Kan du inte äta lite Gräddfil då?

Ett par ggr då jag inte mått bra (inte pga graviditet) har jag ätit 3 dl. med lite linfrön ….sakta, lite i taget med tesked.

Lycka Till!!

Nej, har provat men det vänder sig i magen.

Satsar helhjärtat på LCHF när bebben är ute. :)

Stackare.. tur man vet varför! Och att det kommer gå över.

Jag mådde kollossalt illa när jag väntade mina barn. Andra graviditeten gick jag ner nästan 10 kg under första halvan, för jag fick inte behålla nåt jag åt förräns framåt kvällen.

Har aldrig nånsin varit så smal som jag var när jag var i 5e månaden, benrangel med grav-mage. Magen var fin, men jag såg nog rätt hemsk ut annars.. Och den gullungen blev mkt mindre än storebror.. nästan ett helt kilo, stackars barn..

Hursomhelst: Grattis och Lycka till!!

Lägger till (glömde): Det enda jag kunde äta som stannade i maggen när det var som värst: Avokado

Hej!

Jag hade det precis som du. Åt strikt LCHF i 8 månader, dvs innan jag blev gravid. När jag sedan blev gravid mådde jag illa bara på tanken på fett och kött eller ägg. Det gick bara inte. Det enda jag fick i mig var spaghetti med pesto. Jag åt nästan bara kh i början och mådde skit pga det men jag insåg att jag kunde ju inte göra något åt det.

Efter 4:e månaden dock försvann fett och protein-äcklet och jag kunde så småningom gå över till en light-LCHF- variant, mera GI hållet.

Sen när barnet föddes så blev det LCHF på riktig igen ;-)

Lycka till med graviditeten! ;-)

Tack så mycket, skönt att höra att det finns fler.

Barnet tar ju bara det den behöver och så länge jag känner mig hyfsad så är jag glad.

Fått lite foglossning som besvärar mig lite samt att jag åkt på 2 stora förkylningar inom ett par månader så jag känner mig lite kass just nu.

Då kan man ju undra om det verkligen är den "naturliga maten" eftersom det tar emot under en så naturlig sak som graviditet..

Miyu:

Ja, det var faktiskt oerhört tänkvärt…

Jag hoppas ju bli gravid i höst, så då får man se hur det blir för mig…

Det är bara att ge sig ut i skogen vid godtycklig tidpunkt om man är osäker på vad naturlig mat är. Jag är säker på att du inte kommer hitta GB-glassbyttor, chips, cornflakes eller fullkornsbröd hängandes från några konstiga träd.

spkn1:

Är det inte lite konstigt med det resonemanget att folk helt plötsligt vill ha en massa bröd och pasta under graviditeten? Och inget fett?

Det är väl barnet som talar om vad det vill ha…

Evolutionsmässigt tänkt är det totalt uteslutet att känna någon sorts "fysiskt" sug till pasta eller bröd.

Sen tror jag mycket väl att graviditetsrelaterade hormonförändringar kan trigga psykiska sug efter dittan och dattan, men det beror garanterat på tidigare erfarenheter och vanor snarare än någon typ av nerärvt bröd/pastabehov.

Vi är människor och väldigt stor del av vilka vi är och hur vi tänker är helt och hållet styrt av hur vi växt upp och lärt oss av föräldrar och omgivning. De flesta här har haft  väldigt många år på sig att lära sig älska godis och spannmålsprodukter, medan väldigt få har mer än 3-4 års erfarenhet av LCHF.

Så nej, jag tycker inte det är konstigt eller motsägelsefullt att längta efter skitmat när hormonerna spökar.

Fast det kanske är ett rent sug efter kolhydrater, som manifesterar sig på det viset… Det kanske faktiskt behövs kolhydrater under graviditet…?

Och motviljan mot fett då? Om det är så naturligt…

Nu blir jag rätt nyfiken på om det finns gemensamma upplevelser hos gravida vilken sorts mat de börjar kräva och vilken mat de blir illamående av… Finns det ingen sådan forskning?

Vilken intressant debatt detta blev.  Fortsätt gärna.

Sen skulle jag nog vilja tacka LCHF oxå. Vi försökte i över 1,5 år att bli gravida efter ett missfall. Vet inte om det var kosten, rosenroten eller bidrottninggelen men gravid blev jag tack o lov. 

Nu kanske jag kommer förarga er, men..

Jag har alltid undrat över det där med "sug" för att man är gravid. Kan det vara så att man "tillåter sig att känna efter mer" för att det är så "speciellt" att vara gravid och därmed riskerar att "hitta på" och eller "förstärka det som ev finns"???

Har nämligen aldrig haft några "sug" under mina graviditeter.  Kände mig lite underlig därför, när alla andra hiade och hoade om sina..

det tror jag inte alls på… en del har ju sug efter jätteunderliga saker, som lera och jag vet inte vad!

Sen att vissa inte har sug alls bevisar ju inte att andra kan ha!

#14 Vet inte hur det funkar. Jag har inga direkta sug men jag mår illa av viss mat. Fet mat, kött och smör osv… Sallad går jättebra och då kan jag lura i mig lite kyckling oxå. Grillat kött går bra med. Men jag mår dåligt när jag tänker på att stå vid spisen.

#14 Helt klart tänkvärt det där… Ibland funderar jag över om man t o m kan blanda ihop det där med "sug" och dålig karaktär… Vissa dagar är min karaktär mycket stark ibland betydligt sämre… Då är det lätt hänt att man kallar det "sötsug"…

jag gissar att suget kan vara att man har brist på något, den som ska ha lera kanske behöver något mineral, en bekant till mig drack mjölk i kopiösa mängder, hennes man fick gå ut på kvällen och handla hem tio liter tror jag det var, som hon drack upp under natten!

Syrran kom på att det enda hon kunde få i sig var havremust, det fick hennes gube ut och få tag på.

Jag själv hade inte sug utan motvilja, kunde en period bara äta Ryviita och keso med tomat och gurka. ALLT annat gjorde mig illamående, kunde inte känna matos, fick stänga in mig i vardagsrummet när maken lagade mat…

kaisakavat:

Det kanske var så att du åt allt det din kropp behövde, så den behövde inte fråga efter något mer…?

Annars har jag, som Pennylane1, hört om folk som blivit sugna på lera och velat slicka på tegelstenar och annat konstigt. Jag tror knappast att det handlar om att "tillåta sig"…

kaisakavat: Nej, det är inte alls så.. Jag lovar. Jag fick en sjuk craving på rå eller kokt potatis. Inget annat dög. Jag gick på ica och helt plötsligt så kändes det i hela kroppen att "om jag inte får potatis NU, (inte chips eller pommes eller annat "oriktigt", utan vanlig rå eller kokt potatis) så skulle jag slå ihjäl någon. Detta suget var värre och mer intensivt än någon beroendegrej eller annat sug jag kännt..

Hade det inte på något annat än potatis.. Sen fanns det vissa saker som var extra goda tex stark curry och  chilli i massa varianter, men det var inget behov som potatisen var.

Hade förövrigt oxå svårt för lchfmaten under graviditeten, vissa perioder var det helt omöjligt pga illamående..

En lite intressant tanke.. Jag läste en bok av en iransk läkare som har forskat på kroppens vattenbehov i 30 år eller så.. Han hävdar att illamående vid graviditet beror på att både mamma och barn är törstiga, uttorkade rent av. Att kroppen har många sätt att signalera törst på innan man nödvändigt känner "törst i munnen".

Boken heter: "Din kropp skriker efter vatten" för den som är intresserad..

Jag kan ju bara prata av egen erfarenhet.

SUG har jag inte känt av i nån av mina tre graviditeter. Det som gjorde att jag åt kh var att man måste ju få i sig NÅGOT och just de första tre månader fick jag tvinga i mig mat och det enda som fungerade utan att jag behövde kräkas upp allt igen var just kolhydrater.

Det var alltså inget sug utan ren överlevnad ;-)

Och varför reagerar då kroppen med illamående vid fett? Eftersom det verkar vara flera som upplevt det…

#22 Kanske för att det tar tid och energi för kroppen att ställa om sig "till att vara gravid", innan den processen är klar kan det vara svårt att få matsmältning och tillverkning av enzymer och annat som behövs att funka optimalt. Min erfarenhet är iaf att det som jag inte kan smälta i matväg mår jag ofta illa av.

De som mår illa hela graviditeten kanske har någon form av energibrist så att kroppen inte kan tillgodose de behov den har. Det är lättare att smälta och få energi av kolisar, alltså funkar det.

Nu spånar jag fritt här.. men det är för mig ganska troliga förklaringar utifrån mina egna små erfarenheter..

Annars kanske man är törstig.. Jag ska kolla upp om det blir något skillnad i illamåendet om jag är noga med vattnet vid nästa graviditet.

Jag dricker aldrig Coca Cola… förutom när jag var gravid. På något sätt hjälpte det mot illamåendet. Jag drack också mycket vatten men det hjälpte knappt något.

coca cola är ju kännt för att lindra illamående.. En vanlig rekommendation är just cola vid magsjuka, om man har feber kan man ta den med glass (för de som tål osv)

Jag tror att han som hävdar att illamående och törst hänger ihop menar att man måste dricka mycket och under låååång tid  innan det blir balans… och mer än två liter/dag ev ett tillskott på salt oxå..

Hur som helst, jag hoppas att ditt illamående ger sig, det är inte kul och må så kymigt. Hjälper cola så använd det.. det är ju bara ett tillfälligt mående. Allt sånt går att rätta till.

Pennylane - Inte vet då jag var jag påstod att min egen brist på sug "bevisar" saker. Men du hugger genast du..

Däremot menar jag att egen frånvaro av sug har kommit mig att fundera över saken.

* *

Jag håller förstås med er om att inte alla "inbillar sig" eller tillåter sig att hitta på sug som inte finns.

Ändå tror jag att några/vissa definitivt "passar på". För det är ju ett faktum att många "passar på" att ge efter för sug m m vid alla möjliga andra lägen, så varför inte när man är gravid och har en "giltig ursäkt" både för att ge efter och för att skicka sambo/make på de mest udda ärenden..

tja du skrev att du undrade om det kunde vara så att man unnade sig för att du själv "nämligen inte känt några sug"

Ordet nämligen indikerar att du drar den slutsatsen eller hur ska man tolka det? Det är det nämligen betyder, så det var svårt att tolka det på annat sätt?

Klart att vissa passar på och släpper alla hämningar sas… Har en väninna som gjorde just så.

Hon gick ner ca 25kg i vikt, om inte mer. Blev gravid och släppte allt. Resultatet blev upp 20-25 kg.. Men hon var duktig och tog tag i det hela när tösa var född, inom ett år hade hon gått ner allt igen. Nu är hon tillbax och stabil på sin målvikt..

Dock finns fortfarnade cravings.. *ler*

Cravings kommer man nog aldrig ifrån. Jag har väl inte vart så duktig med godsaker heller nu. Men jag håller koll på vågen och går jag upp för mycket blir det kontrollfreak i den mån det går.

# 27 *LOL* Jasså, är det svårt..?

Du missade samtliga tre (3) frågetecken som jag plitade dit efter min fundering i #14!

ja och ändå klämde du själv dit ett nämligen som alltid brukar betyda att : här kommer slutsatsen…

Jag har en liten fundering som jag undrar över, och har undrat över en tid. Jag har själv aldrig varit gravid så jag har förstås ingen erfarenhet av just sånt sug men pms-sug har jag även om det säkert inte är på samma planet

Till saken! Skulle det kunna vara så att sug KAN vara kroppens sätt att säga att den har brist på något? Alltså någon vitamin/mineral etc. Och hjärnan "feltolkar" kroppens signaler och får det till: "jag MÅSTE ha iskalla apelsiner NU!" Typ.

Det är alltså bara min egen fundering. Nån som har funderat i samma banor?

läs # 18!

Förlåt att jag missade det

Jag invänder inte mot att det finns sug - visst finns det!! Jag undrar bara över var gränserna går för suget, och för inbillning och överdrifter.. typ..

# 19 haneit - Nog kan det vara så i många fall, men inte i mitt.

Jag har som sagt mått väldigt illa under mina graviditeter och därför inte ätit nästan nånting ALLS de första månaderna. Andra graviditeten kunde jag sakta börja äta mer från 6e, men någorlunda först i 7e månaden.

Så då borde jag ha haft sug uttav bara sjutton då.. eller?

#20 Anterraba - Ja, just potatis verkar vara vanligt..

Det där om vatten var ju en intressant teori, men jag vet inte om den stämmer i mitt fall, den heller…  Jag drack mycket vatten. I slutet av min första grav var jag väldigt svullen och läkaren bad mig dricka mindre. Nätterna efter förlossningen låg jag i en sjö av vatten, när jag svettades ut allt. Min andra grav var jag inte svullen alls.. Härliga minnen alltihopa för övrigt! 

* *

Uppenbarligen reagerar vi mycket olika.

Min fundering ovan.. har sett gravida kvinnor "utnyttja läget" mer än en gång.. så det kan inte hjälpas att jag undrar vidare..

Jag var inte sugen på något att äta. Jag ville lukta på GUMMI!!!! Absolut bäst var att gå in i en cykelverkstad, men där kunde jag ju inte hänga. Hittade på järnaffären en bit gummi (som är till för att klippa ut egna tätningar ur mm) som jag rullade ihop och satte näsan i!

Min stora dotter var då 10 år, och en kväll när jag satt med mitt doftgummi tittade hon allvarligt på mig och sa:

- Du mamma, jag vet inte om det där är så himla nyttigt!

en kompis ville lukta på avgaser! Definitivt inte nyttigt!! Hön stod gärna vid busshållplatsen och sniffade när bussen drog iväg!!

Jag tror absolut att det finns en del sug som är kopplat till vad barnet behöver. Sen är det ju komplicerat med mat och sug, jag antar att det för många blir ett tillfälle att unna sig sånt som man brukar vara sugen på. Och att man om man är illamående kanske får äta det man får ner helt enkelt.

Jag har inte varit så illamående, bara inte kunnat dricka kaffe i början. Det ska ju öka risken för missfall, så det är inte så konstigt.

Sen var jag särskilt under min första graviditet väldigt sugen på smör och vispgrädde, förmodligen för att jag ätit så attans fettsnålt innan (och bara rapsolja/ olivolja). Fast det är gott med vispgrädde den här gången också.

Jag åt groteska mängder med vattenmelon när jag var gravid med första tjejen. Jag hade dock inga sug alls vid andra graviditeten.

Jag är mer sugen på potatis än vanligt. Annars äter jag små röda vindruvor och vattenmelon, precis som du vinteralvan.

Jo, avgaser verkar inte vara alltför ovanligt! Jag har också hört om det… Rätt märkligt faktiskt!

När min mamma väntade mig var hon galen i underjordiska parkerings"hus"…kunde stå och lukta där hur länge som helst. Men så blev jag som jag blev också

När jag var gravid med min flicka (lååångt innan LCHF) var jag obotligt sugen på "violpistoler", såna där mjuka ni vet. Satt och storgrät i sängen när maken kom tillbaka från Konsum, fem minuter efter att de stängt, UTAN violpistoler. De hade inga…

Innan LCHF smakade jag på en violpistol och det var ingen hit. Som tur är har mamma slutat dras till underjordiska parkerings"hus".

Jag tror att man ska skilja på sug och sk cravings, dvs då man bara måste ha…

Den senare tror jag definitivt beror på brister av olika slag, även om kroppen feltolkar vad det är brist på, någon som hört om avgasbrist?

Gällande viol… kom på, när jag väntade Rakel så hade en kompis till mig violte.. det luktade precis som de där violpastillerna i tablettask, ni vet. Jag blev helt knäpp, satt med näsan i teburken hela kvällen och dom bara skrattade åt mig. Det luktade så sjukt gott. Nu pallar jag knappt att lukta på det än mindre att dricka eländet.

Jag tror att vattenteorin överlag bygger på långvarig vätskebrist, som inte går att "dricka bort" på så kort tid som en graviditet.. Utan mer om ett tillstånd som i det närmaste kan betraktas som kroniskt.. men är inte helt säker på hur lång tid det tar att komma till rätta med, men man måste vara ihärdig.

min svägerska blev toksugen på sockerkakssmet under första grav. Hon gjorde en eller två satser om dagen, en period.. *flinar* Det tillsammans med småätande för att "äta bort" illamåendet gjorde att hon ökade 11 kg innan hon kommit halvvägs. Hon är inte stor, och gick ner allt efter förlossningen.

min "mjölkkompis" ökade också nåt kopiöst i vikt! Och makens armar blev ett par dm längre…

Tycker man ska njuta av att vara gravid. ;-)

Nästan så att ajg ser fram emot graviditet nu efter alla berättelser :D

dröjer nog ett par år till för mig dock, ska ha min karl i samma land som mig innan vi gör barn tänkte jag.

Jag fick ett våldsamt begär efter lakrits och salmiack åt i massor. När jag sen började undra varför gjorde jag grav.test +. Genast kom det saltgurka till…vilken blandning. Gick inte att vara utan.

Grav.2 tålde inte kokt potatis, allt kom upp. Inget annat, men fick ligga 8mån. Tvillingar.

Vikten kom på efter förlossningarna.

Amma länge lär vara bra, då tappar man mycket vikt.

det är vad jag hoppades på, men jag blev allt fetare… ammade yngste sonen gott och väl ett år iallafall och hade ammat den äldre före honom i princip fram till den yngstees födelse.

Jag hoppas oxå på att ammandet ska få mig att gå ner efter förlossning. man vet ju aldrig hur sin egen kropp funderar förrän man har prövat. :-)