Insulinresistant?
Läste någonstans att det kan förekomma i vissa fall.
Har ätit lcchf fram och tillbaka i ca ett år, har inte ätit nån pasta, potatis osv under tiden men perioder med godis/choklad och mackor tyvärr. För två veckor sen så bestämde jag mig dock för att satsa men denna gång har det inte alls gått lika bra, jag åt alltså likadant men tog bort godis osv. Det känns skillnad för jag märker inte så stor skillnad i kroppen, tappade ingen vätska, har inte gått ner i vikt osv. Tidigare har min kropp svarat väldigt bra på detta. Ikväll har jag testat att äta choklad och jag känner ingen skillnad i kroppen! Förut har jag blivit lite snurrig och känt av att blodsockret höjts direkt. Antar att det bara gäller att hålla ut och att det kanske tar längre tid för kroppen den här gången eftersom den blivit så sockerchockad flera gånger under det senaste halvåret.. Äter väldigt strikt i övrigt! Blev väldigt långt det här men jag antar att jag får utrusta mig med tålamod denna gång och skylla mig själv då jag "förbrukat" så många chanser då det fungerat bra och jag har mått bättre! Vill dock tillägga att jag är mätt längre osv så en del hälsovinster har jag fått. Jag har hypotyreos/giftstruma vilket kanske kan förklara sakta viktnedgång, fast det har jag ju haft de andra gångerna också.
Någon som varit med om samma sak?
Insulinresistens är en av orsakerna till förhöjt blodsocker hos oss med diabetes typ 2, insulinet fungerar inte tillräckligt bra trots att det produceras i stor mängd.
Jag tror men vet inte säkert att mitt tidigare sug efter socker och godis delvis berodde på att det fanns mycket insulin i mitt blod - eftersom jag ätit kolhydrater som startat en höjning av blodsockret OCH en höjning av halten insulin och att när sockerhalten väl börjar sjunka halten av insulin fortsatte att vara förhöjd med vrålsug efter sött som följd.
Jag injicerade 40 + 40 enheter insulin innan jag började med LCHF, idag är jag nere på en dos om 0 + 10 enheter Novomix 30 Flexpen.
Känslan av att det är jag som bestämmer när och vad jag vill äta är så skön att jag får något religiöst i blicken när jag talar om det säger min hustru( tålmodigt)
Tack för svaret! Innan lchf hade jag problem med lågt blodsocker tror jag, va tvungen att äta mellanmål och kunde aldrig gå ut utan en frukt för ifall jag blev hungrig så vart jag snurrig och illamående direkt. Detta har ändrats med lchf vilket jag ser som ett stort plus. Får väl elt enkelt ha tålamod fast jag tycker det är så svårt. Vet inte varför min krop reagerar annorlunda nu, kanske för att den inte fått någogn stabilitet. Med insulinresistent behöver jag inte oroa mig än för då kan jag hoppas!
Starta ny diskussion