Håller med dig, jag har tre barn och en man med gluten det är mycket bättre nu med LCHF.

Ja! jag vet, undersökelser på diabetiker som har byrjat med glutenfri kost har inte vist skillnad på blodsocret, det är jo klart med all potatis och majs som finns i den! Men du borde faktisk prova glutenfritt -inte att det är så stor skillnad på det och lchf,men en hel del tror jag mår mycket bättre utan lim i kroppen.Och det finns i märkliga saker,som soja saus.

#2 Inte alls konstigt när man läser innehållsförteckningen…usch! Jag äter ju nästan inte gluten med LCHF, någon finnkrisp kan det bli, men det mår jag ju å andra sidan inte dåligt av (även om det blir lite fler kh…)

Var dock på semester för några veckor sedan, och hotellfrukosten innehöll croissanter…jag envisades med att äta en, och fyyy tusan vad jag mådde dåligt, det var bara att kuta upp på hotellrummet… :o( Men nu har jag lärt mig en läxa…och på mitt nästa jobb (slutar snart här) ska jag definitivt förklara mina matvanor lite närmare än bara "glutenfritt…"

haha jag känner igen det där!

Jag jobbade förra sommaren på en italiensk restaurang, och för enkelhetens skull (trodde jag) så sa jag när jag började att jag var glutenintolerant! Eftersom mesta kolhydratsmaten de hade där var pasta och pizza så tyckte jag att jag klarade mig galant genom denna lilla vita lögn. Fick specialmat i form av kött i goda såser, mozarellaost, oliver, kronärtskockor och annat gott antipasti.. Men så en dag så hade det införskaffat GLUTENFRI pasta!! Och kocken började laga denna skit till mig som middagsmat varje dag!! haha jag minns att jag en dag till och med sa att jag äter det här hemma, la i takeaway-låda och gav det till en hemlös i tunnelbanan när jag gick hem.. Gissa om han blev glad! =)

Andra dagar brukade jag pilla ut köttbitarna ur pastan… Men vågade aldrig riktigt säga att jag inte kunde äta det där.. för de var så snälla och införskaffade specialmat till mig..

jag brukar också säga att jag är glutenintolerant, jag ser det som en halvsanning ändå! jag blir ju kass i magen av bland annat gluten :P

om nån snäll person då erbjuder glutenfritt bröd t.ex så brukar jag se dom djupt i ögonen och fråga

"har du smakat glutenfritt bröd nån gång?"

svaret blir oftast "öööh, nää"

och då säger jag "gör inte det…"

sen brukar det vara lungt ;)

(glutenfritt smakar ofta skit)

Kom ut ur skåpet i stället! Säg till alla på jobbet, med huvudet nedböjt och uppåtdragna axlar: "Jo … de e en sak som jag måste berätta …"

Om någon opponerar sig, pekar finger, lägger häftstift på din stol, kastar glåpord efter dig eller sprejar SLV-vänliga slagord på din ytterdörr, kom tillbaka hit, så ska vi hjälpa dig!

jag har "kommit ut" för alla i min bekantskapskrets, men glutenintolerantursäkten kan vara väldigt praktisk om det är någon man inte känner… går lite fortare än att förklara biologin bakom insulinpåslag, om männiksans evolution och naturliga kost och berätta om Den Stora Konspirationen av Etablissemanget etc etc…

Det är nog bättre att säga att man har diabetes och inte tål kolhydrater

Jag brukar säga att jag är kolhydratintolerant kort och gott!

Det låter ju ungefär som laktosintolerant och det vet ju alla vad det är

Ja jag är ju glutenintolerant och numera är jag ju då även 'kolhydratintolerant' ;)

Kan inte låta bli att fnissa lite, vad skönt att jag inte är den enda som drar små vita matlögner… :o)

Varför inte säga som det är på en gång??Det är väl det enklaste och man slipper snälla kompisar som köper specialfika åt en…

Konstigt nog så fungerar ju de flesta arbetsplatser så att alla måste fika och äta kakor/bullar/tårta på jobbet,annars blir de som vill äta och absolut inte bör göra det påminda om detta….och du blir ett störningmoment i deras frossande i onyttigheter.

sen kan ju folk ändå tolka det som man är glutenintolerant… jag var på ett ställe och fick pålägg på ett fat istället för mackorna och avböjde tårtan, då kom den snälla människan med tofuglass… jag fick ju avböja den med. Jag hade INTE sagt att jag var glutenintolerant, bara att jag inte åt bröd.