Jag lägger till lite mer bakgrund.

52 år, göteborgare. Har alltid räknat mig som tjock, tror jag. Vägde som 20-åring 63 kg till 171 centimeters längd, utan att vara benig på något vis. Blev sambo och gick upp tio kg, gifte mig och gick upp tio till. Fick tre barn, gick ner i vikt igen utom efter det tredje, då var det tio till. Och sedan lyckades jag väl på egen hand lägga på mig tio till. Har bantat lite till och från; har väl aldrig lyckats göra det helhjärtat.

Gillade inte fett ens som liten; drack skummjölk och senare lättmjölk; när jag var 15 slutade jag med smör på brödet. Däremot har jag väl aldrig lyckats gilla mager ost; hellre då en tunn skiva Västan.

Och sedan hamnade jag då här - det har jag inte riktigt förstått ännu. Att bara våga äta en massa smör och ägg; att avstå från havregrynsgröten och fullkornsbrödet, och inte ens sakna dem…

Vikten har jag inte riktigt koll på just nu; vågen lade av i somras, och jag har ingen brådska att skaffa en ny. Centimetrarna ska jag hålla koll på i stället. Det första året här innebar ca 10 kg ner, och 17 cm i midjan, men sedan dess har inget hänt.

Tycker det verkar som en otroligt bra start! Jag hejjar på dig!!

För att berätta om mig kan jag kopiera din text och bara göra smärre ändringar.

52 år, hälsing. Har alltid räknat mig som tjock, tror jag. Vägde som 20-åring 60 kg till 174 centimeters längd, utan att vara benig på något vis.

Drog på mig 30 kg ytterligare men det känns som 20 kg för mycket. Bantade till 50-årsdagen men gick upp igen, dock inte allt. Började med lchf i januari och har gått ner ca 6 kg efter det.

Så nu måste jag ta tag i mitt ätande, och helst få lite resultat; att jag mår bra, bättre än förr - det räknas liksom inte.
Kommer att följa dig med intresse. Lycka till!

Hej Effie! Kul att se dig!

Effie! 10 kg är inte illa, det. Nåt att utgår från och få motivation ur.. Duktigt att ta tag i det hela nu igen. Det blir intressant att läsa hur det går för dig.

Lycka till!

Hej, Effie! Vi kan väl ha en egen syjunta här. Eftersom det här är är en TRÅD, hahaha! (Från en göteborgare till en annan!)

Kul med en egen tråd, Effie! Snart kanske jag också följer efter.

Här kommer du att få glada hejarop i alla fall!

Tack allihop!

#2 flikkan77, ska inte klaga på starten. får se hur fortsättningen blir, hejarop är trevligt att få.

#3 nobban7, en hälsing, vad trevligt! Min pappa föddes i Färila, och jag har släkt i Ljusdal

#4 bluegoose, kul att se dig också. Hoppas vi springer Tjejmilen nästa år.

#5 kaisakavat; visst är 10 kg bra att vara av med; jag saknar dem inte alls. Men jag har att ta av, så det är bara att fortsätta.

#6 Maia, om KiF består av trådar, vilken härva det är!! Starta du gärna en tråd, jag har märkt att det är kul. Så får vi väl tråckla ihop det så gott vi kan.

Har undvikit avsteg sedan i onsdags. Skriver om vad jag äter på min KiF-blogg så det struntar jag i här.

Vad har jag märkt hittills?
1. Det är lättare att låta bli fel saker med en tråd - jag vill ju inte berätta här att jag äter godis, så då får jag ju låta bli.
2. Sömnen har inte riktigt återhämtat sig; brukar annars inte vakna under natten.
3. Det där lätt ont-i-fingerlederna har inte heller återhämtat sig; det brukar jag inte ha annars.
4. Klådan har försvunnit, bortsett från en punkt under höger mungipa

Lycka till, Effie! Tror att det är jättesmart att köra "pre-fakir" innan man börjar fakira "på riktigt"…

#8 Tack Odezza! Ja, jag känner mig själv, så jag tar det stegvis. Jag brukar bestämma mig stegvis:
1) Jag bestämmer mig för något
2) Jag bestämmer mig för att göra det
3) Jag gör det.
Så det tar lite tid att komma igång med något, men till slut så…
Men nu är jag alltså i fas två för beslutet fakir.

Veckans rapport:
Maten skriver jag in i KiF-bloggen, varje dag. Det har funkat bra. Inga frestelser.

Annat. Kände mig frusen några dagar; ökade på smöret.
Kände mig torr om händerna också; det har inte gått över trots mer smör.

Klådan har dykt upp då och då; kan leva med det ett tag.
Håret blev fett redan efter någon dag.
Vaknade mitt i natten några gånger men det var nog i början av veckan; det går nog åt rätt håll.
Fingerlederna mår bra.

Vågen är trasig, men jag har mätt mig. Följande mått har förändrats:

Under bysten: -0,5 cm
Midjan: -1 cm
Mage:  -1 cm
Höger lår: +1 cm
Förmodligen en del mätfel; det brukar bli olika resultat varje gång jag mäter, men jag håller koll på trender.

Har funderat på delmål och belöningar, men där kommer jag inte riktigt fram till något.

Effie, vad bra du beskrivit "bestämmamig-processen". Känner igen mig själv. Men jag tror inte att det är dumt att låta det ta lite tid, utan låter man det göra det, har man jobbat upp motivationen och verkligen bestämt sig. Då tror jag att man har betydligt högre odds att lyckas!

Belöningar tål att funderas på… För mig funkar det bra. Ibland kan jag vara lite rädd att gå ned, känner att jag förlorar en del av mig själv, då har det många gånger hänt att jag slutar med mina föresatser och snabbt ser till att återställa vikten. Belöningar är då ett sätt att "lura" mig själv. Jag vill gå ned ett kilo till så att jag får köpa en speciell sak jag tittat på. Brukar veta belöningar 2-3 kg framåt. Jag har tex "fått" pärlörhängen, halsband, snygg kofta, även billigare saker som hudkräm osv. Det jag nu ser fram emot är att vid nästa kg få köpa en ljus glittrig ögonskugga, nästa kg en ny mascara (min är lite torr nu) och därefter få börja använda min nya baddräkt på vattengympan. Ja när jag fokuserar på de sakerna kan jag släppa "ångesten" för att gå ned. Fundera på vad som passar dig. Det får väl gå ett varv eller två i "bestämmamig-processen".

Kul att följa dig i din tråd, inspirerande att läsa! Tack för att du delar med dig av dina tankar.

#10 Glitterfisken; det var ett sätt att se på belöningar som jag aldrig tänkt på. Visst är jag övertygad om att jag har en "bantningssabotör" inombords; det här kanske är ett sätt att muta henne… ska fundera vidare på det.

Just det! Det är ju "bantningssabotörskan" jag lurar. Vilka bra ord du har för det jag känner. Ska börja se henne som "bantningssabotörskan" och inte mig själv. Tack! Bra att visualisera.

Jag har nog större problem med henne än med sockermonstren egentligen.

Men just det, denna tråd handlade ju om dig, inte mig. Ha det gott!

Rapport för vecka 846:

Fortfarande enkelt. Inga frestelser. Har haft dagar där grädden tagit slut, hemma eller på jobbet; lite tråkigt. Största problemet fredagen, då jag åt middag på restaurang; då var jag hungrig efteråt. Sovit gott de flesta nätterna. Inte lika torr om händerna. Allt är tämligen normalt.

Mått:

Hals: -0,5 cm                 från början -0,5 cm
Överarm: +0,5 cm          från början: +0,5 cm
Under bysten:  +1,5 cm  från början: + 1 cm
Midja:  + 2 cm               från början: + 1 cm
Höger lår: + 1 cm           från början: + 1 cm

Med "från början" menar jag "från början av den här tåten". Och det är normala variationer - men det händer inte något, direkt. Men jag kör ett par veckor till, och tar sedan bort grädden, och osten, under en period.

Bra att du kör på. Ha det gott!

#14 Maia; tack detsamma! Ses vi framöver på någon tillställning?

Rapport för vecka 847:

Det går fortfarande enkelt. Har haft några acneliknande plitor; de har försvunnit igen. Håller värmen, och det kan behövas nu, för det har blivit kallt. Har börjat läsa om GI-noll.

Har tyvärr inte drabbats av biverkningen träningslust som andra rapporterat. Men jag hoppas den kommer, om 10-15 kg kanske…

Mått

Midja -0,5 cm             från början: +0,5 cm
Mage -1,5 cm             från början: -2,5 cm
Höft -0,5 cm               från början -0,5 cm
Höger lår -0,5 cm        från början +0,5 cm

Ska vi inte fixa en caféträff före jul för alla Göteborgare som har tid och lust?

Vi kan ju ses på Friskis så kanske du drabbas av lusten? Nej, jag skojar! Bättre med ett mer rymligt ställe.

Det tycker jag låter som en trevlig idé. Har du förslag på något trevligt ställe, eller ska vi efterlysa något i Göteborg-tråden?

Stilla min otålighethet, skaffa en våg

Om du använder den som jag har du en perfekt step-up bräda, kanske början till den där träningslusten

Hej! Jag tror inte att det gör något att träningslusten låter vänta på sig, fokusera på du på maten. I takt med att kilon så småningom lättar kommer det säkerligen naturligt istället.

Jag är nyfiken på den där Göteborgstråden, finns det måhända någon länk? :-)

Jag gör en ny tråd om just den här träffen. Och här är den andra Göteborgstråden, Anna.

#18 UBCL Jag förstod inte först vad du menade, så jag fick fundera lite. Jag tänker inte väga mig förrän jag tror på att det kommer att bli trevligt att göra det. Step-up på vågen, och siffrorna ska svischa förbi på väg mot noll-strecket Så är det tyvärr inte. Jag håller koll med måttband och livrem (som jag kortat av något för mycket, optimist som jag är, så den är tydlig), och än händer ingenting.

#19 Anna Nejdå, jag väntar gärna på träningslusten, även om jag ser fram emot den. Just nu känns det inte lockande att ge sig ut och springa, eller promenera till jobbet; kallt och vått och på tok för blåsigt för det mesta. Folkdansen är mer lockande, får se nästa termin; inte så kul med för många kg att släpa runt på. Yoga håller jag på med; det är skönt (och ger träningsvärk).

Den här veckan tog grädden slut…nu lägger jag ner mejeriprodukter ett tag, och ser om det har någon effekt. Sista koppen kaffe med grädde var i fredags kväll, till På Spåret, nu blir det te framöver.

Veckans mätning - ja, jag är nog usel på att mäta. Mätte midjemåttet fyra gånger; skillnaden mellan det lägsta och det högsta var 9 cm… Det här bestämde jag mig slutligen för:

Under bysten: -0,5 från början + 0,5
Midjan +0,5 från början + 1
Mage + 2 från början -0,5
Höft +1 från början +0,5
Höger lår +1 från början +1,5

Äh, jag har inte gått ner en cm när jag mäter midjan men i onsdags tappade jag byxorna (inte offentligt, som tur var) så jag är nog också usel på att mäta

#21 Jag skojade mest, själv tränar jag inget alls bortsett från att jag väger mig så där tre gånger om dan. Däremot har jag problem med måttbandet. Det brukar bli ung vad jag vill att det ska bli, midja: 96-93, buk: 107-104

Min verkliga koll gör jag med kameran! Min kära hustru har fotat mig i bara kallingarna framifrån och i profil vid 100, 95, och 91,5 och vi ska ta nästa bilder vid 88 kg (89 i fredags och nej, dom bilderna hamnar inte på tråden). På bilderna får man verkligen ett heletsintryck. Midja börjar synas, pondusen har inte bara minskat, den tycks sjunka ner mot golvet. Armar och ben blir smalare och mer "deffade" om man nu kan tala om deffa i detta sammanhang.

Det är möjligt att mjölkprodukterna kan ställa till det för vissa. Jag har dragit ner på dom och använder ung lika mycket som innan jag började med lchf. Det  blir mest bara grädde och cf i såsen/grytorna och cf+ty+dill+räkor i kall fisksås.

Nobban; Himla tur att det inte var offentligt och bokstavligt, inte bildligt ;-)

#22 Nobban7; mina byxor har också en tendens att ramla av; varför tror du jag har livrem?

#23 UBCL; att det var skämt anade jag när jag väl begrep nåt; att ha vågen som step-up-bräda - ja, det kanske funkar, men ändå…  Lite fotografier har jag; de är definitivt inte lämpade för offentligheten, men de kan ju vara kul att ha i framtiden.

#24 Anna; man får ha en hand över att hålla i dem ibland… jag tror de töjer sig.

För en vecka sedan tog grädden slut - eller, jag bestämde mig för att sluta köpa, så var det nog… Det blir så mycket enklare att skriva upp dagens meny: omelett med skinka, köttfärsbiffar med smör (eller utan), köttfärsbiffar med smör. Köttfärsbiffarna kan bytas ut mot rent kött eller lax. Ett "avsteg" en kväll, med köttfärssås istället för köttfärsbiffar. I stället för kaffe med grädde har jag druckit te, och mer vatten. Jag brukar ta en sked kokosfett på morgonen, när jag tar blodtrycksmedicin; annars glömmer jag oftast bort kokosfettet tyvärr.

Så nu är det fakir med mycket mat. Mycket för mig, i alla fall. Frukostomeletten är på fyra ägg (fast jag spar hälften till eftermiddagen). En köttfärsbiff är tillagad på ca 100 g blandfärs (lite mer fläsk än nöt), och jag äter tre i ett mål. Det händer att jag är hungrig efter en stund, på kvällen (otroligt nog), då tar jag ett ägg med smör.

Jag tillhör nog dem som har det svårt med hunger- och mättnadskänslor. Eller snarare så, att jag kan strunta i att äta, även om jag är hungrig, och jag vet inte säkert när jag är mätt.

Jag tänker testa det här några veckor, någon månad. Vad återstår sedan? 80/80/20? Eller kanske en lugnare nedtrappning, en långsam väg mot 80/80/20, eller vad som nu kan vara rätt.

Efter en vecka kan jag säga: jag har inga problem att äta så här. Jag hade lite huvudvärk de första dagarna (kan ha varit kaffeabstinens); jag drack väldigt mycket vatten i början och sprang på toaletten mycket pga det. Även lite lös i magen; inget problem.Nu mår jag normalt.

Resultat? Ingen idé att skriva upp måtten; de är ungefär desamma; lite upp, lite ner. Det är fortfarande en pärs att knäppa livremmen.

#26 Spännande läsning!

Vi hade julbord för personalen i fredags och jag gick upp 1,8 kg

Har nu tagit bort alltihop och stod idag på 88,6 – nytt årsbästa! Jag kör en sorts halvfakir med köttfärsbiff (bantarbiff) till frukost, ca 200 gr med några skivor saltgurka och dricker vatten och kaffe. Ett litet bet med nötter och brie och någon skinkskiva till mellanmål vid 15.00 och sedan vanlig lchf-kost på kvällen 19–20.

Får jag tipsa om Kalla Fakta i kväll, söndag 7/12 kl 19.20? det ska handla om julmatens innehåll med bla författaren till Den Hemlige Kocke och Äkta Vara.

Lycka till med fortsättningen på ditt eget "program"! Jag är en av dina "tittare"

#27 Tack Bertil, det är alltid trevligt att veta att någon läser. Grattis till årsbästa! Hoppas det fortsätter.

Veckans rapport: En vecka till med omelett/parmaskinka och huvudsakligen köttfärsbiffar med eller utan extra smör. Enda avsteget var en dag med oberäknelig aptit; blev hungrig på eftermiddagen och allt ätbart var slut; då blev det en ruta mörk choklad.

Läste här på KiF att även grönt te kunde ge insulinpåslag; nu har jag varit och handlat ett antal påsar rooibos i olika smaker; får se om det gör någon skillnad.

Har under veckan bytt grupp på jobbet, och i och med det har jag börjat med raska lunchpromenader. Det kan aldrig skada.

Resultatet? Inget märkbart. Jag fortsätter.

#28 Vägen till den rätta vägen går via vågen! Nytt årsbästa 88,2

Hoppas att raska lunchpromenader inte är istället för lunch!

Snart kommer belöningen för din strävan: Märkbara resultat!

#29 I stället för lunch? Aldrig! Efter maten, förstås. Har tagit en promenad på eftermiddagen idag oxå, men usch vad kallt och rått det är! Tur man inte är frusen längre. Ska väl skaffa en våg framöver, men inte förrän bältet och måttbandet antyder trevliga siffror.

En vecka till…ingen påtaglig förändring. Kanske ett par cm, men de där måtten varierar ju hit och dit; tar jag samma mått fem gånger efter varandra får jag fem olika resultat, som kan skilja sig upp till sju cm. Jag konstaterar fortfarande att det är en pärs att knäppa bältet (och byxorna ramlar av om jag inte knäpper det, och en storlek mindre är på tok för litet)

Nu tänker jag ta juluppehåll på fakiren, och äta det jag har lust med i någon vecka eller kanske mer. Julmat, som skinka och köttbullar. Kanske ett par skedar kålrotslåda. Äggost (ska testa med extra grädde i). Godis och kakor lockar inte längre, så det är inget problem. Kanske t.o.m. en skiva bröd, men då får jag nog baka det själv. Funderar på sill, men då måste jag ju göra den själv den också; minnet av den där i vit sås som jag smakade på förra året på en restaurang (ris-a-la-malta med ättika smakade den, urk) lockar inte till köp av färdig sill.

Ha det så gott under julen Effie! Att hålla vikten under julen är ett lika bra mål som att försöka tvinga sig ner i vikt.

#32 Ha det så gott själv, Maia! Visst ska man njuta av julen! Inte för att jag direkt har något emot att leva på ägg och köttfärsbiffar - men lite omväxling kan kännas skönt, i några dagar så där.

God Jul och

Gott nytt år!

Effie,

och hur som helst är det ett helt år till nästa gång vi ska unna oss "mö'd mad o' go' mad o' mad i rättan ti'"

#34 Tack detsamma Bertil; jag får träna på skånskan…det är inte min starka sida…fast maten går nog ner ändå…fast vad då ett år till…? mat i rättan tid är väl alltid mat i rättan tid eller?

Jaa, då var julen förbi…har ätit det jag känt lust till, men det har inte varit så mycket.

Olämplig mat och annat: Risgrynsgröt, kålrotslåda (?), godis, pizza…

mer lämpligt: skinka, äggost, köttbullar, långkål (?)…

Resultat? Känner mig mer svullen; fötterna känns större. Inget sug efter mer (nja, det skulle möjligen vara på mina chokladtryfflar,  men de är slut och jag ska inte göra fler). Ingen större lust på mat överhuvudtaget just nu. Mer gaser i magen, men annars inga direkta besvär med magen. Alla mått ungefär desamma; ungefär lika svårt att knäppa bältet runt midjan (möjligen något lite lättare)

Men det lär inte bli några svårigheter att återgå till strikt mat igen.

En vecka till efter jul; det har varit svårt att hitta upp på banan. Lätt gjort att äta lite olämpliga saker, trots att jag inte är egentligt sugen, och trots att jag vet att jag inte mår bra av det. Lösgodis. Salta kex. Hemgjorda chokladtryfflar. Men nu tror jag att jag hittat tillbaka igen.

Har bestämt mig för ett nyårslöfte: Att vara snäll mot mig själv, och göra roliga saker. Det kan innebära lite olika saker. LCHF ingår definitivt, försöka gå ner i vikt absolut - men också kören, gitarrkursen, och en del annat som jag skriver om i sinom tid.

Stress. Frågan dök upp i en annan tråd; det kom en del goda råd. Råd som jag väl egentligen vet, men som det ändå är svårt att ta till sig.
Jag är inte lika stressad som jag var för åtta-nio-tio år sedan. Då var jag nyskild, ensam med tre barn, dålig ekonomi, långpendlare (med kollektivtrafik), jobb med stort ansvar men dåliga förutsättningar att sköta det bra…situationen har förändrats, jag också.
Men jag ska lägga till följande som konkreta punkter i mitt nyårslöfte:
- motion. Jag ska börja gå till eller från jobbet en till två gånger i veckan (åtta km, på världens tråkigaste väg). Eller börja på gymmet.
- meditation? Nej, men jag ska fortsätta med yoga. Och helst lura med min alltför stressade kollega.
- mer sömn före midnatt. (vilket borde innebära mer sömn totalt)
- sluta gömma mig bakom min konflikträdsla. Men det blir tufft.

Ska dra ner på mängden mat; och känna efter hur det känns. Frunch-omeletten har redan minskat från fyra ägg till tre; jag tror jag ska pröva två. Och snart är det dags att utesluta mejeriprodukter igen. Men jag tar en sak i taget.

Låter som en smart strategi. En sak i taget fungerar ju bra om man bara är ihärdig. Det ÄR svårt att komma tillbaka i gängorna efter ett juluppehåll och det gäller ju inte bara maten… Ha det gott, Effie!

#38 Tack detsamma, Maia; ser fram emot vår nästa caféträff, när det nu blir…att skratta ihop med andra LCHF-are är definitivt nyttigt.

En sak i taget - jag ska nog börja med två saker: promenad till jobbet, när det börjar igen, och gå och lägga mig tidigt (sambon klagar alltid "ska du lägga dig redan??!!?" även om klockan närmar sig elva och klockan ringer före sex. Min klocka, alltså, inte hans)

Vilka kloka saker du tar upp! Jag tycker du gör helt rätt som tar en eller två saker i taget - det är så lätt hänt att man börjar med allt på en gång och bränner ut sig direkt… Och tillräckligt med sömn är oerhört viktigt, så stå på dig!

Regelbundna promenader är ju väldigt sköna för tankeverksamheten också; det ska man inte glömma. Precis som sömn, som BlueGoose säger.

#Effie

Jag tror att du oroar dig i onödan

Vi som kör lchf har egentligen bytt livsstil och det innebär ju att när vi återgår till vardagen så faller allt på plats igen. Själv har jag ätit för mycket och för salt och därmed även druckit mycket och lagt på mig 3 kg över helgerna, vilket inte stör mig alls. Nu ska det bli roligt att börja pressa ner vikten igen. Mitt årsbästa från förra året är nu alltså 3 kg bort och det hoppas jag att jag ska hinna reparera tills lchf-konferensen i Sthlm 24/1.

Motionen däremot, den kan jag gärna avstå ifrån, om det inte var för hunden skulle jag nöja mig med korsord.

Bluegoose och Maia; trevligt att ni skriver; jodå, jag tar en sak i taget (och ibland inte ens det…). Och jag gillar promenader, fast det har blivit för lite av det på sista tiden (senaste året eller så); bra både för tankeverksamhet och stress och diskussioner.

Jag oroar mig inte, Bertil. Inte för vikten, åtminstone - men jag är dj-ligt trött på mina 30-35 överflödiga kilo som sitter som berget fast konsistensen mer är marshmallows…Visst ska jag bli av med dem, fast jag just nu inte kan räkna ut hur.

Fin hund du har; jag gillar terrier; vi har en liten westie, fast jag tar oftast de kortare rundorna. Korsord är trevlig motion det också.

Frångick min vana att skriva här på söndagar; idag har jag gjort sista dagen på min kurs i Arkitekturdesign (handlar om IT-arkitektur, inte hus); gjort presentationen (som jag oroat mig för) och nu återstår bara att göra rapporten lite bättre och mer strukturerad. En stressfaktor mindre, även om kursen varit rolig och intressant.

Senaste veckan - ja, jag har lyckats gå och lägga mig något så när i tid om kvällarna; det känns bra. Lunchpromenader har det blivit si och så med; har varit lite för mycket att göra på jobbet - eller snarare, lite för bråttom med det som skulle göras. Nästa vecka blir nog bättre.

Maten har väl funkat ganska bra. Ätit ganska lagom mängder tror jag; hållit mig ohungrig. Fast det har blivit ett par clementiner, lite hallon med grädde, 10-15 bitar smågodis en kväll, inte bra alls (stressätning tror jag, för det var inte gott).

Resultaten går dock inte åt rätt håll ännu.

Du ska se att det blir bättre när stressen släpper lite. Socker på kvällen låter också som en stoppare, men det vet du ju själv så det behöver ingen påminna dig om.

Låter som en kul kurs. Ska du använda den i jobbet eller?

#44 Jag hoppas få nytta av kursen på jobbet; att få vara med och arbeta på lite mer strategisk nivå. F.n. ska jag ta hand om ett enda system, allt från kundkontakter och tänk till programmering; vill hellre vara med och dra upp de stora linjerna…

Jag ska ta smörklickar i stället för clementiner framöver. Men clementiner är gott så här års.

Än en vecka, och drygt det, har gått. Inga clementiner. Inga hallon. Inget godis. Men generöst med grädde, creme fraiche och färskostar (köpte någon billig variant på Coop; den innehöll en massa fibrer - och den smälte inte ner när jag lade den på frukostomeletten;jag jämförde bara fetthalten med Philadelphia..)

Resultat - ja, jag tror inte det går uppåt. Om det går neråt får jag se vid nästa mätning; jag litar inte på en enstaka mätning med enstaka centimetrar.

Får väl snart rikta in mig på att skippa grädden igen. Konstigt att jag, som avskydde grädde som liten, och som aldrig drack fetare mjölkprodukter än lättmjölk förrän jag började på viktväktarna, nu kan ta en slurk grädde ur förpackningen och tycka att det är gott. Men jag kan avstå också.

Jag märkte att julens kolhydrater påverkade hyn. Vet inte om kolhydraterna i grädde etc är tillräckligt för att det inte ska bli bättre, eller om det tar såpass lång tid…

Har promenerat mycket flitigare än i höstas; lunchpromenad nästan varje dag. Men Göteborgsvädret så här års inbjuder inte till det; blankis ena dagen, horisontellt ösregn nästa. Men idag kom inbjudan till Vårruset; vi får nog ihop ett eller två lag på jobbet även i år. Något att se fram emot, vår och värme, och en massa kvinnor som springer - hm, nej, som tar sig runt - Slottsskogen.

Du får hänga på den senaste innetrenden - äggmjölk

#47 Jag har precis inhandlat en mixer just för det. Fast hette det äggmjölk? Var det inte powershake? Eller ovo-latte? All denna utrikiska! när det finns svenska!!!

Äh, jag äcklas knappast av namnet oavsett vad det heter så äggmjölk duger bra åt mig

Ovo-latte!?  Det var kul!

#50 Ja, det var ett av  förslagen i den här tråden om  nya namn på  äggmjölk. Byter man ett svenskt ord mot ett utrikiskt, så låter det genast mycket bättre. Se bara på rucola. Vad var det det svenska namnet var? Senapskål?

Söndag igen. Solen kikar fram mellan mörka moln, så väderleksprognosen stämmer. Ska till kören i kväll; ser fram emot det, ett sätt att må bra inför den kommande arbetsveckan.

En vecka till har gått, fortfarande med grädde och ost. Har nog börjat minska så smått på gräddskvättarna, men ost är så gott. Chèvre. Philadelphia. Vanlig hårdost. Att ha på omeletten. Att äta som det är - fast det är alldeles för gott, det är risk att jag äter mer än jag behöver.

Resultaten antyder att förra veckans gissning stämmer; toppen efter jul är passerad. Och det känns i kläderna också. Men än behöver jag inte bältet jag hade för några månader sedan. Än är det ett antal cm, på alla mått, innan jag är nere på "rekordnivåer".

Men solen skiner. Och snart är det vår.

Hej, refererande till min kommentar #42, har jag nu varit i Sthlm på "Den stora konferensen", det var riktigt bra jag vet inte om det gav något avtryck i mediavärlden bara. Anna Hallén, som jag delade bord med hela dagen har skrivit mycket utförliga referat på sin blogg.

Som du vet vid det här laget så väger jag mig regelbundet (mycket regelbundet ca 4 ggr/dg) och kan därför rapportera att mitt gamla personbästa är slaget med 2 hg.

På tal om körsång, sjunger du alt eller sjunger du allt?

God fortsättning.

Spännande läsning, Lycka till med fortsättningen!

Kram Luccy som absolut inte behöver bälte

#53 Hej Bertil; kul att konferensen var bra. Hade varit kul att vara med, men man kan inte vara överallt… Att göra avtryck i media är inte det lättaste; man får hitta på något originellt.  Grattis till personbästa; jag väger mig inte alls eftersom jag inte köpt mig någon ny våg ännu (skulle nog inte klara av att väga mig 4 gånger om dagen ändå). Och vad gäller kören, så är det en damkör; inte så många stämmor att välja på. Eftersom jag i alla år sjungit alt och avundats sopranerna att få sjunga melodistämman, så bestämde jag mig att i denna kör träna på de höga tonerna.

#54 Luccy, tack. Apropå mitt bälte…jag köpte det förmodligen när storlek 50 började kännas för stort. Första tiden fick jag använda hål längre och längre in. När jag kom till det innersta klippte jag av en bit, så att det blev lagom igen. I våras någon gång klippte jag av det igen - och sedan dess har det mest gått åt fel håll. Ibland kan jag knäppa bältet om jag håller andan, ibland inte. Just nu sitter byxorna ibland tajt, ibland är jag orolig för att tappa dem. Men jag tror tyvärr inte att jag får på mig bältet ändå…bältet hade varit praktiskt, men jag var för optimistisk den dagen, inga marginaler…

Märker att min lilla tåt har blivit läst över 1000 gånger! Förmodligen är det jag själv som läst den ett par hundra gånger för att kolla om någon läser, men ändå…

# njae, du är kanske inte alldeles ensam om att läsa

 Låter som bälte inte är bara kul alltså, nåja dom få gånger jag har jeans så hänger nått utanpå o till joggingbrallorna hemma passar det sig inte liksom

MEN en dag ska jag ha dräktkjol OCH bälte, hahaha

#56 nobban7 Misstänkte det - och jag är glad för det. Jag läser andras trådar också, utan att skriva, om jag inte har något att tillägga.

#57 Luccy. Nja, bältet är väl praktiskt att ha, när det behövs. Och jag har sparat bitarna jag klippt av. Vad jag ska köpa för kläder när det blir i en trevlig storlek - ja, det har jag inte funderat på än. Det är kanske det som saknas? Visualisering? Dräktkjol låter inte helt fel.

Här är det en till som läser

Började med tråden innan kl.7 missade nästan att väcka barnen vid 7 fixade frukost åt dem + kaffe åt mig, matsäck åt dottern (friluftsdag) sonen läste läsläxan en gång fixat grädde till mina lunch pannkakor .

Nu har jag läst klart och skriver så att du vet att vi är några som läser

Du kämpar på bra och det motiverar mig jätte mycket! Tack för din tråd!

Trevlig helg!

#59 Hej Emea67; kul att veta lite vilka som läser här

Förra veckan missade jag att skriva. Jag glömde t.o.m. mätningen på söndag morgon, så jag fick göra den på måndag morgon. Det syns en svagt nedåtgående trend från toppresultaten efter jul, men än är det långt till de lägsta resultaten som var någon gång förra våren.

Senaste veckan har väl varit lite trist. Lite för mycket avtackningar med tårta. Tur att jag inte har några problem med att bara sitta och titta på när andra äter tårta. Känner visserligen suget att smaka, men det är suget att vara med, tror jag, ett mentalt sug att trycka i sig som alla andra. Jag vet att det inte smakar så gott som jag inbillar mig. Även före LCHF hade jag tröttnat på tårta.

Har försökt lite med visualisering, hur jag går in i klädbutiken och letar på små storlekar, vilka fina kläder jag köper - men jag har svårt för det, och sedan glömmer jag det helt och hållet. Det är likadant med affirmationer.

Äggmjölk har jag börjat med nu. Har en känsla av att sitta och småle lite fånigt efteråt - det känns bra.

"Har en känsla av att sitta och småle lite fånigt efteråt - det känns bra."

här är en till som läser!

 Exakt tänk dig in i klädbutiken o ta ner det snyggaste du ser i en fräck storlek o du kan ha den…………………..å snart ere vår!!!!!

#62 bullmagen; trevligt, Effies fanclub växer sakta men säkert

#63 Luccy, jo jag försöker - men jag har nog en bild av mig själv som ganska - ganska, alltså - smal; blir lika förvånad varje gång jag ser en spegelbild eller än värre, ett foto. Vem är det? Men jag kanske mentalt skulle sikta på storlek 34? Och så ska jag leta rätt på de där listorna jag skrev om i Glitterfisks tråd om krisen att bli smal "vem är jag som tjock?" resp "vem är jag som smal?" och se om de behöver kompletteras. Ja, snart är det vår! Inte för att det varit mycket till vinter i Göteborg, men att slippa mörkret och isvindarna och snöslasket…

Veckans rapport: Jaaa…jag har fortsatt att äta gott, med grädde och cf. Har de senaste dagarna bytt frukostomeletten mot äggmjölk, och det funkar bra. På vardagarna äter jag hälften, och tar med mig resten som mellanmål på eftermiddagen; på helgerna äter jag allt till frunch. I båda fallen står jag mig bra till nästa mål. Mätningar…ja, jag har känt att byxorna glidit ner, och jag har plockat fram bältet igen, även om det fortfarande är svårt att knäppa det - men det går ibland. Dagens måttband antyder att mage och höft minskar något lite (mäter strax under naveln, och ytterligare några cm ner) men inte midjan.

Ja, just det, höll på att glömma - var på symöte i veckan som gick. Och det var Lätta, och det var "Viktväktarna, det är så dyrt", och "nej, har inte hållit mig till VV på sistone, och har gått upp"…Jag vill gå ner i vikt så jag kan rekommendera njutmetoden till dem!!!

Hittade ett dokument jag skrev för drygt ett år sedan på pc:n, "visionen om mig själv om ett år". Skrev det efter ett tips i någon personlig-utveckling-bok, att man skulle skriva om det man ville uppnå som om det redan var sant. Jag hade skrivit upp 60 punkter, uppdelade på "Kropp" ("Jag har gått ner 25 kg", "Jag äter nyttig mat och mår bra"), Intressen ("Jag spelar gitarr och sjunger", "Jag skriver mycket", "Jag målar") och några till. Hade fullständigt glömt av allt detta. Vissa saker har jag uppnått, men ganska få. Så jag gjorde en lägesrapport i den, och tänkte igenom punkterna igen. Får se om jag hittar dem igen om ett år, och om det då har fortsatt gå åt rätt håll.

60 punkter! Oj! Låter lite väl mycket, tycker jag, men funkar det för dig så…

Jag har sju "livsområden" arbete, hem, ekonomi, hälsa och utseende, fritid, familj och vänner samt personlig utveckling, och på var och en av dessa har jag ett mål, t ex för arbete "jag gör ett bra arbete och får en ordentlig löneförhöjning" och för familj och vänner "Kompisen XX och jag gör något kul varje månad".

Hur det gick? Inom fyra områden lyckades jag sådär halvhyfsat, två var totalt misslyckade, däribland ekonomi men på området "hälsa och utseende" lyckades jag! Jag hade helt enkelt målet "att väga mindre än idag" och det gick ju bra, med ungefär fem kilo.

Vilka mål! Finns det några bland de här målen som du kan se är möjliga att förverkliga på kort sikt? Som det där med att spela gitarr? Kan du spela eller ska du börja från början? Om du kan och ska återuppta det, så är det ju något som ger dig massor av glädje under tiden!

#65 LatMask - OK, det kanske är för mycket med 60 punkter…? Kanske ska välja 10 punkter, och låta resten finnas på en lista att ta till senare. Låter som en bra idé. Prioritera lite…fast det är ju så mycket jag vill…

Om jag får fortsätta med såna där mål-resonemang- ursäkta, Effie om jag kapar din tåt! - så är min erfarenhet dessutom att det funkar bäst att tänka i terminer, s a s. Ett helt år är för mycket, men om man sätter sig ner i början av september och funderar på vad man kan tänkas uppnå till jul, går det rätt bra.

En annan grej är att man ska planera in roliga mål också, t ex mitt mål om att kompisen och jag skulle göra något kul varje månad. Varje gång jag tittade på den där listan kom jag på -Javisst ja, ska vi gå på museum, eller teater, eller kanske restaurang. 

Finns det bara mer eller mindre "slitsamma" mål på listan, tror jag man glömmer bort den!

#68 LatMask; bra resonemang och nya perspektiv är alltid välkomna.  Kortare perspektiv? Kanske. Men det jag skrev handlade inte om mål, utan om visioner (otydligare och inte tidsbundna). Och de var tämligen positiva allihop ("Jag går ofta långpromenader i naturen", "Jag har ofta vänner på besök", "Jag går på en rolig kurs", "Jag går på restaurang ibland och äter gott")…snarare inspiration för att ändra inställning och inte glömma bort det roliga, och glömma bort mig själv, tror jag. Men jag ska ändå välja ut några punkter som mål att prioritera, för att bara ha visioner blir nog lite väl flummigt.

Tio punkter låter som en god idé, Effie! Förslagsvis kastar du inte alla de andra punkterna, utan lägger dem i facket "någon gång i framtiden". Då kan du vid nästa genomgång gå igenom den listan igen och se om det är något du vill föra upp på "göra nu-listan".

Det där med "livsområden" som jag räknade upp, är också ett sätt att få med sånt som man inte tycker är så där väldigt kul - i mitt fall ekonomi resp hem. Misslyckas man, är det bara att ta nya tag nästa termin!

Jo, jag har också med "Ekonomi" ("Jag kan köpa det jag vill ha - få men utvalda saker") och "Hem" ("Jag har ett vackert hem"). Men det kan nog vara bra att bli mer konkret. Också. Inte bara vara positiv i största allmänhet.

Vackra visioner är nog bra, men jag håller med om att när det kommer till vardagen måste man vara ytterst konkret.

Ett sätt att komma igång är också att se varje mål som ett litet projekt i sig.

Jag har en stor och förfärligt rörig bokhylla, som förstås skulle behöva bli rensad och städad - det har känts helt övermäktigt, bara jag tittat på den har jag blivit alldeles matt i knäna!

Nu har jag gnetat ihop en rätt lång lista på små åtgärder som ska leda till detta mål - och till min häpnad visade det sig att den allra första åtgärden var "städa överskåpet"! För där ska jag nämligen placera en del av det som nu står i bokhyllan. De där åtta åtgärderna känns, var och en, inte särskilt jobbig. Nu har jag städat överskåpet och även uträttat nästa åtgärd - det är härligt att stryka över något på en lista! Fixat!

Feng shuia lite i röran är bra när man är småsugen på nått o äta, fast man eg inte behöver äta, men nått sabla hjärnspöke säger att kanske det är gott o knapra lite extra…………….

Här rensas det lite då o då, med betoning på lite men ack va skönt det är.

Sen kan man fira med en chockladmousse

Effie, hur var det? kan du spela gitarr eller …?

Jag håller med Luccy; även om man bara rensar lite, är det en härlig känsla! Det kan räcka med en enda grej som man kastar/ger bort/flyttar rill ett bättre ställe, för att bli riktigt uppiggad. Sen så smittar det av sig också på något mystiskt sätt, ALLT blir lite bättre när man rensar!

#72 LatMask Jo, jag försöker prioritera. jag har också en (nja, fyra - fem snarare) bokhylla som behöver gås igenom, men jag har lite annat som jag vill göra först, för att kunna släppa det och koncentrera mig på en sak i taget.

#73 Luccy, visst är det skönt att rensa. Jag försöker rensa lite hela tiden så blir det något gjort i alla fall. Jag har varit lite av en hamster ("kan vara bra att ha") men tycker inte att jag är det längre - även om jag vill fundera ibland innan jag slänger något.

#74 Vilka samvetsfrågor du kommer med, UBCL! Spelar jag gitarr? Ja. Kan jag spela gitarr? Nej. Jag kan några ackord. Men jag övar alldeles för lite.

Hur har veckan varit, då? Sömnig, av någon anledning. Har velat gå och lägga mig vid niotiden varje kväll, och det brukar jag inte. Har känt mig torr i huden, särskilt om händerna. Har använt bältet till och från, men det är svårknäppt, gäller att hålla andan och dra ordentligt. Dagens mätning visar ingen större skillnad, men något mått var väl mindre än förra veckans. Dock inte midjemåttet, som jag vill ska minska några cm. Och sedan några till. Och ännu fler.

 Slutet av vintern är lite tröttsam, så du kanske behöver sova. När du duschat så smörj med olivolja det ger näring till huden o känns varmt o skönt.

Kram från Luccy som inte heller kan spela gitarr

#77 Luccy, jo, jag brukar försöka lyssna till kroppen och lägga mig i tid (utom när jag fastnar framför datorn och KiF ). Olivolja i duschen - så det är där man ska ställa flaskan! Det har jag nog aldrig testat, även om jag läst om det. Jag brukar aldrig smörja in mig med någonting; ibland känner jag mig torr men oftast inte, så det kommer nog någon annanstans ifrån.

En vecka till har gått. Inte lika sömnig den här veckan, men jag har ju inte varit tidig på jobbet direkt. Det har blivit mycket mindre promenerande den här veckan; väglaget har inte lockat. Veckan har väl varit allmänt trevlig, med gitarrkurs och bokrea; sedan började jag känna mig förkyld, lite hostig och snuvig, men inte värre än så; har t.o.m. varit och sjungit idag, även om jag undvek de högsta tonerna.

Funderar på om jag ska påminna mig själv om att äta mer på helgerna. Jag har fortfarande inga problem att "glömma bort" att äta, även om jag känner att det är dags. På vardagarna är det inga problem; tämligen fasta mattider och färdiga matlådor, men helgerna är fria. Frukost kl 9 eller 11 eller…och sedan, behöver jag middag också, ojdå…Jag har inga problem med att gå hungrig, förmodligen en kvarleva från de tider när jag försökt hålla igen på maten.

Resultaten låter fortfarande vänta på sig. Men det blir ju varken bättre eller godare med spagetti.

Så du övar på gitarren  men va kul , man ska göra sånt man blir glad av o har kul med. Jag har åxå perioder när jag glömmer att äta, men ska bättra mig på det, kroppen funkar bättre med mat helt enkelt.

Resultaten väntar på sig här med………..flås, men vad gör man åt det ?
Kram Luccy

#79 Jo, man ska inte glömma bort att ha roligt…det brukar vara mina nyårslöften, att inte glömma det. Jag kanske ska lägga till att inte glömma att äta…? Om det nu hjälper (att lova, alltså). Och det där med resultat är jobbigt - men jag kan tänka mig tråkigare dieter att inte gå ner på. Kram

Har slarvat med att skriva, inte bra. Har inte känt att jag haft något att skriva. Har slarvat lite med maten också; det har blivit ett par sushi och ett par skivor blodpudding (med sylt, men inte sådana mängder som förr) under de här veckorna. Har t.o.m. smakat på hembakad tårta (men det är svårt att säga till den som bakat den vad man tycker; för ett par år sedan hade den varit ovanlig och underbart god; den var fortfarande ovanlig - det var därför jag smakade - men ändå lockade den halva teskeden inte till mer; fy vad äckligt sött!)

Jag har också startat en ny tråd, "Vi med kilon som trivs". Den verkar ha avsomnat, så jag får väl sparka lite på den.

Börjar fundera på en fakirperiod igen. Kanske ska satsa på en med huvudsakligen fisk den här gången. Har inte funderat färdigt ännu.

# Effie, gör mig inte så besviken – raderna här ovan verkar komma från en som sålt smöret och tappat pengarna: slarvat med att skriva, slarvat med maten, käkar blodpudding med sylt och tårta you name it!

Det kanske är som du skriver, något ultra som måste till, fram med spikmattan och det indiska reptricket eller var det SSS du refererar till?

Effie kände lite som dig här om veckan!

Att jag hamnat någonstans viktmässigt som mitt undermedvetna var nöjd med, för jag har ju trots allt gått ner ca 15-16 kg sedan agusti.  Har syndat lite på helger oftast fredagar med att äta popcorn = en gång aldrig mer! chips, kroks och dyl snaks.

Tänkte på detta och tänkte att jag kan inte skylla på någon annan även om det är mitt undermedvetna, jag måste styra över mitt eget liv!!!!!  Så har inte ätit snacks på 2 helger nu och nu visar vågen nedåt igen inte i någon rasfart men nedåt och det är = rätt håll.

En liten funderare från mig som har många kg att gå ner!

Styrke kramar och lycka till!!

Emea

Ja, det har varit en svacka…men det är tur jag har er.

#82 UBCL, inte säljer jag smör, jag köper och äter, paket efter paket…fast ibland känner jag mig trött och äter vad som finns. Det är dumt ibland. "smaka på" innebär ca 1/2 tsk; det tror jag är ok - fast är det kladdkaka är det riskabelt. Spikmatta? Reptrick? Nja, med tanke på att jag aldrig lyckades klättra uppför de där elända repen i skolgymnastiken, så satsar jag hellre på SSS fakir. Och det är nog läge för det.

#83Emea67; tack för din fundering och styrkekramarna. Det är så sant, vi har ingen annan att skylla på. Funderar på det där undermedvetna då och då; jag är övertygad om att frågan "är jag värd det?" (det=att ha det bra, att bli smal och vacker, whatever) är någon knut jag borde knyta upp, men jag vet inte riktigt hur…

Smyger in o ger dig en Kram

#85 Tack Luccy; det är trevligt att någon tänker på en. Även om det inte egentligen känns så eländigt; det är mest segt.

Har funderat på det där med vad man tycker man är värd. Jag tror att det handlar om att behandla sig själv som värdefull. Och det handlar inte bara om att klappa sig själv på huvudet och unna sig saker, utan att stå för vad man vill och tycker, och att ta plats (mer än rent fysiskt…).Det kan vara svårt om man inte är van. Fast jag är mycket kaxigare nu än förr, så jag lär mig väl.

Ohhps du är inne på nått dösvårt ser jag, jag har samma dilemma det där att vara go med sig själv. Varför är det alltid lättare o goa med andra o sig själv kommer sist………..???

Är det inte typiskt svenskt???

Du ska inte tro du är nått osv???

Undrar hur dom gör dom där som känner sig som världsmästare utan att göra nått märkvärdigt???

Kram Luccy

#87 Ja, Luccy, jag är inne på något dösvårt. Först tog det väl fyrtio år innan jag ens snuddade vid området. Sedan ytterligare tio år innan jag insåg att det var ett problem och att jag skulle göra något åt det. På jobbet har jag ju kommit i kontakt med belgare, amerikaner, tyskar och engelsmän, och förstått att det är viktigt att ta plats och förklara hur bra vi är, för det är vi. Men det gäller yrkeslivet; att ta plats som person är mycket svårare. Jag menar, jag som "jag", och inte representant för något annat än mig själv. De som känner sig som världsmästare? jag tror det är något i uppväxtmiljön.

Idag har jag varit och mätt blodtrycket. Det var bra, 124/70 tror jag det var, och jag ska träffa läkaren och diskutera medicineringen. Diskuterade vikt med distriktssköterskan som mätte trycket; hon rekommenderade viktväktarna och Itrim, och det enda som hjälper är att äta färre kalorier än man gör av med…så nu måste jag få något att hända med vikten. Hon var i o f s lite impad att jag gick ner tio kg förra året alldeles på egen hand…men det räcker inte, inte nu längre.

Tror att de flesta av dem som känner sig som världsmästare utan att göra nåt märkvärdigt är manspersoner. Fördomar? Jag?

Nobban7 isåfall har jag samma fördomar

Tror också att det är lite kvinligt…hm…eller det kanske har med uppväxten och peppning runt om kring att göra?

Det är svårt men viktigt att fundera över!

Hejja Effie!!!!!

#88 Effie,

jag har ju fyllt 64 så jag kanske får prata lite av erfarenhet? Med tiden minskar rädslan för att inte räcka till. Dina egna krav på dig själv och de krav som du tror att din omvärld ställer på dig bleknar efterhand. Om du dessutom kan få allt bättre fysisk status hjälper det också till att rulla kuttingen i rätt riktning.

Jag var på konferensen i Ystad i helgen har skrivit lite om det i en annan tråd här "SMÖHÅLAN", det sades många bra saker där och angående viktnedgång är alla mer eller mindre överens om att någon form av kaloribegränsning behövs för att gå ner. Om man sedan kallar det: "Ät när du blir hungrig och sluta ät när du blir mätt" så är det ändå fråga om att inte överäta, själv klarar jag inte att äta förrät, huvudrätt och efterrätt, då överäter jag. Bäst går det när jag håller mig till enbart huvudrätten

Trevlig 1:Maj på dig!

Önskar Effie en smörig gräddhelg Kram Luccy

Hej hej,

kul att läsa din tåt! Jag tycker du är duktig! Har haft storsvackan här sen Rakel föddes eller lite innan tom.. Men nu är jag på väg upp på banan igen.

Iaf, kul att se dig!

// Ida

Tack allihopa, jag är väldigt glad åt att ni läser, och skriver ibland.

#94 Kul att höra av dig också Ida, lycka till med att komma upp på banan; inte alltid lätt att orka med allt om man har en liten att ta hand om. Hoppas vi träffas snart; någon träff i Göteborg ska vi väl lyckas få till.

#92 UBCL, tack för råd. Så där väldigt mycket yngre än du är jag inte . Det jag försökt skriva om är inte andras krav på mig, utan mer känslan av att "ja men inte ska väl jag…". Just det där med att våga ta plats, att våga kräva av andra. Det sitter djupt. Det är ganska nyligen jag överhuvudtaget börjat fundera på detta, och jag tar små små steg i att öva detta, lite kringelikrokigt kanske. Var t.ex. på sånglektion häromdagen - ska man sjunga, även i kör, ska man ta plats. "Ja men inte kan väl jag…". Inte bara "våga göra", utan "våga göra ordentligt". Inte stå längst bak och tänka "de andra får sjunga så det hörs…".
Och det där med kaloribegränsning - jo, min inriktning just nu är att inte överdriva, utan dra ner, lite pö om pö, utan att vara hungrig.

Ett tag sedan jag skrev. Mår bra. Var hos läkaren häromdagen för att diskutera blodtrycksmedicin. Han höll inte alls med mig om att medicinen jag fått inte var ett förstahandsval, så som Doc skriver på kostdoktorn. (han rekommenderade att jag skulle undvika salt och animaliskt fett också ) Men han minskade på den och införde en vätskedrivande medicin. Får se vad det gör för skillnad. Jag hoppas kunna minska medicinerna och helst sluta totalt med dem framöver.

Går fortfarande på yoga en gång i veckan - men har (återigen) börjat få rejäl träningsvärk i flera dagar efteråt. Mest triceps, och vad det nu kan sitta för muskel vid midjan, ner mot bäckenbensknölarna…Men jag har inget emot att ha träningsvärk, bara det blir bättre. Har blivit piggare; tror det är pga D-vitamin (4000 IE om dagen).

Igår var det måndag igen, dags att jobba efter en helg med kryssning: tågresa, båt, lite sömn, oregelbundet med mat, mera tågresa. För några år sedan hade jag nog känt mig tämligen utslagen efter en sådan helg, om jag ens orkat med det. Nu kände jag mig bara full av energi, som om jag studsade fram. Och så fick jag syn på reklamaffischen på busshållplatsen. Något om att Lätta gör att man lever livet med glädje och go - och en bild på en tjej, med nästan slutna ögon och ett tveksamt leende. Jag bara skrattade åt det, och busschauffören fick väl ett stort leende. Snart vet alla att det är SMÖR som gäller, för energi och livsglädje.

Hehe tänkte på det du skrev längst upp "måste kunna äta allt" och det kommer ju oftast ifrån de fettskrämda….Äter de möjligen fett?

Så då kan man ju tänka sig bjuda hem dem på en riktigt god middag och få se om de äter då eller??

#98 Jaaa… det är ju lite av ett problem. Jag har symöte hos mig om några veckor, och något lämpligt ska jag bjuda på. Jag vill ju inte vara taskig - men vad är egentligen taskigt? Förra gången köpte jag hem ett paket Lätta, och gav bort det efteråt. Nu känner jag att jag inte tar på mitt samvete att göra det fler gånger. Om de äter fett? Nja. Viktväktare brukar väl använda teskedsmått för att inte ta för mycket Lätta… men nu har en till börjat med GI, så det går lite åt rätt håll. Problemet är väl fortfarande att viktväktarna i gänget klarar att gå ner i vikt, och det gör inte jag. ( - än, säger den borne optimisten). Däremot mår jag väldigt bra - men det är liksom en annan sak.

Hej

Tack för senast.

Ska det bjudas på mat eller fikabröd?

Om mat kan du kanske göra pizza. Annars vad är väl godare än lite kött med tillbehör. Mina söner gillar den varma vitkålssalladen (http://enbart.com/2008/04/23/snabba-varma-vitkalssalladen/

Smörgåstårta är ju också gott.

Kaffebröd tycker jag är svårare för det äter jag inte mer men kokoskakor eller kanske oopsies, har inte smakat dem men de ska vara goda.

 Karin

#100 Tack för senast själv; vi hade kul

Vi har brukat ha frallor med pålägg. Ibland någon matig sallad. Jo, det går nog att få till något bufféliknande, det är alltid praktiskt. Tack för länken; jag har nog träffat Gustav men har tappat bort länken till hans recept; den här salladen låter intressant.

hej Effie! Min goa hyttkamrat! Fann din tåt äntligen

Vill du ha tips på nåt gott att bjuda på?

Blanda philadelphiaost och pepparrot och bred ut på antingen något rökt kött som innan lår eller på lufttorkad skinka och rulla ihop. Sätt i en tandpetare och så en oliv som stopp. Sen kan du göra med ostkuber och oliver, eller rentav kycklingspett med nån god och lämplig goja på. Du kan göra röror bredvid och sätta fram så får var och en ta extra som den vill själv.

kramar

Hej Korseett; kul att du hittat hit!

Det där lät gott. Får blanda lite sådana saker, mer eller mindre fett…det blir bra.

Kram

Skönt med långhelg nu…de två senaste helgerna blev lite mycket, även om de var härliga. För några år sedan hade jag inte orkat med dem, möjligen en, och med utvalda delar av aktiviteterna…nu blev det bara lite för mycket.

Helg 1 var KiF-kryssningen; den har jag skrivit om. Helgen efter åkte jag upp till Skövde, för att vara med på kongress, som funktionär. Stod i fiket, serverade kaffe, gjorde mackor, plockade disk, diskade etc, i två dagar, till sent på kvällen. Hann med att prata med lite gamla bekanta också; mycket trevligt. Enda nackdelen var att lunchen var helt vegetarisk; jag försåg mig med en rejäl klick smör men det var ändå svårt att hålla sig mätt. Undvek quorn och bönor, som tillhörde det matigare. Försäljningen i fiket gick mycket bra; samband? På söndag förmiddag åkte jag hem; femtioårsuppvaktning hos kollega; direkt därifrån till avslutningsfesten med kören, och slutligen hem. Måndag var det avslutningsfest för gitarrkursen (nej, jag spelade och sjöng inte bra) och på tisdag sånglektion. Så jag behöver en lugn helg tror jag.

På tåget på väg hem i söndags fick jag plötsligt en känsla som jag inte riktigt kände igen. En stark tydlig känsla "det är bra, att vara här och nu". Fridfull. Skön. Mådde bra. Inte euforisk på något vis. Men trygg och nöjd.

Vad kallar man denna känsla? Välbefinnande? Lycka? Och var kommer den ifrån?

#105 Självkänsla! – Innifrån

Jag tittar till dig, även om jag inte kommenterar allting

Bertil

va härligt att få en sådan känsla! Blir ju nästan lite avis

kram

#106 skulle självkänsla kännas så? Intressant tanke!

#107 Ja. Jag vet inte varifrån den kom - möjligen hjälpt på traven av en stilla stund om tillit i en mycket vacker kyrka på Billingen - men den finns kvar i bakgrunden, om än inte lika tydlig hela tiden.

När man väl upptäckt en sådan känsla är den lättare att hitta tillbaka till före upptäckten. Du blev alldeles säkert hjälpt på traven

#109

Nu har jag börjat träna inför Tjejmilen. Eller om det är Göteborgsvarvet, några år fram i tiden Jag har mätt upp en liten sträcka på 3,3 km, längs kajen. Går mest hela tiden, springer små sträckor, 30 sekunder. När jag gjort det några veckor ska jag öka på det. En jobbarkompis rekommenderade detta sätt för att inte få skador, och för att det inte ska kännas oöverstigligt. I morse var jag ute kl sex; högst olikt mig. Är det pga LCHF eller pga D-vitamin? Eller en kombination? För det kändes hur bra som helst.

det låter som en bra idé att ta korta rundor. Visst blir man pigg! jag tror det är en kombinationseffekt.

#110 Det kan vara åldern också, man blir lite tokigare

#112 Tror du det Nobban7; jag tror galenskapen är medfödd…sen kanske hämningarna minskar med åldern, och orken ökar med kosten. Man kan ju undra var det slutar???

#113 Jo, du kanske har rätt. Vilken rolig framtid vi har!

Hejjar på dig Effie va coolt o börja träna så där. Jag tror bestämt att galenskap är medfött o sen bara ökar o ökar o ökar. Men kolla nu vad det är för lopp du ska vara med i så du inte kutar vilse i farten.

Kram Luccy som grunnar lite på om gräsklipparen funkar som motionsredskap

#114 Absolut! Något att se fram emot!

# 115 Det är klart att gräsklipparen är motionsredskap! Särskilt om den är handdriven.

Har nu märkt hur vansinnigt hungrig jag blivit av denna mycket måttfulla ökning av motionen. En halvtimmes promenad, plus en knappt märkbar andel högst försiktig joggning - och jag har blivit vrålhungrig. Äggmjölk på totalt 12 ägg igår, plus middag (färdig kebab, med sallad) + ett hårdkokt ägg med en rejäl klick majonnäs och lite kaviar. Och jag hade nog kunnat äta mer…

Nu är det dags för frukost.

Ja nog stämmer det för de flesta att de blir hungrigare av att motionera.

Hejjar på dig! Jag blir inspirerad och imponerad av att läsa om dina erfarenheter.. tack!

#116

Forfarande hungrig?

Får jag bjuda på något gott?

Bertil

#119 Och äta enligt LCHF ska vara tråkigt och fantasifattigt?

Det där ser verkligen smaskigt ut  .

 Gräsklippare är nu inköpt, den driver så klart vi har 5000 kvm här så inget annat skulle funka, men det blir motion för mig ändå. Kram på dig Effie från mig

Det är härligt att läsa era inlägg; tack för dem.

#117 jo, visst har jag hört att man blir hungrigare av att motionera - men SÅÅÅÅ mycket hungrigare av en liten försiktig promenad med lite försiktig joggning glest utspritt; det hade jag inte trott.

#118 Tack Anterrabae; jag brukar läsa dina inlägg med stort intresse, när jag ser dem

#119 Visst äter vi gott…lax är smarrigt, och varför inte lite av den gröna sås jag har som favoritsås f.n….?

#121 5000 kvadratmeters tomt hade jag också en gång i världen…fast gräsmattan var inte stor. Och resten hann aldrig bli mer än naturtomt. Så där var det inga problem med handdriven gräsklippare. Kram själv

Tack förresten för alla råd om mat till symötet. Det blev tyvärr inställt. Men det kanske var rätt; jag hade sett fram emot att sitta och njuta på balkongen, och den kvällen blåste det halv storm…

Men nu börjar den här tåten bli lite för tung för min gamla skruttiga dator, så antingen köper jag en ny dator, eller också skapar jag en ny tåt…jag tror det blir en ny tåt, just nu i alla fall. Jag hoppas ni hänger med dit och kommer med lite kommentarer ibland. Och att någon vänlig Medarbetare stänger den här.