Välkommen hit. så roligt att du fått så många hälsovinster och mår bra med kosten. 

Det är säkert muskelmassa, har du använd måttbandet? Ofta är det också så att vikten pendlar lite, helt normalt.

Lycka till!

Tack Mervi!

Jag har försökt använda måttband, men jag tycker att det är supersvårt att mäta på exakt samma ställe från gång till gång. Har bett gubben mäta midjan, tänkte det var enklare för honom att mäta rakt och inte fuskdra, men han lyckades mäta både 88 och 81 cm vid ett och samma tillfälle. Jag är rätt så kurvig jag. Kan man tatuera in streck att mäta efter tror du?

Provade dock brudklänningen igår (gifte mig i januari) och den hade behövt sys in en hel del. Så något har ju hänt på centimetrarna också.

Om kläderna börjar bli större så har du minskat omfång. Och det är ju omfånget som syns och inte vikten. Egentligen borde man inte väga sig alls säger en som väger sig dagligen.

Jag väger mig också varje dag. Måste nog kasta ut vågen om jag ska sluta med det. Men jag skriver bara upp vikten på måndagar.

I natt åker jag och gubben till Tyskland och kommer hem igen i helgen. Har packat kylväskan full med ost, smör, grädde och nybakat LCHF-bröd. Har en jättebra kylväska som man kopplar in i bilens cigarett-tändar-uttag. Perfekt när man ska bila längre sträckor. Sen kan man koppla in den i det vanliga eluttaget på hotellrummet också, så att man har ett eget litet LCHF-kylskåp med sig. Nu ska här ätas tysk korv!

Nu är jag hemma igen. Har ätit så bra jag bara har kunnat (en enstaka planerad glasskula med vispgrädde kan ha slunkit ner). Kändes lite knepigt att ha med eget smör och grädde ner till fukostbuffén varje dag, men man vill ju grunda med optimal frukost när man turistar! Har brett LCHF-smörgåsar att ha med mig i kylväskan till lunch och ätit grillade köttbitar eller fisk på kvällarna. Har säkert inte fått i mig tillräckligt med fett de här dagarna, men inte direkt haft problem med något sug som resultat. Har verkligen saknat kokosfettet i kaffet. Nu ska jag hitta rutinerna igen och njuta av min sista semestervecka.

Hej Vitsippan

Grattis till dina fina resultat och hälsovinster, visst är det gott när sockerdemonerna lugnar sig och låter andra tankar ta plats. Det tror jag är min största vinst, min Depression har lättat betydligt på de 7 veckor jag har kört på LCHF. Detta är en livsstil, helt klart. Kan inte tänka mig att gå tillbaka till vanlig kost igen, antar att du känner detsamma.

Lycka till med ditt fortsatta LCHF:ande, jag ska följa dina framsteg.

Tack Avocado1!

Ja det är som en långsemester för själen. Inte heller jag kan tänka mig att gå tillbaka till kolhydratsträsket. Det mår jag alldeles för bra för.

Nu verkar vågen ha börjat peka neråt igen och det är ju alltid trevligt (63,1). Har lagat mat i flera dagar och frysen är knök-full. Det gäller att vara beredd nu när man ska börja jobba på måndag igen.

På fredag kommer mamma och ska bo hos mig över helgen. Hon är jättenyfiken på LCHF och vill se vad och hur jag äter. Ska bara bjuda på bra mat hela helgen. Har också köpt ett LCHF-startkit till henne som tack för att hon passade vår hund när vi åkte till Tyskland. Smör, ekologiska ägg, turkisk yoghurt, mineralsalt, Böklunders korv, ölkorv, bacon, fetaost, gräddost, Babybel, choklad 90%, ekologisk buljong m.m… Jag hoppas mamma köper konceptet för hon och gubben har levt många år på halvfabrikat och light-produkter.

Jaha, då har det gått några veckor till och det är dags att uppdatera min tråd lite. Har fakirat ett tag och väger nu ca 62,5. Startar en ny fakirvecka imorgon och skulle vilja ta de där sista 2,5 kilona. Sen ska jag försöka stå still där på 60 kilo hade jag tänkt mig. Det verkar knepigt för så fort jag slutar fakira så tycks vågen peka uppåt igen. Inte fort, men en hekto här och där. Antingen så äter jag fel proportioner eller så tycker kroppen helt enkelt att den ska väga mer än vad jag tycker.  Jag får kanske bli riktigt noggrann och lägga in maten i MinMat, men egentligen vill jag hellre lära mig att lyssna på kroppens signaler och äta helt utefter det istället. Jag är nöjd med mina kilon nu också, men jag hade ju liksom satt upp 60 kilo som ett mål för mig själv och då vill man ju gärna nå det.

Annars mår jag jättebra! Min mamma kämpar på hon också och jag tycker allt att hon verkar lite piggare och gladare än vanligt.

Full fart framåt!

Vad duktig du är. Antar att de där sista kilona sitter som berget också så då är det bra att du är inställd på att kämpa. Kanske behöver du Minmat som ett hjälpmedel för att lära känna din kropp? Se det som ett verktyg istället för en krycka så tror jag det ska gå. Heja dig, kör på!

Tack det var snällt Avocado1, nu känner jag mig lite duktig. Japp, som berget är rätta beskrivningen. Jag har bestämt mig för 2 nya fina par jeans när jag når målet och det börjar bli akut på byxfronten. Det är snart för kallt för jeanskjolar.  Men jag tror du har rätt i att man måste lära sig tolka kroppens signaler och då kan det nog vara ett måste att knappa in alla gram man stoppar i sig under en period. Jag ska ska ska köpa nya jeans snart!

Såg i fakirtråden att du får din frihet tillbaka i januari och jag önskar att du kunde snabbspola fram tills dess. Oförstående gubbar behöver man ju inte precis släpa runt på. Efter nyår är vi nog många som behöver fakira lite efter julens goda skinkor, prinskorvar och ostar och då hoppas jag att du hänger på!

Skickar lite pepp till dig under tiden!

Vilken jätteintressant hälso-berättelse!

Tack Vitsippan, jag tar all pepp jag kan få, det är tre låååånga månader tills den egna lägenheten är min, men det är bara att härda ut (har två barn att ta hänsyn till, annars hade jag dragit redan).

Låter som en bra belöning att köpa nya jeans, det peppar att prova saker som sitter bättre och bättre för varje vecka. Har två par byxor i garderoben som är mitt måttband. Nu har jag bara typ två cm kvar innan jag kommer i ett av paren, jag längtar.

Jag är självskriven fakirare i januari, men jag hoppas och tror att jag inte ser dig där då mer än som supporter, du är i mål till dess!!!

WOW…vilken tripp . Jag känner mig glad när jag läser din tråd !!

Det ger mej lite peppning…tack för din tråd

#12 Lovar att jag ska peppa allt vad jag orkar!  2 cm är ju typ ingenting. Tänk vilken smal, snygg och pigg morsa dina ungar kommer att få! Jag har faktiskt ett stackars par jeans som passar nu, vilka jag köpte för typ 5 år sedan. De var egentligen för tajta redan när jag köpte dem och efter några månader kom jag inte i dem alls. Tur att jag var en sådan optimist och sparade dem längst in i garderoben. Annars hade jag fått gå med rumpan bar nu! Haha! Det hade varit en syn.

Tack för alla gulliga kommentarer! Det här forumet ger verkligen massor av kraft och energi! Det är så skönt att få vara "vanlig" tillsammans med alla er andra här! I verkliga livet känner man sig väldigt ensam ibland med sina knepiga matlådor.

Att jag har gått ner några kilon är jättekul, men att LCHF också skulle ha effekt inuti huvudet, hade jag inte räknat med. Jag känner mig så otroligt glad och fri. Gubben brukar ofta prata om hur negativ jag var förr och att jag gärna målade f_n på väggen för minsta lilla. Han är förbluffad över vad fett kan åstadkomma och stödjer mig till 100%. Han hjälper mig till och med att  argumentera med trångsynta människor på släktkalas eller parmiddagar, trots att han själv äter en del kolhydrater.

Ibland måste jag nypa mig själv i armen för att förstå att jag verkligen hittade vägen ut ur sockerberoendet. Jag kan se mig själv vakna ur drömmen ibland, sätta mig upp i sängen och förklara för gubben att jag drömt att man kunde gå ner i vikt och äta sig frisk med hjälp av smör, grädde och kokosfett. Vi skulle skratta tillsammans och därefter gå ner för att äta frukost och jag skulle smöra ett osynligt lager Lätta på 2 stenhårda fullkornsmackor och lägga en mager ostskiva och några gurkskivor på. Så fort gubben försvann utom synhåll, skulle jag äta upp ett halvt paket kakor själv. Det skulle nog inte vara så farligt när jag börjat dagen med en sån nyttig frukost. Därefter skulle jag få megaångest, ställa mig på vågen och kompensera med en mager sallad till middag, samt en tablett mot magkatarren. Dagen skulle i och för sig redan vara förstörd och jag kunde lika gärna vräka i mig godis på kvällen framför TV:n. Jag kunde ju alltid börja på ny kula imorgon….eller så kunde jag äta upp resten av kakpaketet först och sen börja på ny kula…..  

Nej hörrni, det är slut med det där nu! Det här är ingen dröm och jag har verkligen nypt hårt för att kontrollera.   

Må gott mina vänner!

P.S Om ni inte har en egen tråd ännu, tycker jag att ni ska skaffa det. Det är intressant att gå tillbaka i tiden och se hur man har resonerat om saker och ting på vägen. Man glömmer så lätt… D.S

Heja på, Vitsippan!