jag brukar låte dem vara som inte vill förstå eller blir äcklade. Om de till äventyrs vill veta mer så hänvisar jag dem att kolla in på nätet!!!

Jag förstår inte folk som inte kan låta människor välja hur de vill leva själva, de är ju inte tvingade att göra som en annan!!

Jag lärde mig under en psykologilektion en gång att man inte ska börja ge förklaringar osv till folk som ändå redan är emot det du gör. Det slutar med att du nästan ursäktar dig och det känns sämre. Det enda du kan säga är att DU mår bra av detta och PUNKT.

GI…har de flesta hört talas om. Om jag måste berätta för "negativa" personer brukar jag mumla att jag äter GI Hähum..noll!

Då kan man se på dessa "hälsoexperters" ansiktsuttryck att de känner sig dåligt pålästa…och tystnar förhoppningsvis.

Diskussioner med nyfikna och "positiva" personer är däremot jätteroligt.

När jag är på "fientliga" ställen och inte känner för att gå i clinch (Otroligt, va? Finns det fall där greensis inte ger hårt mot hårt???) brukar jag fråga om de känner till GI.

Jo, det gör de ju.

"Som en striktare variant av GI" är default-svaret, sedan ett leende. Sedan byter man raskt samtalsämne till vad som helst.

Alternativt kan man få de flesta att köpa att socker i godis, läsk, fikabröd inte är nyttigt och bör undvikas. "Just så, men lite till." är då fortsättningen.

Vill man nypa av kan man alltid dräpa till med "Är du min doktor? Nähä, trodde väl det." Och så leeee och byta samtalsämne. Igen.

Jag blev så irriterad igår när vi var hos min svägerska och hon utbrast "Fyyyyy vad ääääckligt!!" när jag sa att jag inte åt pommes eller andra kolhydrater, utan bara proteiner och fett.
Så svarade jag med att "Men kolhyderater är ju inte speciellt bra heller, eller hur?" och då svarade hon inte :P

Jag menade mer om man möter en såndär riktig en som inte kan ha fel, som måste ha ett svar, vad ska man säga då, så att det låter vettigt och inte går att säga emot?

Det finns väl ingen som säger att det är nyttigt med socker (kolhydrater)? Det finns inget att argumentera!

Jag går nästan aldrig i försvar. Om någon frågar för att de är genuint intresserade svarar jag. Men om nån bara vill uttrycka sitt ogillande undviker jag att gå in i diskussion. Jag vill inte slösa energi på nån som ändå inte kommer att ta till sig ett ord jag säger.

"Jag recenserar inte din tallrik, och jag skulle uppskatta samma hövlighet tillbaka" skulle kunna vara en bra svarsreplik.

Vad är det som är så anti-äckligt med pommes frites? Eller för den delen vanlig kokt potatis?

Jag brukar säga att jag äter kött/fisk, sås och grönsaker. Det låter ju fullt normalt (åtminstone nästan). Fördelningen mellan dem behöver man väl inte diskutera närmare. Och sedan brukar jag tala om att jag mår bättre av detta. Den reaktion jag brukar få då är "ja, jag skulle då aldrig klara…" varvid jag svarar "jag älskade bröd och potatis - nu känner jag inte minsta sug, konstigt nog, inte ens om jag ser andra äta hembakt äppelkaka". Och sedan är det bäst att lägga ner diskussionen, för annars kan det bli missionerande.

Så fort man gör något som skiljer sig från var den stora massan gör så reagerar folk. Sällan verkat det handla om kosten utan att man hamnar i situationen med nån som vill ha rätt har jag upplevt i alla fall. Det kan handla om vad som helst nästan…

Sist jag hamnade i LCHF-diskussion var det en som sa "men det KAN INTE vara bra för kroppen!" jag svarade bara med att jag mår bra av det och har inte mått bättre men det hjälpte inte.

Så antagligen handlade det inte om vad jag äter och inte äter utan mest om att många hävdar att de vill ha rätt för att besvisa nåt för sig själva…

Bara upplevelsen kan bevisa/övertyga, och min upplevelse kan inte övertyga nån annan utom mig själv.

Började med LCHF i mars i år, började försiktigt träna löpning i slutet av februari efter att aldrig ha tränat löpning tidigare.

I förrgår sprang jag min första mil…på 63 min….tror att det till stor del är tack vare kosten.

Som tur är kan jag alltid säga att jag var jättedålig i magen förr men med denna kosten blev jag bra. Då bryr sig inte folk. Eller ja, de tycker såklart det är bra för min skull, men tycker synd om mig att jag inte kan äta kolhydrater.
Men jag tycker bara det är skönt ju, och jag tycker det finns jättemycket gott att äta! :)

Som nu när sommaren närmar sig och jordgubbar börjar säljas, så kan jag bara inte låta bli dem, men jag känner direkt ett hungersug i magen. Men det är det värt.

Jag brukar kunna argumentera för kosten, mycket kanske tack vare det faktum att jag är både slank och anses vara skapligt vältränad och hälsosam.

Men… jag fick nyligen veta att man inte KAN klara sig utan kolhydrater, att ALLT innehåller kolhydrater (ägg t.ex. innehåller hela 5%) och sedan fick jag en komplett redogörelse för varför kroppen inte kan utvinna energi ut fett och varför hjärnan inte klarar sig utan glukos. Detta av en professor i molekylärbiologi/kemisk biologi.

Då gav jag faktiskt upp…

#11 ytterligare ett bevis för att en titel knappast gör att man är intelligent eller har mer kritiskt/logiskt tänkande.

Pasi - Så länge jag inte har väldokumenterade "bevis", av minst lika högt titulerade personer inom rätt område (kemisk biologi), har jag inget att komma med i detta fall…

Jag önskar jag hade… trots att han är min chef.

Personligen tycker jag det är rätt kul när folk står med hakan i golvet när jag berättar hur jag lyckats gå ner 30 kilo utan att någonsin vara hungrig, fast om någon är väldigt negativ brukar jag bara bita tillbaka och be dem förklara hur jag kan kunde (på sin höjd) hålla vikten med 2000 kcal tallriksmodell om dagen och tappa upp till 2 kilo i veckan på 2500 kcal LCHF, det brukar få tyst på dem.

Konstigt att en sådan "meriterad" person alldrig har hört talas om Glukoneogenes.. men det är väl som vissa säger skolan är inte vad den varit!!

"Glukoneogenes är en energikrävande process där glukos bildas från andra enklare föreningar som cellen inte kan bryta ner. Exempel på föreningar som genomgår glukoneogenes är laktat, glycerol och alanin. Glukoneogenes sker huvudsakligen i levern under fasta. Främst hjärnan och röda blodkroppar (erytrocyter) är beroende av kontinuerlig tillförsel av glukos eftersom det är deras enda energikälla (hjärnan kan även förbränna ketonkroppar).

Glukoneogenesen är en process som motsvarar en bakvänd glykolys. Startmolekylerna kan vara vilken intermediär som helst i citronsyracykeln eller glykolysen, samt glycerol, laktat och aminosyror."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Glukoneogenes

Min kompis tror inte på det här och det är ingen ide att argumentera emot. Det kan inte vara bra för kroppen att helt utesluta saker säger hon bara. Nu har hon börjat på en "Må bra" kurs där man lär sig näringslära och har gått ner 2 kg på tre veckor. Jag diskuterar inte kosten med henne men nämner lite då och då vissa saker. Här om dagen berättade hon för mig att hjärnan måste minsann ha kolhydrater för att fungera varvid jag kontrade med: Visst, hjärnan behöver 70 gr om dagen och dem producerar kroppen själv i levern om de inte kommer in via munnen. Varvid hon blev tyst. (jag hoppas jag sa rätt nu om att det är levern). När vi pratade närmare så visade det sig att hon har gått ner dessa kilo med att "enbart sluta med godis och läsk samt minska på pasta och potatis"

Jag sa inget men log lite för mig själv. LCHF light eller

#11 Du frågade inte hur länge du måste ha varit död? Om man nu inte kan klara sig utan kolhydrater, alltså.

#16 - Haha, vad din kompis måste känna sig dum! Hon hade ju bara kunnat erkänt att du faktiskt hade rätt i det du sa.

#16

Klart det kan vara bra att utesluta livsmedel vi inte har haft tillgång till mer än 95% av våran existens, att folk har så svårt att förstå det är egentligen ofattbart.

#18 nej du, hon kommer nog aldrig att erkänna att jag haft rätt hela tiden. Vi får väl se hur hon tänker när jag blivit slank och fin om några år.

#11 + #17 Ja, leva utan kolhydrater KAN MAN JU BARA INTE!!

Sen att man står där välmående och vältränad som aldrig förr måste ju vara en illusion! Ha ha!!

"Jag gör mina val i livet  & du gör dina", svarar jag rätt & slätt när någon vill trigga igång en negativ diskussion.