Vi är byggda för att kunna överleva en lång vinter, därför måste kroppen kunna lagra fett väldigt fort under sommaren och hösten (dvs när det finns tillgång till frukt och bär) och sen kunna leva på dietfett + kroppsfett under vintern, om de kilon man lagt på sig under sommaren försvann lika snabbt som de kom så fort man slutar äta kolhydrater skulle vi inte överlevt speciellt länge.

Så då svälte männen oftare än kvinnorna under vintertid förr, med tanke på att de verkar gå ner i vikt lättare än kvinnor? (Det här kommer bli en spännande diskussion hoppas jag )

Ingen aning. Kan ju vara så att kvinnors kroppar är mer inställda på att spara på resurserna inför ev. graviditet eller så. Fast jag tror som du att det finns andra saker som spelar stor roll än insulinet, och för kvinnor är det nog ofta andra hormoner som har betydelse.

Naturen har nog ordnat så att kvinnor inte går ner så lätt. Dom behövde fettet på kroppen (reservlagret) för kunna bli gravid, föda och amma.

Kroppen försöker automatiskt kompensera för nerbrytande händelser den råkar ut för

Det sker ju mera sällan på en medveten nivå men likafullt sker det hela tiden.

Är man mycket i solen blir man brun för att skydda mot brännskador.

Krattar man mycket löv i trädgården får man skyddande valkar i händerna och rasar man i vikt upprepade gånger förändras hormonbilden för att motverka förlust av kroppsmassa nästa gång det blir "svält"

Det är tom så att ett barn i mammas mage som utsätts för brist på byggstenar (över)kompenserar för detta och tenderar få lättare att bli överviktig senare under livet när tillgången på föda blir större.

Hormonbalansen programmeras för ett annat liv än det som möter den lille individen.

Novisan!

Vilken bra idé att ta upp detta. Ibland har jag funderat över uttrycket jag åxå.

Tror - förutom allt annat smart som skrivits ovan, att under den period vi till synes "står still", så pågår en massa reparationsarbete i kroppen.

Eller vad tror ni?