Nej det gör jag inte!

Men känner så med dig att det måste vara jobbigt! Vet du hur mycket, mängdmässigt, du har ätit när du blir så där proppmätt efter en timme? Iså fall kan du försöka minska maten på tallriken och sätta ett stopp där att mer än så här får jag inte äta. Jag vet att det låter lättare än vad det är men om du tränar och pratar med dig själv om det så kanske det blir lite lättare. Sen kan du ju rapportera här hur det går så får du lite extra hejarop och pepp

Lycka till!

Hej Agyr07

Jag upplever samma sak. Därför är det så svårt när folk säger att man skall äta när man är hungrig och sluta när man är ohungrig. Men när är man ohungrig??

Många skriver att de efter ett tag äter mindre, men det har inte hänt med mig. Jag äter det som är på tallriken. Problemet är ju också som du skriver att mättnadskänslan kommer en stund efteråt.

Eftersom jag bara har ca 5-10 kg att gå ner så måste jag förnärvarande använda min.mat för att ha koll på att jag inte stoppar i mig för mycket. För då går jag upp i vikt. Detta verkar vara en hel vetenskap.

Jag brukar också glufsa i mig maten, men försöker att dra ner på hastigheten.

Sen jag har börjat använda min.mat så inser jag att jag ofta blir mätt på mindre mängd mat än vad jag egentligen tror. Jag kan lätt trycka i mig 4 ägg på morgonen och vara mätt länge, men äter jag bara 2 ägg så är jag också mätt ganska länge. Eftersom jag behöver äta 3 ggr om dagen för att må bra så finns det ju ingen anledning att jag äter så mycket mat på ett mål att jag står mig i 10 timmar. Inte för mig i alla fall. För mig är ju maten också lite psykologisk. Jag behöver ha mina rutiner med frukost, lunch och middag, i alla fall när jag jobbar. Och jag vet ju att även om jag äter en mastodont frukost så vill jag ändå ha min lunch för det är ju även en social funktion på jobbet.

Ja, vad gör man? :-) Tror man kanske måste "träna" sitt öga/hjärna att fatta att man inte behöver äta hur mycket som helst. Kommer du på några bra knep så dela med dig :-).

Lycka till.

tora125: Hej! Känner igen det där du säger om att trycka i sej 4 ägg men att när man äter 2 så känner man sej mätt i princip lika länge. Har nog överkonsumerat fett den senaste månaden (både i ren glädje över att få äta fett och för att få bukt med min ätstörning) vilket resulterat i att jag gått upp. Är med i VALMA-studien och har i fyra dagar nu fört kostdagbok och insett att jag äter mer nu än någonsin. Har börjar äta lite mindre och känner att både mage och psyke mår bättre av det :)

Men jag har fortfarande svårt att äta när jag är hungrig och sluta när jag är ohungrig. Jag äter efter klockan och vad jag tror att jag behöver äta för att må bra.

En tipps från min sida är att tugga bättre. I regel tuggar folk för lite (min dietist sa att konsistensen ska vara som potatismos när man sväljer, och hur ofta är det så?) det är ett bra sätt att få ro när man äter och kanske lättare fånga upp ohungrighetskänslan.

Hej! Jag tycker att mina portioner har krympt med tiden men jag äter fortfarande gärna för mycket. Kanske du kan prova att lägga upp maten på assiett istället för på tallrik?

Att äta när man är hungrig och sluta när man är ohungrig. Ack ja. Det enklaste och det svåraste rådet.

Jag håller nu vid 40+ äntligen på att lära mig vad mätt är. Har samma problem som flera i tråden. Men med LCHF, matdagbok och planerade måltider som blir mindre o mindre har mitt huvud börjat kunna tala om för min mage att nu är du faktiskt mätt och du kommer bara att må dåligt om en halvtimme om du trycker i dig mer. Men inte går det med automatik inte.

Man är ju van att trycka i sig tills man är i stort sett övermätt och räknar med att bli sugen/hungrig igen om några timmar. Tog rättså lång tid för mig att inse att man inte behöver bli stoppmätt och få ont i magen och inte blir man sugen/hungrig igen om några timmar heller.

Hur skiljer man egentligen sug från hunger? Hörde ett program med en klok näringsfysiolog som sa att sug då går man och letar efter något gott, hunger då kan man i princip börja gnaga på krukväxterna. Tankeväckande…

Jag är också en snabbätare. 10 min lunch och då har jag micrat matlådan och ätit i godan ro (tycker jag alltså). Håller på att lära mig äta långsamt och verkligen SMAKA på maten. Ta en tugga. Lägg ner besticken. Njut av maten. Läs inte tidningen samtidigt. Vänta med att prata med lunchkompisarna tills maten är avnjuten. Det kan vänta till kaffet efter maten.

Mina portioner har äntligen minskat till mer normala. Jag har dessutom köpt mindre tallrikar så det ser mer ut. Viktigt att lura ögat tror jag.

Jag lägger upp på tallriken det som jag har planerat (i förväg) att äta och tar sedan inte om.

Det här funkar för mig men jag kan inte frilansa för så pass koll har jag inte än. Det kommer förhoppningsvis. Visst. Mycket planerande blir det och det passar ju inte alla men jag har provat många olika varianter och kommit fram till den här lösningen för mig. Jag har också koll på att jag inte får i mig för lite på det här sättet.

Håller med #3 om att när portionerna är mindre så blir både kropp o knopp nöjda och lugna.

Kanske några tips att prova? Tar gärna själv emot tips tillbaka

Åh, vad jag känner igen detdär! Som värst är det nog ändå när man är stressad eller trött. Eftersom mättnaden inte kommer på en gång , men på något sätt vill hjärnan fortfarande ha socker, eller vad det nu är som gör en pigg på en gång så har jag många gånger stoppat  i mig alldeles för mycket och märker det inte förrän ett tag efter med illamående och magont som ett brev på posten..

Det är en "konst" att börja äta lite förnuftigare också när det gäller hur snabbt och mycket man äter.
Jag insåg snabbt att när jag äter som jag "alltid gjort" så blir jag efter 10-20 minuter "stompmätt" - fastän det kändes ganska "lagom" när jag slutade äta.

Nu först börjar jag närma mig ett mer "lagom-ät" också.
I o m att jag är l-o-vegetarian så är jag ju van att ha ganska mycket på tallriken, grönsaker mättar ju inte på samma sätt som fett o kött t ex. Men jag har gjort precis som Latmask och Bazz säger, äter på mindre tallrikar. Jag väntar en bra stund innan jag eventuellt tar "påfyllning". Ibland får jag se till att jag är upptagen med något annat för att inte frestas att fylla på tallriken igen för snabbt.
Det är ju så lätt att ta lite till 'bara för att det är så gott'…

Jag har lärt mig att se skillnad på när jag är sugen och när jag är hungrig. Min hunger gör sig gällande mer i magen, en känsla av att magen vill nå't och senare kommer den klassiska "kurrande" känslan… :) När jag är sugen (= när kolhydraterna vill få sällskap av fler kolhydrater) då känns det mer i halsen och ner mot bröstet - ner utmed strupen! Och precis som du, Bazz, skriver lockar den känslan ofta mig till, att öppna kylen, skafferiet för att se om det finns något litet och gott som jag kan tänkas "förära min kropp"… Då är det dags för en liten bit ost, eller en tesked philadelphiaost eller något som mättar snabbt och bra.

Lustigt att man ska vara 50+ för att lära sig när man är hungrig resp sugen… Men, bättre sent än aldrig! Och visst är det väl kul att lära sig något nytt…?!

Så Agyr, du kommer helt säkert också att hitta din metod för hur mycket du egentligen behöver för att bli mätt. Det tar bara lite tid. I början är det ju ofta, som sagt, "suget" som driver en till att äta och äta mer - men allt efter som kroppen tappar detta 'sug' så blir det också tydligare huruvida du är hungrig eller sugen.

Så, varför inte prova med att äta på en liten tallrik/assiett och göra ett avbrott efter första assietten där du (din hjärna) är upptagen med annat en stund för att se om du blir mätt eller inte på det du ätit?

Jag är förvisso en mager tjej och därmed kanske ingen lämplig kandidat att besvara din fråga, men från min tid som anorektiker har jag ett tips som hjälpte mig att lära mig njuta av mat igen och känna hunger och mättnad. Rådet lyder: Tugga.

Tugga maten tills det känns som en gröt i munnen. Låt magen slippa göra käkarnas arbete. Ät gärna grönsaker med tuggmotstånd, så som vitkål. På det här sättet tar måltiden minst 20 minuter och kroppen hinner reagera när den fått tillräckligt.

När jag skulle börja min resa mot en normal vikt var jag först så "rädd" för mat att jag vräkte i mig den för att få slut på det läskiga så fort som möjligt. Att njuta av mat verkade helt orimligt. Jag blev äckligt mätt, svullen och fick smärtor i magen. "Aha, jag sa ju att jag inte kan äta såhär mycket!", triumferade jag och tänkte att det var bättre att knappt äta alls, som jag brukade.

När jag lärde mig att tugga maten blev magen inte alls som en spärrballong efter varje måltid och mättnaden blev en behaglig upplevelse.

Intressant att två så olika problem (äta för mycket resp äta för lite) har liknande lösning…..

Ett problem för oss tjockisar (talar i egen sak här) är att man trycker i sig stor mängd mat på kort tid. Studier har också visat att det är en del av överviktsproblematiken. Naturligt smala människor tenderar att äta långsammare än tjockisar.

Ja, man kan undra varför vi har så bråttom….

Gissar att det hör ihop med vår Överlevnadsinstinkt … ! ?
"Skynda dig att äta det nedlagda djuret innan konkurrentflocken kommer… annars riskerar du att svälta ihjäl…"

M a o Stress! Som vi ju vet kan vara en stor bidragande orsak till övervikt… inre som yttre stress… Ät mycket, ät fort…

Märkligt ändå - det är ju så skönt att bara sitta under kork-eken och lukta på blommorna!!!

Visst är det svårt! Jag har börjat lära mig ungefär hur mycket jag behöver äta för att stå mig. Jag gör så här att jag försöker att äta lite mindre portioner, lägger upp mindre från början och låter bli att ta en omgång till utan låter kroppen få lite tid på sig, känner jag mig hungrig igen någon timme efter maten så tar jag något litet, då vet jag att jag har ätit lite för lite, men oftast så klarar jag mig på den portionen jag lagt upp, även om den kännts liten från början (jämfört med de mängder man varit van att vräka i sig när man hade hela tallriken full med "nyttig" sallad och pasta/potatis/ris).

Det sitter mycket i huvudet, vad man är van att äta för att bli mätt känns det som. Sen äter jag gärna lite extra bara för att det är gott, men jag försöker att låta bli det så långt det går :P

Jag jobbar varje måltid med att äta långsamt o känna efter o jag blir lika förvånad varje gång jag lyckats slänga i mig maten o glömt bort min målsättning…………………

TUGGA!!

TUGGA, TUGGA, TUGGA

ät halva måltiden, sitt kvar vid bordet, ta en kopp te, läs lite i tidningen, känn efter

Sedan tuggar du i dig lite till om det behövs.

Det tar tid att lära sig tugga maten, men det fungerar

Konstigt hur olika problem vi kan ha, trots samma övervikt, fetma, rondör, trivselvikt eller var vi befinner oss på skalan eller kallar oss. Är 65 år, har tidigare i perioder varit mycket smal, studenten 175 cm och 52 kg, sen skilsmässa med 3 barn och inget jobb, kunde inte äta, 52 kg igen, sen upp några kilon på begäran (av nya karln förstås), sen litet mer normalviktig. Gick sammanlagt upp 15 kg vid 3 försök att sluta röka, tredje gången gillt, jag fattade äntligen att andra kunde feströka, men inte jag. Gick sen ner 15 kg, kombination av fettskrämt och motion, gick jättebra. Blev sen sjuk, åt dunderkur med kortison i 14 månader, vägde över 100 kg! när det var som värst. Lyckades med VV gå ner till 80 kg, gick genast upp till 90+ kg så fort jag slutade med VV. Prövade sen på egen hand allt. Inget funkade förrän jag råkade hittade på AD:s  bloggbok på biblioteket, resten behöver jag inte trötta ut er med!

Varför så konstigt med olika probem? Jo; hela mitt liv har jag ätit LÅNGSAMT, upplevt det som problem jämt, insett att jag fått "välja bort" vissa lunchkompisar, de som kan slänga i sig maten och sen rusa iväg och handla eller "Uträtta ärenden"! Eftersom de har känt sig störda av att jag just ätit en femtedel av portinen när de är klara! Svårt att gå! Jag har inte märkt någon skillnad under lågvikt/högvikt i mitt ätbeteende. Faktiskt inte nu heller, idag på Moderna Muséet, åt jättegod lammkorv, avstod från 3½ av mandelpotatisarna (åt en halv), men det var mitt gäng som känt mig sen 50-talet, inga sura miner!

Det var många kloka ord i denna tråden.. och jag har oxå kommit framt till liknade funderingar.

Det tar en tid att lära om hur stora portinerna skall vara för man är van att magens skall proppas full för att man skall stå sig ett tag och farhågorna för att man skall äta för lite så man blir hungrig snart igen är oxå en faktor som man behöver programera om!

Numera lagar jag maten o lägger upp på tallriken direkt.. ungefär som på resturant och sen blir det inte mer.. tänker.. om det inte räckte kan jag ta lite ost, eller turkisk youghurt med hallon som efterätt.

Men då har det som regel gått en tid och då är man inte så sugen längre.

Tänker numera på att äta så jag mår bra en bra stund.. ingen paltkoma för det käns inte skönt!

Jag äter 3ggr om dagen…matlådorna till luncherna har en tendens att bli lite för stora, (men ändå lchf.)…äter jättefort och på stående fot

Med dessa jätteluncher händer det att jag behöver lite mineralvatten och en rap!!!

Därefter står jag mig nästan hela dagen, tar ett gäng fläsksvålar med smör och kanske ost till kvällsmat 

Skulle nog önska att jag inte hade så bråttom,…. hade tid att känna efter, och kanske mindre mängd till lunch för att kunna njuta av något gott tilll middag…står ju ändå och lagar den……..

Tack alla rara för tips och idéer.

Jag har bestämt mig för att väga maten på tallriken och bara ta en gång, sedan vänta till senare och se om jag är hungrig.

Frukosten är inget problem. För att hålla mig mätt till lunch så äter jag äggmjölk på 4 äggulor, 50 gr smör och 3 dl vatten. Ett tag käkade jag med hela ägg men då blev mitt protein över dagen alldeles för högt och 3 äggulor, ja då var jag vrålhungrig vid 11. Så frukosten är klar.

I matlådan till lunch brukar jag ha ca 200-300 gr och på det är jag mätt fram till middag runt 19. Det är då problemet med mättnaden börjar.

Min plan nu är att väga kvällsmaten, bara ta en gång och stoppa undan all övrig mat innan jag börjar äta. Om jag sedan är hungrig senare på kvällen att då ta en kopp te med grädde och kokosfett. Kanske också börja lägga upp på assietter.

Det här med att äta fort är en ful vana. Hela min familj gör det utom syrran och hela familjen har extrakilon utom syrran. Hon skulle iförsig behöva några av våra exrakilon.

TUGGA! Ja, jag jobbar på det.

Återkommer med rapport om min plan fungerar.

Den där hungern på kvällen känner jag igen som sug. Prova psylliumfrö som fått svälla i vatten. Det blir en gel som fyller upp magsäcken och minskar suget. Sysselsätt dig sedan med annat….

Jag har lyckats få bort mitt nattinattifika, jag har i flera år pg av medicinering tyckt att jag måste fika när jag ska lägga mig o ladda ner medicindosen. Annars får jag känslan av svid i magen, tabletterna skrammlar runt där utan nått dämp……………nåja, man kan inbilla sig vad som helst om man är jag.

Nu kom jag på att jag har nog bara tagit te utan tillbehör ganska länge, kan man våga tro på en mognad i mitt fall

Nåja jag tränar vidare på att tugga mera, äta långsamt, tänka på vad jag gör o varför, dricka lite mera vatten, som faktiskt kan dämpa hungern det med.

Kan man köpa ett microchips o svälja o sen bli en klok fan eller

Nej Luccy men man kan säkert operera in en port för ett USB minne någonstans.

Idag åt jag en senare frukost bestående av kaffe med grädde. 3 små kokta ägg utan smör ca 5.30-7.30…en lunch liknande tidigare i veckan ca12.00 innan jag blev hungrig….men mindre mängd.

Jag var nästan hungrig 18.00 -drack ett glas vin och liten middag

-ca 21.00 hungrig igen..åt nästan en middag igen + ost och vin…

Jag mår jättebra…ost och vin i gott sällskap kan ju inte vara fel, men jag har ju "slutat äta i tid" idag till lunch……får se vad det ger för resultat…

I går var jag tvungen att ta någonting på stan så jag svängde in på mitt favorit kebabhak och käkade kött och sås. Mycket gott och väl mättande. Jag vart inte hungrig igen förrän vid 8 tiden på kvällen. Tog en Brie ost och bakade den i ugnen så att den nästan gick att äta med sked, några fläsksvålar och en kopp te till. Brien är så pass fet att efter att ha käkat upp tre fjärdedelar så var jag mätt. Rundande av med en chokladöverdragen pekannöt. Gott och lagom mätt.