Fantastiskt att läsa din berättelse! Jag har tänkt i samma banor när det gäller Uffe Larsson. Och sist jag såg honom i TV - tror det var i "Let's Dance" på TV4 - så såg han otroligt härjad och SJUK ut, trots sin enorma viktminskning.

Nä, viktnedgång är absolut inte lika med hälsa fast många tror det fortfarande. Kanske hade Uffes liv gått att rädda också men nu är det tyvärr för sent.

Sist vill jag bara säga att länken i ditt inlägg inte funkar. I alla fall inte för mig. Jag använder Mozilla Firefox. Skulle vara intressant att läsa vad det står.

Vad var det för bantning han ägnade sig åt?var det pulver eller?

Jag läste att han sedan ätit vegetarisk mat mestadels.Undrar hur mycket fett det varit i den.Riktigt smör t.ex.

ulf larsson gick ju ner i vikt med läkemedlet reductil och den har ju en del biverkningar bl a högt blodtryck

#1 Det verkar lite buggigt det där med länkar, men nu tror jag det ska funka.

Har också tänkt i dom banorna. Hans stränga bantning hade absolut en inverkan på hans hälsa.

Och som många vet är sushi inte särskilt fet mat, men den innehåller mycket kolhydrater. Det fett som finns där är nog till en del precis den rätta sortens Omega3, men energin i den maten är mest kolhydrater, riset. Sushi lär visst betyda ris på japanska.

Jag tror att det vore väldigt bra om man satte igång med de där studierna som alltid sägs att de saknas, om långtidseffekterna av LCHF. Vad är det som tar emot? Kan det vara så enkelt som att ett positivt utfall inte kan ge något klirr i kassan, så att de kommersiella aktörerna helt enkelt inte vill veta svaret? Nu borde vi i alla fall vara tillräckligt många för att man ska kunna göra en studie utan att den blir "oetisk" genom att rekommendera oinvigda personer att gå emot alla rekommendationer för hur man "bör" äta. Vi har ju redan bestämt oss, på liv och död, att pröva den här vägen. Är det för mycket begärt att be om en uppföljning?

#6

Där satte du nog fingret på det hela!

Att få fram en oberoende forskning vars resultat med största sannolikhet visar att ingen läkemedelstillverkare eller livsmedelsjätte skulle kunna tjäna pengar på ohälsa, tror jag inte kommer att ske. Såvida ingen "mecenat" uppenbarar sig, som kunde bekosta en sådan forskning.

Ang. U.L. har sambon  ju berättat att han var som en anorektiker, väldigt mager och ville knappt äta när de träffades, och att hon fick honom att börja äta mer mat och bättre mat (utifrån vad de trodde ) och att han ökade dryga 6 kilo efter att de träffades. Han åt inget reductil efter det tror jag… men det kan ju ha satt sina spår. Verkligen tragiskt…

Jag har tyvärr sett liknande saker i bekantskapskretsen flera gånger.

Någon som med benhård vilja och halvsvält gör en snabb resa nedåt i vikt.

Sen stannar det upp och dom ökar några kilon.

Sen händer nåt drastiskt som en blixt från klar himmel..

Har ofta funderat om dom inte mått bättre av att fortsätta vara överviktiga istället för att banta med svält.

Det är så klart svårt att hitta orsakssamband, även om det finns en samvariation mellan vissa fenomen. Men jag har ändå fått en ganska påtaglig kvittens på att det kanske inte var helt bra att satsa på att minska vikten; att jag kanske borde ha fokuserat på någonting annat. Att minska vikten som självändamål hjälpte ju inte vare sig mot ateroskleros eller för trivseln. Kanske är det bättre att helt enkelt satsa på att må bra. Kruxet är väl närmast att vi inte vet, att vi inte kan vara säkra på, vad som är bra, och att vi inte kan lita på de institutioner som med våra skattemedel som bas ska hjälpa oss att hitta en hälsosam livsstil. När man har beslagit dess ledande personer med att fara med osanning, vad har vi då kvar. Kan man göra som SSS, bestämma sig för att äta ihjäl sig och därmed vinna hälsa? Jag tror att den frågan faktiskt kan vara relevant.

För det vi gör är att gå emot det som vårt livsmedelsverk uppmanar oss till, och våra resultat förefaller i regel vara väldigt bra för vår hälsa. Några av oss, som jag, har också prövat deras idé och misslyckats. Det är sånt som kallas "anekdotiska" berättelser, men någonstans borde man ju komma närmre sanningen. Om man blir dödssjuk av att äta vanlig mat och mat som anses befordra hälsa, medan man återvinner hälsa genom att göra precis tvärtom, äta maten som påstås vara skadlig och rent av livsfarlig, då måste det ju rimligen finnas en förklaring. Därför tycker jag att det brinner i busken med att göra de där studierna. Gör jag alldeles fel? Borde jag i stället envist fortsätta med den livsstil som inte hindrade att jag insjuknade? Fanns det något ljus i tunneln, skulle jag ha mått ännu sämre eller dött om jag i stället hade käkat fett och struntat i råden?

Vilken rörande berättelse! Jag brukar inte vara blödig av mej men…vilken tur att du hann in!!

Tack för Lchf!!

Det ÄR farligt att banta eller att gå ner i vikt. I många fall är det näringsbrist som leder till övervikt när man får i sig eller tar upp för lite näring, mineraler, vitaminer och spårämnen, i förhållande till energiintaget.  Om man sedan bantar leder det till ännu värre näringsbrist.  Näringsbrist är anledning till många sjukdomar.

Hittade en 10 år gamla artikel av Olle Haglund som kanske kan vara intressant i sammanhanget. Han skriver: "De senaste åren har det framkommit stöd för att en rubbad balans mellan olika bindvävsnedbrytande enzymer (MMPs; Matrix Metalloproteinaser) och deras hämmare (TIMPs) kan vara viktig. Man har funnit ökade nivåer av framför allt MMP2, MMP9 och MMP12 i aneurysm. Dessa enzymer kan bryta ner olika komponenter i kärlväggen som kollagen och elastin med försvagad kärlvägg och ökad risk för aneurysm som följd."

Vore intressant att granska om svält eller lång tid med ketogen kost föranleder obalans som orsakar bindvävsnedbrytning och kanske även urkalkning.

#0 Och det var naturligtvis inte en ven, utan en artär som den där slangen leddes in i, en liten lapsus, eller hjärnsläpp.

Det är mänskligt att fela.

Men huvudfrågan står ju kvar.  Uffe säger för några år sedan att han mår bra, men bilden säger något helt annat, och nu har vi facit. Det är det som kallas hårda slutpunkter.

Jag tycker att jag mår bra nu, och framtiden kommer att visa var min hårda slutpunkt hamnar.

Det finns många människor som tror att de mår bra, eftersom de inte vet hur det känns att må bra. De är med dr Dahlqvists ord inbilldningsfriska.

Reductil, tragiskt.

Det är förmodligen svårt att få till en långsiktigt och korrekt studie om LCHF-kostens fördelar. Helst ska man ha fullständig kontroll över försökspersonerna och vad de äter. Försökspersonerna ska helst vara omedvetna om vad de äter, så det inte uppstår några placeboeffekter, dvs att vissa försökspersoner går ner i vikt för att de tror att de ska gå ner i vikt av en viss diet. Maten ska vara lagad så att försökspersonerna inte vet om de äter en smörklick eller ett salladsblad, en fläskkotlett eller en smörgås. Eftersom etablissemanget vet att mättat fett är farligt, så anses det oetiskt att göra experiment där människor tvingas äta sådant som leder till hjärt- och kärlsjukdomar.

Jag gör det enkelt för mig. LCHF-kost får mig att må bra. Skulle jag dö till följd av LCHF, vilket jag inte tror att jag kommer att göra, så har jag ändå mått bättre fram till den dag jag dör, än vad jag skulle gjort om jag ätit sk "normalkost".

Grattis Inkanyezi!  Du har hittat livet.

Intressant att få ta del av din berättelse!

#12 Din koppling mellan näringsbrist/kaloribrist och aneurysm var inte uppenbar. Kan du förklara?

Detta var en oerhört intressant berättelse och den bekräftar mina amatörmässiga funderingar kring skilnaden att svälta sig ned i vikt kontra LCHF:a sig ned i vikt. Ulf Larsson såg faktiskt sjuk ut och om man då jämför med folk som tappat en massa i vikt med LCHF som oftast ser ut som hälsan själv. En annan kändis jag ororar mig för och som tydligen svälter sig med endast tunna soppor, är Sven Melander. Hoppas SM hittar oss!

Reductil - var det inte den tabl som Carolina Gynning prisade??

Väldigt gripande historia. Välskrivet, dessutom.

Hoppas verkligen du kan återfå hälsan med hjälp av kosten, som så många andra här.