Jag har just läst om att det bildas akrylamid vid tillagning av stärkelse, typ i potatis och i bröd. Vilket de ska försöka ta bort med någon metod. (vad det nu är)

Det var nytt för mig, och om man ändå inte har någon nytta av potatis, så slipper man de 'ofarliga' mängdena akrylamid.

Färskpotatis innehåller täml stora mängder sockerarter (därför smakar den sött). När potatisen sedan mognar och lagras så omvandlas sockret till stärkelse.

Stärkelsen börjar brytas ned av värmebehandlingen (kokning) och blir därmed mer lätt-tillgänglig när födan tuggas, spjälkas av amylas i munhålan och sedan vidare i processen.

Kokt kall potatis har ett lägre GI än nykokt potatis beroende på en del av dessa omvandlingar. Nu tillhör det ju också bilden att om du äter något till potatisen så ändras GI på ett tämligen oberäknerligt sätt. Det är inte så enkelt som att ta plus o minus av ingående ingrediensers GI och komma ut med en snittsiffra! De allra flesta kombinatioerna är inte undersökta och resonemanget är redan från början teoretiskt. Det var väl egentligen aldrig menat att omsättas i praktiken….

Glykemisk belastning säger mer om hur kroppen hanterar råvaran men även den är en teoretisk modell som inte är undersökt i kombination av råvaror.

Insulinindex är endast undersökt på en handfull råvaror och även där inte i kombination med andra råvaror.

Själv tänker jag äta ngr enstaka färskpotatis eftersom jag ser dem som grönsaksprimörer. Annars har jag fullständigt tappat intresset för potatis. Åt å andra sidan inte potatis oftare än ett par gånger om året förrut men i alla fall.

Potatis faller för mig in i samma kategori som bröd, pasta, ris och inget jag ens funderar på att äta längre. Å skulle jag fundera (t.ex. när man äter ute) så funderar jag på om jag verkligen vill ha igång kolhydratsuget igen och efter det är det för mig lätt att låta bli den mat som jag inte mår bra av.

Ingen försöker väl tvinga i en nötallergiker nötter och jag anser mig vara kolhydratöverkänslig

Just nu sätter maken potatis för fullt därute, och visst blir det lite primörer till grillat i sommar - med massor med smör!
Just nu saknar jag det inte alls.

Jag har hört att kokt kall potatis är bättre än nykokt. Den ska tydligen fortfarande vara bättre även om man värmer den igen. Däremot vet jag inte hur bra eller dålig uppvärmd potatis är för oss som äter LCHF.

Jag som ätit så mycket potatis tidigare kan inte förstå att det går så bra att låta bli, jag saknar det inte alls. Ändå står jag o lagar till potatis var dag till gubben.

Men kanske att jag tänker smaka nypotatis till sillen vid midsommar.

#1 Akrylamid? Minns chipsvarningen för några år sen…

#2 Tack för utförlig info! Får läsa om texten några gånger tills jag fattar.

Just nypotatis tog väääldigt lång tid för mej att lära mej uppskatta, just för att jag alltid tyckt det smakar för sött. Så även innnan LCHF har jag bara ätit nypotatis till midsommar, om det bjudits.

Nej jag vill ha en gammal salt och fet potät om det ska vara nåt.

Jag saknar potatis lika lite som jag saknar kaveldunsrot (har du känt sug efter det nån gång?).

Jo, akryamid.

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=12088&epslanguage=SV

Sen finns det forskning på som visar att om man får i sig tex tre olika giftiga ämnen i ofarlig mängd, då blir det 0+0+0=7 Sju gånger giftigare alltså.

#6 Jag har aldrig förut känt suget… men nu kom det!

#7 Läskigt!

"Forskare vid Stockholms Universitet har upptäckt att akrylamid kan bildas när potatis och annan mat med kolhydrater steks i hög värme."

Ännu ett argument för LCHF alltså.

Nog kommer jag väl att äta en riktigt varm och frasig pommes stripes från Donken innan jag dör.

Men blomkål kan väl vara en bra ersättare för potatis? Vi har ugnsstekt blomkål några gånger och det är ju så gott

Ja altså stärkelsen i potatis är lagrad i olika former som heter Amylos och Amylopektin!

Om jag mins rätt så är det nästan bara Amylopektin i potatis!??

I vilket fall som helst så har vi ett ensym som heter Amylas som bryter ner dessa polysackarider till maltos och sen omvandlas detta till glukos i tarmen så vi kan ta upp energin i blodet!

Men.. om jag nu mins rätt så ser Amylos och Amylopektin olika ut i formen.. Amylos är raka kedjor där ensymet kommer åt att bryta bindningarna medans Amylopektin är nystan.. så där kommer ensymet bara åt att bryta bindningarna i det yttersta skiktet!!

Vid tillagning bryts bindningarna och amylopektinet omvandlas till Amylos varvid vi kan tillgodogöra oss större delen av kolhydraterna!

Vid avsvalning och lagring återtar en del av stärkelsen sin ursprungliga form som nystan, varvid vi har svåra att bryta ner den!

http://sv.wikipedia.org/wiki/St%C3%A4rkelse

Man kan teoretisera lite kring detta vilket jag nu skall göra;

Grisar som är anpassade för att inte en ganska stor del av sin föda som stärkelserika rötter har en helt annan ensymatisk kapacitet att bryta ner Amylopektin uatan tillagning!

Mäniskor har en ganska liten kapacitet att bryta ner stärkelse i rå form.. varför jag postulerar att vi evolutionärt inte är anpassade för sådan föda.. våra förfäder aporna levde ju i träden o inte på marken, vilket skulle kunna vara en förklaring!

Vad som har hänt är att vi av någon anledning kommit ner från träden och funnit nya sätt att livnära oss på.. men det är en helt annan debatt!!

I vilket fall som helst så verkar det såsom att matlagningen som är vår främsta uppfinning gjort att vi har utökat våra möjliga födoämnen och om detta har lett till att vi fått större hjärnor eller om det var tvärtom tvistar de lärde!!

 "En av de experter som tror att upphettning av föda påverkat människans utveckling är Åke Bruce, professor vid svenska Livsmedelsverket. Han säger att vid upphettning av rötter och fröer frigörs olika näringsämnen när växtceller sprängs sönder. Osmältbara växtdelar omvandlas till energirika kolhydrater som kroppen kan ta upp. Andra näringsämnen som vitaminer och antioxidanter blir också tillgängliga av värmebehandling. Karoten i morötter och lycopen i-tomater är några exempel.

Åke Bruces hypotes är att våra tidiga förfäder var mästare på att äta allt som gick att äta. Studier av jägar- och samlarfolk i sen tid, som aboriginer i Australien och bushmän i södra Afrika, har visat att de utnyttjade det mesta i matväg. Men han betonar att urmänniskornas utveckling starkt påverkades av elden och att många forskare underskattat uppvärmningens betydelse för en bättre och näringsrikare kost.

Den energitätare födan medförde att matsmältningsapparaten, som också kräver en hel del energi för att fungera, krympte. Forskare har konstaterat att volymen på vår mag-tarmkanal bara är 60 procent jämfört med andra primater av ungefär samma storlek."

 http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_856959.svd

Potatisskalet då??

Knaprigt skal från en bakad potatis med mycket smör…Det kanske jag kommer att äta någon gång, kanske även lite av någon annan kolhydrat, vem vet? Man ska aldrig säga aldrig…men jag har ingen längtan efter det nu!

Jag tror mer på att äta rotfrukter i väldigt små doser eller  bara i enstaka fall.. då man unnar sig.. ungefär som alkohol!!

"Potatis innehåller glykoalkaloiderna solanin och chakonin, normalt i halterna 20-100 mg per kilogram potatis. Vid intag av större mängd potatis med halter över 200 mg per kg föreligger risk för akut förgiftning med magsmärtor. Potatis med de halterna har en starkt stickande smak som kvarstår som halsbränna efteråt. Ingendera alkaloiden har konstaterats vara mutagen. Glykoalkaloiderna är termostabila och lakas inte i nämnvärd grad ut i kokvattnet. Största delen av dem sitter närmast under skalet och försvinner vid råskalning. I potatisens groddar, liksom i skott och blommor, kan halterna vara hundra gånger högre än i knölarna."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Potatis

Giftet är ett sätt för potatisen att försvara sig mor angepp och mycket av växtförädlingen går ut på att öka gifthalterna så man slipper bespruta med dyra kemikalier.. potatis är vår mest besprutade gröda här i Norden!!

Så jag föreslår att du äter potatis av egen odling någon gång under säsong kanske färskpotatis vid midsommar och struntar i den kraftigt besprutade och förädlade industripotatisen resten av året!

Ät o njut när det blir lämpligt tillfälle!!!

Jag skulle inte stå ut med tanken på "aldrig mer" om NÅN mat, vore det så läskigaste smågodiset! Om jag tänkte så skulle jag ju bums rusa och köpa ett kilo! Jag tror att det är så det funkar när man säger "aldrig mer". (Det är ju en annan sak om man far fysiskt illa av något).

Som jag skrev om i en annan tråd blev jag ju jättesugen på potatisgratäng för ett tag sen, och så småningom blev det av att jag tillagade den. Jodå, den smakade helt OK (mycket grädde och purjolök!) men inte smakade den så där överfantastiskt underbart supersmaskigt som min överhettade fantasi hade målat upp!

Greddelin, vad sägs om att smaska i dig en bakad potatis med en massa gottis till och berätta om du känner som jag kände?

Ikväll ska jag äta hasselbacks potatis :-/

Vi ska grilla nötbiff från grannens gräsbetes stutar, kött som dessutom är hängmörat.

Till det kan jag inte avstå lite, lite potatis med massor av vitlökssmör. :-D

Jag saknar inte potatisen till vardags, men till midsommarafton kanske.

Jag har i många år gjort en lundensisk potatissallad på kall potatis med olja och örter, den är god och fet. Även om olja inte är så nyttigt så värms den inte upp i denna rätt.

Jag är inte särskilt noggrann, så nog kan det slinka ner några ugnsstekta potatisklyftor i halvåret.

Instämmer annars med #14 - det där "aldrig mer"-tänket är inget för mig. Då blir jag nästan obstinat och vill plötsligt äta massor.

För mig fungerar det bättre med lite grann ibland. Jag kan numera äta två bitar lösgodis och vara helt nöjd med det.

Jag tänker att får äta om jag vill, men frågan är :Vill jag äta potatis? bröd? osv. Oftast är svaret nej. Inget är förbjudet. Man väljer helt fritt och bestämmer själv.

Potatis är ju bara bukfylla, saknar det inte alls,samma med ris och pasta, saknar i så fall pastagratänger mer än potatis och ris.

Men varje dag är ju numera en fest, bara kött i olika former och goda krämiga såser! Inte att förglömma feta ostar av olika slag.

Blir ju hungrig bara av att tänka på det :)

Jag saknar potatis nått enormt. Det är faktiskt en orsak som gör mig tveksam till att LCHF passar mig.

Eftersom jag har ätstörningar så är det inte så mycket jag kan äta alls just nu men potatis hade nog fungerat. Det har det alltid gjort innan men det passar ju inte in i lchf-maten så därför utesluter jag det med.

Men jag saknar det nått otroligt, kunde äta potatis med bara smör till alla dagens mål utan problem förr. Däremot klarar jag fortfarande inte av att äta kött ens en gång om dagen. Skulle gärna tillhöra skaran så glatt satte tänderna i en vällagad köttbit, men det går inte.

Saknar faktiskt det mesta i vegetarisk väg. Just nu lever jag på proteinpulver, grädde, ost och creme fraiche, så hade potatits varit tillåtet hade det varit underbart!

#19 Jag håller med…varje dag är en fest. Har aldrig ätit så gott som nu och smaklökarna har aldrig hittat så underbara smaker tidigare.

#21 Är lite avundsjuk på alla som kan tycka det på den här kosten!

Hade också velat göra det men det går liksom inte och just nu vet jag inte vad jag ska göra. Känner mig hopplöst ute och seglar när det gäller mat, fast jag går ner i vikt i alla fall!

#22 Dags för dig att börja vräka i dig kött så du blir nöjd.

Vilket är godast - en gratäng med färs, blomkål, grädde och ost….eller en torr mjölig sojabiff/kycklingfilé med lite sågspån uppblött i milda light gräddersättning 4% och kilovis med kryddor för att i huvudtaget få det ätligt?

#23 Färs kommer upp lika fort som det kommer ner så en sådan gratäng hade inte fungerat. Klarar inte av konsitensen på färs och ju mer jag äter desto mer illmående blir jag och sen tja… stannar det inte i magen.

Sojabiffar är inte heller gott, smakar för mycket kött om sånt. Det är det som är lite mitt problem. Tycker inte om smak och konsitens på kött, kan tvinga mig att äta det men kan inte få det att stanna i magen. Hade det inte kommit upp igen hade jag kanske lärt mig tycka om det.

Klarar knappt av varm mat alls just nu…

Sen behöver man ju inte äta light produkter för det, blandar mitt proteinpulver med grädde för att få upp fettet.

Jag tycker "Latmask" i #14 beskrev en långsiktig strategi på ett alldeles utmärkt sätt. Absoluta förbud, självspäkning, asketism och allmänt diktatoriska fasoner i förhållande till maten borgar inte för någon hållbar kosthållning.

Det man inte saknar är det ju inga problem med, så de som inte saknar eller kanske inte ens tycker om potatis som din fråga gällde talar ju om något annat. Det man som individ däremot saknar och längtar efter är det värre med om det för alltid måste vara totalförbjudet. Zepp visade också på en pragmatisk inställning i sina svar som låter både sund, hoppingivande och långsiktigt hållbar.

Mitt råd är att du följer "Latmsk" förslag… spara den där bakpotatisen till det där alldeles speciella tillfället… tänk på den ofta, känn smaken i din fantasi, tillåt dig att längta och sukta efter den… ÄT DEN sedan under andakt!!

Och du ska se att när det förbjudna blir tillåtet så tappar det omgående det mesta av sin tjusning

VH!/Kricko.

Hihihi… Ni tycker jag ska experimentera lite? Ja jag har ju haft en del problem när jag försökt äta strikt LCHF och desvärre har jag fuskat lite nu och då. Tyvärr tycker jag efter tre månader på LCHF att det som smakade bra innan är lika gott nu.

Jag har under denna tid ätit en bakad potatis, inte en jumbostor utan av vanlig storlek, men jag hade faktiskt köpt två! Den andra står och har börjat gro så jag tänkte faktiskt plantera den i en hink.

För mej har det funkat bättre med fusk än utan. Äter jag strikt blir jag illamående och äcklad av mat som jag i vanliga fall älskar. Jag skulle gärna äta mer kolhydrater överlag om jag bara trodde att det var ok för min kropp! Försöker kolla lite vad som är rimligt.

Jag har ännu inte upplevt hälsofördelar med att lägga om kosten så min kropp avslöjar inte för mej vad den egentligen tycker om vad jag äter.

#26 Känner igen det där, Greddelin, det var när jag ville vara strikt som mina matproblem kom tillbaka och nu kan jag knappt äta nått.

Har inte heller upplevt några hälsofördelar, mer än att jag gått ner i vikt, så jag känner lite som du.

Kram på dig!

"Strikt" ger mig rysningar…Jag tror att bara idén om att äta strikt av det ena eller det andra kan ställa till problem.

Greddelin, VAD är du sugen på? Jag har sett "bekännelser" på Kif om hur folk längtar efter t ex sallad, sånt som jag äter mest varje dag.

flikkan, det känns som om dina ätproblem är väldigt svåra - samtidigt verkar det sanslöst att hänvisa dig till någon hurtig terapeut som säger att "man ska kunna äta allt". Är fisk OK? Makrill med majonnäs och sallad?

LatMask: Jo, jag har nog ganska svåra matproblem och skulle egentligen behöva professionell hjälp, men de lär väl knappast ha någon förståelse för lchf. Sen väger jag för mycket och har för vettiga åsikter om vad och hur man ska äta för att få hjälp inom vården. Vet ju att jag inte äter bra, kan bara inte ändra på det.

Just nu äter jag mitt proteinpulver som jag blandar med vatten och ½ dl grädde sen får jag även i mig fläsksvålar (ofta med creme fraiche dipp) och ibland kan jag äta riven ost som jag blandar med creme fraiche. Enstaka gånger fungerar det med stuvade grönsaker, men även det börjar gå trögt.

Men det är det jag äter just nu. Ägg fungerar inte i någon form och tyvärr inte fisk heller… eller kött…

Nej, om somrarna kommer jag absolut att äta några svenska färskpotatisar till kasslern och gräslöken, men potatis i form av chips eller pommes kan jag helt klart leva utan.

Surströmmingen behöver ett par knölar på tallriken men det blir ju inte så många ggr varje år

Ingen annan rätt kräver längre potatis för min del.

#31

Där sa du något viktigt, dufva… min mamma kommer snart att låta höra av sig angående sin obligatoriska sparade fjolårsburk, så det är lika gott att börja förbereda sig. Men 'problemet' surströmnming har jag inte ens tänkt på ännu, efter mina fem månader med LCHF.

Men såklart måste det vara potatis till strömmingen… tack och lov så älskar jag surströmming så jag har alltid fyllt tunnbrödet (va fasen, där kom det en flashback till.. tunnbrödet?!? herredumilde, men till surströmming bara måste man väl ta en bit eller hur?!?)…

Nåväl, älskar man surströmming som jag så äter man gärna många av den och mindre av potatisen… men några mandelpotatisar och några bitar hembakt tunnbröd det tarvar allt dessa utsökta firrar. Håller du inte med om det, men hur gör du med tunnbrödet

VH!/Kricko.

har faktiskt ätit blomkål till surströmming… fast detsamma är det ju inte!

Pennylane - NÄÄÄHHH!!

Någon bortre gräns för klåfingrigheten när det gäller saker som faktiskt kan betraktas som "heliga" och "oantastliga" får det väl ändå lov att finnas

Godnatt! /Kricko.

Jag håller i stort med Zepp och LatMask. Om man inte absolut av hälsoskäl måste är det lite onödigt att intala sig själv aldrig, aldrig, någonsin om någon sorts mat.

Någon lärde mig att hjärnan är dålig på att uppfatta ordet "inte." Gäller både barn (Vicka inte på stolen uppfattas omedvetet som Vicka på stolen) och ens omedvetna. "Jag får inte, jag ska inte" öppnar för motreaktioner.

Så prova med "Jag får äta bakad potatis, men väljer något annat." "Bakad potatis sparar jag till " osv

I värsta fall får du väl prova för att se om det verkligen var så gott som du mindes - om det är en sällan-sällan belöning eller något egentligen rätt ointressant.

Själv äter jag färskpotatis som primör med dill och mycket smör några enstaka gånger på sommaren. Gammalpotatisen saknar jag bara till några enstaka rätter, och då för att suga upp den smarriga såsen. Resten kan jag vara utan: potatis är bukfylla och jag behöver inte fylla ut min buk, tack.

Jag åt tre paltar för några veckor sedan… Mmmmm, det var så gott! Och inte ångrar jag det. I dag åt jag ett par matskedar fullkornsris till min kyckling och det var såååå gott! Och en pizza förra helgen!

Jag har bestämt att jag får äta vad jag vill, bara inte så ofta. Och ändå visade vågen ett kilo mindre idag och måttbandet 3 cm mindre i midjan. Så än så länge fungerar det jättebra för mig.

Det är ju jättekul för er som verkligen tycker om kött och sås att ni får äta så gott… Men jag tycker att det är tråkigt. Däremot är jag jättenöjd med min mättnadskänsla, så det är därför jag står ut.

Jag har lite svårt att förstå det där med att längta effter någon speciell mat eller födoämne.. jag tycker det mesta är gott om det är rätt tillagat av goda råvaror!

Enda rätten som jag har potatis till är lutfisken till jul.. och det inträffar inte så många gånger om året så det stör!

Jag har lite svårt att se det som att potatis bara är bukfylla eftersom det oftast var potatisen som var det godaste på tallriken, med en klick smör på.

Nu när jag tagit bort det goda så blir det också svårare att äta.

Potatisen är ju så misshandlad. Om man äter ute så är det en befielse att slippa den smaklösa, vattniga, varmhållna potatisen.

Men visst finns det många jättegoda potatisrätter, om de är vällagade, t ex potatisgratäng, Jansons frestelse, raggmunkar, klyftpotatis med mycket olivolja och vitlök, ceur de filét, hemmagjort potatismos, potatisbullar, potatissallad. Det finns också riktigt goda potatissorter som mandelpotatis och sparrispotatis för att nämna några. Men det går faktiskt bra att avstå från allt detta.

Vad jag eventuellt saknar är att ha en potatis att mosa ner i den goda såsen vi LCHF-are har på våra tallrikar. På min tallrik brukar de flyta omkring som en våt pöl och går absolut inte att fånga upp med gaffeln. Ibland tar jag fram en sked, men jag gillar inte att äta med sked från en flat tallrik. Dumt va?

Det är ju det att såsen inte är så speciellt god utan potatis eller ris… (förutom bearnaisesås) Jag gillar inte och har aldrig gillat sås. Nu har jag väl vant mig så jag hjälpligt kan äta det, men godare skulle det vara med potatis eller ris…

EvaP

Ät med sked från en djup tallrik. Det är jättebra o man får med all sås.

#31 och # 32 surströmmingen hade jag alldeles glömt bort! Snålvattnet rinner och jag ska nog äta en klämma när jag åker hem till min mamma i sommar.