I nästan nio år har jag varit utan regelbunden mens, den har i och för sig kommit relativt regelbundet med ett mellanrum på tre till fyra månader, men inte direkt det ideala.

Diagnosen PCOS tog det mig 7 år att få, först fick jag höra att jag hade "hög del androgener" på ungdomsmottagningen och ingenting annat. Nästa gång blev jag remitterad från psyk till en gynekolog som gjorde ultraljud och konstaterade att "ja, din högra äggstock är förstorad, du kommer ha svårt att bli gravid och gå ner i vikt, ät ppiller resten av livet". Aldrig ett ord om att det var en faktiskt sjukdom, med faktiska symptom.

I övrig läkar och sjukvårdskontakt jag haft och tagit upp det här med mensen, så har de alltid sagt lite slött "Jo, den kan ju försvinna när man går upp i vikt." vilket jag svarat gång på gång "Jag vet men jag hade precis gått ner i vikt när den försvann (vägde 60 till mina 162, vilket är lagom för mig) och jag gick inte upp förrän sen."

Tillslut såg jag ett program om en kvinna som slutade med ppiller och gick upp sanslöst i vikt och till slut fick diagnosen PCOS. Jag googlade och insåg att det förmodligen var det jag hade, så jag bad om en remiss till ännu en gynekolog när jag var på min årliga hälsokoll. Snabbaste besöket någonsin; in, förklara, vaginalt ultraljud, bekräftelse på PCOS, recept på p-piller. Tog tio minuter.

Efter tre veckor med LCHF kom mensen på klockan, och häromdagen fick jag min andra regelbundna naturliga mens på alla de här åren. För mig är detta ett mirakel.

Nu har jag börjat tänka på tiden då den försvann och har insett att den bantningen jag gjorde, gjorde jag genom att mer eller mindre leva på potatis, majs och keso. Samt en del vegmat utan fett. I samma veva lärde jag mig dricka öl, innan dess hade jag bara druckit vodka (rent) och vitt vin. Jag undrar mycket om det kan ha varit den kombinationen av ett enormt intag av kolhydrater som satte i gång alltihop?

I vilket fall som helst så är detta ett hopp jag verkligen hade velat få när jag fick diagnosen. Att prova att ändra min kost för att se om det rättade till sig. Jag går ju ner i vikt också och jag börjar känna mig som mig själv igen. Mirakel som sagt. :)