Byt läkare. En läkare ska man ha förtroende för, har du inte det så byt.,

Förtroende? har inte haft något som helst förtroende för läkar kåren sedan jag var femton och fick ligga inne på sjukhus för något som visade sig vara muskelsmärta i tolfte revbenet. Och det var inte DE som till slut kom på var det var, trotts röntgen och tiotals test. Det var min 80åriga doktor-morfar. Han tog en titt på mig, körde in pekfingret i sidan på mig, nickade till sig själv och lade på lite reparil salva. Sedan var jag bra!

Har aldrig träffat en läkare jag litat på sedan dess, alla verkar lika "clue less" de må vara bra som "bio-mekaniker" om något behövs skäras ut men de vet fan så lite om kroppen, och några helare är de inte absolut inte. Allt de är bra på är bläddra i fass och ger en ett piller. Och det behöver man en halv mille i studielån för?

Nu är jag antagligen orättvis mot alla(?) kompetenta läkare där ute, men det är bara så att jag aldrig TRÄFFAT en, ja förutom min morfar då :) Och jag har haft en hel del kontakt med läkare av olika slag genom åren pga familj och liknande.

Hade stora problem när jag var inlagd i några dagar i slutet av maj. Inte alls roligt att försöka få någon mat att äta som inte innehöll kolhydrater. Välja bort pasta, potatis och ris var jättesvårt och flera gånger fick jag pannkaka istället. Vilket jag givetvis inte åt.

Fick också höra att jag inte kommer att gå ner i vikt på det där sättet och att jag definitivt kommer att få problem med hjärtat.

På ett rutinprov visade det sig att jag har lite förhöjt kalciumvärde i blodet… är jätterädd att de ska skylla det på kosten.

Förstår din läkarskräck mer än väl, jag har också blivit rädd.

Snälla Julia, Du är inte fjantig. Var inte rädd att lyssna ditt eget kropp. Gör som Jennix säger - byt läkare. Jag tycker att Du är jättemodig som skriver om detta.

Julia, du har själv märkt hur bra du mår. Om jag var du så skulle jag gå tillbaka till samma läkare bara för att visa "titta var bra det funkar", barnsligt jag vet. Nej, byt läkare tills du hittar en som du kan lita på, dom finns. Lycka till.

Ska försöka, men det är han och hans fru som jobbar på den vårdcentralen, ibland någon annan. Men jag tror att de håller på varandra, om ni förstår….Dumt tänkt kanske…

Vill inte byta vårdcentral, har en väldigt kompetent sjukgymnast som jag mister om jag byter…han kollar i alla fall blodtrycket. Det var inte helt ok men inte helt fel sist.Men jag blev uppjagad av bara ta blodtrycket sedan min upplevelse av läkaren.

Fick höra att denne skulle gå en personalgrupps samtal om hans uppförande. Jag skrev nämligen till chefen för vårdcentralen om läkarens felaktiga patientbemötande.

Men jag är rädd att jag gör fel ibland ändå. Någon sorts nedärvd lydnad, lyssnande på läkare i allmänhet finns kvar inom mig.

Jag får nog ta och läsa om om lchf igen, det brukar få mig lite lugnare, om hälsovinster osv.

tack för era svar.

Saken berör dig ju tydligen ganska mycket, varför skulle det då vara fjantigt att skriva om det… fjantigheten ligger förmodligen i att du tror andra tycker att du är fjantig, vilket förmodligen väldigt få tycker och du oroar dig helt i onödan

Du behöver inte gå till samma vårdcentral.

#0 Jag tycker att du är modig som VÅGAR erkänna vad du känner. Du ska veta att DET SOM KÄNNS RÄTT FÖR DIG ÄR RÄTT FÖR SIG DIG OCH DET ÄR DET SOM BETYDER NÅGOT FÖR DIG. Det kanske är fel för någon annan men det spelar inte dig någon roll - BARA DU vet vad som är rätt för dig och vad du känner!

Byt läkare eller ännu heldre gå till en annan läkare bara för att testa dig -> då du troligen kommer att få bra värden på dina prover så går du tillbaka till din "dumme"-läkare och ber honom testa dig. Skillnaden är att denna gången VET DU hur det är och har "makten" över honom eftersom du har en trygghet i/med dig. Det är alltid roligt att "ge igen" lite grann

Hej Julia!

Jag tycker inte att det är fjantigt. Man är sällan så unik som man skulle önska kanske.. vilket innebär att man inte är så speciellt unik i varken positiv eller negativ bemärkelse. Det du känner och upplever… det upplever förmodligen fler än du Skillnaden kanske då huvusakligen beror på hur man lyckas hantera sina egna upplevelser inom sig själv.

Jag förstår att det kanske inte är helt okomplicerat med att byta VC. Bor man tex. i glesbygd så kan det var en rent av praktisk omöjlighet tex.

Jag anser inte heller att det finns någon direkt poäng i att försöka sig på att "ge igen" gentemot läkare eller annan sjukvårdspersonal. De vill förmodligen ditt och andra patienters bästa och agerar efter bästa förmåga, att utgå från annat leder hursomhelst bara till mer eller mindre "förföljelsemani" och problem för en själv. En del människor (gäller alla inom alla yrken) har inte mer förmåga än de demonstrerar, medan andra kan ha haft en mindre bra dag eller något mindre allvarligt (och för evigt existerande) bara inte insett hur och hur väl deras egen dåliga dag kunde uppfattas av andra.

Jag tycker att du ska var uppriktigt med läkaren om att du tog lite illa vid dig och att du blir osäker och ängslig. Är det bara någon som helst social kompetens och emotionell kvalité på den läkaren så kan han höra det utan att ta illa upp. Säger du det du upplever och gör det utan agg eller illvilja så är det en bra feedback för varje yrkesperson (oavsett bransch) att få höra. Och om man signalerar att man kan gå vidare med större förståelse för varandra så kan det mycket väl bli ett bra resultat.

Dilemmat många gånger är nog att man som patient överdriver sitt underläge. Det finns förvisso där av naturen iom. att tex. läkare är specialister på det man inte själv kan och vet allt om… och det hör odiuskutabelt också till professionens uppgifter att försöka överbrygga den skillnaden i görligaste mån… till patienternas fromma. Men man kan ju som vuxen patient försöka droppa lite av sin överdrivna respekt (respekt rent generellt är väl annars bara bra tycker jag) för tex. läkare på så vis att man vågar ta upp en dialog med dem om det som man som individ kan och vill försöka påverka själv. Går då inte det eller man inte blir respektfullt bemött tillbaka då finns inte annat än att försöka byta, även om det för med sig längre ressträcka e. dyl.

Ta om proverna nu, Julia (du kommer ju annars bara att skjuta på oron och ha den längre isf. och till vilken nytta är det?!) och förbered dig på att tex. kolesterolvärden kan vara lite högre. Men gå inte omkring och oroa dig för allt möjligt längre, utan ta tjuren vid hornen. Det mesta brukar upplevas lindrigare när man väl kommer till skott, iaf om man jämför med hur man gick och våndades och förstorade upp problemet i sin ensamhet. Och även om beskeden inte blir exakt de man hade önskat så är ORON och ÄNGSLAN över att inte veta hur det ligger till mer sjukdomsframkallande än vetskapen i sig. Ditt BT bör inte bli högre direkt av den här kosten men fundera isf. på, OM det nu skulle visa sig vara så, ifall du kan göra något annat för att få ner det. Motion, viktreducering och ffa. sänkta stress/orosnivåer tex. är ju odiskutabelt det mest effektiva för att sänka blodtrycket.

Vänliga hälsningar! /Kricko.

Tack Kricko.

Jo, man tar åt sig olika…Läkaren i fråga har flera gånger haft konflikter med andra patienter och är inte benägen att ändra sig.

Nu ska vårdcentalerna centraliceras här i stan och kommer att ligga på ett ställe. 3 till priset av 1 Då har jag chansen att byta läkare och ändå få kvar sjukgymnasten.

Fick tid i augusti till ekg med belastning, heter något helt annat, men cykla o kolla att pumpen funkar med belastnin. Ska försöka toras, är rädd för att de säger att jag har något fel på hjärtat….

Du ser jag är en orolig själ, vill så gärna vara friskast i världen och göra allt jag vill!!

Läkare i dag e mest ute efter status & pengar - läkareden fattar de inte vitsen med Natuligtvis finns det många undantag - Tack o Lov!, men…

Själv blir ja tvungen att flytta 20 mil - till storstadsområde för att få tillgång till det utbud av kunniga & klarsynta läkare/vård (d.v.s. Privatläkare) som ja behöver.

Min erfarenhet av vården e en skrämmande trångsynthet & oförmåga att förstå patienten - man bara kör på enligt manualen & saknar förmåga att inse att varje människa e en individ, med alldeles egna individuella förutsättningar.

Kvinnor behandlas dessutom sämre än män - bl.a. är/har de flesta mediciner utprovats efter mäns fysiologi* etc. etc.

*(mekaniska, fysikaliska och biokemiska funktioner i levande organismer)

I dag e många läkare fr andra länder med den språkförbistring som det orsakar.

----------

Såg att läkare anv 56% av sin arbetstid till administration - den har dessutom stigit fr. 53%. Kanske man skulle anv. läkaren till det den e utbildad till i stället för ''pappersarbete''!?

----------

1. Patienten har bröstsmärtor om hon ligger på sin vänstra sida i över ett år.
2. På den andra dagen var knät bättre, och på den tredje dagen var det väck.
3. Hon har inte haft någon frossa eller nysningar, men hennes man säger att hon var mycket het i sängen i går.
4. Patienten har varit deprimerad ända sedan hon startade att komma till mig i 1993.
5. Patienten är tårfylld och gråter konstant. Hon verkar också vara deprimerad.
6. Utskrivningsstatus: Levande, men utan tillåtelse.
7. Patienten tillät inte en obduktion.
8. Patienten har inte tidigare begått självmord.
9. Patienten har efterlämnat sina vita blodceller på ett annat sjukhus.
10. Patientens tidigare sjukdomshistoria har varit anmärkningsvärt obetydlig, med enbart en 20 kg viktförökelse på de sista 3 dagarna.
11. Patienten fick våfflor till frukost och anorexia till middag.
12. Mellan dig och mig borde vi vara i stånd att göra denna kvinna gravid.
13. Hon är lam från tårna och nedåt.
14. Huden var fuktig och torr.
15. Tillfällig, konstant, periodisk huvudvärk.
16. Patienten var uppmärksam och ointresserad.
17. Hon upplyste att hon har haft förstoppning det mesta av hennes liv, fram till att hon blev skild.
18. Patienten skulle ha haft en tarmrensning, men han tog ett jobb som börsmäklare i stället.
19. Huden: Något blek men existerande.
20. Patienten har två tonåringar, men annars inga abnormiteter.

/L

Ååååååå……Lynxx

Din skrattlista botar nog bättre än många läkares recept!

(Men lite ont i skrattmagen fick jag nog som bieffekt.)

# 12 Haha.. Ja den var rolig!

Om punkt fem. Där skrev nog läkaren rätt ändå. Det faktum att pat gråter konstant vid besöken är inte alls nödvändigtvis detsamma som att vara deprimerad. Ändå blev det ju lite övertydligt i första meningen..

#12 tack för lite skratt i tillvaron, det behövs!!

Julia61: Prover ska du kunna ta ändå även om läkaren är korkad. Jag anser att alla sätt är bra som man helt enkelt mår bra av. Det är ointressant huruvida du är LCHF:are eller om du kanske var Vegetarian. Om du varit det sistnämnda så skulle nog inte läkaren sagt som han gjorde (konstigt va?) Oftast blir folk i allmänhet aggressiva när man talar om saker som ligger utanför deras kunskapsområde och i det här fallet är det en läkare och det är ju fruktansvärt för honom om du lyckas må bättre utan hans "hjälp"  Tro på dig själv och fortsätt i den anda du är. Stå på dig innan någon står på dig. Personligen brukar jag säga att man måste vara frisk för att orka vara sjuk  Eller hur  Man får kämpa med näbbar och klor för att få förståelse och någon som lyssnar och verkligen ÄR intresserad av ens person och av hur man mår.

Det är viktigt att du kollar blodtrycket. Bara efter 2 veckor med LCHF har jag fått dragit ner på min blodtrycksmedicin eftersom mitt övertryck skönk ner mot 100. Jag blev yr och mådde jättekonstigt. Kollad BT och det var bättre än någonsin efter jag dragit ner på medicinerna.

I belive in you

#13, 14 ,15

Jepp - skratt-'salva' e bra medicin.

Kan dock ge vissa biverkningar i form av:

Rynkor kring ögon & mun.

Ont maggen pga skrattkramp.

Kraftigt tårflöde.

Andnöd.

Bör endast användas i slutna sällskap - samhället tillåter inte allt för mycket glädje & lycka - då det minskar behovet av antidepressiva/ångestdämpande läkemedel etc.

---------------

Sjukregler
Gäller från första juli varje år:

§1. Sjukdom ingen frånvaroorsak. Läkarintyg accepteras inte längre!
Kan du ta dig till doktorn kan du ta dig till jobbet!

§2. Tjänstledighet p.g.a. operation - Beviljas ej! Varje anställd som tänker operera sig skall avstå från denna åtgärd, eftersom allt en anställd har, har vi användning för. Om något avlägsnas sänkes den anställdes värde. Undantag kan göras förutsatt att lönen sänks i motsvarande grad.

§3. Dödsfall. Eget dödsfall accepteras som frånvaro. Arbetsgivaren måste dock meddelas minst två veckor i förväg så att en efterträdare kan läras in.

§4. Tandläkarbesök
Vi anställer enbart personer med löständer. Ni kan använda internposten för att skicka tänderna till lagning i stället för att ränna hos tandläkaren.

§5. Graviditetsfall
Absolut förbjudna! På arbetet ska man sitta eller stå med benen i kors. Arbetsgivaren ska se till att preventivmedel finns till hands.

§6. För att undvika gynekologbesök
Sätt dig på kopieringsmaskinen, ta en bild och skicka till gynekologen.

§7. Psykiska problem
Tänk inte så mycket, arbeta hårdare.

--------------

1. Sedan patienten slutade röka har hans lukt kommit tillbaka.
2. Söker på grund av att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den då det gör ont.
3. Har huvudvärk i huvudet.
4. Har mått relativt bra i gipset.
5. Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
6. Patienten har mandolinstor prostata.
7. Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
8. Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
9. Patienten går med något sånär levande stöd.
10. Patienten är gravid i 19:e månaden.
11. Ont i vänster växellåda.
12. Patienten har tidigare haft öron men dessa har ramlat bort.
13. Patienten tycker att höger stortå hänger ned något jämfört med de andra fingrarna.
14. Blöder ibland ifrån vänster näsa.
15. Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
16. Lider av besvedande svära.
17. Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
18. När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund.
19. Tidigare full frisk man.
20. Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

/L

Skratt förlänger livet, lchf med, hur gamla kan vi bli

Jag ska ta och kolla blodtrycket snart, samlar ihop mig och kämpar vidare med all er hjälp!!

Kramar

Julia 61……Bra att du skrev och påtalade hur illa läkaren bemötte dig….starkt gjort……skönt att höra att din sjukgymnast är bra och att du trivs med henne….skickar massa pepp-och stöttekramar till dig….

Jag har själv råkat ut för något liknande ….min läkare kallade mig för narkoman…..vägrade skriva ut läkarintyg …hade inte läst igenom mina papper från min operatör på ortopenden inte heller utlåtandet från smärtkliniken….jag blev tvungen att kontakta Klinikchefen så han tog tag i det hela…..har oxå bytt till en läkare som jag känner förtroende för….min sjukgymnast är guld värd….hon fungerar lite som en länk mellan olika instanser och följde tom med mig på ett möte med AF och F-kassan…..min kurator har oxå varit ett stort stöd….

Hoppas det ordnar sig för dig …..Hoppas att läkaren kan ändra på sig (tyvärr inte troligt)….be sjukgymnasten om stöd….

Sist men inte minst….Du är INTE FJANTIG förstår dig helt och hållet….det är vad DU KÄNNER  som är det viktiga…

Var rädd om dig och många peppkramar……

nenna31

Jag har haft väldigt olika upplevelser med läkare. De flesta bra. Speciellt husläkaren när jag bodde hos mamma och pappa. Han var den första som tog migränen på allvar (efter tio år…) och då fick jag också prova mediciner. Men han led av dåligt samvete då han verkligen inte trodde att mammas knöl i bröstet var cancer. Vilket det var (självklart gjorde han allt som skulle göras med remisser etc).

Den enda läkare som sjukskrivit mig gjorde det på väldigt konstiga grunder. Jag kom med bröstsmärtor (sökt för innan och då fått göra EKG osv som var normalt men lite gränsvärden på ämnesomsättningen). Han körde in två fingrar HÅRT i muskelfästet bredvid bröstet, varvid jag indikerade smärta (…) och han ansåg därmed att jag hade en muskelinflammation. Två veckors sjukskrivning och sen var det bra med det.

Att jag sen hade två blåmärken i form av hans fingrar hade ju ingenting med smärtan att göra… Eller att jag fortfarande har bröstsmärtor ibland, tio år senare. Nu vet jag att det är stress och inte farligt per se men inte heller nyttigt. Har gjort belastnings EKG osv.

Där jag bor nu så har de varit bra än så länge. Var in med min VÄLDIGT stukade fot på VC, han såg mer bekymrad ut än vad jag egentligen kände mig och skickade vidare till röntgen med misstänkt fraktur (blåmärkena gick från tårna upp till knäet till slut ). Jag knatade direkt in på akuten fast jag eg skulle vänta till nästa dags drop in men det var akut för jobbets skull (självklart den högra foten, vad annars). Där släppte de in mig nästan direkt, röntgade, såg lite bekymrade ut då plåten vad KONSTIG. Det såg tom jag att den var.

Lindades, skickades hem med kryckor så länge, läkaren skulle konsultera en specialist de inte fick tag på just då pga trasigt modem eller hur det nu var (bakjour på annat sjukhus).

De ringde på morgonen på utlovad tid och meddelande att det var en gammal fraktur som läkt lite underligt och frågade om jag visste att jag brutit foten förut. Nej det visste jag ju inte… Efter lite funderande kom jag fram till när det var, tretton år tidigare. Och blev då nonchalerad av skolsjukvården som ansåg att jag var sjåpig…

Sen har jag varit stammis på gynmottagningen här. De har en lite "yngre" ST-läkare som faktiskt är kanon. Han lyssnar på allt. Och kollar allt han kan, varje gång. Sist blev jag ditskickad av BM som var allvarligt oroad över en svullnad. Som med lite detektivarbete kunde konstateras vara ett lipom som av okänd anledning (troligen spinningen) blivit inflammerat/irriterat och fyllt på sig. Men det sitter på rumpan så det har inget med gyn att göra. Men jag blev undersökt av tre läkare och de ultraljudade lipomet med det ul man har för vaginala ul Och var jag minsta orolig så skulle jag bara ringa så lovade han att dra ut lite vätska från den och skicka på analys.

Hmm ojj vad långt det blev.

Hur som, så verkar det vara en mkt blandad yrkeskår. Som alla andra :)

lil-sis, du har varit med om mycket du med. Det finns många historier att förtälla om läkare och deras bemötanden. Jag har faktiskt också träffat väldigt bra läkare med, men de verkar flytta till andra städer…

Min sjukgymnast, manlig, har stöttat mig i mycket. Det är honom jag går till och har KBT för min ätstörning som grundas av mycket annat i min barndom. Han förstår och stöttar när det behövs.

Men varför ska människor vara så dåliga på att känna empati för varandra, läs då läkare? Inte alla naturligtvis. Men många känns så kalla. Jag blir rädd då det känns som om det finns en mur mellan patient och läkare.

Vi är ju här tillsammans på vår jord, men alla är vi olika…..

Saknar i alla fall förtroendet…..Ska i alla fall försöka efter semestern….