Efter två veckor med LCHF...
så vägde jag mig i morse, o blev jättebesviken.
Bara ett kilo minus
.
Men så satte jag på mig ett par jeans som brukar vara väldigt tighta o som jag inte haft på länge, o döm om min förvåning när jag inte ens behövde dra in magen för att knäppa dom 
.
O jag kan andas i dom, även när jag sitter!
Härlig känsla.
Men vad är det som händer i kroppen, när vikten inte minskar nämnvärt, men måtten gör det?
Jag har ju inte tränat något ännu, har känt mig rätt matt i kroppen, särskilt efter första veckan, så det kan ju inte gärna vara muskler…
Vad det än är som gör det, så känns det fantastiskt. O att det det kan hända fast man har ätit så gott o inte varit hungirg mellan måltiderna o inte gått o suktat efter något "förbjudet".
Varför prövade jag inte det här för länge sen? Istället för att plåga mig med konstiga dieter o så minimalt med fett så jag aldrig kände mig nöjd?
Hej,
En gissning..
Det kan vara en slags återställning av alla organ till normal storlek och det gäller nog även musklerna.
Har man ätit olika svältkoster så kan faktiskt kroppen använda dessa "proteiner" som energi. Det är ofta därför som det är så dåligt att svälta kroppen till viktnedgång.
När dom väl återfått sin storlek så kommer dom att kosta mer energi att hålla igång:-)
Mvh
Wille
Hörrdu, normal viktnedgång ligger på ett halvt kilo i veckan. 2v x0,5 kg=1 kilo. Du går ner i vikt precis som du ska Varken för mycket eller för fort! Det ger kroppen en chans att anpassa sej och psyket en chans att hänga med i förändringen. Tålamod och grattis till ditt första tappade kilo!
Hej och välkommen.
Någon har sagt att 1cm i midjan motsvarar ungefär 1kg på vågen. Lägg ihop det kilo du gått ned med de centimetrar du krympt så får du en uppfattning om hur mycket fettvikt som blivit muskelvikt…
En del av krympningen i början kan dock vara att man förlorar vätska som blåste upp kroppen och inte rent fett.
Men måttbandet är en säkrare mätare än vågen!
Fabricati diem, pvnc!
Det är just tålamod som jag har så lite av 
.
Men jag ska jobba på det! O med den här maten känns det lättare, man gör ju liksom inga uppoffringar. O slipper allt vägande o mätande… i alla fall i början om jag förstått det hela rätt.
På tal om mätande - mätte mig inte när jag började för två veckor sedan, men det man känner på kläderna säger en hel del ändå.
Kanske ska jag låta bli o både väga mig o mäta mig ett tag, o bara lyssna på kroppen… O bara känna efter hur bra den faktiskt mår. För det gör den!
När jag gick ned i vikt vägde jag mig inte oftare än varannan vecka just för att inte bli stressad av amåfluktuationer. Det handlar ju bara om trycket mot jordytan. Att köttet sitter fast på kroppen, storleken och att man mår bra & att det är lätt att leva är så mycket viktigare.
Fabricati diem, pvnc!
Vilka kloka ord!
Det handlar ju bara om trycket mot jordytan… dom orden ska jag komma ihåg när det känns motigt.
Tack!
Starta ny diskussion