Övergångsbesvär?

Äter du tillräckligt?

För mig är det så pass tvärtom att hela min omgivning påstår att jag var en "son of a bitch" INNAN jag gick över till LCHF.

Mitt humör är lugnt och mycket stabilt. Tänk så olika det kan vara. Jag hoppas att ditt humör är en del av dina s.k. övergångsbesvär, som vi alla drabbas av, men olika mycket och på olika vis.

Lycka till

/Stefan

Jag hade det tvärt om …. mitt morron humör är klart bättre o jag har inte socker pms 3-4 gånger om dagen !!

Det kan vara tillfälligt eller kan du gå o fattas något …

Lycka till!

Det kan  mycket väl vara så att du har lite lågt blodsocker så här i början,
Det är ju välkänt vad ett lågt blodsocker kan ha för inverkan på humöret.
Prova med att  dricka ett glas söt apelsinjuice för att se humöret blir bättre då.
Skulle det vara lågt blodsocker som är orsaken så blir det säkert bättre när kroppen har ställt in sig på den nya dieten.

Ett av mina övergångsbesvär var ett ruskigt dåligt humör i ett par dagar. Skulle kunna slå ner folk i affären … Det var lite jobbigt, men gick t.o.l. över

Det är förresten möljigt att omgivningen upplever mitt humör som sämre än innan. Jag blir alltid på dåligt humör om jag har sovit för lite, överansträngt mig (har ME/CFS), eller kanske framför allt inte ätit tillräckligt. Före första kaffekoppen på morgonen är jag också rätt grinig. När jag jobbat natt uppfylls alla kriterier, och då är jag inte rolig!

Så var det minst lika mycket innan, förmodligen mer och oftare, men skillnaden är att förr löste jag det snabbt genom att äta något sött, och därför hann det aldrig märkas så mycket. Nu tar det längre tid att få i mig mat, och lite längre tid innan maten tas upp, så då hinner jag vara grinig en längre stund innan jag kommer i balans igen. Godiset gick ju snabbt att slänga i sig utan tillagning och sprang raka vägen ut i blodet. De gånger jag inte hade tillgång till godis däremot, oj oj oj! Så jag såg förstås alltid till att ha nåt till hands…

Numera, så länge jag ser till att planera lite i förväg och inte låta det gå för lång tid mellan måltiderna, så slipper jag de där humörsvackorna.

Fast nattjobbsbluesen verkar det inte finnas nån bot mot…

Lätt retlig, irriterar mig på saker och ting, inget tålamod, retar upp mig på små saker. 

Nu för tiden går jag mest runt och biter mig i läppen hela dagarna för att inte få ett mindre utbrott….

Tidigare var man känd för att vara den där coola lugna typen.

Shit asså det är inte lätt det här… Hoppas att det bara är en övergångs grej.