Njae, kanske om han matat sin armé med lchf också

Effie - vilka härliga tankar! Tycker du kan "uppdatera" hela världslitteraturen när du ändå är igång!

Visst får man lite känsla av att man vill rädda världen ibland, Effie! Hahaha!

Lycka till med nya tråden. Sådana tankar har man ofta, om de bara kunde ändra sig och äta nyttigt som jag..

Har samma tankar men det är inte inom literaturen utan när jag hör folk beklaga sig om att de inte mår så bra och har krämpor så tänker jag om de bara åt LCHF.

Kul med en ny tåt jag ska följa denna också

Ha det så gott!

#1 Tror du det? Jag tror att han tänkt sig för en gång till, och stannat hemma hos hustru och barn i stället för att ge sig iväg till Moskva…och ätit gott.

#2 Då har jag att göra! Fast visst är det frestande

#3 Det är klart man vill rädda världen!

#4, 5 Visst är det svårt att hålla tyst ibland; man får ta det väldigt försiktigt och försöka så ett frö…och sedan vänta och se om det gror. Tålamod, tålamod.

Har funderat ibland på att beskriva min liknelse för världsbild, fördomar, ändra åsikt etc.

Man lägger ett pussel. Varje dag får man nya pusselbitar, som man kan lägga till den bild man byggt upp. Passar de, är det enkelt. Men helt plötsligt får man en bit som inte passar in alls. Låt oss ta ett fånigt exempel: man har fått för sig att blondiner är dumma - och så träffar man en helskärpt tjej, som är blond. Det stämmer inte med bilden. Det kan inte vara så. Det var nog bara tur. Eller hon har nog färgat håret! Man kastar bort den lilla pusselbiten.

Det går ett tag, och man träffar en annan helskärpt blondin (samma går inte; hon hade ju färgat håret. Eller nåt). Man blir förbryllad. Och gömmer pusselbiten under mattan. Till slut har man en hel hög bitar där - och slutligen får man acceptera att den bild man pusslat ihop under många år inte stämmer med verkligheten. Man måste riva upp alltihop, och pussla ihop den igen, med de nya bitarna om blondiner. Men det är jobbigt att göra detta, så man gör det inte i första taget. Inte förrän högen under mattan börjar kännas besvärande. Alternativet är förstås att kasta bort alla bitar som inte stämmer med bilden

Så det är så vi får göra. Ge folk små pusselbitar som inte stämmer med deras världsbild - och se vad som händer.

#Effie

du är rätt djup du

det verkar som om kvinnors fördommar mot blondiner lite påminner om mäns fördommar mot kvinnor. När en man ringer till ett teknikföretag och råkar få en tjej på tråden så ställer han inte sin svåra tekniska fråga utan ber att få tala med hennes chef och då är det ibland en teknisk doktor han pratat med.

Bertil

#8 jaa, du Bertil, jag hoppas verkligen att du inte trodde att det där är mina åsikter om blondiner (särskilt med tanke på att min chef är blondin ); det var ju bara ett exempel som kändes tillräckligt korkat för att fungera som enbart exempel.

Om det är typiskt manligt att inte tro att kvinnor kan teknik…jag vet inte, kanske det. Å andra sidan, vad gör mannen i telefon om chefen visar sig vara kvinna? Det kan inte vara lätt…

Jag förutsätter nog att folk kan, tills de bevisar motsatsen.

#9

Jag är säker på att det där inte är dina åsikter om blondiner.

Lika säker som du kan vara att det inte är min åsikt om kvinnor att dom inte förstår teknik. Jag förutsätter alltid att den jag pratar med, kvinna eller man är rätt person för min förfrågan, skulle jag ha fel behöver jag inte skämmas för att jag dissade någon

Effie! Jag ler stort över dina betraktelser- just så är det ju!

Kram

Gillar pusseltanken, jag också!

oj, redan en tråd två… tiden går.

Pusseliden är så sann så sann, men tyvärr är jag inte så ofta tillräckligt närvarande i nuet för att jag ska stanna upp och filosofera, jag måste öva på det.

Btw, idag var jag och David på handledarkurs på trafikskolan, nu ska allt bara processass av  länsstyrelsen så kan jag ge mig ut på vägarna sen *flinar*

Är lite hungrig, ska nog ta mig nåt att äta innan sängen, Jag är såå trött.

*godnattkram*

#13

#14 Nej det där med att hinna filosofera och vara närvarande, det är inte lätt att hinna med. Kul med övningskörningen; det är skönt att ha körkort, även för mig som sällan kör.

I någon annan tråd (träff i göteborg) föreslog jag picknick i slottsskogen; har ni möjlighet att komma? Annars får jag och soderen picknicka själva…

Kram allihop. Nu ska jag ut i solen

Men va kul med tråd 2 o jag hänger på så att du får chansen att "Rädda Luccy".

och hur går det här då?

kram

#16 Rädda Luccy? Från vad då? Men jag är glad åt att du hänger kvar.

#17 Jodå, det går väl…inte ner, men det ger sig väl med tiden. Jag har ju blivit så pigg att jag är ute och joggar på morgnarna; det tycker jag är trevligt. Och snart är det semester. Fast i morgon måste jag vara på jobbet kl 5; det blir tufft, men det går. Du då?

Har upptäckt fler oönskade biverkningar av kolhydrater (förutom då huvudvärk, förkylning, ont i fingrarna, och vad det nu är jag märkt förr).  Det är nog för många kolhydrater i min favoritfisksoppa, åtminstone om man använder originalreceptet, och efter ett par portioner konstaterade jag: oemotståndlig sömnighet, och migränliknande flimmer för ögonen (men utan huvudvärk). Jag får skära i receptet.

(Hacka 1 lök, fräs. 2 tsk curry, jag låter det fräsa med en stund så blir det lite sting. 1 burk krossade tomater, 2 dl fiskbuljong, 2 dl grönsaksbuljong. Koka 10 min. 1,5 dl grädde, gärna lite mer; i originalreceptet 1 burk persikor. Koka 10 min. 500 g vit fisk (jag blandar, även lax). Koka några minuter. 200 g räkor eller kräftstjärtar. Servera.)

Kram

#18 från mig själv Effie, hahahahaha, det var ett skämt men det förstår du säkert. Men jag känner mig så rörig för tillfället o väldigt less på  mig själv så det kändes lämpligt o bli räddad

Joggar ???? Menar du allvar????

Joggar, ja. Det är inte klokt vad LCHF kan ställa till med

Exakt nu blev jag rädd tuffa biverkningar tycker jag.

jodå det går bra för mig- är på väg nedåt nu

Apropås fiskreceptet, om du använder buljongtärningar så kan ju glutamaten ge lite biverkningar

Glutamat? Det är en tanke…fast jag brukar kolla innehållsförteckningar. Det är dock inte alltid jag som handlar.

Den där oemotståndliga sömnigheten känner jag igen från förr. Då kunde jag någon gång ibland gå och lägga mig att sova några timmar vid fem-sex-tiden (sedan stiga upp, kanske äta lite, och gå och lägga mig igen. Inte särskilt kul kvällar). Men det var förr i världen.

Ögonflimret dyker upp ibland; några gånger/år kanske; jag tror det är s.k. ögonmigrän, fast jag inte får ont av det. Försöker ha koll på om det försvinner om jag undviker kolhydrater, men det inträffar såpass sällan att det är svårt att avgöra. Men nu har jag åtminstone noterat möjligheten.

Joggningen är däremot en trevlig biverkning…nu är jag uppe i att jogga ungefär 1600-1700 meter av den drygt 2 km långa delen av slingan som inte är uppvärmning och avslutning.

Semester nu; tar det lugnt och gör i stort sett ingenting. Ska till släkten i Norge till helgen; det blir struligt…bröd och margarin och kakor, och de vill ju så väl…jag får börja "missionera" lite lite. Åtminstone margarinet.

Vad duktig du är Effie!

Ja du släkten är värst kan man säga ibland. Du har din uppgift klar ser jag, missionär hihi. Ibland får man göra skadan så liten som möjligt när man kommer i omöjliga lägen. Det bästa är att helt enkelt säga att du blir sjuk av att äta sådant.

Att vara sömnig är inte kul. Jag är själv inne i ett skov av Sjögrens med både fingervärk och trötthet men det är bara att rida ut det.

Ha en skön Norgeresa

Passar också på att önska dig trevlig semester!

#24,25 Tack. Jo, det där med släkt är inte så lätt. Säga till en norrman att det inte är nyttigt med smörgås… Men jag får äta försiktigt; hålla mig till det minst skadliga. Och ev ha med mig smör…

Hoppas ni också har trevlig semester!

Javisst kör hårt o säg att du inte tål, ingen kan tvinga dig o så har du lite reservsmör o sånt i bakfickan.

Önskar dig en superskön semester

Önskar dig också en skön semester!

Skaldeman finns på Norska med de flesta av sina böcker, om inte alla

Du hittar dom på AdLibris GI-Noll, Kokbok GI-Noll, Ät dig ner i vikt (fins även som pocket)

Tre biblar

Ha det bra i väserled.

Bertil

Nu har jag levt på enbart ägg och smör/kokosfett i drygt en vecka; tråkigt men bekvämt. Äggmjölk till frukost och middag; omelett eller kokta ägg till lunch+mellanmål. 11 ägg om dagen och kanske 150 g smör/kokosfett; någon har gömt min hushållsvåg så jag har inte kontrollmätt. Funderar på att byta ut ägg mot köttfärsbiffar ibland framöver.

Tänker hålla på tills jag tröttnar eller tills jag tappar byxorna. Får se vilket som inträffar först. Än sitter byxorna uppe utan problem.

Norge - ja, det är svårt att sätta igång och ifrågasätta släktens mat…Jag bad om grädde till jordgubbarna i stället för glass. Jag förklarade att jag inte åt bröd och potatis. Och fick ett visst medhåll. Får fortsätta lite mer nästa gång.

Oj, jag som tyckte det var svårt att äta bara ägg en dag.

 skönt att du fixade semestern till en viss del. Men BARA ägg…….. jag skulle bli tokless fort.

Kram Luccy

Jo, det börjar bli lite trist nu. Jag ska växla om med lite fisk och kött då och då.

Har konstaterat att jag blir mycket törstigare av den här varianten. Äggmjölk med ca 1/2 liter vatten till frukost och middag, ett par koppar te och en plastflaska 7,5 dl..den brukar jag normalt ha svårt att hinna tömma på en dag; nu brukar den vara tom till eftermiddagsfikat.

Och jag blir mycket trögare i magen.

Annars har jag inte märkt några effekter.

Fortsätter. Har ätit köttfärs till lunch ett par gånger; det blir för tråkigt med bara ägg. Men äggmjölk till frukost och middag.

Det verkar som att aptiten minskar något. Har dragit ner äggmjölksäggantalet från 3 till 2, både morgon och kväll. Fast det kanske är normala variationer.

Har märkt av lite hjärtklappning, typ övergångsbesvär. Och lite snabbt övergående yrsel om jag böjer mig ner djupt och reser mig upp igen. Och rejält törstig. Är uppe i ca 2-2,5 liter vatten om dagen, och det är ovanligt för mig. Detta kom efter en vecka med bara ägg och smör/kokosfett. Första veckan var nog bara tråkig.

Byxorna sitter fortfarande tajt i midjan. Ingen risk att tappa dem. Om inte knappen lossnar, möjligen

Tar extra magnesium för att se om det hjälper magen (3x375 vad-det-nu-är-för-enhet). Möjligen aningen bättre. Men det är stor skillnad både i frekvens och konsistens från tidigare.

Helgen har väl inte varit 100% fakir. För det första har jag slarvat lite med måltiderna, fast jag vet att om jag går hungrig för länge finns det ingen botten…Och så åt jag middag med familjen. Lördag fläskfilé fylld med vitlök, chili och ädelost (skurna skivor, hopvikta, så de kan inte ha innehållit mycket) och söndag makrill i ugn (grädde, pepparrot, rödlök). Undvek allt vad sås hette och skrapade makrillen, så helt eländigt blev det inte.

Inte riktigt lika törstig som förra veckan, men törstig. Inte lika trög i magen, utan som många här beskriver det - sällan, men inga problem. Har inte märkt av någon yrsel. Ingen minskning av midjemåttet. Tjockt slem i svalg/hals, som jag inte haft på några år - följd av förkylningen, eller någon sorts reaktion på kosten?

Och jag är tämligen trött på ägg. Men nu har jag stekt fakirbiffar att ha med till lunch. Och en kyckling. Så det finns lunch några dagar framåt.

Men oj va du kör på, ska du väga dig sen eller hur tänkte du göra jag är nyfiken på om du får resultat.

#36 Hej Luccy!

Ja, med tanke på att min våg är trasig, så dröjer det nog innan jag väger mig. Som jag skrivit, så håller jag på tills jag tröttnar (och jag är ganska enveten) eller tills jag tappar byxorna. Det är ändå storleken som är viktigast; jag vill köpa kläder i mindre storlek. Än har jag inte märkt några tecken på att det går åt rätt håll. Fortsätter rapportera.

GO Effie! Vad duktig du är!

Jag blir både inspirerad och imponerad av dig och din målmedvetenhet. Här går det mindre bra.. Men inte upp iaf.

#38 Tack Anterrabae!

Händer det ingenting på flera år, så måste man pröva en tuffare väg. Jag är sååååå trött på den här vikten. Och jag har inget emot äggmjölk och köttfärsbiffar. Men det är klart att man inte orkar vara stenhård i alla lägen; så länge det inte går upp är det väl ok. Det ger sig nog till slut. Håller tummarna!

Nä, det är ju så.. Orkar man inte vara aktiv i sitt nedåtgående så får man vara glad och se till att man inte ökar..  

Jag får komma igen helt enkelt.

#Effie, jag tycker att du jobbar på bra. Vill du att jag tar med min våg till Bokmässan, du kommer väl till vår monter B08:64?, så kan du vänta ett tag till innan du behöver köpa

Bertil

#41 Tack för erbjudandet, Bertil, men jag är tveksam. Jag vill inte ställa mig på någon våg förrän jag har förkänslan av att den visar ett trevligt resultat. Dit har jag inte kommit än, och knappast hunnit med det tills bokmässan. Men jag har tänkt mig komma till bokmässan; ska försöka memorera monterns nummer (Bertil, 8 i kvadrat är 64; det borde gå…)

Tredje veckan huvudsakligen äggdiet är slut i morgon; det går fortfarande bra i fråga om ätandet. I fråga om resultatet…njaeee, inget märkt.

Har en fundering på att införa en skala för svårigheten att knäppa byxorna, likaväl som att ha en skala för hur mätt man är. Så en skala från 0 till 10, där 10 står för "de går att knäppa, men jag är orolig för knappen och dragkedjan" och 0 betyder "vad då knäppa? jag bryr mig inte om att knäppa upp dem!". Mina byxor håller sig nog på nivå 8 på den skalan f.n.

Var på vårdcentralen och mätte blodtrycket häromdagen. Resultat 120/85, och då har jag hållit igen på medicineringen en del. Ska dit snart igen; ska testa att dra in ännu lite mer. Jag gillar inte att äta medicin.

Var på Tjejmilen i Stockholm går. Äggmjölk till frukost, ett hårdkokt ägg och lite små ölkorvar på tåget. Starten gick kl 13, i mål vid 15. Trött och med skavsår, men inte ett smack hungrig, ville inte ha mat (speciellt inte alla bananer och ostkakor som delades ut). Drack lite vatten, och tog mig till Centralen. Där kände jag mig…lätt yr, lite vinglig. Satt en stund, åt sedan av mitt medhavda lösgodis (ja, de små ölkorvarna alltså, tro inget annat) och det gick över. Så jag har lärt mig att motionerar man ska man äta efteråt, även om man inte känner sig hungrig. Och även om man har lagrad energi för något varv runt jorden, inte bara Djurgården (nu kanske jag tog i - men hur långt kommer man egentligen på sina lagrade kilon? nån som vet?)

Idag, däremot, var jag hungrig igen ett par timmar efter lunch; hade som tur var en burk makrill i skåpet. Det är väl vådan av att motionera…man blir bara hungrig…och trött. Tror jag ska sova tidigt i kväll.

En vecka till har gått. Lite små avvikelser från den rena fakirvägen (det har blivit köttfärssås i stället för stekt köttfärs någon gång, och lite gröna bönor till laxen en dag jag åt ute. Annars har det varit äggmjölk och kokta ägg och stekta ägg med bacon, och pannbiffar och det gottaste plockat ur en köttgryta, med extra smör…).

Resultat? Nej.

Det finns väl två vägar nu. Antingen öka fettandelen ännu mer, eller dra ner på portionerna, om det går.

Idag tror jag t.o.m. att det går att motionera lite. Tror inte ens att det är risk att jag blåser i älven.

Angående motionen så följer jag numera tråden om powerwalk; idag ska jag powerwalka (?) 45 minuter. Utöver lunchpromenaden ca 30 minuter, och från bussen 10-15 minuter.

Har ökat fettet och minskat proteinet just nu, för att se om det gör skillnad. Blev knappt hungrig till lunch igår; lite opraktiskt. Idag har jag svårt att få i mig frukosten. Men det är MYCKET kokosfett i äggmjölken.

Fick rejäl klåda häromdagen. Två misstankar: Ett glas vin i lördags. Kantarellsmör i lördags. Annars är det ju bara kött, fisk, ägg, kokosfett och smör, till leda.

Men jag fortsätter.

Beundrar din uthållighet

du går verkligen från klarhet till karhet Effie!

Heja på och kram!

Tack, ni båda. Just nu går det väl inte så lysande med fakiren (=inte alls), men jag ska ta tag i det igen. Det är lite tjatigt med fakirbiffar mest varje dag, och lite osocialt vid middagen.

Men jag var och mätte blodtrycket idag. I våras var jag hos läkaren, och eftersom jag klagade på svullna vrister ändrade han medicineringen lite; behöll medicinen som ger de svullna vristerna, minskade den andra, och lade till en vätskedrivande (och rekommenderade mig att undvika salt och mättat fett…). Jag läste om medicinerna på kostdoktorn.se, och tyckte inte det kändes som något bra val, varken medicinerna var för sig eller kombinationen, som tydligen höjde blodsockret och gav risk för diabetes. Så eftersom jag visste att jag skulle gå på extrakontroller testade jag att dra ner på medicinerna (till ungefär hälften), och resultatet idag var 125/84. Det kan väl räknas som godkänt. Kom tillbaka om ett halvår, tyckte sköterskan. Känns bra. Så LCHF verkar ge resultat till slut, även för mig, på blodtrycket; då ska det väl ge andra resultat också.

Äh, meningen är väl att man ska må bra? Då kan man ju inte äta mat som känns tjatig och osocial. Varva lite så känns det säkert bättre. Och dessutom var väl blodtrycket en sporre?

Kul med blodtryksförändringen!

Fakira kan man väl göra utan biffar menar då mer varierat med bara protein och fett som bas men i olika varianter.

Lycka till och hoppas trycket håller sig!

Tack för kommentarerna. Jovisst känns det här som en bekräftelse på att det går åt rätt håll.

De senaste veckorna har väl varit lite för mycket grädde och cf och ost. Det är gott. I o f s tycker jag att det går bra att äta kött/fisk/ägg/smör; det är diskussionerna "vad ska vi äta idag?" som blir tjatiga.

Försöker nu att dra ner på proteinerna och öka på fettandelen, enligt någon annan tråd jag hittade. Får se vad det ger. Men jag går mycket på vad jag känner för att äta. Ett tag var det bara äggmjölk till frukost; nu blir det oftare omelett/kokta ägg/stekta ägg.

Misstänker också att jag ska undvika att hoppa över måltider, så som jag gärna gör på helger; sen frukost, mycket mat, sen middag, mycket mat. Jag tror jag äter mer än jag behöver i dessa lägen. Och det är lätt att bli sugen på onyttigheter.

Har börjat hålla koll på måtten igen, i och med det nya måttbandet. Jag tycker det funkar jättebra, mycket bekvämare än ett vanligt måttband. Men måtten är desamma.

Helgerna är tvärt om för mig lite. Senare frukost sedan luchmiddag sedan äter jag finncrisp till kvällen med något fett på och jag känner det blir alldeles för lite. Dessutom dricker jag för lite vatten i lördags kanske det var 3-4 dl på hela dagen!!!!!!

Jo, det är en annan variant, att det blir för lite. Ordning och reda är det i vilket fall inte. Och vatten har jag problem med, jag också; kan gå hela dagen utan att dricka mer än det som blir till maten. Idag, däremot, hade jag min vattenflaska som vanligt, och hann med 5 toabesök på jobbet, före lunch…man kan undra varför, för så mycket drack jag inte.

Tror det är nåt slags måndagssjuka - jag kutar också på toa som en galning ibland, oftast i början av veckan. Det måste vara fettet som rinner ut

Inte den vägen, inbillar jag mig. Så flytande kan det inte vara

Jodå, jag är (nästan ) alldeles övertygad om det: Men först kryper allt fett till magen innan det rinner ut. För oavsett hur mycket jag krymper så är ju magen oproportionerligt stor

håller helt klart med dig om pusslet, är bla därför jag har ett tatuerat på armen ;D

#56 OK? Då har jag mycket som står i kö på väg ut…

#57 jag har funderat ibland på vad jag skulle ha för tatuering om jag skulle ha en. Det kanske vore en idé.

Den här helgen har det blivit avsteg, pga födelsedagsfirande. Pizza hos bästa pizzerian här; åt lite av botten, det var gott. Köpte mig en chokladkaka på Coop; som vanligt för söt så jag gjorde tryffel av den, med mycket chilipulver. Fortfarande för söt, men den gick ner. Och så bakade jag kaka idag, och smakade en liten bit. Undrar om det smakade konstigt pga att det smakade konstigt, eller för att min smak är konstig…Ska ta med mig till jobbet i morgon, hade jag tänkt mig; får väl se om det går åt.

Ska bli gott med äggmjölk till frukost igen i morgon. Har ätit omelett i helgen; gott det också, men nu vill jag nog ha äggmjölk.

Var också utan äggmjölk igår och idag smakade den helt underbart.