För mig är svält mer något som pågår under en tid. Tror inte kroppen får fnatt för att man inte hinner äta lunch en dag.

Nuförtiden njuter jag ibland av att känna mig hungrig - har inte gjort det på många år. Det var bara det låga blodsockret som fick mig att må pyton när jag inte fyllt på på länge. Det var en fascinerande känsla när jag insåg - Jaha, det är såhär det känns att vara hungrig!

Ingen panik-och-alla-alarm-på-känsla när man fullständigt tappade huvudet. Kan inte låta bli att jämföra med beskrivningar (ej självupplevt) om när pundare tänder av.

Jag har läst någonstans att svält kommer kroppen i om du äter en kost som innehåller färre än 500 kcal.

#2

jaha.. ja då är man ju långtifrån svältande..

Jaa.. om det går över efter ett tag så är det nog inte svält!

Ofta handlar det om att magsäcken är tom.. vilket bara är en signal av flera.. men vi går ju o bär på en hel massa energi i våra depåer  och så länge kroppen kan ta därifrån så är det ingen svält!

Har för mig det kommer andra signaler när fettväven tappas på fett och en anan när blodsockret sjunker.. såsmåningom blir signalerna så många och kraftiga att vi bara måste äta!!

"Hunger är en känsla som uppstår hos människor och djur då magsäcken är tom. Känslan av hunger uppstår genom aktivitet i ett hjärncentrum kallat för hypotalamus, som känner av den låga nivån av glukos i blodet och dessutom tar emot hormoner från magsäcken vilken signalerar att den är tom. Bland de hormoner som styr hunger ingår bland annat:

• Ghrelin
• Orexin
• Leptin

Motsatsen till hunger är mättnad vilket kan beskrivas utifrån två synvinklar. Dels den upplevda mättnaden som kan inträffa efter en relativt liten mängd mat, dels fyllnadsgrad av magsäcken. Även tiden som olika substanser stannar kvar i magsäcken spelar roll. Atkinsdieten till exempel spelar mycket på insulinets betydelse för mättnaden."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hunger

Jag tror det är när signaleringen av enegibrist har varit länge o ihärdig och du är trött och irriterad o frusen på grund av enegibrist en längre tid man kan tala om svält!

Ämnesomsättningen varierar hela tiden upp o ner beroende på energitillgång och aktivitet!

Då kan man alltså, om man vill tappa vikt, rentav vara så att man kan minska sina portioner ganska drastiskt om man bara står ut med "gropen" i magen?  Ja menar för att minska kaloriintaget och mängden mat vilken ju också måste spela roll om man vill gå ner lite.

Tänker verkligen inte satsa på nån "svältdiet" framöver utan bara spekulerar lite om vad som händer i kroppen om man är lite hungrig och om det kan sätta fart på en viktnedgång.

En bättre metod är att undersöka var gränsen går för om man står sig till nästa måltid.. va förvånad jag blev när jag klarade mig på halva min frukost.. ioförsej hade jag problem att peta i mig lunchen, så jag borde ha fattat det tidigare.. att jag åt för mycket!

Man blir så häpen över att man alldrig blir hungrig.. och så äter man av vana!!

Det kan inte vara fel att vara hungrig när nästa mål serveras!!??

Kalorier spelar roll men det är inget linjärt samband med viktnedgång.. det är svårt att förutsäga hur mycket man kan ta av fettreserven per dag utan att kroppen protesterar och äter man för lite ställer kroppen in sig på att spara!

Om man ger kropen all den energi den behöver via munnen så tar den inget av fettväven så klart som korvspad.. men man får hitta sin egen nivå!

Sen det där med att minska för mycket det funkar rätt dåligt.. få kan gå hungriga någon längre tid.. oså har man en tendens att kompensera senare!

Det som händer först när kroppen tror att det är svält, är att den håller behårt fast i det fettet som finns. Det är därför alla bantningsmetoder funkar så illa. Du skall svälta bra länge innan den släpper på fettet, och det tror jag inte du vill/orkar.

Först tar den dessutom på musklerna, för de är inte lika viktiga som fettet som bl a skyddar en del inre organ.

Sedan går du raskt upp igen när du slutar svälta kroppen. Då tänker den att bäst att lägga på sig ordentligt för rätt vad det är blir det svält igen.

Nä, det där är ju det som absolut inte funkar för att bli av med fett. Det är väl därför vi har den fetmaepidemi vi har.

Jag märkte en sak häromdagen när jag var borta en dag med jobbet. Vi fick nämligen mat därborta…

Jag åt frukost som vanligt hemma, hoppade över fikamacka och åt lunch som vanligt. Jag tog chorrizo, med någon tzatziki, vilket jag uppfattade som det fetaste alternativet. Tillsammans med grönsaker, coleslaw och ett par små potatisar (vilket jag brukar klara någon gång ibland). Jag blev mätt på detta, men inte var det länge! När det var fika ett par timmar senare fick jag sitta på händerna för att inte ta en bulle! Och när jag kom hem var det hela baletten med superdåligt humör och vrålhunger! Det var antagligen inte tillräckligt med fett på långa vägar…

Jag har märkt att på den här kosten, om jag väl blir hungrig, så blir jag vrålhungrig! Med matthetskänslor och yrsel och humör och allt och det är som att jag inte står ut en sekund längre… Det tar ju ett tag att komma dit, men är jag väl där så är det faktiskt värre än när jag var kolhydratätare…  Vad beror det på? Det kan väl inte vara blodsockerfall nu?

Ursäkta för trådkapningen!

Svält är när kroppen inte får tillräckligt med protein för att kunna underhålla och reparera sig själv.

Sen behövs det även en del fett för att inte proteinförgiftning ska kunna uppstå men faktum kvarstår.

Den som dör av svält gör det för att proteinmängden är otillräckligt

Det jag inte fattar är hur kroppen kan gå på sparlåga.

Om man tar det illa passande exemplet med en bil så kan man inte säga till bilen att "nu är det kristider och jag kommer inte kunna tanka på en månad" och bilen svarar med att bara förbränna hälften av bensinen jämfört med tidigare.

Om kroppen inte "behöver" göra av med all energi som den får när vi äter tillräckligt, varför gör den det? Det känns ju inte kostnadseffektivt att äta en massa mat som kroppen ändå inte behöver.

Förstår ni vad jag menar? Kan nån förklara hur det är möjligt för kroppen att växla mellan olika förbränningsnivåer!

Jag undrar eftersom jag är fet men min kropp verkar ha bestämt sig för att jag svälter och vägrar släppa på fettet.

Jovars nog kan man jämföra med en bil.. men då skall man ha klart för sig att gaspedalen motsvaras av homoner och växelådan motsvaras av din aktivitetsnivå!!

Man lägger sällan i högsta växeln när motorn bara går på tomgång!

Och. En motor som får för lite bränsle fungerar.

Men inte i längden, den kommer gå sönder.

#12 vilka kloka ord..

Ahhaaa… (tror jag )