Drick en kopp kaffe med en rejäl skvätt vispgrädde så känns det genast bättre!

Du ska vara lite snällare mot dig själv Gnici.Du är sjuk o har all rätt i världen att strunta i att banta just nu.Att du mår illa av kolhydraterna är en helt annan sak, vet du vilka de största bovarna är kan du kanske undvika dem.Men stressa inte, det är bara du själv som sätter pressen på dig att du i alla lägen ska äta fullfjädrad LCHF.Nu råder undantagstillstånd o du är i din fulla rätt att i lugn o ro komma tillbaka, för det gör du.

Inte behöver du skämmas. Man rår inte för att man blir sjuk.

Försök att få i dig lite mat och precis som agnetasch skriver så koncentrera dig att ta hand om dig själv.

Vi har saknat dig här.  Skriv gärna hur det går.

Krya på dig!

Jag har också saknat dig här! Håller med #2 helt och fullt!

Hej Gnici och vad glad jag blir att se dig här igen, vi har saknat dig.

Lyssna nu på alla goda råd och ta en dag i taget. Ta inte i så du spricker den här gången utan lite försiktigt. Att ta bort det du mår sämst av först är ett bra råd.

Om Du visste hur många gånger jag föll av banan i början. Det är ingen tillfällighet att jag skrev om alla mina "hål i gatan" i dagboken. Det har tagit mig MÅNGA ÅR att komma dit där jag är idag…

Jag letar upp "hålen-i-gatan-tråden" så får Du läsa den…

Åh hej Gnici, jag har saknat dig här! Vad tråkigt att du har mått och mår dåligt. JAg instämmer med örviga- se det som din främsta prioritering, att klara av här och nu och idag. Sedan kan du börja så smått med att byta ut det du mår sämst av till andra alternativ, men ta det lite lugnare denna gång och låt det vara en gradvis övergång.

Du kommer säkert att hamna på "strikt LCHF" så småningom om det är vad du mår bäst av! Men det är inte viktigt hur lång tid det tar att komma dit, huvudsaken är att du mår bra under tiden och att du vet vad ditt mål är. Du behöver inte ta steget från din nuvarande kost till "fakirdiet" från den ena dagen (eller ens månaden) till den andra! Det är förmodligen bara positivt för dig att ta det sakta och låta varje förändring sjunka in- innan du tar nästa förändring osv. Var snäll mot dig själv, var glad att du är medveten. Det allra första och viktigaste steget!

*kramar*

Välkommen tillbaka Gnici! Kul att se dig här igen. Du har redan fått många goda råd, känner att jag inte har något att tillägga, håller med om allt, framförallt rådet om att du ska vara snäll mot dig själv. Se det inte som ett misslyckande, utan som en erfarenhet. Kram!

Instämmer med föregående talare och önskar dig god bättring!

Ett sista råd- skriv och läs här så ofta du kan och vill… Det peppar mig när det känns motigt.

Inrikta dig på att komma på fötter först, du har för stora krav på dej själv! Tids nog mår du bättre och då orkar du också ta tag i det här med din kost! Det klarar du!

Kramar!

Du har peppat mig massor! Härligt att få höra från dig igen! Hoppas att du mår bättre! Massor med kramar!

Snälla Gnici.sluta ställ så höga krav på dej själv.kan du inte på nåt sätt "lära dej leva med LCHF" istället för att försöka påtvinga dej själv kosten.

Det jag skriver till dej är lika mycket till mej själv. För mej funkar dej skitbra dagtid jag äter bra frukost,lunch o framåt eftermiddagen kommer en jävulsk huvudvärk som skriker SOCKER innanför min tinning ,det bultar o bankar o lever helvete. Jag äter en middag som oxå består av LCHF kost. Men sen framåt 19-20 kan jag inte stå emot frstelsen att tillföra min kropp det den bönar o ber om.Jag trycker i mej choklad elller liknande (vad skit som helst) bara det innehåller socker.

Så snälla jag kan jag sluta att ställa så höga krav på mej själv och försöka att lära mej att leva med mej själv först o främst.

Frågan är bara HUR många nederlag kan EN människa orka

Hej gnici och alla ni andra.

Här är en till som misslyckas med jämna mellanrum, läser ändå på forumet och försöker ta tag i mig igen men det är inte alltid jag lyckas fullt ut.

Jag vet att jag mår bra av denna kost, varför gör jag då avsteg?

Första dagen jag gör avsteg tycker jag det är OK, jag planerar liksom in det på något vis.

Jag t.o.m tänker att nu ska jag äta det och det och tycker det är helt okej, men efter en dag så känns det likadant som alla andra gånger, då är det inte roligt längre och ändå fortsätter jag en eller två dagar till innan jag kan(vill?) bryta det.

Hur kan det då vara att jag helt plötsligt kan bryta det sedan?

Är inte psyket underligt?

Någon som känner igen detta?

nikita3: Det är vad jag brukar kalla lång bromssträcka. Man gör ett avsteg (kanhända planerat) och sen blir det utan att man vill det flera till innan man får stopp på det tunga lokomotivet…

Tack snälla för alla goa och peppande svar.Jag blev så glad nu när jag om hem och öppnade forumet…..Jag hamnade in på psyk i tisdags igen och har igen där ätit vanlig mat. Jag måste ha läkarintyg för att få specialkost och jag tror inte att den läkare jag har, har så mycket gott att säga om LCHF, så jag is inte bråka om det när jag är där.

Men fast jag mår dåligt psykiskt, så VILL jag ändå följa LCHF, men det är något som inte funkar mellan mage och hjärna, om jag säger så……..Jag väger närmare 125 kilo nu och mår pest och pyton kroppsligt också, inte bara själsligt. Det ena ger det andra och tvärt om. Vad är hönan och vad är ägget? Jag har ont i min stackars kropp dessutom + att jag mår dåligt själsligt periodvis.

Jag VET att OM jag lyckas hålla mig till LCHF så MÅR jag bättre både kroppsligt och själsligt. Varför ska det då vara så himmelens svårt att göra det - hålla mig till LCHF??????

Tack igen för alla svar jag fått, det värmer

Kram Gnici

Gott att se dig här igen Gnici.
Det är svårt med abstinens!
Den som varit med om det vet vad vi pratar om och den som inte varit med om det kan aldrig ens inbilla sig.

Var snäll mot Dig själv och STRUNTA I VÅGEN. Se till att må bra i första hand. När jag avgiftade mig från socker och "vit mat" första gången visste jag inte att jag fick äta fett i obegränsad mängd, men jag gjorde det ändå (och struntade i vågen) därför att jag kände att det var prio ETT att få bort suget.

Det går inte annars.

Se till att du har obegränsad tillgång till sånt som är tillåtet och det skall vara mycket fett så att du blir mätt!!!
OST är jättebra och vispgrädde.

Räkna inte att du skall klara det på en gång utan ta TIMME för TIMME när det är som svårast.

Jag hade oststavar i en plastpåse med mig i väskan. Både gott och praktist. Idag vet jag att jag skulle haft mer fett, men ost räckte då.

Förut när jag kört LCHF så använde jag ganska mycket vispgrädde. I kaffe och till såser. Men jag gick inte ner i vikt, utan snarare upp några kilo så länge jag höll på med kosten…….Nu då för några veckor sedan när jag åt enligt LCHF så lämnade jag bort ost och grädde Och gick ner i vikt. Jag tycker att det är jobbigt att inte få äta ost och grädde. Så frågan är vad jag ska göra. Kommer jag att börja gå ner så småning om, fast jag äter grädde och ost. Eller MÅSTE jag lämna bort det för att gå ner i vikt?

Tacksam för svar!

Kram Gnici

Gnici…
Medan du avgiftar Dig från kolhydrater tycker jag absolut att Du skall äta ost och grädde om Du behöver det.
Du går inte UPP av ost och grädde om Du kan låta bli kolhydraterna. Om Du äter ordentligt med kött och smör till måltiderna kommer det inte att behövas så mkt ost och grädde. Det är mer nödproviant att ta till mellan målen.

Hur Du gör sen blir en senare fråga.
Du kommer ingen vart så länge Du sitter i kolhydratträsket.
Du måste upp därifrån allra först så att Du står på stadiga ben.

Har någon något annat tips?

Det är svårt att svara på den frågan då det är så individuellt. Jag går ner med fakirkost, annars står jag still, min dotter äter efter Annika Dahlqvist och går ner. Men om du märker att grädde bromsar så prova att ta 50/50 grädde/vatten till kaffet. Det är där jag får mycket grädde i mig, i maten blir det inte så mycket.

Men du kanske skall försöka att kommat tillbaka till LCHF och må bättre genom att äta mer fett än du skall egentligen för att komma in i tänket nu i början, såsom Margareta skriver.

Kram och trevlig helg!

Ja Margareta, det kanske är så att jag måste komma in i LCHF tänket först innan jag börjar köra mer strikt. Och då kanske jag ska tillåta mig grädde och ost…..Vad tycker ni andra??????

Har just njutit av en omelett gjord på ägguor + ett ägg och white Castello + smör. Blev jättegott.

Kram Gnici

Gnici, jag har ingen erfarenhet av övervikt och viktnedgång… men jag har erfarenhet av LCHF:s inverkan på psyket.

Jag har ju bl a diagnosen "diffusa personlighetsstörnigar", och med det menas att man inte har kunnat placera mig i ett fack, med en speciell typ av personlighetsstörning, utan man tror att jag har en blanding av några stycken, som inte går att specificera närmare. Man brukar också sätta den diagnosen, då patienten har en terapiresistent Depression, dvs då varken medicin eller samtalsterapi hjälper (vilket stämmer in på mig).

Men en sådan diagnos är nu inte något man har en gång för alla, utan det varierar under livets olika skeden. Ibland gör sig de utmärkande dragen sig mer gällande, ibland är dom mindre framträdande.

Min erfarenhet är att det har med självkänsla att göra. I perioder då man har lite högre självkänsla går personlighetsstörningen tillbaka, i andra perioder, speciellt då man drabbas av livets motgångar, blir personlighetsstörningen mer framträdande, i och med att självkänslan minskar.

LCHF har haft en stor inverkan på min självkänsla. Det känns som om den har vuxit. Tidigare kunde jag gå och plåga mig själv i veckor med att älta t ex en liten dispyt med någon, och jag anklagade mig själv för att vara helt värdelös, att ingen tycker om mig, att alla undviker mig, och att det är mitt fel, och att jag därför måste vara en vedervärdig människa, osv.

Numera, då min självkänsla ha vuxit till sig lite, så ägnar jag kanske 10 minuter åt att tänka på dispyten, och jag anklagar inte mig själv enbart, utan jag kan se att vi båda kanske har bidragit till den, allt är inte längre svart eller vitt, utan jag kan se olika sidor. Och jag kan ta ett konstruktivt beslut om hur jag vill gå vidare, t ex om jag har varit klumpig så ber jag om ursäkt, och om det är den andra som i mitt tycke burit sig lite klumpigt åt, så kan jag förstå varför den personen gjort det. Sen glömmer jag det hela och går vidare, utan att plåga mig själv i veckor.

Därför tror jag att det viktigaste du kan göra är att först och främst finna dig tillrätta med LCHF-kosten, för på sikt kan den bygga upp din självkänsla, och därmed göra dig starkare.

Strunta i vikten till att börja med. Göm vågen längst in i garedroben. Ät grädde och ost om du känner att du vill ha det. Även om du går upp i vikt i början. Om du gör avsteg, så plåga inte dig själv med det. Ett avsteg bevisar bara att du är mänsklig, inte att du skulle vara värdelös. 

Hur lång tid du behöver för att känna dig trygg med LCHF, och förhoppningsvis få uppleva att din självkänsla växer, vet jag inte. Det kan bara du avgöra. Men ge det den tid du behöver, innan du börjar ta itu med vikten. Även om det kan röra sig om ett halvår eller ett år, eller längre.

Det känns alltid lite vanskligt att som amatör ge psykologiska råd. Jag vill understryka att jag utgår från mina egna erfarenheter. Så du måste själv ta ställning till om du tycker att mitt råd verkar bra eller inte.  

Kram!

Jo, Odezza jag vet att jag borde ta det lugnt. Jag har ju själv diagnosen personlighetsstörning, fast Emotionell sådan. Vilken jag fick för tre år sedan. Men mycket har hänt med mig sedan dess. Men jag är i behov av Psykvård/stöd i mellanåt och äter mediciner ännu, efter sju års dåligt mående…….Men jag mår överlag BRA idag, jämfört vad jag mått…..Men har relativt dåligt tålamod, vilket tydligen visar sig i att jag inte klarar av att vänta ut detta med LCHF, längre än två veckor. Men det gäller väl att träna sig på det, genom att ta en timme i taget antar jag……..Och jag MÅSTE äta LCHF för min kropp mår så mycket bättre av det, än när jag äter kolhydrater. Så i princip så har jag inte något att välja på.

Kram Gnici

Jag tror nog att vi alla skulle diagnostiseras "difusa personlighetsstorningar, om vi blev undersokta. Som som det ser ut i varlden idag och sasom klimatet forandras etc, kan vi ju inte bli opaverkade av detta. Jag som bor pa 1.180 m hojd, marker ju hur otroligt man reagerar bara pa omvaxlingen fran soligt vader till regnigt vader. Alla runtomkring, grannar, arbetskamrater och aven familjen har  nog med sitt. Hoppas att du, Gnici, orkar fortsatta lite till med LCHF och att du kan fa lite lugn och ro inom dig sjalv, sa att allt kommer pa plats och du upptacker vilken bra person du egentligen ar och att du genast utesluter ordet "skams", for du hara ju inte gjort nagot att skammas over. Du har ju erfarenhet av LCHF, jag ar saker pa att med stod av alla oss kommer du over uppforsbacken. Vad ar motsatsen till "difusa personlighetsstorningar"? Ar det en robotiserad manniska, som svarar upp till alla forvantningar? Jag vill inte vara en sadan i alla fall. Kram!

Hej igen Gnici!! Roligt att se dig här!

Jag instämmer med Margaretas kloka ord- inrikta dig på att få bort kolhydraterna och tillåt dig allt därutöver tills du är ute på andra sidan sockerträsket! Jag går dock upp i vikt av för mycket grädde, sedan om det beror på mjölksockret eller kalorierna, det låter jag vara osagt. Men det ska du strunta i tycker jag, använd grädden och osten som "avgiftning" och något att ta till när abstinensen sätter in, tills det akuta skedet är över. Eller ännu längre, tills du är inne i LCHF-tänket och känner dig grundad.

Jag använder fortfarande (efter 4 månder med LCHF) vispad grädde+kakao+en gnutta flytande Suketter när det är kris. Dvs när jag får ett sådant sug att det är stor risk att det annars slinker ned annat. (Och med annat menar jag först och främst frukt och choklad, även om jag numera bara har Marabous 86% hemma så blir det en del kolisar ändå om man smäller i sig hela…) Försöker undvika sug genom att dels inte låta det gå för länge mellan måltiderna, 5-6 timmar är för länge för mig. Dels äta extra fett, använder cocosfett i kaffe/thé under dagen, dock inte på kvällen för då mår jag illa hela natten. Spydde t.o.m en natt!!)

När du sedan känner dig stark nog att börja fundera över viktminskning, då tycker jag du kan försöka att enbart ta bort grädden- istället för att plocka både grädden+osten. Behåll osten och se om det inte går bra ändå!

Men nu är det din hälsa och din psykiska jämnvikt som du måste prioritera, vikten blir liksom en senare sak att ta itu med.

Kram!