någon som kan ge några bra råd hur jag skall äta bäst, vill ju ändå anpassa mig till familjens matvanor också. Jag funderar hela tiden på om jag inte ska gå på GI istället som min man vill och som jag tänkte från början men det är ju synd att inte ge detta en chans, som jag har förstått på er så har det ju en massa fördelar mot bl.a. blodsocker, eksem och inflammationer som jag brottas med så det vore ju perfekt för mig!!!

//Karin

Varför inte äta ägg till frukost? Kokta t.ex. med mycket smör. Ät 2-3-4 st eller så många du behöver för att bli mätt.

Även om jag tycker turkisk yoghurt är väldigt gott så blir jag inte mätt på det, tvärtom jag brukar bli hungrig igen efter stund när jag äter det, vilket jag i och för sig inte gör så ofta. Jag brukar äta äggröra till frukost, 3 ägg och smör (kanske 50-70 g smör ska kolla nångång, ungefär hälften av det gör jag äggröran med resten tar jag till den färdiga äggröran, mest för att jag tycker det blir så gott med lite smör på) och det håller jag mig på väldigt länge.

Annars är kokta ägg väldigt bra att ha i kylskåpet och ta 1-2 st om man blir hungrig men inte har tid att göra mat precis då.

Hej!

Ångesten sitter fortfarande kvar efter förmiddagens frosseri, usch!! Är det verkligen hälsosamt med allt detta fett. Förr när jag skulle vara nyttig åt jag rejält med grönsaker eller frukt, ev. kött och fisk och keso eller vinegrätt och då blev jag iallafall mätt. Men så kom jag in på detta forumet och läste att det skulle vara smör och grädde vilket alltid har varit förbjudet för mig tidigare. Känns väldigt jobbigt.

Men imorgon ska jag skippa yoghurten, den triggar bara upp suget utan försöka hålla mig till ägg, många och smör eller majonäs. Hoppas jag blir mätt då. Problemet är att när jag måste ta mellanmål så har jag svårt att sluta äta, därför vill jag helst bli ordentligt mätt när jag väl äter så jag slipper trigga upp suget i och med mellanmålen. Tror det är det jag går upp i vikt av.

En annan fråga, är det verkligen så farligt att äta grönsaker om man vill gå ner i vikt. Efter att ha läst era kommentarer om nollkolhydratdieter så får jag dåligt samvete bara av att äta en tomat. Jag som hade hoppats att denna diet skulle göra att jag blev av med min ångest men jag måste väl kanske lära mig att äta rätt först.

Tack för råden och stöttningarna jag får. Det är svårt det här..

//Karin

Hur mycket "allt detta fett" är vet jag inte, men fett är nödvändigt för kroppen. Jag har vant mig numera, fast jag aldrig gillat fett. Kanske ska du smyga in det lite mer så det inte märks att det är så fett. Äggröra. Äggmjölk. Det finns mer tips, men jag kommer inte på något just nu.

Om det är farligt att äta grönsaker? Det kan du väl inte ha läst här? Eller rättare sagt - var och en måste hitta sin nivå på kolhydraterna. Det finns de som äter ganska generöst med kolhydrater, och det finns de som måste hålla sig så nära noll som det bara går - och alla varianter däremellan. Plus att vissa har svårt för mejeriprodukter, andra klarar det.

Har du precis börjat, och tycker det är lite jobbigt, så ska du inte börja med den allra striktaste varianten helt utan grönsaker. Undvik de allra värsta (de flesta rotsaker), och ät så du känner dig nöjd. Eller börja med att bara utesluta spannmål och socker. Om det går flera månader, och du inte får de effekter du vill, kan du börja fundera på vad du ska ändra.

och strunta i vågen!! den ljuger

Tror det är en god idé att byta ut yoghurten och hallonen. Vad gäller detta med dåligt humör/blodsockerfall osv så kan jag dra paralleller til mig själv. Men jag sätter mitt dåliga humör och bristande tålamod med barnen samman med när jag ätit för lite= för lite energi i kroppen. Försök äta ett ordentligt mål mat på kvällen innan barnen ska läggas, så tror jag att du kommer ha mer ork och tålamod med dem..!

Grönsaker: ju lättare de är och ju mindre kolhydrater de innehåller, desto mer volymmässigt kan du ha på tallriken. Du kan äta en hel del salladsblad och gurka vad gäller vilket utrymme de tar upp på tallriken, om du ska jämföra med samma vikt i broccoli, blomkål eller tomater. En tomat är inte hela världen, men om du laddar upp halva tallriken med broccoli, blomkål och kanske rotfrukter så blir det att väga en hel del.

Karin,

Det pratas en hel del om ägg i alla former tidigare i tråden. Mitt förslag till dig är att steka bacon till äggröran. Stek upp ett helt paket. Ät så mycket du orkar till frukost. (ta gärna en klick smör till).
Det som blir över lägger du i en burk och kan ta till som mellanmål om du skulle behöva. Stekt bacon klarar sig förresten bra även i rumsteperatur.
När vi var iväg på vår fjällvandring i somras så stekte vi upp ett par kg, som vaccumförpackades. De klarade sig alla 8 dagar vi var iväg.
Vad jag menar är att stekt bacon är perfekt som reservmat vid utflykter och dyligt.

/Ullabritt

Hej! Tack för tipsen. Ny dag imorgon och nya tag…

Ska dra ner på osten för den tror jag är en bov för mig och yoghurten. Ska satsa på mer ägg, riktigt kött och fet fisk med feta såser och lite grönsaker. Gör jag det så hoppas jag att jag inte ska behöva småäta utan stå mig även utan blodsockerfall. Nu till lunch och ikväll åt jag ordentligt som jag skrev ovan och oj så mycket bättre jag mår, känner mig nöjd och har inget sug efter något mer. Har redan varit iväg och handlat "bättre" mat. Rent smör är inte riktigt min grej, inte än så länge iallafall.

Tack igen för alla råd. Jag återkommer säkert, kommer behöva mer råd känner jag men nu provar jag så här och hoppas jag mår bättre. Jag måste erkänna att jag är skraj att detta ska gå över styr med mitt psyke, jag blev psykiskt sjuk i 20-25 års åldern men då var jag fanatisk kalorijagare och det fick styra hela mitt liv. Även om jag släppt på det efter det så får jag väldigt lätt ångest över vad jag äter och tränar ganska mycket för att bli av med den. Men så sjuk som jag var då vill jag verkligen inte bli igen, jag vill absolut inte hålla på att räkna energiintag och sådant som jag sett att en del av er gör, då är jag ju där igen med räknandet. Jag vill bara äta mig mätt, må bra och slippa ångesten. Så jag hoppas verkligen att denna diet kan hjälpa mig med det. Kanske jag även kan släppa lite på träningsmanin om ett tag men så är det ju det där med vågen, bara några kilo till så är jag nöjd… Jag har förståt att jag är långt ifrån ensam med denna problematik, det är kanske inte en tillfällighet att vi är så många här som har mer eller mindre problem med "ätstörningar".

//Karin

Karin jag känner igen mig så i de du beskriver. Försök och beröm dig själv för att du försöker och kämpar. Omfamna dig själv och dina känslor för dom är en del av dig.

När jag började lchf (bara några veckor innan dig) var jag livrädd. Att gå upp av det och att de bara skulle vara en del av den onda cirkeln som jag spunnit runt i alldeles för länge. Jag fick intala mig att det bara var mina tankar. Jag fick också intala mig att frisk är viktigare än tjock- vilket är de svåraste när de är just de en ättörning har satt sig på. I min ätstörda värld är viktuppgång lika med jättekatastrof, fruktansvärd ångest och isolering.

Men dag för dag har de släppt mer och mer. Lika så rädslan. Och dag för dag har jag märkt att jag kan lägga till mer och mer fett. En regel för mig är alltid ju mer sug och hunger för tidigt efter sista målet desto mer fett fett kunde jag ätit. Men så fort jag då tar en tsk smör (med kanel, hihi) försvinner de eller en kopp kaffe el te med lite grädde.

Jag har försökt att dela in mitt problem i olika spalter istället för att göra de till ett enda stort.

Ex. 1: Gå upp i vik och rädlsan.

     2: Hetsäta-banta-hetsäta…

     3: Ställa in möten nöjen och stanna hemma när jag igentligen vill gå fast jag mår så dåligt över vad jag gör mot mig själv och skäms över vad andras ska tänka.

     4: Vara hungrig och orkeslös.

     5: Inte acceptera hur jag ser ut.

     6. Inte ens vilja ta semester då de innebär mat och dryck och utan kan man inte njuta och om man unnar sig så leder de till problem 2.

      7…

osv.

Nu i efterhand kan jag se på varje problem hur de minskat drastiskt. Nr 2 som var de värsta är helt borta och lika så nr 4. Och med dessa minskar också de andra. Nu bara några veckor efter är de svårt att förstå hur nr 6 kunde vara ett så stort problem.

Jag tillåter mig att tänka på mat och vikt och det kan jag inte sluta med ännu. De är en del av mig. Men jag mår så mycket bättre nu än för bara 11 veckor sedan. Det är en fantastisk känsla. Så varför sluta tänka på något som jag ska få njuta av resten av mitt liv. Att äta vid hunger är ju underbart och de är väl därför vi fått alla våra sinnen. Vi har bara glömt hur dem fungerar.

Nu skäms jag lite som lagt ut mig så mycke men ärs va fan de bjuder jag på.

Ta en dag i taget! Var inte rädd!

Hej Alicia!

Tack för det du berättade och att du öppnat dig, det blir ju så lättare att förstå varandra då, vad vi gått/går igenom och på såsätt stötta varandra.. Jag kan förstå dig i det mesta du skriver och förstår att du haft det jobbigt. Men jag blir ändå glad och hoppfull när du skriver att du mår mycket bättre nu, eller iallafall en god bit påväg. Vi får fortsätta peppa varandra.

//Karin

Hej!

Vill bara skriva hur jag glad jag är att jag hittat denna sajten och över att få läsa era berättelser om vad denna livsstil gjort med er samt höra om hur entusiastiska ni är. Även om jag är relativt ny här så har jag aldrig känt mig så inspirerad och hoppfull över något som detta. Tänk om även jag kunde bli av med min ångest och träningsmani och kunna må bra både i kroppen och själen.

Var jätte skeptisk till dieten början, fettskrämd som jag är. Men det börjar släppa. Jag märkte idag att jag även börjar kunna tänka på något annat än mat. Jag har även insett att jag måste ha tålamod, att gå ner de där överviktkilona kanske ändå inte är det viktigaste men ett klart bonus såklart. Utan att kunna må bra i kropp och själ, inte ha ångest för allt man stoppar i sig och kunna vara fokuserad på familjen och livet i allmänhet istället för att bara ha mat i tankarna. Måste tillägga att jag faktiskt inte har haft något blodsockerfall sen sist, men nu börjar jag också lära mig hur mycket jag måste äta för att stå mig. Åt alldelles för lite fett i början och det i kombination med inga kolhydrater var inte så bra om man har problem med blodsockerfall. Detta är som sagt en mycket stor omställning för mig.

Idag på öppna förskolan hade de klementiner, jag tänkte att en måste jag väl kunna unna mig men efter att ha tagit en klyfta så ville jag verkligen inte ha mer utan min son fick äta upp den. Jag är inte alls sugen på sötsaker som frukt och nötter som jag var tvungen att unna mig i början för att klara dieten. Utan nu blir det en ostbit eller en bit mörk 90%ig choklad när jag är sugen. Då har jag väl ändå kommit långt?

Jag vet att jag har öppnat mig ganska mycket här. Det är inte direkt vad jag brukar göra. Men jag kände att jag var tvungen till det för att få hjälp, vill ju inget annat än att må bra och då får man som sagt bjuda på det. Och det är ju genom att öppna oss för varandra som vi kan hjälpa varandra, eller hur? Det är ju även lättare att göra det när man är lite anonym än inför folk som vet vem man är.

Tack än en gång för att ni alla är så underbara!!

//Karin

Ja visst är det ett underbart forum. Går inte en dag utan att jag hälsar på.

Hej!

Läste dock att sajten har 10000 medlemmar, det är ju svårt att hålla reda på och "lära känna varandra"

Mån skulle dela upp sajten i undergrupper t.ex en för oss Göteborgare. För visst hade det varit roligt att lära känna några lite bättre privat som också tagit steget till denna nya livsstil för att kunna stötta och peppa varandra ännu mer. Någon som har förslag på hur det kan gå till eller kan göra detta.

//Karin

Kul att läsa att det går bättre!

Jag är också en som lider av blodsockerfall när jag äter kolhyrdat rik kost! Men när jag äter LCHF så mår jag hur bra som helst och behöver inte oroa mig

När jag började med LCHF för över ett år sedan så åt ja goch åt och åt och tänkte att detta kan inte vara rätt, men det var det, efter någon månad eller två så började kroppen normalisera mat intaget och det var nog när jag hade lärt korppen att äta mer fett. Om jag vill äta yogurt liknande så tar jag hellre creme fraishe för det är fetare än tukisk yogut tex.

Tänk inte på hur mycket du äter utan att du ska känna dig nöjd, du ska också tänka på att din kropp behöver mer nu när du ammar

Ja detta forumet är underbart här stöttar man varandra med glada hurrar rop vad det än gäller Så fort sätt att skriva dina funderingar så ska jag iaf. stötta och hurra fram dig i vikt nedgång och mat tankar.

Lycka till!

Hej igen!

Börjar nu haja det här med LCHF kost. Den här veckan har jag mest laborerat med hur mycket jag ska äta för att stå mig. Det går riktigt bra och blodsockerfallen är väldigt sällsynta. Nu kan jag t.o.m ligga kvar i sängen med barnen som de tycker om så mycket jätte länge utan att känna av det sen kan det såklart bli lite panik och min man får rycka in. Men att kunna ligga kvar så länge existerade knappt förr, då var det panik att få något i sig så det är väldigt positivt.

Det värsta är att det nog är att det känns som jag äter alldelles för mycket eftersom jag är så mätt hela tiden, så full i magen. Jag får då sån väldig ångest och dåligt samvete och då måste jag röra på mig. Kanske ändå är bättre att äta lite mindre och inte bli så mätt och då istället ta ett mellanmål. Då är bara problemet att kunna hejda sig och inte äta för mycket för då har jag dåligt samvete tills jag ska äta nästa gång… Ja, så här håller det på. Undrar just hur jag ska bli av med det, men det kanske ger sig med tiden har ju inte hållit på så länge. Någon som har samma problem som kan ge lite råd!

En annan konstig sak är att jag gick ju ner 4 kg från 65 till 61 kg (är 162cm lång) med en rasande fart sen gick jag ju upp ett kilo. Men då fick jag rådet att mäta mig och efter en vecka mätte jag i snitt 1,5 cm mindre på utvalda ställen och jag känner det på byxorna också att de sitter bättre. Vad kan det bero på att man blir mindre men ändå väger samma? Någon som vet?

//Karin

Kul att höra att det hela börjar funka, Karin! Jag puttar upp tråden "Hur mycket kan man äta?" för där tycker jag står väldigt många kloka saker om mättnadskänslor.

#41 Du har blivit av med bukfett och ev. ökat i muskelmassa. Räkna med 0,5-1 kg farligt bukfett för varje tappad centimeter i midjemått.