Too fat for 15… Jag skulle säga too fat for any age. Om ett barn på 15 år väger 210 kg är det föräldrarna man ska skicka på läger.

#1 DET kan jag hålla med om. Skrämmande att någon förälder låter sitt barn bli så fet. Det borde nästan jämställas med barnmisshandel.

Ja, verkligen, vilken olycka,

Stackars barn, hur kan man göra så som förälder??

Håller på att titta på det nu, och den mamman har nog inte haft det så lätt att ta hand om sin dotters mathållning med sina sjukdomar… Det är ju tvärt om dottern som tagit hand om mamman! Sorglig historia.

Vad gäller campet flickan är på så är det samma gamla fettsnåla sörja som det brukar vara. Sorgligt det med! Hon går ner snabbt i vikt och mår bättre; men för hur länge undrar man…?

Sitter också och tittar på programmet och lider med flickan. Undrar också hur hon ska kunna klara att hålla vikten med den kosten och hemma hos mamma.

Jag såg också programmet och precis som #5 säger så måste det varit jättetungt både för mamman och för barnet.

Man fick aldrig se vad de åt, men de fick inte ens använda köttfärs för det var för fett.

Hoppas att det går bra för henne!

#7 De pratade ju om maten en del och det var ju "fat-free" och "low-fat" enbart. Vid en av måltiderna på campet var det någon av flickorna som sa att måltiden innehöll 2 gram fett om jag inte hörde fel… Är det öht möjligt att få till en måltid med så lite fett???

Att de inte fick äta köttfärs pga fettmängden är ju skrämmande… fett är ju faktiskt essetiellt för kroppen! Vad händer med dessa ungdommars kroppar i längden OM de nu lyckas hålla sin mat så fettfri som campet rekommenderar??

Innan jag hittade LCHF så åt jag så fettsnålt jag kunde, att hitta CF med 2 % fett var rena drömmen då, och det är ju tyvärr så många som tänker så

Jag har en halvsyster som vill "hålla igen", observera att hon är nästan 1,70 och har stl 34 i kläder.

Hon räknar kalorier och äter nästan inget fett.

Jag tycker att det känns jätteläskigt och är rädd för att hon ska bli sjuk

Jag har försökt att prata med mina föräldrar om det men det känns inte som om de riktigt förstår allvaret,

Nu ska de iallafall till doktorn av andra skäl och jag hoppas att de lyckas ta upp det här med hennes "mani" så att hon får hjälp, psykiskt

För ett par veckor sedan såg jag ett TVprogram som handlade om en kvinna som var rejält överviktig och hon hade en liten grabb som också var rätt rejäl. Tror det var från England.

Kvinnan väntade på en GBP-operation, det var "hennes enda chans" att bli frisk o s v. Det vanliga snacket också.

Jag minns inte hur mycket hon vägde men det var säkert över 200 kilo. Hon kunde inte stå på benen alls.

Det sorgliga var att hennes lille kille fick göra precis allting hemma. Han städade och tvättade och lagade maten. Han var tvungen att hjälpa mamman på med kläderna och han fick till och med hjälpa henne i och ur badkaret och duscha henne och tvätta håret på henne.

Mamman körde pojken till och från skolan med bil. Enligt henne så fick barnen tydligen inte gå till skolan själva.

När mamman kom hem så satt hon vid datorn och åt hela dagen. Rostat bröd med bacon och smält ost. Hon berättade att hon "levde" vid datorn för där kunde hon ha kontakt med andra människor utan att de behövde se henne. Hon tyckte att hon levde upp när hon fick chatta på internet.

När hon hämtade pojken från skolan hade hon ett slags belöningssystem som gick ut på att de handlade en massa skräp som chips, kakor, godis, pajer, läsk m m. Sen satt de i en varsin soffa och åt allt det där.

Två timmar senare var det dags för middag och då ringde mamman efter hämtmat. Två stora portioner kebab med pommes frites och bröd och två extra portioner pommes frites.

Och så där gick det på. De visade öppet hur de levde och verkade inte ens skämmas eller inse vad de höll på med.

Den lille killen - jag tror han var nio år - kan ju inte hjälpa det här. Han gör som hans mamma gör så klart. Men att inte kvinnan själv fattar sambanden eller är ett uns rädd om sitt barn det begriper jag inte.

Man kan skylla på vad som helst för egen del, att man mår psykiskt dåligt, har ätstörning eller vad som helst, men det finns ingen som helst ursäkt för att utsätta ett barn för sånt här.

Jag såg inte programmet till slut för jag blev så beklämd.

Jag tycker att det är så konstigt att det inte finns något stöd från samhället i England. Den mamman borde ju ha fått hjälp från andra med hemmet, städningen, matlagningen o s v. Pojken borde få slippa det. Det måste väl finnas något som liknar hemtjänst även där?

Sen fattar jag inte heller hur hon har råd! Hon jobbade ju inte och ändå hade hon ett hus och en bil och åt mat och godis och skräp för enorma summor varje dag.

Eller är skräpmat så väldigt billigt i andra länder? Här tycker jag att den är ganska dyr om man jämför med riktig mat.

Det som är så skrämmande med alla dessa "fettma" program som går på tv är att de som ska operersa alla gör det för att kunna bli sunda!!!

Blir de sunda så går de ju ner i vikt UTAN operation. Det är inte så sunt att vara tvungen att äta kosttillskott resten av livet som de GBP opererade måste göra…..

#10 Det där med att barnen får ta över vuxenansvar och bli anhörigvårdare i så unga år tycker jag också är jättekonstigt! Flickan i gårdagens dokumentär var ju 12 år när hon blev anhörigvårdare till sin mamma. Sjukt att lägga ett sådant ansvar på barn! Och mycket sjukt av föräldrar att vidarebefodra sitt störda beteende på sina barn!!!!

Hur man som icke-arbetande kan ha råd med allt detta fattar inte jag heller; håller med dig om att skräpmat är mycket dyrt jämfört med om man gör maten själv.

#12

Man får väl förmoda att det inte finns samma socialförsäkringssystem i länder som England och USA, som vi har här i Sverige. Här skulle ju både förälder och barn ha fått hjälp ganska snabbt vill jag tro.

Såg också något program som heter "Älskling vi dödar barnen". Tycker det är rätt ok eftersom man gick på föräldrarna men tyvärr med de vanliga fettsnåla råden. Hur som är det kanske bättre än helfabrikaten dom åt innan. Nu fick dom i alla fall lära sig laga mat. England har ju hemska matvanor för barn. Minns när jag var där på språkresa, man fick toast med spagettiringar i tomatsås till lunch. Var det utflykt fick man alltid med chips och en chokladbit. Minns att jag gick upp flera kilo på dom veckorna.

#14 Ja, fettsnålt lär väl vara bättre än skräpmat till varje mål… men bra är det ju inte. Hörde någonstans att övervikt bland barn/ungdom i Storbrittanien ökat något aldeles otroligt och att det är ett stooort problem där. Inte konstigt om de äter sådan mat som du nämner!

#10 Angående att hon skjutsade till skolan, det stämmer i england(London) måste man personligen, eller via barnvakt som ska vara känd av skolan, lämna sina barn på morgonen samt personligen hämta dem på eftermiddagen, ja eller så har man dagmamma som gör det. I London är det mkt höga krav, fotoförbud och annat.

de har även en annan typ av social security än vad vi har, "socialen" har om jag förstått det hela rätt, hus som man kan få hyra av dem, inte så fina å välrustade hus men det får man göra själv om man kan, ersättningen är heller inte jättelåg om man har barn, när jag bodde där fanns det mammor som inte ville jobba då det skulle bli dyrare än att få bidragen. Sen kostar en dagisplats enorma summor varje månad för ett barn så oftast lönar det sig knappt att jobba för någon.

men den mat man serverar barnen får en juh att gråta, chips, bara vitt bröd, sockerbomber som kakor och annat till lunch, å läsk å alla dessa förbannade pommes frittes som man envisas med att stoppa i småbarn som lunch! Men de har fat free milk!

mina kusinbarn som är engelsmän är fullfjädrade sockerberoende, de äter konstant på godis, kakor och andra söta saker och säger själva att de alltid måste ha ngt sött i sin mun, å det är 10 år gamla…

Å andra sidan…. Dagis i sverige, socker eller sylt i filen, mellanmål som nyponsoppa, kräm med mjölk, oboy osv osv osv… Glass vid födelsedagar och så… visst anser jag att barn i sverige får bättre mat än vad engelska barn får om man grovt generaliserar men vi ger mkt socker i skolan vi med, tyvärr!

#16

Jag förstod att det var ett krav från skolan att mamman skjutsade sin son. Jag skrev om det mest för att få med helheten kring deras situation och inte som någon kritik emot mamman alls.

Nä jag håller verkligen med dig om att maten i skolor och på dagisar här i Sverige inte är den allra bästa heller.

Men bortsett från det så tror jag att både skola och/eller dagis hade slagit larm till myndigheterna här i Sverige för länge sedan om det varit en mamma och ett barn i samma situation här.

Det är tragiskt när människor behöver lida helt i onödan. Dels på grund av okunskap och dels på grund av systemet.

Ja det är så man kan gråta. Det värsta är att risken är stor att vi hamnar där själva. Min son går visserligen i gymnasiet, ett privat sådant. Där serveras inte ens skollunch utan skolan har avtal med ett antal lunchresturanger runt skolan och ni kan ju gissa vilken sorts mat de serverar. Snacka om att slussa in ingarna i snabbmatsberoende. Min son tycker såklart det är toppen och jag kan inte göra mycket åt saken.

Jag såg något liknande program i somras. Världens fetaste människor sågades ut ur sina hus och kördes till sjukhus för gastric bypass operation. På sjukhuset fick de först livnära sig på näringsdryck och mycket små portioner en tid för att gå ner i vikt. Rätt vad det är kommer en läkare in i programmet och säger:

-Det är hemskt med alla dessa kolhydrater som finns överallt"

#16 Anser inte engelsmännen att pommes-frites är grönsaker ? :)

Det  som skrämemr mig allra emst egentligen - det är det faktum, att teve sänder program om människor som har funktionshinder i form av abnorm fetma, att man är kortväxt, har hudsjukdoar och annat, och att vi (jag också) fascineras och förfasar oss, och lockas av att titta och prata om det. Och, handen på hjärtat, alla vi som är sockerberoende eller kolhydratöverkänsliga vilket ni vill, känner kanske igen oss till en liten del.Är man missbrukare så händer det att man manipulerar omgivningen och bedrar sig själv - "Vi firar med tårta bara idag eller hur"? Vilket barn svarar inte ja på det speciellt om det är lite förbjudet och något som mamma tycker är positivt? Det kanske är många osm tycker att jag är brut l nu, men jag talar av egen lång erfarenhet, jag har barn som jag manipulerat med, för att själv  äta tillsammans emd dem, eller i de flesta fall,gömma mig och vräka i mig  det är inte lätt att vara dessa mammor som gör sina barn så illa, jag kan inte tänka mig att de gör det med alla sinnen öppna de lever i en dysfunktionell familj och behöver allt stöd och sparkar i baken som finns både och såklart. Faktum är, att lchf-kosten gör, att ajg känner mig mer närvarande i livet och det är ju dit de borde få komma.

#19 haha jo jag tror nästan det (O:. Och de anser att det är lättsmält mat, var med i en stor konferens för ungdomar med tarmsjukdomar för några år sedan, på den tiden blev jag väldigt sjuk om jag åt mkt fett i allafall i kombination med kolhydrater, de engelska ungdomarna åt pommes för det var snällt mot magen, var då faktiskt lite avundsjuk på dem som kunde äta sånt (O:. Skulle ha velat se minen på kunderna om jag frågat om de ville ha morötter till sin hamburgare på donken (O: