Det där är ren skär dogma. FÖRUTOM om du går på en kolhydrat baserad kost.. då mår du ju pyton ett par timmar efter uppgång om du inte ätit om du är det minsta aktiv.

Innan Lchf var jag jättehungrig direkt när jag vaknade och klarade knappt av en halvtimme vaken utan mat. Men nu kan jag gå i nån timme utan att äta. Jättebra, då jag inte direkt vill behöva sätta mig vid bordet och börja äta medan ögonen fortfarande blundar .

Instämmer med #1. Om du är sockerdriven behöver du naturligtvis kolhydrater för att orka göra någonting över huvud taget.

Vi andra klarar oss förträffligt utan sockret.

Min lever vet att det är bra att sätta i gång och tillverka blodsocker tills morgonen, nu ligger min fasteblodsocker på 5,2 på morgonen och det räcker mycket väl till hjärnan eftersom mina muskler har lärt sig att bränna fett. Så frukosten kan vänta tills jag blir hungrig.

Kaffe med grädde och kokosfett sätter min kropp i gång. Jag går upp i vikt om jag tvinga mig att äta frukost, så det har jag skippat.

Jag åt aldrig frukost innan jag fick diabetes, då tvingade jag mej att äta det efter påtryckningar från diabetessköterskan. I början satt jag och hulkade i fil/gröttallriken, men sfter några månader vande jag mej. Så i några år åt jag hela sockerkitet flingor frukt och fullkornsbröd. Känner mej så ilsken nu att jag gick på det där som bara gjorde mej fetare och sjukare. Bäst är att lyssna på kroppen och äta när den säger till.

Ugga och alla kladdiga mellanmål man skulle äta för att klara sej till nästa sockermåltid.

Jag blev också tillsagd att äta på morgonen, vilket resulterade i ännu mer illamående och magknip. ><