Välkommen hit, och du… jag brukar köra med gnu - svettas som en gnu, hostar som en gnu mm mm…. jag tror gris funkar lika bra, hahahaha.

Fortsätt läs inlägg, du lär dig massor och får tips. Läs även "vanliga frågor och svar"

Lycka till!

Hehe jag känner igen det, tror jag gick igenom nästan varenda tråd på det här forumet. :P

Välkommen hit!

Vi har nog alla varit genom fasen där vi läste så ögonen blödde…

Lycka till med maten!

Välkommen säger jag också!

Vad glad jag blir över era välkomsthälsningar. Jag har redan börjat funderingar som handlar om viktnedgång och kalorier. Fantastiskt med responsen. Kanske har Ni också kloka ord att säga mig vad gäller det?

Välkommen hit!

Hoppas du kommer att trivas och jag lovar att du kommer att lära dig massor

Vad avundsjuk jag blir när jag ser att du svettas… Jag vill också svettas!!! Är tyvärr en sån som oftast fryser och blir bara varm och röd istället för att svettas

Pyre-Lena - tack för hälsningen. Vet inte om det är avundsvärt med svettningen. Känner mig som en mogen kvinna fast jag nog inte har förutsättningarna till det egentligen. Det jag hoppas på är att det handlar om att någon slags förbränning är på gång, eller så börjar jag bli dösjuk av denna mat. Men förutom svettningarna så är jag på bättre humör än jag varit på länge - faktiskt. Var spännande att läsa din personliga sida. Du har säkert prövat en del och har mycket erfarenhet av detta vi håller på med här.

#7

Jag kan hålla med om humöret… jag har inte så kraftig pms längre heller som tur är för familjen  men tyvärr så blir jag på dåligt humör när jag blir stressad eftersom min smärta som jag för tillfället lever med gör att jag har NOLL stresstålighet och tyvärr så har jag inte alltid ork för 3 nyfikna gullungar och 2 obstinata underbara tonåringar  men jag försöker så gott jag kan och talar om för de stackarna som blir drabbade att mamma har ont och det inte är deras fel.

 Tack! Jag har nog en del erfarenhet av en hel del saker men just att gå ner och sedan upp i vikt igen är jag nog expert på  men nu ska jag inte gå upp någon mer gång eftersom jag hittat det här levnadssättet

*kram*

Det verkar vara en intensiv tillvaro du lever. Är detta med maten då en hjälp för dig eller nåt som stressar?

#9

Maten är absolut inget som stressar… jag lagar gärna mat och tycker om att göra det men eftersom jag har 3 barn som är under 8 (7, 6 och 4.5) så vill de gärna hjälpa till och tycker då de två minsta (killar) att det blir antingen för mycket väntande eller det blir orättvist så börjar de bråka istället. Maten gör att jag inte får några blodsockerdippar längre så på det sättet hjälper den absolut. Jag blir lätt grinig och sur när jag är hungrig men med mindre kolhydrater så är jag mycket mindre sur och grinig

Jag klarar inte av att multitaska så bra längre, kan bero på smärtan eller medicineringen eller en kombination av bägge. Jag måste liksom ägna mig åt en sak i taget så om vi lagar mat och det blir bråk så blir jag stressad  eftersom jag inte klarar av bägge sakerna samtidigt som jag gjorde innan jag blev sjuk. Bara det att ha ont dygnet runt och faktiskt inte veta om jag kommer att få leva med min svåra smärta eller om den går över är stress i sig även om den är omedveten. När alla 5 barnen försöker prata med mig samtidigt får jag säga stopp och be dem prata en i taget för annars hinner jag inte tänka, det måste vara medicinen som gör mig tankeslö  förut hade jag inga större problem med att prata med alla samtidigt.

Jag har tur som har en man som tar hand om oss  de första månaderna efter att jag blev sjuk fick han vara både mamma och pappa till barnen och uppassare till mig. Han fick göra allt som vi tidigare hjälpts åt att lösa, barnens aktiviteter, hämtning och lämning på dagis och skola, möten hit och dit samtidigt som han skötte sitt krävande jobb och skötte om mig.

Just nu är inte tillvaron speciellt intensiv… det är egentligen otroligt lugnt jämnfört med innan jag blev sjuk. Men det här är väl kanske lugnet innan stormen eftersom jag ska börja på lärarprogrammet på högskolan i höst

Fantastiskt! Jag har läst din blogg! Att Du orkar! Och vilken otroligt bra viktminskning med allt det där onda i kroppen. Att Du orkar - vilken inspirationskälla Du är! Och fastän Du inte kan "multitaska" som Du säger!!! Jag vet vad det kan betyda med stödet från nära och kära.

Men om jag förstår det rätt så har maten i det hela också varit en god hjälp för Dig, rent mentalt. Du har ju lyckats såå bra med vikten och de borde också (förutom biokemin i kroppen ) stärka självförtroendet fastän annat kanske känns sådäär bra.

Jag är imponerad. Studierna kommer säkert gå hur bra som helst om det bara hänger på din vilja.

Vi hörs vidare på forumet… kanske…

Sh