typ 1 eller 2?? är det en typ etta tyder ju "behovet" av socker på att hon får alldeles för höga insulindoser.. har man en för hög basdos så kan man få dippar lite närsom och väldigt ofta..

är det typ 2 vet jag inte riktigt hur man gör, men vad jag förstått av vissa typ2-mediciner så ska de ju ej kunna ge för lågt socker så då bör det ju vara nått annat som är seriöst fel i behandlingen.

Sheena jag är inte hundra procent säker men tror hon är en 2-a.

Hon har alltid själv pratat om hur "viktigt" det är att hon får i sig socker om hon behöver. Hon kan ha med sig kaffebröd och saft och godsaker i väskan om hon ska nånstans. Jag fattar inte riktigt hur det här hänger ihop.

självklart är det viktigt att man får socker om man nu har en känning och verkligen behöver det. tex så har jag alltid med mig dextrosol vart jag än går men det är ju sällan jag äter det. det är MEDICIN

om man som diabetiker måste äta kaffebröd för att må bra så är det nånting i behandlingen av diabetesen som är väldigt galet. är hon typ 2a vet jag inte riktigt vad det kan vara som är fel riktigt, finns många här som själva är typ2or och säkert har nått vettigt svar. hopaps att nån tar tag i frågan..

kan ju vara så också att det är en "mental" grej, kanske har haft ostabilt socker förr under en tid och ätit mycket sött för att vara på "den säkra sidan", ej riskera känningar och sen har det blivit en vara bara att tro att man måste äta sött. tänkte så själv ett tag och det fungerar ju ett kort tag men man mår inget bra tillslut. ganaranterat kommer hon känna sig mycket piggare och frächare om hon drog ner på sockret lite. och även gladare, lätt att tro att man mår bra men när man fått ordning på sitt blodsocker så inser man att, jäklar vad illa jag har mått. 

sen vet jag inte, men typ2or riskerar ni insulinkänningar lika ofta/på samma vis som en typ1a???  (dålig koll på typ2 som sagt)

Det hänger väl ihop med att läkemedelsindustrin gärna vill sälja insulin. Landstinget nickar och bockar och tackar för all gratisutbildning. Och doktorn nickar och bockar och tackar för konferensen.

Om hon inte äter någonting som innehåller eller kan skapa socker i kroppen behöver hon kanske inte ngt insulin alls. Bättre (för läkemedelsindustrin) att ordinera en rejäl dos och "möta" med socker om det råkar vara för mycket ibland.

Biverkningar? Sk-t samma, det är ju bara att operera bort en fot eller två och det finns ju blindhundar!

Om du kan prata med din bekant och få henne att lära sig ett och annat om diabetes (sockersjuka) kan du bespara henne en del ont och kanske förlänga hennes liv t.o.m.

Länk till ett färskt inlägg hos Kostdoktorn om insulin.

#3 och 4

Tack för era svar!

Jo jag har pratat med min bekant många gånger om vikten av att dra ner på kolhydraterna och särskilt för henne som är diabetiker. Ett tag trodde jag att hon fattade grejen men sen blev det tydligen för jobbigt för hon tyckte inte att hon kunde äta något alls!

Hon är ganska gammal och tror fortfarande stenhårt på vad dietist och läkare råder henne till.

Tror säker också att hon sitter fast i gamla föreställningar och att hon är så van med sitt socker och vill ha det som "ursäkt" för att få peta i sig eländet.

Vill folk inte inse fakta, lära sig nya saker för att må bättre är det ingen som helst ide med att tjata. Men påpeka varje gång du träffar henne lite försynt hur bra DU mår nu och att du lärt känna många diabetiker här som mår så mycket bättre och lättare handskas med sin sjukdom med hjälp av LCHF.

Tycker det är rent förjävligt hur vården prackar på sjuka människor massa skit o vanföreställningar bara för att industrin vill tjäna pengar. Har alltid tänkt att finns det någon man verkligen kan lite på så är det sin läkar men börjar inse mer och mer nu, ju mer jag instresserar mig för hur kost, hälsa och resten av livet hänger ihop, att alla "luras" medvetet eller omedvetet. Enda rätta är att se till att samla fakta själv, speciellt om man har en sjukdom som tar stor plats i ens dagliga liv.

Detta är kanske fel tråd men med tanke på okunskap i kost.

Min svärmor är också diabetiker. Hon är varken LADA, typ1 eller typ2 enligt vårdcentralen, men närmast typ1 och har svårinställt insulin.

Hon har haft insulinkoma vid två tillfällen det senaste året, vilket skrämt henne så hon ligger alldeles för högt nu istället. I vår var hon inlagd för insulininställning, vilket inte fungerade alls då hon ändå får ändra när hon är hemma och aktiv. Hon cyklar, spelar boule och är i farten mest hela tiden…….

MEN… detta har gett mig mera insyn i hur inkompetenta många inom vården är då det gäller diabetes. Till och med läkaren som hon har verkar oförstående på många punkter. För det första borde ALLA diabetiker få någon sorts utbildning då det gäller insulin och kost. Kolhydraträkning vore ju ett första steg i att förstå det här med LCHF.

På sjukhuset fick inte min svärmor något insulin till lunchen, trots värden på 20 och lingonsylt plus dessert till maten. Detta pågick i drygt en vecka och jag var nog en besvärlig anhörig som maktlöst och frustrerad försökte samtala med både sköterskor och läkare…..Det är så SJUKT detta.

Hon vill äta lchf, men fattar inte detta med kolhydrater och insulinbehov hur jag än förklarar, så jag har gett upp.

Appropå sjukvården igen då.. blev skickad akut till sjukhuset en gång pga att jag hamnat i ketoacidos. Mådde väldigt dåligt, kräktes konstant och yrade.

Hade inget insulin med mig (var inte hemma) och trodde väl att jag skulle klara mig en hel helg tills jag kom hem igen. Korkat!!! Till saken hör att min kompis (som jobbar inom vården själv) var med mig.. hon sa klart och tydligt på akuten att jag behövde insulin och det snabbt. Men det var NEJ!! Det var en läkare tvungen att bestämma och alla dom var upptagna just nu.

Visst att en sköterska inte kan ge det hur som helst, men min kompis hade kunnat ge mig det. Visst lagar och regler jag vet, men istället för att få lite insulin och kunna åka hem efter ett par tim så blev jag inlagt och tvingades vara kvar i 4 dygn pga att det blivit så hög syra i blodet att hela kroppen vart förgiftad. Skrämmande tycker jag!

Undrar om de hade kunnat ge mig insulin om jag varit kapabel att ta sprutan själv??

Ursäkta för trådkapningen.. blir så upprörd  bara när ja läser om hur folk bemöts i den svenska sk. bra sjukvården.

Usch, vad medeltida historier man hör. Min kamrat blir zappad då och då, trots att jag läste för några år sedan att 10 personer per år dör av zappningen - och hennes psykotiska tillstånd går att bota utan zappning, men det tar förstås längre tid. Ja, fy.

Jag undrar ifall den här tråden inte ska läggas till kostdoktorn - eller så kan du fråga honom direkt under hans egen tråd. Eventuellt ett inlägg under "Vi som har diabetes", så kanske fler hittar frågan.

#7 har du provat tipsa henne om boken "Diabetes - inte" efter Litsfeldt. Jag har förstått att den är bra för diabetiker som inte hajar. Själv har jag inte läst den

#10 Tack för tipset, den ska jag köpa till henne. :-)

Det gör inget alls att tråden blev "kapad". Jag ville ju egentligen bara lufta mitt missnöje lite.

Men angående min bekant så har jag faktiskt lånat ut mina böcker till henne. Böcker av SSS och Litsfeldt. Jag har förklarat och förklarat men hon VILL inte förstå!

"Men vad får man då äta???" säger hon och tror att vi antingen svälter ihjäl eller sitter och VRÄKER i oss fett hela dagarna.

Men visst är det skrämmande att inte ens sjukvårdspersonal inser sambandet mellan socker och kroppens värden, vare sig man har diabetes eller inte.

Till saken hör ju också att min bekant gillar att vara ett "offer". Hon känner sig viktig på något vis när hon får tala om hur eländigt det står till med henne. Jag tror faktiskt inte att hon vill bli frisk innerst inne för då skulle hon inte ha nåt att gnälla om!

Jag tänkte just inte direkt på kapare, *host*, jag är rätt bra på piratdåd själv, utan jag tycker frågan är väldigt väldigt angelägen. Har själv anförvanter som inget begriper. Köpte Litsfeldts bok, men vet inte om det ens är idé att ge bort den (svärmor), den blir nog liggande på samma fina ställe som två (TVÅ!) kokböcker som jag gett. Suck!

Tror att vissa människor bara inte vill förstå, då är det ingen ide att försöka få dem att lyssna heller. Enda man kan göra är att visa på hur bra man själv mår o hoppas att det väcker deras nyfikenhet. Men som du säger spadermadam, vissa trivs med att vara offer. Antagligen pga låg självkänsla men det är ju en helt annan fråga att ta upp med dem.

Försöker inte längre övertyga folk, utan bara säger att ja så här äter vi o det är så bra. Hoppas sen att de tar sig en funderare och sen kommer och undrar. Då berättar jag mer än gärna.

ai vad trist jag blir när jag läser om din kompis.sockerberoende tas inte tilrecklig på allvar! Undrar om det är vanligt att få "planerat"känning så en kan äta massa.Det likner på en slags ätstörning i såfall.

Till alla i hela tråden

Hur gammal är gammal?

Jag var 66 år när jag la om min kost till LCHF.

Efter 2 dagar slutade jag med 70 IE insulin.

Efter 12-14 mån hade jag gått ner 35 kg.

Nu efter 28 mån är jag fortfarande viktstabil med 4,7% i HbA1c.

Ni kan läsa min historia på

http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/anekdoter/kitabu

om ni mailar mig på

hesselmark@gmail.com

kan vi diskutera om jag kunde prata med er anhörig på telefon.

Jag hjälper gärna till

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

insulinfri och symptomfri diabetiker typ 2

Appropå det här med att man "måste" ha i sig socker… eller insulin - eller hur det nu var!?

Saxat från Annika Dahlqvists blogg:

BANAN MOT INSULINBRIST!

"Tack till hjälpsamma Josefine!

Jag vill tacka den underbara tjej som hette Josefine och som hjälpte mig när min bil stannade på Sibyllegatan. Den var stendöd och jag skulle hem och ta mitt insulin. Josefine hämtade en banan åt mig hos sin kompis. Hon ringde efter en taxi och stannade hos mig tills taxin kom. Jag sätter värde på att det finns sådana människor som Josefine."

Denna stackars människa kan ju inte ha fattat någonting om hur hennes sjukdom fungerar. Behövde hem för att ta sitt insulin för att sänka blodsockret och blev istället glad åt att få en banan som höjde det. Jag tror dessvärre att personen inte är ensam om att inte ha förstått någonting. Det är då inte så konstigt att de gör exakt som i broschyrer av typen "Bra mat för alla" som är rena självmordsinstruktionerna."

#17: Läste följande kommentar till insulinbristsbananen:

"En typ-1 diabetiker som ska hem för att ta sitt långtidsverkande insulin… Jag tror ju knappast att hon var på väg hem för att akut sänka sitt blodsocker!"

Jag skulle tro att det är en rimligare förklaring än att hon skulle vara en stendum stackare som har noll koll på sitt sjukdomstillstånd. Vanligtvis bär man med sig enbart måltidsinsulinet och tar sedan sitt långtidsverkande insulin i hemmet.

Aaaa, jag tror det är att dra en väl snabb slutsats att tro att någon är en stendum stackare, bara för att denne inte är insatt i sin sjukdom. Många (de flesta?) diabetiker är ju helt inne på den traditionella banan vad gäller diabetes och diabeteskost, så att det råder en hel del missuppfattningar och ett ganska förvirrat läge "därute" är kanske inte så konstigt…

"stendum stackare" var dåligt ordval från min sida, det var visst "stackars människa kan ju inte ha fattat någonting" i originaltexten.

Hur som helst så tyckte jag inte om inlägget på Annikas blogg.

Den "stackars människan" har ju uppenbarligen missat del 1 av grundkursen.. Är ju för fasen det som diabetes går ut på.. hålla balansen mellan mat(kolh) och insulin. Kan ju inte mått så mkt bättre av bananen om hon nu mådde dåligt där innan.

Hur kass vården än är måste den väl ändå vara kapabel att lära ut det mest grundläggande till nyblivna diabetiker.

Inget i texten som sejer att hon åt bananen, tror att det snälla mennesket tenkte at ifall denne person behövde socker akut var det bra att få tak på…om folk vet något om diabetiker er det at dom kan få akut brist vilket är bra eftersom om så er tilfälle är det livsviktig.Men texten är misvisande ja.Tror inte denne diabetiker har så lite koll.Men poenget var vel heller att hon traff en som ville hjälpa och gjorde det hon trodde var bra…och att hon ville poengtere att det finns snälla personer even om dom inte fattar hele konseptet med högt och lågt blodsocker.Men vad konstig att åka hem för att ta sitt insulin.Bra att alltid ha med seg tycker jag.Glad folk vill hjälpa, läste om en diabetiker som fick känning och sank ihop utanfär affären, hon blev rånad i sin medveteslöse tillstånd.

Hej svejs igen! Det blev mycket intressant i den här tråden.

Jag kan i alla fall säga att min bekant är MYCKET gammal. Hon har kanske inte så många år kvar för att uttrycka sig lite rakt.

Tror inte hon är mottaglig för något eller någon. Hon vill nog inte.

Jag uppskattar verkligen alla kommentarer, men mitt inlägg var som sagt mest ett behov av att få pysa lite.

Det är väl så att man tyvärr måste inse att man inte kan rädda eller hjälpa alla även om man vill.

Tack alla!

Då får vi helt enkelt hoppas att dn bekant är nöjd med att må dåligt o gnälla över det och verkligen hoppas för hennes skull att hennes vänner inte tröttnat på hennes tjat!!!

#24

Helt säkert är hon det! Hon får ju fortsätta gnälla och gör därmed en hel massa "vinster" enligt sitt sätt att se på saken.

Några vänner har hon knappast kvar. Jag tillhör de få som fortfarande står ut med henne. Ibland.

#

Alla har vi våra "sidor". Du gör en verkligt fin gärning som finns kvar hos denna diabetiker som säkert är glad för det. :-)

#26

Jo så kan man ju se det. Men det är jobbigt att se på när människor mår dåligt så där helt i onödan. Jag får stålsätta mig varje gång jag träffar henne och hålla i skallen att hon ändå får ut nåt gott av det hela.

#27

Jo det förstår jag… frustrerande, kan jag tänka.