En kollega till mig har läst alla Ola Lauritzsons böcker om GI-metoden och har nu börjat följa den. Hon får inte följa fas 1 (max 20 g/kolh/dag) i mer än 6 veckor, sedan skall hon successivt trappa upp kolhydratsintaget till en jämviktsnivå där hon varken går upp eller ned i vikt längre. Teorin bakom metoden är att de första sex kolhydratsnåla veckorna lär kroppen förbränna fett i st för kolhydrater, vilket ju är precis vad SSS, AD, Litsfeldt, Doc m fl också säger.

Men vad händer efter de sex veckorna när kroppen äntligen ställt in sig på att förbränna fett? Är inte risken överhängande att kroppen går tillbaka till glukosförbränning när det plötsligt får ökad tillgång till lättanvändbara kolhydrater? Varför skulle den trots det fortsätta bränna fett? Visserligen går GI-metoden ut på att de kolhydrater man återinför skall vara av det "snällare" slaget, men är det inte så att kroppen alltid i första hand använder kolhydrater som bränsle om sådana finns tillgängliga, oavsett om de är långsamma eller snabba?

Det kanske är jag som missförstått något, men jag tycker att hela resonemanget låter motsägelsefullt och rent ut sagt kontraproduktivt…