
Tankar kring mitt mående
Nu ska jag bli fri från min ätstörning och börja leva det liv jag vill leva!!
Men jag behöver nog lite stöd… har gått i tie veckors terapi som är slut nästa fredag, då ska jag klara mig själv. Känns läskigt och jag hoppas att jag kan få stöd här. Har läst om många på forumet som tampas med bullemi så nu tänkte jag starta min egen tråd… hoppas ni andra inte tycker det är tjatigt.
Mitt problem nummer ett som jag funderar kring:
Ska jag äta lchf eller inte?
Jag började äta mindre och mindre kolhydrater förra sommaren och efter nyår var det ren lchf-kost jag levde på. Hetsåt mindre än tidigare men blev ändå inte fri från det…. insåg att det kanske låg något annat bakom än bara mat och vikt. Efter sommaren har jag gått i samtal hos en psykologstudent och jag har trevande börjat äta kolhydrater igen. Har gått förvånansvärt bra och ingen an mina farhågor har infriats (gå upp i vikt, vara hungrig, bli tvungen att äta massor, kräkas mer osv) utan mina tankar å tvång kring mat har börjat lätta vilket är underbart.
Dock tror ju jag på lchf-kosten men jag är så rädd att om jag börjar äta strikt igen så kanske allt börjar krets kring mat och vikt igen.
Skulle vara skönt att får höra hur ni andra ser på detta, blöta å stöta lite hur man ska göra :)
Ha en underbar söndag och hoppas någon orkat ta sig igenom min text!
Hej på dig Elisabeth83
Jag har ingen egen erfarenhet av ätstörningar - MEN- jag har varit fruktansvärt sockerberoende och av egen erfarenhet så vet jag hur det känns att företa sig något och sen inte kunna klara av det .. I mitt fall att inte äta godis, kakor, läsk, chips mm och när man går o handlar så "ser" man - först - vid kassan att korgen är fylld med fel saker… Den känslan kan jag… Om du vill så är jag gärna en stötte-pelare / bollplank för dig.
Jag har LCHF'at i snart ett år och sockermonstret sover djupt vilket gör mig jätteglad. Jag hade lite andra besvär, bl a IBS som jag numera slipper.
OM du känner dig nyfiken på LCHF så börja med att läsa och skaffa info, ju mer desto bättre, tror jag. Sen får man nog prova sig fram lite och känna av hur kroppen mår…
Om du vill, så berätta mer om din situation så kanske det kan ge mig och andra mer förståelse för din typ av ätstörning, vad som triggade igång den och vad som gjorde att du kunde häva det..
Monica
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Förstår jag dig rätt om tankarna på mat ökade av att äta strikt LCHF jämfört med nu när du äter lite mer kolhydrater?
För mig är det tvärtom, det är suget som kolhydraterna ger som ökar tankarna.
Visserligen kan jag ibland bli rädd att jag är knäpp/ätstörd som vill äta strikt LCHF trots att jag inte "behöver" för vikten/fysiska hälsan. Men samtidigt så känner jag att tvångstankar minskar när jag äter strikt LCHF och då är det värt rädslan för att jag fort. är ätstörd.
Jag skulle inte säga att jag är ätstörd idag, men om det skulle vara så att jag lurar mig själv
så är det i alla fall inte en lösning att äta mer kolhydrater.
Mat och tankar ska inte kopplas samman. Strikt LCHF är bäst för mig, om det triggar ätstörda tankar får jag finna terapi/tankeverktyg/självutveckling för att lösa dem.
Så tänker jag… hoppas det kan hjälpa lite. Följer gärna din utveckling, och jag tror vi är många i samma situation.

Jag har som sagt har jag ätit strikt lchf i ett halvår men när jag började gå i behandling för min bullemi i augusti så har jag succesivt börjat äta mer kolhydrater. Äter kanske inte så stor mängd men har både potatis och bröd på tallriken.
Jag har alltid trott att min ätstörning har varit en "dålig vana" eller hur man ska säga, och när jag först läste om lchf så var jag helt säker på att mina hetsätningar skulle sluta om jag höll mig till sådan kost. Visst blev det mindre av hetsätningarna men de försvann inte trots strikt diet…. därför har jag börjat inse att det nog ligger annat bakom än bara hur jag äter.
Terapin har fått mig inse att det är ett sätt att få utlopp för känslor och annat som tynger mig…och det går ju inte att bota med bra mat tyvär.
Mooniq: Hur mår din mage av kosten? Jag har haft stora problem med hård mage sen jag började men nu när jag äter mer grönsaker så funkar det lite bättre. På vilket sätt har ditt sockerberoende påverkat ditt liv?
Joula: Precis, eller… mina tankar har till stor del kretsat kring mat, vikt vad man ska och inte ska äta osv. Men när jag börjat äta av det förbjudna, dvs kolhydrater så har tankarna blivit färre och jag har minskat på regler och oro kring vad jag ska äta.
Hur påverkar kolhydraterna dina tankar?
elisabeth83
Att vara hård i magen kan vara ett tecken på att du dricker för lite vatten. Försök att få i dig 4-5 stora glas under en hel dag. Om du tränar kanske det behövs lite till…
Nu när jag har lagt om till LCHF så mår jag PRIMA.. jag är äntligen fri från alla IBS problem ( dom har varit många, långa och ibland smärtsamma). Att ha IBS kan ibland betyda att man inte går längre bort från toa än ca 7-10 meter.. det gör att vissa dagar så umgås man inte med nån, så var det i alla fall för mig, till och från.
Jag insåg för ca 10 år sen att jag var sockerberoende. Ett hemskt uppvaknande. Allt kretsade kring godis, läsk, kakor, chokladpudding, mjölk, juice i mängder (för det var ju så nyttigt). När jag insåg vilket sockermonster jag var så försökte jag börja äta frukt ( för det va ju såå nyttigt) och sluta med läsk, godis och chips.. Fungerade ungefär 2-3 dagar sen var det kört och jag fann mig själv i soffan gluffsandes.. Jag var trött,jämt. Orkade inte laga mat mer än 1-2 gånger i veckan. Levde på nudlar och makaroner (kolhydrater i långa banor) men det visste jag inte då.
För 1 år sen så googlade jag på IBS och hoppades finna nån mirakelkur eller nåt superpiller.. Jag hittade A Dahlkvist's blogg. Blev sittandes en hel dag. Dagen efter hittade jag kostdoktorn. se och läste nybörjarsidan flera gånger. Jag lusläste allt om lchf och några dagar senare så skred jag till verket. och så enkelt det var…!! Helt otroligt. Jag började äta ägg som en tok och jag var mätt, nöjd och sockermonstret föll i dvala redan från dag 1.
Nu kan jag inte tänka mig att äta spannmål för jag vet att jag blir sjuk av det. Det finns en massa annat som jag inte äter - jag saknar det inte ens. och jag är friskt.. Friskt och lycklig. Jag har visserligen inte tappat mer än 5 kg, önskar tappa 8-9 kg till för att bli 100% nöjd.
Men vet du va.. om jag inte tappar mer så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att jag mår bra och att magen och jag e kompisar 
Monica
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Hej!
Det är intressant att läsa om dina erfarenheter. Jag har inte bulimi själv, utan snarare en hetsätstörning. Lite då och då äter jag så stora mängder mat att jag knappt klarar av vardagen. Jag äter helt enkelt tills jag blir illamående, känner mig proppfull & lite till.
Jag har ätit LCHF i snart ett år, och liksom du upplever jag att det minskat antalet fall av hetsätande. Men eftersom det i grunden handlar om huvudet och inte själva kosthållningen så kan jag inte heller bota mig själv med strikt lågkolhydratkost HELT.
Jag har testat att äta "allt" igen, för att slippa tänka så mycket på mat. Tyvärr har det alltid haft effekten att jag både mått dåligt pga kolhydraterna, och att jag hetsätit/tänkt på mat konstant.
Därför tror jag faktiskt på en LCHF-kost kombinerat med att ta itu med det som utlöser matattackerna. Om du däremot inte mår dåligt av kolhydrater, och upplever att du mår bra/slipper återfall låter ju det toppen. Vitsen är ju att man ska må bra, liksom. :)
Den som tror sig veta allt
vet inte särskilt mycket

Om du upplever att dina tankar ökar av att hålla en strikt kosthållning tycker jag det låter som att du inte ska göra det…! Vitsen är ju att man ska må bra.
Kanske är det fråga om dn egen utveckling/tillfrisknande också. Idag triggas dina tankar av tanken om att hålla en "strikt diet", men med tiden då dessa tankar mildras så kanske du kan äta strikt LCHF utan att bli fixerad.
Mina tankar på mat, vikt osv ökar av äta en kost som gör att jag inte blir tillfredställd av maten jag äter. Sug och hunger ökar tankarna eftersom det får mig att vilja äta fast jag inte borde.
En fiberuppsvullen mage som får mig att känna mig tjock ökar också tankarna på vikt och mat.
Med LCHF har jag, tror jag inte iaf?!, gått ner i vikt men magen är plattare och jag mer nöjd och lugn med hur min kropp ser ut.
Du kanske kan försöka dig på att äta lchf, men inte så väldigt strikt och se hur du mår av det?
För oss som har ätstörningar av olika slag tror jag att det är nyttigare att vara lite "fria" i kosten, så vi inte börjar känna av något tvång åt något håll.
Jag har själv haft bulimi (om än ganska lindrigt) och jag mår bättre när jag bara äter och aldrig räknar på kolhydrater eller kalorier. Jag har någon vag uppgattning långt bak i huvudet på ungefär hur mycket kolhydrater jag äter, och det är nog ungefär 20-80 g/dag. Alltså ett ganska stort spann. Jag mår bäst så, och du kanske skulle prova att göra något liknande?
Hej! Jag har också haft ätstörningar sedan tonåren och vetat varenda kalori i allting och hur mycket man måste röra på sig för att bli av med dem. Jag blev psykisk sjuk av detta och gick in i min egen bubbla. Träffade sen min man och har sakta börjat släppa på kaloritänkandet med resultatet att jag gått upp rejält i vikt.
Det jag tycker verkar positivt med denna metod är att man inte ska behöva hålla så strikt på maten, Man får ju i princip äta hur mycket som helst av mycket bara inte det som innehåller för mycket kolhydrater och det är bara att läsa på sen kan man det. Så det verkar vara mer ångestframkallande att behöva sitta och räkna kalorier än att bara få äta denna goda LCHF maten. Men jag har inte hållit på så länge, bara drygt två veckor men det är min dröm iallafall.
Jag hoppas också att du ska hitta ett sätt så att du kan släppa maten och bara kunna njuta av det du får i dig.
//Karin