Kan man vara både världsfetmapresident och ordförande i Gastronomiska Akademin samtidigt? Jodå, om man är Stephan Rössner. Denne oerhört energiske professor flänger jorden runt och håller föredrag, botar överviktiga patienter och skriver böcker i rasande takt. Här delar han med sig av sina egna favoriter i köket, givetvis utan en massa onödiga kalorier. Recepten är enkla och goda och det är härligt att kunna hänge sig åt matlagning utan att behöva ha dåligt samvete.

Så står det om professor Stephan Rössner.

Själv har han sagt att han har ett 25-årigt professionellt missyckande bakom sig.

Han har väl knappast botat en massa överviktiga om han uttrycker sig så?

Bra att han anser att han har det BAKOM sig. Nu kan nyare krafter ta över. Förhoppningsvis någon som inte har ett sådant extremt tunnelseende som prof. Rössner.

Viktigt i länken i #0 är nog att han inser att man skall börja behandla överviktiga och feta människor med respekt.

Helena Hesselmark

Vad bra! Då kan resten av världen bli fetare.

urk!

kitabu,

Efter att ha kört LCHF i 2 månader så har jag svårt för att klassa fetma som en sjukdom. En sjukdom för mig är tex: Mässlingen, AIDS, Bronkit osv.

Varför tycker jag så, jo med rätt kost så kan förmodligen en bra bit över 95% av de som klassa som feta människorna gå ner i vikt, de har väl i de flesta fallet inget medicinskt fel som gör att de går upp i vikt trots normalt (vad nu det är) kostintag, är det då verkligen en sjukdom?

Sen säger man ofta att barn ärver fetma om de har feta föräldrar, är det inte bara den dåliga matvanan man har ärvt?

Ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna med min tankegång, sen tar jag gärna emot en bra förklaring så det klarnar lite mer.

#4 Kan bara hålla med….men fetma kan även ses som en metabol dysfunktion, problem att bränna fett, och kan då klassas som sjukdom, även om orsaken är felaktig kost.

Fetma är inte en sjukdom, utan ett symptom som man ser vid flera tillstånd. En del av dom tillstånden bör klassas som sjukdomar, t.ex. stress (och annat som ger högt kortisol) eller metabola syndromet (som i riktigt svåra fall kallas diabetes). Sockerberoende kanske borde klassas som en sjukdom också?

Men är man fet bara för att man äter fel, och inte har fått något av ovanstående, så är det ett symptom på att man äter fel, och inte på någon sjukdom.

Så ser jag det i alla fall.

Man kanske inte skall se förkylning som en sjukdom utan som ett symtom på dåligt immunförsvar eller på att man fått i sig fel virus.
Det mesta går att vrida och vända på i oändlighet eller omdefiniera….men inget ändras utav det - en städare är fortfarande en städare oavsett vad vi kallar yrket.

Helt oavsett om fetma är en sjukdom eller inte så är ju budskapet i artikeln ganska tydligt. Rössner ser fetman som en marknad, och han har en tro på att preparat, farmaceutika, ska lösa problemen. Dessutom hävdas att det är fett i maten som skapar fetma, och att den allt högre fettkonsumtionen är boven i dramat.

Man kan ju undra hur sånt tunnelseende uppkommer. Finns det belägg för att vi äter mer fett nu än vad vi gjorde förr, och finns det belägg för att folk inte följer, eller åtminstone strävar efter att följa råden? Är det inte en verklighet, att "light-produkter" mer eller mindre har översvämmat marknaden? Själv har jag inte i någon av mina närmaste affärer hittat en enda svensk helfet ost, alltihop är fettfattigt, ner till 17%. Det fetaste jag har hittat reades på Willys, Grevé 34+ för 39,90 kilot. Den enda normalfeta osten där är en fransk camembert som är 40+.

Jag tror på fullt allvar att denna uppsjö av magra och nyckelhålsmärkta produkter inte slängs bort efter ett tag för att det är osålt. Jag tror att folk faktiskt köper det och äter av det. Är det inte så att fiberrika, fettfattiga och kolhydratrika livsmedel dominerar butikshyllorna och även folks konsumtion?

Om inte de varorna säljer, varför för i så fall butikerna dem?

Mot bakgrund av Rössners uttalanden har han ju inte alls misslyckats helt, men han kanske är besviken över att han inte tjänar mer på att göra folk feta? Det är en marknad, och man kan sälja läkemedel och rådgivning. Det ligger självklart i hans intresse som aktör på marknaden att hans kundunderlag inte ska minska utan att det ska växa. Det finns ingen motsättning i hans tekniska misslyckande, utan det handlar bara om retorik. Om han skulle lyckas skulle ju marknaden minska, och han skulle få svårare att hävda att vi alls har behov av hans tjänster och industrins varor.