Gav Atkins dej huvudvärk och illamående? För det fick jag av LCHF, måste jag bekänna. Huvudvärken gick över men det tog ett bra tag innan illamåendet passerade för min del. Jag tror nu att jag slog över för tvärt och att jag skulle ha mått bättre av att ha trappat ner kolhydraterna i lugn takt! Det blev en svår omställning för mej. Vill bara påpeka det så du inte blir besviken och ger upp direkt om det skulle hända igen.

Att inte få stöd från de man bor med låter superjobbigt! Försöker man trycka ner dej hemma? Det låter inte alls bra, det är en jättejobbig tillvaro. Att det tar emot att säga ifrån låter inte heller helt bra. Respekterar man dej inte? Eller är det kosten de attackerar?

Om du beskriver din situation lite närmare är det lättare att ge råd, men det första jag vill säga är att du inte är skyldig att förklara och försvara dej för någon!

Det du kan göra är att läsa på, inhämta mycket kunskap så du kan prata omkull den som tvivlar på att det du håller på med kan vara "hälsosamt". Det är iofs inte säkert att det hjälper att försöka prata omkull någon, men det kanske i alla fall har effekten av att stärka ditt eget självförtroende så du kan stå rakryggad i "striden" och helt enkelt skita i vad andra "tycker". Har du ingen aning om vad du sysslar med så lär det inte gå så bra heller.

Och du, det där med "råg i ryggen" tycker jag du ska lägga ner, det är mycket bättre att du gnider in ryggen med smör eller koksfett…! 

Ja, men det är ju det som är så bra med LCHF! Det är inte en bantningsdiet, det är ett kostval. Jag har själv inte stött på några negativa kommentarer, men en hel del intresse. Andra tycks ha haft det jobbigare.

En annan bra sak med LCHF är att det finns ytterst få "regler". Du behöver inte börja med extremt lite kolhydrater, du kan så att säga smyga dig in. Ta mindre potatis, ris, pasta och bröd. Byt ut fejkfettet mot äkta och snart märker du att du inte vill ha många kolhydrater alls. Du behöver inte räkna gram eller kcal och din mat behöver inte se "konstig" ut. De flesta tycker den ser väldigt god ut!

Saken är väl den att de bryr väl sig om en och de man bor med(pappa och syster) har inte riktigt samma insikt när det gäller mat. Pappa tillhör den generationen som använder smör och maten och maten är allt som oftast snabbvarianten; pulvermos, snabbmakaroner, falukorv, pulverbea. m.m. Så det är ju inte mig de attackerar utan kosten. Inte för att vara elak mot pappa, men han är lite trångsynt

På jobbet är det främst en av arbetskamraterna som är på en, hon är även vår friskvårdsansvarig och samtidigt som hon säger att jag inte ska äta ditt och datt (påstod bl.a. att jag är tjock för att jag har sirap på risgrynsgröten som vi äter på jobbet de helger man jobbar morgon (var 3:e vecka)).Samtidigt så kan hon kläcka "Vi måste göra något åt din vikt". Det är ganska så jobbigt att höra minst en gång i veckan hur tjock man är, dessutom när jag bara är mullig som det heter så fint. Man får alltid små kommentarer om vad man äter…

Håller med MatsL…….

Kämpa på det är ditt liv……du ska vara rädd om dig…..det är din kropp….Lycka till!!….pepppeppkramar….

Jag fick rådet av min PT att dra ner på kolhydraterna framförallt på kvällen eftersom man inte behöver kolhydrater när man ändå ska sova. Så när jag brukar ha med mig sådan mat så är det faktiskt en hel del positiva kommentarer man får. Men det beror på vem det är som jobbar.

Jag vet att det inte är en bantingsdiet, men det är inte lätt att få andra att förstå det…

Jag tor att man inte behöver kolhydrater någon gång på dygnet :)Det lilla våra hjärnor behöver producerar vi ju själva.

fast det är ju positivt att i alla fall de personliga tränarna tänker i de banorna i alla fall,till skillnad från dietisterna vars läroböcker skrevs på 70-talet.

Det finns dom som kommer ut ur garderoben och ärligt berättar hur det är - och så finns det dom som smyger rätt så diskret…

Jag är en smygare, och det funkar! Jag har ätit LCHF i åratal, och folk frågar frekvent:

-"Hur stuvar du spenaten?"

- Har du nåt bra recept på coleslaw?"

osv

Folk lyfter inte ens på ögonbrynen över all grädde…

"Vi måste göra något åt din vikt". Vilka vi? Var och en tar ansvar för sig själv.

Du får nog ta och göra klart för din arbetskamrat att du tar illa av sådana kommentarer.