Om jag hade börjat äta som jag gjorde innan LCHF så hade vikten ökat igen, mina leder hade börjat värka som innan, jag hade hamnat i sockerträsket igen, IBSen hade kommit tillbaka och jag hade antagligen fallit tillbaka i min utmattning till samma läge som innan. Och migränen med aura…hade kommit tillbaka som ett brev på posten.

Allt jag vunnit på denna kost hade jag förlorat igen.

Min tidigare kost var definitvt skadlig.

Jag har sedan jag började med lchf bl a blivit av med:

*migränen som kom minst en gång i månaden, ibland mer.

*mina ständigt återkommande diarréer - flera i veckan.

*värken i min artrosfot.

*mina nattliga urineringar. (4-5, ibland 6 gånger per natt!)

*ca 1/2 kg  i veckan - fortsätter gå ner i lagom takt.

Skulle jag återgå till mitt tidigare liv (vilket liv!?) så är jag snart tillbaka på ruta 1 och det vill jag verkligen inte - aldrig mer!

Fast nu gällde väl frågan vad som händer om man LCHF:ar i perioder, eller? Vi som är här vet ju att LCHF är bra för oss, men vad händer om vi skulle varva LCHF med t.ex. tallriksmodell?

Min teori är att LCHF inte är skadligt, som frågas i rubriken, men att man då bör vara kosten hängiven, oavsett vilken form av LCHF man valt. Ska man bara köra LCHF i perioder tror jag att man får en väldigt förvirrad kropp som går ömsom på fettdrift och ömsom på sockerdrift. Det kan inte vara sunt.

//C

#3

Rubriken undrade om lchf är skadligt och texten spann vidare på vad som händer om man går tillbaka till tidigare diet.

I mitt svar menar jag att lchf inte är skadligt för mig - tvärt om, samt vad som skulle hända med mig om jag gick tillbaka till det gamla.

Jag tror inte heller det är bra för kroppen att hoppa hit och dit mellan två så helt olika "bränslen"

Bäst är förstås att hålla en jämn linje.

Jag tror ändå att varje dag på LCHF är en välgärning och ett reparationstillfälle för kroppen..

Jag menar att hoppa fram och tillbaka kan skada kroppen sa att den till slut inte svarar pa Lchf !!??

#6

Tja, det är väl ändå bättre att skada kroppen på halvfart än på högfart

Risken är dock att eventuella hälsovinster blir färre och att vikten åker jojo upp och ner i takt med vattenvariationen.

Magen lär inte må särskilt bra heller eftersom det tar några dagar att ställa om till rätt enzymproduktion och bakterieflora.

I naturen skulle omställningen ske ett par gånger om året och i lugn takt efter årstidernas växlingar men vill vi ha en "sommar" är det ju bara  att gå in på ICA och skotta kolhydrater i korgen när  som helst..

#6

Läser man på ffa amerikanska sidor om folk som ätit lowcarb eller t.o.m. zerocarb (vårt UFO) länge så verkar det som om de som cyklar fram o tillbaka mellan högre o lägre kolhydratintag efterhand får svårare o svårare att gå ner i vikt igen till den nivå som initialt eftersträvades (och uppnåddes).

T.ex. Dr Eades har en artikel på sin hemsida som diskuterar detta "why is lowcarb harder the second time around". En person som kalla sin blogg LowCarbConfidential har ätit lowcarb i 6 år men har nu jättesvårt att bli av med de kg som krupit på igen när kolhydratintaget sakta ökat.

Själv tycks jag vara otroligt kolhydratkänslig så jag äter UFO och räknar mig som "kolhydratallergiker". Räknar inte med att kunna äta mer kolhydrater framöver heller.

Men du kanske tål sockret bättre? Det enda man kan göra är att läsa allt man kommer över, begrunda samt sedan prova på sig själv

Nu är det väl som så att metabolismen blir långsammare ju äldre man är och det är klart att om kolhydratintaget samtidigt sakta stiger så är det nog inte konstigt att man ökar i vikt!??

#9 Om man har långsam eller snabb metabolism kan väl knappast påverka. rent logiskt (långsam metabolism innebär att man blir mätt på mindre mat)…däremot en ökande insulinresistens samt sänkta könshormoner, eller?

Mnjaeä.. i teorin ja.. fast i praktiken är det inte lika enkelt, för då skulle de som har en sänkt sködkörtelfunktion bli mättare och inte gå upp i vikt!??

Det är ju flera faktorer som styr och jag inbillar mig att man skulle behöva äta så lite så man alldrig blir nöjd å magens elelr ögonens vägnar.. jag har en tendens att äta tills faten är tomma bara för att det är gott!

Och så har jag en god uppfostran som säger att man äter upp allt man tagit till sig på tallriken..

#11 Det gör jag alltid, äter upp alltså….men jag håller mig mätt ett tag då också. Jag behöver aldrig tänka på att hålla portionerna till ett visst mått…äter jag små portioner så håller jag mig mätt kortare tid än om jag äter stora (enkelt som sjutton).
Är jag mätt så äter jag inte….mår illa av att stoppa nåt i munnen då.
Då jag ligger i soffan, dvs har långsam metabolism så håller jag mig mätt längre än när jag drar stocka i 1 meter djup snö och har en högre metabolism.