Kolhydrater iFokus

Kolhydrater

Etikett: allt-om-lågkolhydratkost
Läst 1277 ggr
Yakamoto
0

Yakamoto kravlar sig upp på banan

hej nya och gamla LCHFare.

En del känner Yakamoto sedan innan men mång är nya.

Jag trillade av vagnen i höstas. En ordentlig Depression, många motgångar och det var KÖRT!  Jag har gått upp allt jag gick ned under 08 och säkert gått upp en del till. Jag vet inte. Jag vågar inte väga mig.

Ont i kroppen, ont i knoppen, ont i själen. Så klart.

Försöker så sakerliga kravla mig upp på banan igen. Det går… sådär. Men jag har mitt ABSOLUTA favvogodis hemma och jag har inte tagit en bit sedan i fredags. SEGER! Varje dag är en seger. Jag äter 2 frukter per dag och lite blåbär. Det är mina enda synder.

Jag står i kö för en GBP. Jag måste ha en. Jag äter ihjäl mig. Om jag fortsätter som jag gjort kommer jag inte att överleva mina barns första skolavslutning. Låter dramatiskt men det är så det känns. Jag har ingen ork. Förstår inte hur jag ska klara av att börja jobba på fredag. Kroppen har lagt av. Helt. Ingen ork och ont överallt.  Jag funderar på att försöka få en halvtids-sjukskrivning. Dels så att jag vila innan barnen kommer hem från jobbet. Jag vill verkligen jobba. Jag mår BRA av det. Men jag tror inte jag orkar. Jag blir helt slut av att lämna barnen på dagis.

Hur kunde det bli så här…  Nu vänder jag mig till KiF. Jag behöver stöd. Uppmuntran och glada tillrop.

yakamoto

Magica1970
0
#1

Du är på rätt väg redan! Kan du få ner frukten till en frukt/dag så är det ytterligare en seger :) Välkommen tillbaka!

Mervi
0
#2

Välkommen tillbaka. Låter jättejobbigt.  Duktigt av dig att inte äta av godiset. Det är verkligen en seger. Du vet hur du mår när du äter LCHF så försök att kravla upp dig och börja må bättre.

Skickar peppkramar till dig.

greensis
0
#3

Jättevälkommen tillbaka!

Det låter som du har haft det välidgt tufft! Förvånad Skickar många många styrkekramar.

Varje litet steg åt rätt håll är i alla fall ett steg. Och, du, SLÄNG UT favoritgodiset innan det händer en olycka.

Fabricati diem, pvnc!

Maia
0
#4

Hej igen och välkommen tillbaka!

Vi ska göra allt vi kan för att stötta dig, Yakamoto!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Tisdag
0
#5

Du kommer att fixa det galant! Glad

korseett
0
#6

välkommen tillbaka.

Får jag fråga hur du tror att en operation kan få dig att ändra ditt ätbeteende?

Yakamoto
0
#7

#6

Vilken positiv ton. verkligen.

Det handlar om att faktiskt inte kunna. Det har gått så långt att jag inte ser någon annan utväg. Jag är fullt medveten att OM jag inte gör något åt mitt beteende så kommer heller inte OPen att funka.  Det är ingen jävla gyllene biljett till att bli smal. Att opa sig är inte en fribiljett. Jag vet. Jag har ett antal vänner i min närhet som gjort den och jag vet hur de har fått arbeta med sigsjälva och sitt ätbeteende även om de varit Opde. Jag har sett skillnaden på hur det fungerar med binding vs gbp på nära håll. Vilken skillnad det är på en opad människa som SKÖTER sig och en som INTE gör det.

Du får ursäkta men jag tog vansinnigt illa vid mig av din kommentar

Miyu
0
#8

#7 Men ge dig nu. Hon har faktiskt en point. En operation är en operation och löser ingenting psykiskt. Du måste deala med problemet på alla plan, kroppsligt och andligt. Dina negativa tankar gör att du bara drar till dig, just det: fler negativa tankar.

Det är grymt duktigt att du kommit tillbaka och hoppat på LCHF igen, släng ut favvogodiset och kämpa på! Det kommer kännas så mycket bättre. Följ denna känsla av seger som du beskriver. Lyssna inåt, se inte utåt.

raphanus
0
#9

Välkommen tillbaka hit, Yakamoto! Jag har gått och undrat vad som hände efter "Yakamoto mår skit"-tråden! Kul att se ett livstecken!

Yakamoto
0
#10

#8

Det jag tar illa vid mig för är att folk tror att jag inte är medveten om att jag MÅSTE ta tag i problem på alla plan. Jag har ALDRIG sagt att jag tror att en op löser det psykiska. Det är en GBP jag pratar om inte en lobotomi.

Det kanske är så att det finns handlingsplaner på mer en ett sätt men att jag inte delgav detta i mitt första inlägg.

korseett
0
#11

#7 för det första så välkomnade jag dig tillbaka.
För det andra så var jag helt beredd på att jag skulle få en bitsk kommentar om jag nu överhuvudtaget skulle få svar på det jag frågade om. *
Jag ville bara höra så att du hade klart för dig vad som tarvas av dig även vid en op. Jag har stött på alltför många som tror sig fixa allt utan något mer jobb från deras sida om de bara får operera sig. Och när jag läste vad du skrivit var jag inte säker på vilket läger du hörde hemma men nu vet jag bättre.

Tack så mycket för att du klargjorde dig Glad Och nej jag tar inte illa upp för att du trodde att jag var kritisk och menade något illa. Jag var bara rakt på sak. Så du är ursäktadFlört

Yakamoto
0
#12

#9 Tackar.

Händerna har läkt! YAY! Allt som behövdes var en riktig hudläkare som läxade upp mig lite.  Jobbet… ja du många turer senare så fick jag byta avdelning. Och hamnade där jag INTE ville vara. Och du.  Jag har semester och ser framemot att komma tillbaka till jobbet.  Så det mesta har lösts sig. Dock inte lchfandet… än. Men det är på g.

Yakamoto
0
#13

jag loggar av för i kväll. bäst så.

kricko1
0
#14

Oj.. ett så självutlämnande inlägg, med en nerv som är svår att förbise.

Jag har inga direkt praktiska och handfasta råd. Vill bara önska Dig all lycka till med det som du måste företa dig. Du har två relativt små barn, alltså…

Gör det som krävs! Vad det än är! Du har många svåra problem att deala med.. men det allra viktigaste är att alltid hålla i minnet att du är fullständigt ovärderlig för dina barn! Gör mao. vad du måste och jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå väl för dig, vilket sätt du än väljer.

Du sjunger mycket vackert… det måste finnas någon mening med att ha fått en sådan gåva Glad

kickelina66
0
#15

Hej

Kul att se dig här igen.