Hej!

Innerst inne så finns det något som gör att du inte kan sluta, en liten en som sitter på axeln o viskar elaka saker till dig….Så kände jag mig i alla fall innan jag tog hjälp och gick på KBT, går än men är på sluttampen av min kamp mot kolhydraternas påverkan!!

Klarar av det sug som kommer, genom att jag har gått den här terapin och insett att det är något som man får kämpa mot och genon kbt fått , ska vi säga, verktyg att hantera känslorna som kommer och vill få en att frossa i fel livsmedel.

Det är inte lätt men det går, jag har i hela mitt vuxna liv, nära på, varit sockermissbrukare och matmissbrukare.

Ta hjälp om det finns, ibland så går det inte ensamt att kämpa emot allt det svåra.

Det här är min erfarenhet, hoppas du hittar hem till din väg mot att må bra!!

Kram

NEJ!! släng skiten du har kvar och börja om.

Det är inte för sent.

Du såg vilket resultat LCHF gav från början. Du behöver inte va lika strikt som du varit tidigare. Ät mejeriprodukter tex. Du kommer ändå att gå ner i vikt.

Kolhydraterna matar bara ditt missbruk och du tål dem inte.

Wow - till dina 23 kg!

Njaaa - till ditt förmodligen helt okontrollerade "återfall" i kolhydratsträsket…

Du verkar ju vara ganska medveten om du gör - så försök säga till den där lille på axeln som julia61 pratade om - att han ska hålla käften. Har du inga "andra" positiva "biverkningar" av LCHF-kosten förutom viktnedgången?  Skriv ner allt positivt på ett papper som du läser minst en gång om dagen, så du ständigt håller dig påmind om dem.

Önskar dig ett fortsatt lycka till, och kom ihåg att det är endast du som kan rädda dig själv !

Eftersom du skriver den här tråden tror jag inte att du givit upp, egentligen.

Som reud sa, släng skiten och börja om. Det funkade ju i ett halvt år och det kommer att funka igen. Jag tror visst att du kan klara det även om det naturligtvis blir jobbigt i början. Lycka till!

fillipa30 du klarar det säkert! imorgon är det en ny dag, en ny chans, en by början! släng skiten bara och börja om! du får stödet från många som förstår dig!

Eller så kan man se det så här…

Filippas underbara liv

Filippa har ätit lchf i ca 6 månader, det har funnits en del fällor och fallgropar på vägen men hon har bara ramlat ner en gång, nu så ska Filippa upp på banan igen efter en två veckors pause.

Filippa har trots tidigare problem med överätning av kolhydrater klarat sig otroligt bra under dessa 6 månader. Hon har även till dags dato minskat 16 kg i vikt, vilket motsvarar ca 0,6 kg i veckan, en utmärkt takt för att kroppen ska hinna med att ställa om. 

Jag önskar Filippa alla lycka till och vill samtidigt påminna henne om att vi finns här på forumet redo att peppa och hjälpa.

Stackare… känns som jag gjort flera ggr då ja bantat med kaloriräkning….Äh!! dagen är ändå förstörd..kan lika gärna frossa vidare…börjar imorgon istället!!

I somras gjorde jag likadant med kolhydrater. Lyckades en dag åka till jobbet utan matlåda och hade ingen möjlighet att gå ifrån för att handla. Började med en macka och fortsatte med allt möjligt kolhydralrikt hela dagen…bara för att "allt ändå kändes förstört".

Jag bröt och återgick till LCHFkost dagen efter.

Jag har, förutom att jag vanligtvis är mycket matglad, inga allvarliga ätstörningar och kan inte föreställa mig dina problem.

Önskar dig lycka till och hoppas du orkar bestämma dig för att bryta den negativa spiralen.

Filippa30! Nej, LCHF "hjälper" inte mot matmissbruk. Men det är det enda sättet att äta som fungerar och gör att man i lugn och ro kan ta itu med sitt felaktiga beteende.

Nu är du tillbaka på dag 1 igen och måste gå igenom abstinensen. Ta det steg för steg. Skriv mycket i tråden och berätta hur det går och hur du känner. Efter ett tag är du på banan igen och abstinensbesvären släpper.

Då kan du söka hjälp för de bakomliggande orsakerna till missbruket. Det finns organisationer. På beroenden.ifokus.se kan man få tips och hjälp också vid sockerberoende.

Tappa inte taget nu! Ett steg i taget tillbaka till ett liv utan socker. Kram!

Du har klarat att lägga om kosten till LCHF en gång redan. Du klarar det igen. Styrkekramar!

Filippa30

Jag hoppas du klarar av att snart komma tillbaka. Du har ju ändå mycket vinst kvar i viktnedgång.Om du inte har professionell hjälp,kanske det skulle hjälpa dej jämsides med LCHF och det stöd du får härifrån.

Lycka till!

Jag tror också att du klarar dig att ta dig upp ur svackan, för det är precis vad det är!

Vad var det som inträffade för två veckor sedan som gjorde att du tog till tröstätning? Hittar du orsaken kan du sedan arbeta med att ersätta den trista tröstätningen mot något bättre.

Jag tror på dig!

http://citronita.wordpress.com

Tisdag i #7

Jättefint be/om-skrivet!

Till filippa, "det är bara den som gör ingenting, som aldrig gör nåt fel"… alltså, på't igen *asap*!!!

VH!/K.

Tack för alla uppmuntrande ord. Tyvärr vet jag inte hur mycket det hjälper mig. Jag gör ju inte direkt som ni säger. Jag har inte slängt smågodispåsen jag köpte igår. När jag startade denna tråd satt jag samtidigt och tryckte i mig chokladpraliner, och nu är dom slut och jag är lätt illamående.

Detta betéende är så djupt rotat i mig. Jag vet naturligtvis  att det är jättefel  det jag gör. Jag borde slängt det istället.

Jag försöker komma på varför jag hetsäter. Jag tror att det dämpar någon slags ångest. Varför har jag ångest? Jag vet inte, men en ledtråd är att jag har ett mycket stressigt och psykiskt krävande jobb som jag inte trivs med. Och när jag slutar för dagen orkar jag aldrig ta mig för något.

Men men. Imorgon är en ny dag och jag ska på nytt försöka mig på LCHF.

#14 Brq tänkt!

#14 Heja Filippa. Det är "bara" att ta nya tag nästa dag.

Släng påsen!

Det känns inte mycket, men lite bättre sen.

Jag är själv en hetsätare. Nu kom jag på att hårt vispad grädde med lite kanel på är 'sötaktigt' och gör dig supermätt.

Börja med att hetsäta sånt du får äta inom lchf om du känner att du måste trycka i dig nåt.

Jag har själv haft en sån dag idag och mår lite illa av all ost och grädde. Men jag är ändå glad att det inte blev något socker eller bröd. 

Återigen: släng påsen!

Bra. Upp på tåget igen bara och ta tillbaka makten över dig själv!

Att få svar på frågan "varför?" (man äter/super/knarkar/spelar etc) kan i och för sig vara nyttigt MEN inte nödvändigt alls.

Många gånger kan istället jagandet efter ett "varför" vara en förträfflig avledningsmanöver på temat "det är inte lönt att jag slutar förrän jag hittat svaret på varför". Och alltså kan man i lugn och ro fortsätta med sitt missbruk/dåliga beteende.

Jag tror att det viktiga ät att bryta mönster,  att bli "nykter". Oavsett anledningen till vårt beteende så krävs det ett stopp på vad det nu än är. Och en sak kan vi väl vara överens om: oavsett alla våra skäl till att vi beter oss som vi gör, så mår vi ju så otroligt mycket bättre när vi konkret slutat göra det vi inte vill (äta fel/dricka för mycket/spela bort pengar etc) och istället tar tillbaka makten över våra egna liv och styr det i den riktning vi vill vara i och inte dit vi känner oss dömda till.

Du är inte dömd till ett liv med godispåsen under kudden, mackan i handen och tårtfatet på bordet. Ut med skiten och fram med de grejer du vill ha där istället. Du har klarat av en kostomställning under 6 månader så du kan det här, det är bara att hoppa på igen.

Själv har jag norra Europas sämsta själv-diciplin då det kommer till mat och egna behov. Jag går på ren vilja och drömmar om framtiden och struntar fullkomligt i orsakerna för jag vet att jag hade manipulerat bort mig själv på noll-tid. Kan jag så kan du!

Snälla: Skriv i morgon och berätta om fortsättningen på ditt nya liv!

Om man bara ser på din text så kan jag se en sak som du kan jobba med redan där: din inställnig.

Vi är vad vi tänker och vad vi säger. Varje gång du säger att du är oduglig, du klarar ingenting, du ger upp osv. så förstärker du de tankarna och det beteende.

Därför kan du göra tvärtom: öva på att tänka på det du VILL och se vad som händer.

Filippa hur var din ångest när det fungerade med LCHF? Bättre tror jag! Tänkt på hur du mår när maten fungerar och sträva där efter, så lätt att säga men ack så svårt. Men du kan det har du ju visat! I morgon är en ny dag! Gör valet! Lycka till, kämpa på för din egen skull!

Hmm… ja, det är ju lätt att säga "byt jobb". Förmodligen är det väl lättare sagt än gjort. Annars hade du väl gjort det redan…. kanske.. och vem vet om det ens är det som är problemet…

Du låter inte direkt motiverad att ta ett helhetsgrepp (inte ens ett delgrepp i ärlighetens namn) på både liv och livsföring i nuet, snarare rätt så uppgiven. Det är även här lätt att säga (och även veta själv) vad som borde göras.. men långt ifrån alltid läge att orka med att göra det man vet att man borde.

Kan du ta hjälp av någon för att börja nysta och bena lite i problematiken? Ibland behövs det helt enkelt starthjälp och verktyg att börja skotta i sin situation med. Inte säkert du behöver grotta så mycket i alla eventuella anledningar till att det inte är bra. Kanske är det istället verktyg att hantera nuet med som är det som iaf. initialt behövs mest…

Det är lätt att passiviseras om allt känns övermäktigt, finns det någon möjlighet för dig att sätta upp mindre delmål som du har chans att ro iland lite pö om pö?

Kan en bromsad viktuppgång vara något att satsa på i det akuta nuet månne… att tv. strunta i nedgång och knäppa ätbeteenden och allt annat av varierande svårighetsgrad som är mindre bra och bara sas. försöka hålla näsan över vattenytan ett tag?

Det råkar inte vara så att du har tendenser till säsongsbundna "oros-perioder"?

VH!/K.

Din historia är så typisk för (oss) matmissbrukare.

Precis när man är på väg att lyckas ramlar man till synes utan anledning ner i ett djupt hål igen.

Det gäller att lära sig nåt litet om sig själv varje gång man faller

Då går det längre tid till nästa snedsteg och man behöver inte trilla dit lika djupt heller innan man tar nya tag igen.

Inse att det inte är så allvarligt.

Hälften av det du gått upp är troligen vätska, men se för allt i världen till att komma på rätt spår igen NU!

Lyd rådet att bara ha tillåtna saker hemma och handla aldrig när du är hungrig så ökar chanserna att du inte får med dig skit hem..

Har du skräp hemma blir det säkert uppätet till slut så det är nog ingen bra strategi.

Idag har jag haft lätt huvudvärk hela dan, och jag känner mig trög. Har bara ätit kött ägg smör och kokosfett.

Men så här var det förra omgången också, för ett halvår sen. Jag mådde skit första veckan

Härligt!

Ja, inte att du mår dåligt, men att

DU ÄR PÅ BANAN IGEN!

Nu köör vi; du och jag och alla andra!

Börja om, det har jag gjort! Lycka till

Bra jobbat!!!

Finemang!Lycka till

Det är inte ofta man säger att det är bra att någon har huvudvärk, men det är ju det! Härligt att du är på G igen!

Misstänker att även min huvudvärk kommer fram emot lunch…
http://citronita.wordpress.com

Känner igen mej i din beskrivning av det okontrollerade kolisfrossandet! MEN som alla dom andra före mej har sagt: Bryt ihop och gå vidare!

Fördelen med att frossa i kolisar är att man mår så rent ut sagt jävligt efteråt. Kolisbakfyllan känns och det gör det mycket lättare att komma tillbaka på rätt spår igen För vem vill må skit, egentligen?!

Lycka till!

18 bra skrivet tycker jag och Filippa, berätta även om det går käpprätt åt helvete (ursäkya franskan), och skriv här vi är som sagt många som känner igen oss. Jag var utan godis i tre månader oc tyckte inte alls det smakade äckligt sen när jag började om - jag har ätit lchf i ett par månader denna gång och mår förträffligt. Lycka till och varma hälsningar

Men oj vilken ost jag äter. På 2 dagar har jag ätit typ en halv cheddarost. Den var på 1 kilo

bättre att du käkar ost än godis. så skit i det.

jag gjorde likadant ett tag och har märkt att man tröttnar lite på osten sen. så ät på du!

Jag har ätit följande idag:

200 g fläskkotlett

3 kokta ägg (stora)

20 g majonnäs

200 g cheddarost

50 g smör

Jag skrev in på minmat, men det funkade inte att kopiera dörifrån men jag fick följande fördelning:

kcal: 2080,85

kolhydrat: 1 % (3,3g)

Protein: 25% (132,85g)

Fett: 74% (172,53g)

Tycker ni att det ser illa ut?

Fördelningsmässigt ser det kanon ut !

Nej, det ser grymt ut! BRA JOBBAT!

jag tänkte om det kanske är för mycket protein över 132 g

Jag funderar på en sak: kan det vara så att du har dragit ner för mycket på kolhydraterna, allt för fort?? Själv har jag hållit på ganska länge innan jag bestämde mig för att dra ner kh till ett minimum.

Bara en tanke… Kroppen ska ju ställa om sig också och om det går allt för fort och du har varit en godisgris så kanske att skallen inte hänger med, så att säja. Från början kunde jag också bli fruktansvärt fikasugen, men nu har jag hållit på så länge (1½ år) att jag faktiskt kan må riktigt pyton om jag stoppar i mig nåt sött. Men det har kommit sista månaderna - från början mådde jag inte dåligt om jag åt nåt riktigt sött.

När det gäller fördelningen ska du kika mer på procenten än på vikten. Ät tills du är mätt och skit i hur mycket du äter så länge förhållandet mellan fett, protein och kolhydrater är okej. Men som sagt: prova med att öka på kolhydraterna en aning för att tillfredsställa hjärnan och "avprogrammera" den i ett lite lugnare tempo.

Håller med alla andra om att du inte ska ge upp. Ett halvår är inget i LCHF-världen!

#37. Nja, jag är inte riktigt sån att jag klarar att bara dra ner på saker. Lättare att sluta helt liksom. Eller inte sluta helt med kolhydrater men iallafall vara väldigt strikt.

Jag har haft flera perioder tidigare då jag bara försökt dra ner på pasta bröd godis osv men det spårar alltid ur. Jag måste klippa helt

#38 Men du kan ju äta lite grönsaker, menar inte att du ska äta bröd eller pasta eller annat med hög kolhydratinnehåll. 1% är ju extremt lite. Du har tappat många kilon på kort tid dessutom… Enligt en ganska tuff variant av LCHF kan man äta upp till ca 7% kh och ändå gå ner i vikt.

Men självklart, du gör ju som du vill - det här var ett tips från mig, eftersom jag vet hur svårt det kan vara att bryta kolhydratberoendet och att det kan ta lite tid.

Hur känner du dig nu, Filippa, efter att ha ätit så godmat, jag blir hungrig när jag läser din matsedel.

Hej igen!

#40, jo det känns faktiskt rätt bra nu. Huvudvärken är borta, och bara det gör ju att det känns mycket lättare. Men jag är ju rätt kolhydratberoende så visst har jag sötsuget kvar, men det försvinner nog aldrig riktigt till 100% trots att jag äter mig mätt på fett och protein

Men nu har jag testat en sak, som funkar rätt bra när jag är sugen på sött. Jag tar en ostskiva och brer riktigt tjockt lager smör på. Hjälper det inte så hyvlar jag några skivor smör direkt från paketet. Jag gjorde det ikväll när jag var toksogen på choklad. Nu är jag mätt och nöjd