Vilken puckad psykolog?! Går du verkligen hos henne för att få hjälp? Hon verkar ju mera stjälpa dig. Usch vad trött man blir på alla oproffisionella och okänsliga "experter" som finns .

Går hos den psykologen för att få hjälp med annat också, och det går bra, men prata mat fungerar inte alls. Men så är hon rätt kraftigt överviktig själv så det är kanske känsligt.

Det är dessutom svårt att prata lchf-mat för det förstår hon definitivt inte. Har försökt lite men det liksom spårar ur totalt, hon tycker att jag ska äta "normalt" eller nått…

Byt psykolog!

Ätstörningar sitter inte i hur många revben man kan räkna eller om man är döende av svält!

De sitter i huvudet och finns där oavsett hur man till utsidan ser ut i andras ögon!

Jag blir så arg när jag läser det du skrivit.

Du ska ha rätt till hjälp oavsett!

Hallå där, "syrran"! Hehe, ja vi är ju systrar i detta med matproblemen.

Jag som haft med psykiatrin att göra tycker det är ofta som de står handfallna om ens symtom inte stämmer till punkt och pricka in på en diagnos. Har man inte alla tecken på anorexia (eller bulimi) så har man ingen ätstörning och då behöver det inte behandlas.

Jag har genomgått en adhd-utredning och eftersom min psykolog inte tycker att jag "borde" ha adhd så lägger hon ingen vikt vid det test som visar att jag har koncentrationsstörningar.

Det finns förstås undantag, men många är fixerade vid sina symtomlistor.

(När jag väl kommer över tröskeln och kan äta så äter jag ofta ordentliga portioner, men det måste vara nåt jag kan arbeta upp ett sug för. Idag blev det nån kycklingvariant med både jordnötter och ananas, så det är inte det att jag känner nåt tvång att äta strikt på ena eller andra sättet. Men hade jag serverats en omelett hade jag inte kunnat äta den, hur hungrig jag än är.)

Om det nu är så att din psykolog har problem med sin egen vikt och sitt ätande så kanske det inte är rätt person att prata med. Finns det någon annan du kan vända dej till med dina funderingar? Nån som är bra på att lyssna?

Flikkan - Du är en kämpe - det vet vi. Bra att du kan skriva av dig när det kör ihop sig.

Kan inte hjälpas, men jag håller med dem här ovan.. Även om din psykolog är bra på vissa sätt, så kan man ju inte liksom dela upp sig själv i tårtbitar och lämna ute den delen som har med ätstörningar att göra, för att psykologen inte fattar/vill undvika det jättelika problemet. Sannolikt har ju din ätstörning i högsta grad med "resten" att göra.. spekulation från min sida, men kanske..

Hursomhelst är probelmet ju stort för dig - och du behöver hjälp. Kanske kriga för ännu en terapeut?? Som är expert på det här?

Ja, bra att du skriver av dig när du behöver. Kan ju vara bra för oss att också läsa om hur det kan vara, och kanske så känner någon igen sig och tar till sig det själv? Det vet man aldrig.

Jag tycker kanske också att det vore bättre om du hade en psykolog som såg helheten.

skogs-tolva: Vet inte hur lätt det är att byta psykolog här. Är väldigt kinkig när det gäller psykologer och det måste vara en kvinnlig så där sjunker urvalet rätt rejält. Vet inte riktigt varför men det finns nog fler manliga psykologer än kvinnliga…

Sen är det ju det att denna psykologen fungerar bra med de andra problemen jag har, som nog tyvärr är lite värre än att jag inte kan äta. Jag ger ju inte ut allt bakgrundsfakta om min psykiska hälsa här så det är inte lätt för er att se helheten i mig heller.

Vet inte om det går att hitta någon psykolog som är bra på allt…

greddelin: Hejsan!  Klart vi är syrror, vi med våra knäppa problem!

Jag vill bli utredd för lite annat jag med. Har en del symptom som jag inte har vågat prata om förrän nu så jag är inte helt säker på att min bipolära diagnos är helt rätt. Men eftersom jag inte var öppen men vissa tankar från början så står de inte i några journaler och alltså finns de inte, eller är i alla fall inte allvarliga fastän de skrämmer mig. Och matbiten är ju inte så viktig efter som jag faktiskt trots allt oftast äter.

Känner igen mig så väl i dina mattankar också. Det måste finnas ett ordentligt sug för att maten ska komma ner. Gjorde stuvad vitkål med quorn alldeles nyss. Åt knappt hälften men det var bättre än inget.

Jag har svårt att prata med folk jag känner om mina problem. Innan jag flyttade hade jag en sjuksköterska på psyk som jag träffat i 5 år, henne kunde jag prata med men nu har jag ingen sådan. Jag vill inte oroa de som står mig nära med mina knäppa tankar. Det är inte bra det heller, men jag har aldrig kunnat säga till någon att jag inte mår bra. Jag har blivit hemkörd från både skola och jobb under mitt liv när jag gått dit trots att jag varit sjuk med hög feber eller annat. Så länge jag kan stå upp så mår jag bra.

kaisakavat: Det svåra är att när jag pratar mat nu för tiden så blir det ju lchf och efter som mitt minne är som det är så minns jag aldrig de där bra grejjerna jag ska säga. Det är ju liksom inte dirket allmänt vedertaget att lchf är det bästa.

Vet inte vad som skulle hända om jag hamnade hos till exempel en dietist som skulle hjälpa mig och jag vägrar äta som den säger? Tror psykologen förslog att jag kanske skulle träffa en sådan men det kändes inte helt okej just då.

Tror inte jag skulle orka ta disskussionen om vad jag äter och inte om jag skulle behöva försvara det jag äter samtidigt.

Vad invecklat det blev!

Jennix: Greddelin och jag har hittat varandra och har lite liknande matproblem ibland och visst kan det finnas fler som oss. Det är dessutom skönt att få lufta sina problem lite. Mat är inte alltid så enkelt som det borde vara.

Jag förstår att inte är lätt då. Man måste ju känna sig bekväm med den som man lägger sitt själsliv hos….

Men ändå!

Jag har själv mina probs med vikt…väger mig tex maniskt osv…

Jag vet hur du känner det.

Hoppas du kan få hjälp innan det blir för övermäktigt.

För äta måste du!

Hade det inte varit för just lchf hade jag inte kunnat styra mina matproblem, faktiskt, helt sant. Det var lösningen på mitt problem, den större delen av det i a f….

Lycka till!

Varma kramar

/Monica.

Ibland skäms man lite över sina kollegor. Klart du har en ätstörning, som du behöver hjälp med, kvalificerad hjälp skulle jag tro. Ätstörningar syns inte bara på vikten! Men jag förstår också att det är svårt när du har många problem samtidigt, och den som är bra på det ena kanske inte är bra på det andra. Och det är jobbigt att dra sin historia för nya människor hela tiden.

Jag önskar dig verkligen att få vettig hjälp med att hitta strategier för hur du ska kunna få i dig mat och släppa gamla förvridna tankar om maten. Det är väldigt synd att du inte kan få det av den som du redan har förtroende för. Men stå på dig, och lycka till!

Men Flikkan, det är nog inget ovanligt att folk håller inne med viss "information" ett tag tills de känner förtroende för den de pratar med! Om du känner dej redo att öppna dej för din psykolog är det nog inte så konstigt för henne att du undanhållit särskilt jobbiga saker.

Alla kan inte vara bra på allt och det stämmer väl in på psykologer också. Om du är nöjd med den relation ni har idag förstår jag att du inte vill äventyra något och kanske hamna hos nån där personkemin inte alls stämmer!

Om din psykolog (eller dietist) har invändningar mot LCHF så säg att det godkänts av Socialstyrelsen och att du är bestämd på att genomföra detta. Kan de inte respektera det kan ni inte ha något samarbete. Det är helt ok att säga såna saker! Iallafall hävdar de jag jobbat med att det är så.  ; )

Här är du anonym, kanske är det en hjälp för dej att börja ventilera sånt som har med ätande att göra här? Testa lite tankar och teorier. Här finns det ingen som dömer!

Känns det som att ätproblemen går att prata bort eller är det annan typ av hjälp du behöver? KBT verkar hjälpa en del och där är fokus på att ändra tankar och beteenden. Du kanske behöver en kombination, dels din psykolog som du verkar trivas med i andra avseenden och sen något som specifikt gäller ätande.

För att stimulera aptiten kanske du kan äta grönsaker och bär? Göra smoothies på TY och hallon och sallader med lite avokado, bacon och kyckling (eller vilka protein och fettkällor som du kan äta).

Just ägg och kött är ibland svårt att få ner, medan ett grillspett med paprika, svamp, lök och lite fisk/kyckling med guacamole/cf/beasås eller dylikt kan vara lättare (små bitar, fina färger).

Stort lycka till, ätproblem suuuger. Ta upp dina gömda, outtalade tankar så du får rätt diagnos och hjälp. Kram!

Det var inte jag som sa KBT… men du vet nog vad jag tycker!

skogs-tolva: Jo, det är ju det, äta måste jag. Det är väl där det slår lite slint i huvudet med på mig, jag har svårt med allt som det står ett måste framför.

Jätteskönt att du blivit hjälpt med dina problem av att äta lchf. Sånt inger alltid lite extra hopp att få höra.

aniara4: Ja, detta är inte min första psykolog heller utan den tredje. De två andra var faktiskt kbt:are men vi passade inte ihop alls och då kommer man ingen vart med nått.

Tror lita av mitt problem just nu är att jag är så otroligt envis när de gäller de där kolhydraterna och för att inte komma upp i för höga siffror så klarar jag inte av att äta istället och sen blir det fel. Proteinet är också ett stort problem efter som jag inte riktigt klarar av att äta kött… och ska jag få i mig tillräckligt med protein utan kött blir det för många kolhydrater.

Jag vet vad och hur mycket jag borde äta, jag får det bara inte i mig.

Vet inte vad en utbildad ätstörningsterapeut skulle säga om sånt heller, där brukar det ju mer vara att man ska äta allt.

Greddelin: Det har du nog rätt i, att det tar tid att öppna sig. Den allra första psykologen jag träffade skickade faktiskt hem mig med uppmaningen att åter komma när jag kommit på orskaen till varför jag mår dåligt. Han hade inget att jobba med med mig. Sen tog det 6 år innan jag var redo att testa med en ny. Han fungerade inte heller så jag är jätteglad över den psykolog jag fick nu när jag flyttat.

Jag har problem med olika sorters tvångstankar och just nu känns de trots allt som ett större problem än att jag inte kan äta så bra. När de äntligen har kommit upp till ytan och går att prata om.

Men jag tror att jag ska testa att prata lite mer mat när jag träffar psykologen nästa gång, det beror lite på hur det känns. Om inte annat så kanske hon trots allt har någon annan som kan hjälpa mig.

bullmagen: Problemet är egentligen inte att jag inte är hungrig, för det är jag. Jag vill bara inte äta det jag måste.

Kanske tar jag det här med att hålla nere kolhydraterna på för stort allvar men jag vill ju gå ner med och att ha en gräns på max 20 kolhydrater är inte så strikt ändå. Tyvärr så går jag inte ner ett gram i vikt längre så jag skulle behöva ändra på nått…

"Får" jag äta dåligt så är det lättare men nu när jag vill hålla mig till vissa saker så blir det stopp. Vet inte riktigt hur jag ska få till det hela. Proteinet är det absolut största problemet, de vegetariska proteinkällorna jag skulle kunna få i mig innehåller alldeles för mycket kolhydrater för att det ska bli bra.

Tack för alla mattips! Grillspett låter faktiskt inte helt fel… ska se om vi inte kan köpa en grill snart.

Grillspett går att göra i ugn också.  Gott att göra fiskspett med lax, vit fisk och räkor. Gör spett med halloumiost, squash, körsbärstomat, bacon och paprika eller "barnspett" med korv och köttbullar. Till efterrätt (frukt-) eller bärspett med lite smält mörk choklad över och vispad grädde till.

Spelar det någon roll om du tänker att idag kan jag äta det här istället för måste/borde? KBT kanske vore något för dig, att ändra tanke- och beteendemönstret. ör med din vårdcentral vad de kan hjälpa dig med.

Hej flikkan77

Ville bara skicka lite *kramar* och förhoppningar om att det blir bättre för dej.

/Therese

Är det lättare för dej att äta om du blir serverad än om du måste fixa maten själv? För sån är nämligen jag! Även om det kanske inte är gott kommer jag iallafall igång att äta.

bullmagen: Fast det kan nog blir godare om man grillar… bara en känsla liksom.

Har funderat på att testa fisk igen, tror det får bli lax i så fall. Vit fisk brukar det vara så mycket ben i. Lax är säkrare på nått sätt. Synd att det är mycket dyrare bara. Lax smakar bättre med, i alla fall tycker jag det. Vit fisk smakar mer fisk.

Att lura mig genom att tänka att det här kan jag äta istället för att att detta måste jag äta fungerar inte så jättebra tyvärr. Det är fortfarande samma mat det handlar om. När det gäller annat så kan jag ofta lura mig genom att tänka i andra banor men med mat är jag mer kritisk.

Oftast så är problemet störst när jag sitter med maten i munnen och tuggan bara växer och växer. Känns som om jag ska kvävas om jag inte spottar ut den.

MariaTherese: Tack! Mitt ätande brukar gå i lite perioder så det går säkert över så småningom, det är bara jobbigt när det håller på.

Greddelin: Ibland kan det hjälpa att bli bjuden på mat. Fast det fungerar inte riktigt nu när jag äter lchf. Litar inte på att andra skulle laga maten som jag vill ha den… Lite kontrollbehov där.

Enligt mamma så har jag nästan alltid varit sådan här. Kan ha haft älsklingsrätter som jag helt plötsligt inte har kunnat få i mig. Får kväljningar av maten jag gången före tyckte var jättegod.

Köttsaker tyckte jag inte om som liten heller, det enda som jag alltid har ätit utan problem är potatis. Gärna med en god sås på eller bara smör.

Vet inte om jag kanske ska acceptera att jag faktiskt inte riktigt gillar kött, eller om jag ska fortsätta äta det ändå. Det svåra blir ju då kolhydraterna…

Skriver samma sak här som i min andra tråd, tycker att det passar in här med. Finns kanske någon mer som jag som har det så här.

Blev bjuden på våfflor av grannen idag. Eftersom jag inte kan säga nej och tycker att det är jobbigt att inte äta som "alla andra" så dövar jag ångesten med ångestdämpande istället. Åt bara en våffla i alla fall, med mycket grädde och väldigt lite sylt.

Mår psykiskt riktigt dåligt. Skulle vilja stänga in mig i ett halvår och inte träffa någon över mat. Ska på bröllop i juni och det är redan en stor sressfaktor. Vill inte äta med andra.

Åt lax idag med och det var knappt jag fick ner det. Igår var det supergott och idag vände det nästan i magen. Det är så tråkigt och jag blir så trött på mig själv. Äggmjölk är det enda som går riktigt bra, men jag är så hungrig och trött och frusen. Vill äta mat men samtidigt inte.

*kram*

Usch, jobbigt. Jag förstår att det inte hjälper så mycket att en främling på nätet ger sympatier, men jag hoppas du åtminstone känner att du blir tänkt på. Massa styrkekramar och förhoppning att du kan må bättre, och känna att du förtjänar att må bra.

Meindrea: Jo, faktiskt så hjälper även sympatier över nätet.  Det gör det lite lättare på nått sätt.

Tack!

Tänkte på en sak, du kan inte ha fortsatt telefonkontakt med sjuksköterskan du hade hjälp av förut?

Greddelin: Tyvärr så flyttade jag för långt för att få ha kvar kontakt där. Är helt utsrkiven från vården där jag var förut.

#27 Då har du mina sympatier och lyckönskningar!

Synd! De kan inte hjälpa till att lotsa dej vidare? Tipsa om namn? Nån förening eller stödgrupp kanske? (Höll på skriva städrock, påverkad av Rent hus på tv!!!)

Tack, Melindrea! Det värmer.

Greddelin: Jag tror jag får gå genom de kontakterna jag har i vården här om jag vill ha mer hjälp. (En städrock hade kanske inte varit fel, helst med innehåll av en städande person med. Har fem katter som fäller just nu… )

Jag har ju psykologen här, som visserligen inte är bra på mat överhuvudtaget, men orkar jag ta upp det mer med henne så kanske hon vet någon annan som kan hjälpa. Fast när jag är mitt i skiten så orkar jag sällan ta upp det och när det inte är lika jobbigt så är det ju inget problem…

Tänkte att det vore trist om du hade det jobbigt med ätandet ända fram till bröllopet…

Usch ja, det hoppas jag att jag inte kommer att ha. Då måste jag nog ta tag i det på riktigt faktiskt.

Har jag tur som vänder ätandet till det bättre sen, det går i perioder ibland. Fast nu är jag mer medveten om att jag också kommer att gå upp i vikt omjag först äter dåligt och sen börjar äta normalt. Och det är ju ner i vikt jag ska…

Pratade med min läkare, på psyk, idag. Eftersom jag är så medveten om mitt ätproblem och vet att jag måste äta mer än jag gör så ska jag nu testa att ta ångestdämpande ca 30 minuter före en måltid. Det kanske hjälper mig att slappna av lite och inte tänka när jag äter.

Kommer jag bara igång och äter normalt igen så brukar det rulla på av sig själv ett tag sen. Mest nu det är som jobbigast.

Ibland är det själva tänkandet som förstör för en. Den mentala förberedelsen kan "slå slint" så man förstorar problemet ännu mer än om man bara gör det, utan att tänka. Ibland är hjärnan ens värsta ovän och man måste lura den!

Ofta när jag i efterhand undrar varför det var så lätt denna gång så visar det sig att jag bara gjort det på ren rutin istället för att ladda upp inför det. (Vad nu "det" än är.)

Jag skulle vilja testa knackningar för att se om det är ett sätt att komma runt vissa problem. länk

Håller helt med du! Ibland måste man lura sig själv, och sin hjärna, för att få saker gjorda. Den kan ställa till det nått väldigt för en. Hade faktiskt ett samtal om det med min läkare idag, på grund av andra saker min hjärna hittar på för mig.

Tycker de där knackningarna lät lite intressant. Är rädd för nålar så vanlig akupunktur vågar jag inte testa men detta hade kanske varit nått i så fall.

Om det beror på felprogrammering eller kemisk obalans eller vad det nu kan vara, ibland jobbar "tänkeriet" emot en. Om man har en inre sabotör i huvudet som dikterar hur dålig man är eller har knepiga budskap om maten så gör det verkligen inte gott att lyssna på den. Det svåra är att lära sig tänka om, tänka bättre.

Det finns lite olika metoder, som knackningar och särskilda ögonrörelser, som ska fungera bra på tankar som är svåra att "resonera" bort. Tyvärr har jag bara sett om det på tv och läst om det och inte upplevt det i verkligheten, men det lär fungera effektivt på en massa områden.

Det som är lite speciellt är att man inte behöver "sätta ord" på allt man tycker är jobbigt, det som annars kan vara svårt i en terapisituation. Vissa saker har man så stor skam för att man inte ens vill berätta för en psykolog. Men på detta sätt kan man alltså få hjälp ändå.

Själv har jag gått i terapi i olika omgångar, hos en handfull psykologer, de senaste 20 åren. Det är väldigt lätt att säga åt nån att "söka hjälp", men att man söker och fått psykologkontakt betyder inte att man kan slänga upp alla sina problem på bordet och få dem botade. Vissa saker lär man sig bara hantera på en nivå så att livet blir drägligt.

Vi får fortsätta stötta varann i detta! Hoppas du kommer på nåt knep att få i dej maten!

Fick några bra matdagar men nu så knöt det sig igen. Har visserligen, enligt siffrorna, ätit så det nästan räcker idag. Proteinet skulle behöva komma upp men det gör det nästan jämt. Dock har jag inte ätit nått sen klockan 14 och jag är hungrig, jättehungrig.

Kommer inte på nått jag orkar eller känner för att varken laga eller äta. Magen skriker och munnen säger nej. Har nått glapp i ledningarna däremellan skulle jag tro. Så frustrerande…

*kram* Känner igen det där med att man inte vill äta, men är hungrig. Finns det något du kan få i dig, te med grädde, liknande?

Kommer faktiskt inte på nått alls som skulle fungera just. Inte ens en chokladbit och choklad brukar jag alltid kunna äta av någon mysko anledning.

Ska testa äta lite mer ångestdämpande och se om jag kan bli så trött att jag kan äta sen. Känns som en lite dum lösning bara… vill kunna äta ändå.

Tack för ditt stöd, Melindrea.

När jag äter atarax (vilket inte är ofta nuförtiden) så brukar jag alltid bli så jättetrött. Kanske sova är bra, om du kan?

Jag är jättekänslig för allt lugnande och blir trött av även en liten dos. Lite besvärligt efter som en liten dos inte alltid tar bort ångesten. Har dock kommit på att jag få ta koffeintabletter samtidigt, då håller jag mig vaken.

Fick i mig en äggmjölk till igår, med lite extra stöd från maken och halvt sovandes efter den lugnande tabletten så gick det bra. Sova sen gick alldeles utmärkt!

Bra att du fick i dig litet grann att äta. Mycket bra att du kan få i dig äggmjölk, det klarar inte jag av. =)

Ja, äggmjölken är min stora räddare! Den fungerar nästan jämt faktiskt och det är skönt. Blir inte så mycket protein men det är bättre med två ägg än inga ägg!

De tre första gångerna jag testade äggmjölk fick jag inte i mig det heller, eller jo ner kom det men upp också.  Sen hällde jag i grädde också och sen dess går det bra. Har 20 gram grädde i och jag tror egentligen jag skulle kunna dricka det utan grädde men när jag gör det själv tycker jag inte det är gott.

Skulle behöva någon som gör två äggmjölk till mig, en med grädde och en utan, och sen se om jag känner skillnad.

Hmm. Kanske borde testa med litet grädde i. För som sagt, det är ju defintivt lättsamt.

Räknade ut idag att jag behöver gå ner 34.5 kilo för att klassas som anorektiker och kunna få hjälp med mitt ätande.

Då skulle jag väga 53.5 kilo till mina 175 cm. Just nu är det ingen som ser nått egentliget problem. Jag äter ju lite trots allt och är medveten om att det jag gör är fel… alltså är jag inte sjuk på det viset.

Har tappat 1½-2 kilo på två veckor genom att bara äta för lite mat. Det känns både bra och dåligt. Jag vill gå ner i vikt men inte så här.

Får i mig ca 1100-1400 kcal om dagen så det är väl nästan svält jag ligger på, men inte nära nog för att vara tillräckligt "sjuk". Undra hur lite jag måste äta för att det ska klassas som ätstörning på riktigt eller om det bara är vikten de går på. För i så fall lär det ta ett tag innan någon i sjukvården tänker ta i det…

Vet inte vad jag ska göra med mjölkprodukterna… De kan ju hindra viktnedgång men utan dem skulle jag idag bara fått i mig 633 kcal. Nu kom jag i alla fall upp strax över 1000.

Vet inte riktigt hur viktigt det är med kcal när det rör sig om sådana här siffror heller. Jag kanske kan vara utan grädde och c.f. … utan ost blir svårt men maten skulle bli så tråkig utan sås. Jag har lättare att äta "blöt" mat än torr helt enkelt.

Låter ju inte bra att du ska svälta dej ner i vikt!

Det står säkert nånstans i tråden, men hur länge har du ätit LCHF? Och hur länge har du haft problem med att få i dej mat?

Igår (tror jag det var) gjordes en koppling mellan illamående och hormonstormarna som pågår, att jag kanske lider av "morningsickness" utan att vara gravid! Det gav mej nåt att fundera på! Jag ska kanske inte vara så strikt om det gör mej så ovillig att äta. Man ska väl inte göra det alldeles för svårt för sig?

Jag började äta lchf i september förra året men det är bara senaste månaden som jag har haft extra svårt att äta. Ibörjan gick det rätt bra, förutom en period på en vecka eller så då jag åt dåligt men sen började jag igen.

Från första september gick jag ner 6 kilo tills julafton, sen gick jag upp nästan 3 kilo under januari och sen dess har jag nästan gått ner 2 kilo igen. Så summan är i alla fall -4 kilo sen september.

Jag mår inte illa utan jag är bara inte hungrig. Efter två tre tuggor av nått tar det stopp.

Att göra det svårt för mig är ju det jag gör bäst!

Funderar lite på osten med… men det är det enda i proteinväg jag får i mig just nu så den vill jag behålla. Annars kanske osten är boven i dramat…

Själv är jag hungrig men blir äcklad vid tanken på mat, men skrev i en tråd där TS blev illamående efter några tuggor.

"Vämjelse" vid tanken på mat, eller själva ätandet.

Ja jag vet inte vad som skulle kunna stimulera aptiten… nosa på nåt som luktar gott och sätter igång saliveringen kanske?

Eftersom jag är ny ska jag inte ge några råd, men det verkar inte vettigt att ta bort den enda proteinkällan! Det är inte så att kroppen dragit i nödbromsen för att den är inställd på svält? Isåfall lär det inte bli bättre av att fortsätta plocka bort saker. Skaldeman hade nog sagt att du behövde lassa på med mer fett. (Bra råd va? ;))

Hoppas du får bra vägledning eller hittar ut själv! Det är ju hemskt att känna att man fastnat och inget händer.

Det är möjligt att min kropp dragit i nödbromsen… till och med är det ganska troligt. Det dumma är att om jag skulle börja äta normalt nu så skulle jag nog gå upp i vikt igen och då vet jag inte vad jag skulle göra. Vågar inte rikigt äta mer just nu heller.

Får i mig knappt 40-50 gram protein om dagen, väger 88 kilo så jag skulle ju behöva lite till. Kan gömma ca 30 gram bacon i mycket sallad med gräddsås också, men mer än så blir det inte just nu.

Fettet jag lyckas få i mig kommer från mjölkprodukterna som jag funderar på om jag ska ta bort… knepigt det där!

Det är invecklat att hålla reda på proteiner, kolhydrater, fetter och i viss mån kcal när själva ätandet inte fungerar.

Är också hungrig i viss må, oftast tills jag sitter med maten i munnen. Sen går det inte längre.

Vad menar du med "äta normalt"? Inte tallriksmodellen väl?

Jag tror att både du och jag har en del psykologiska spärrar som hindrar oss från att äta som vi ska - och att kroppen reagerar på våra falsklarm och felaktiga signaler.

Jag har ju lyckats lura i mej mat genom att äta framför tv:n eller datorn så att jag fokuserar på något annat och försöker sleva i mej utan att riktigt registrera att jag faktiskt äter.

Visst vore det bättre om man kunde sitta ner och njuta och tycka att varje måltid var en fest, men har man dessa spärrar så kanske man får ta till fula knep! Jag tål inte matos så det måste jag undvika. Om jag äter vissa saker, som fisk, måste jag borsta tänderna och tvätta händerna efteråt så jag inte kan äcklas av doften i efterhand. Det obehagliga doftminnet stannar kvar och förstör för nästa måltid annars.

Jag gillar verklgen isterband men det väcker också äckelkänslor efteråt och alla bevis måste utplånas efteråt. Det är inte särskilt LCHF men jag tänker att det är bättre att äta sånt jag uppskattar och får i mej än att jag svälter mer än jag redan gör. Försöker väcka kärleken och lusten till maten igen, du vet. Jag räknar ingenting, kan jag tillägga. Väger mej varje helg men försöker att inte ta åt mej av vad siffrorna visar, vill inte öka på stressen ytterligare. Särskilt inte om/när stress hindrar viktminskning! Dumt att fastna i en negativ spiral.

Jag väger 22 kg mer än du och vill inte ha det såhär mer än en sekund längre än nödvändigt, men jag tror inte jag har så mycket att säga till om just nu.

Jag tycker att du är en tuff  "flikka". Du är en bra bit på väg!!!!!!!!!!

Du har insikt , nästan halv-vägs….bara det !!!  

Du kan-du vill-du orkar !!!!!!!!!!!

Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter.    Kram på dej

Nej, nej, inte tallriksmodellen… med att äta normalt menar jag normalstora portioner och kanske oftare än två gånger om dagen.  Sen är det ju alltid svårt att säga vad som är "normalt" men jag vet att jag äter för lite.

Just nu väger jag mig varje dag och mäter allt jag äter. Har blivit jätterädd för att gå upp i vikt. Har lite omgivningens blickar på mig med efter som jag är den första som testat lchf i hela min bekantskapskrets. Ingen har testat någon diet alls förut så jag är liksom den första… Troligtvis gör jag en större grej av det än vad det är men det är ändå lite jobbigt.

Jag har svårt att känna matsmak i munnen efter att jag har ätit så jag avslutar nästan varje måltid med 3-4 mandlar. Det jag kan äta utan problem är mjölkprodukter och potatis och inget av det tillhör ju riktigt lchf så det är inte så lätt…

Ibland är det lite bra för mig att höra att det finns andra som väger mer än vad jag gör. Det kan komma som en riktig aha-upplevelse ibland att jag inte är tjockast i världen för det tror jag gärna att jag är. Så himla fel!

Jättetack för alla dina vettiga tankar Greddelin!

Tack för dina peppningar, Branneli!

Och du har rätt i att jag har insikt, vilket ibland är lite jobbigt för jag vet så väl att jag gör fel men fixar ändå inte att göra rätt. Men visst är det ett steg åt rätt håll ändå.

Jomenvisst kan man bli lite knäpp i huvudet  av att göra "det man vet "att man inte borde göra…….men det är den trotsiga 3åringen som finns kvar i huvudet !!??!!

Samtidigt är det bra med den med "3åringen" ibland…… annars hade iallafall jag gett upp vissa saker i livet….

Jag kan-jag vill-jag ska

Ja, de gånger som trotset går åt rätt håll är det ju jättebra!

Kan själv och kan allt!

Hade dock varit bättre om det var annat än mat som var det jobbiga, fast just nu är allt jobbigt efter som jag inte har energi att göra nått. Väntar lite på att de där hungers-endorfinerna ska sätta in men jag kanske äter för mycket för dem… och det är ju visserligen bra.

Jaa, vem vet….fast ibland ska man inte veta allt ! Tänk vad tråkigt det skulle vara; att gå omkring som en uppslagsbok eller som en spåkärring. Nu kom min son…..

Nä, allt behöver jag verkligen inte veta, tror inte det skulle få plats i mitt lilla huvud heller.

Det börjar gå lite bättre. Nu på kvällen fick jag i mig 4 prinskorvar tillsammans med 100 gram stuvade grönsaker. Är äckligt mätt men jag har ätit och jag vet att jag måste göra det med.

Åt en "vanlig" korv med ost och c.f.-röra till lunch och frukost blev en näva fläsksvålar så det går framåt.

Är dock lite rädd att jag har ätit för mycket… fastän jag vet att jag egentligen inte har det.

Bra kämpat bruden . Lita på vad du vet !!!!

Fast ibland är tron starkare än det ma vet och då blir det knas!

Har gått ner till 86.9 idag så det går sakta men säker neråt.

flikkan77…..

Har läst den här tråden för första gången nu…..förstår att du har det jobbigt….hjärnspökena kan vara för j-vliga…….De finns hos mig med ….men de har blivit lite snällare….

Jag går hos en kurator som jag trivs jätte bra med …..hon tror på lchf…..stöttar mig verkligen……Hon är bra på det sättet att hon i princip aldrig säger att jag ska göra si eller så …utan hon får mig att hitta rätt själv….att välja den vägen som är bäst för mig…..Hon har en förmåga att plocka fram saker jag behöver prata om…hur hon gör vet jag inte…..Men hon är verkligen bra på sitt arbete….Hoppas och vill verkligen kunna gå hos henne med jämna mellanrum…..

Det kanske inte alltid är en psykolog som är det ultimata för dig ….som du själv sa så hade du en bra kontakt med en syrra tidigare…..Hoppas du kan hitta någon som passar dig……

Och som fler med mig har sagt tidigare ……VI finns här…..och vi lyssnar…..

Många peppkramar……nenna31

Tänkte på en sak till…..

Du vet man brukar säga att man ska skriva ner det positiva och negativa ….väga för och nackdelar……

Gör en lista på mat med mycket protein…….plocka sedan ut det som lockar mest……variera dina måltider när det gäller proteinet….

OM det frestar dig läs kokböker och lär dig "göra om" recepten så de passar dig och lchf….

Jag hittade en "inköpslista" för lchf…..tror det var i tråden -vanliga frågor och svar…..blev inspererad av den listan…..ät det du tycker om till en början…….väg o mät sen när du kommit igång med maten igen….

Ett litet tips bland alla andra…..Tror du vet bäst själv….

Hej Nenna!

Min psykolog är jättebra på många andra problem men just med maten blir det svårt. Tror mycket ligger i att jag trots allt är överviktig och faktiskt vet vad jag egentligen borde äta.

Saknar den sjuksköterskan jag hade där jag bodde innan nått otroligt mycket emellanåt. Fast om jag får ha psykologen i så där en 5-6 år så kanske jag känner samma sak om henne sen med. Psykologen träffar jag bara en gång i veckan med. Sjuksköterksan träffade jag varannan dag ett tag så vi lärde känna varandra väldigt väl.

Är tacksam för dina peppningar, det betyder väldigt mycket! Hjärnspöken är inte att leka med alltid, man tror att de är borta och sen hux flux så kommer de tillbaka. Har man tur så har de dock blivit snällare och tystare. Det går framåt för mig med ibland.

Ost och fläsksvålar är väl det jag kan äta just nu som innehåller protein. Korv räknas knappt, är ju mer annat än kött i dem. Så min lista blir väldigt kort.  Bacon kan jag äta i små mängder med, ca 30 gram är vad jag lyckas gömma i min sallad utan att det känns jobbigt.

Men huvudsaken är att jag faktiskt äter det! Sen kanske jag kan öka på och till slut kanske jag kan äta så mycket kött som jag gjorde i vintras igen.

Tack för tipset!

En liten fråga……vad tycker du om -fisk, kyckling, räkor, krabba, lever, blandfärs,kalkon,tonfisk, makrill….Kryddiga korvar typ Lithells kabarnoss…kanongod och mycket kött i…..lindar man in tex kyckling eller korven i bacon så får man mycket fett oxå…..

Blandfärs kan man ju göra oändligt mycket av……

Tycker du om att laga mat…????

Enkelt svar på alla matfrågorna: Nä.

Sen drar vi min lilla kötthistoria:

Jag har aldrig tyckt om kött, någonsin. Som liten åt jag helst potatis och sås om jag fick välja. Kött, i vilket form som helst, var ett nödvändigt ont. Det jag åt var mest pölsa, mormors köttbullar, blodkorv, inlagd sill och prinskorv. Troligtvis så har jag väl alltid haft proteinbrist också men det är det ingen som har tänkt på…

När mamma gjorde köttfärssås så silade jag den, tyckte om såsen men inte köttbitarna. Och mamma tvingade mig aldrig att äta nått jag inte ville. Vet inte om det var bra eller dåligt bara. Grönsaker och rotfrukter har jag alltid älskat.

Det var först i höstas när jag började med lchf som jag insåg att jag nog måste äta kött också och började med lite bacon och det gick bra. Sen avancerade jag fort och åt nästan allt i köttväg tills det tog tvärstopp i slutet av mars. Vet inte riktigt vad som hände faktiskt.

Men nästan vilken mat som helst är "äcklig". Som om jag skulle bjude dig på hundbajs. Jag får bara inte in det i munnen.

Laga mat kan jag tycka är roligt, men jag blir mätt av lukten så det är lite svårt det med. 

Som vegetarian är jag enkel i maten, äter precis allt. När det gäller kött är jag otroligt petig och det är nästan så jag skämms över det. Men det ska ju gå att lära gamla hundar sitta och med mina 31 år så tycker jag att jag borde kunna lära mig äta kött. För att överleva liksom. Det är tillbehören som är goda men köttet är det nyttiga.

flikkan77……kan inte säga annat än trist o jobbigt för dig…..och när det blir ett "måste" så blir det alltid svårare tycker jag …..

Jobbar hårt med att få bort alla "måsten"…..ett "problem" som jag har …..men det har blivit mycket bättre….främst sen jag blev handikappad ….var liksom tvungen att lugna ner mig ….vilket var mycket frustrerande….-inget ont som inte har något gott med sig…..hmhm…..

Man märker att du är en riktig Kämpe……Lycka till….

Har också problem med måsten, det är en bland annat en anleding till att jag är sjukskriven. Klarar inte krav… så det kan ju vara det som är den enkla förklaringen till att det tog stopp med köttätandet igen.

"Måste" försöka hitta ett sätt där jag kan får kött att vara gott och inte just ett måste. Har hittat fläsksvålar med 73% protein, kunde inte bli bättre för min del just nu. De är enkla att äta.

Vet inte om jag direkt känner mig som en kämpe, tycker mest jag krånglar till saker och ting.  Men jättetack för ditt stöd!

Ja dessa "måsten" blir till riktigt jäkliga "hjärnspöken"……ond cirkel…

Ja, och det tar ett tag att lära sig bli av med dem också. Omprioritera efter hur man mår för dagen och vad man orkar. Ibland är det jobbigt att sänka ribban när den redan ligger på golvnivå… men vi försöker göra det bästa av saken. Eller hur?

Visst flikkan77……vi kämpar och vi vinner över oss själva många gånger……

Blir så frustrerad när jag läser om folk som äter fakir och ufo. Jag vill också klara av att göra det!

Tror att det skulle vara bra för mig men utan kött blir det omöjligt. Förstår inte varför jag är så kräsen… Någonstans i mitt huvud sitter det nog en skruv som är väldigt lös.

… eller ska jag bara acceptera att jag aldrig kommer att tycka om kött? Det är svårt, för jag har läst så pass mycket näringslära att jag vet att proteinet som är i köttet är sånt vi människor behöver.

flikkan77…..Har du kollat/provat proteinpulver….sådant som styrketränare/muskelbyggare dricker ……vet inte om det är för mycket kolisar i …tror inte det ….finns nog med bara protein…..kanske inte smakar gott…..men det kan ju gå att blanda i lchf-äggmjölken som du redan dricker……..????

flikkan77…..Hur har du det ??? har tänkt på dig ….hoppas det har blivit bättre…..peppkramar….

#76 - betr proteinpulver så använder jag mig av "PRO MAX" (fr Skip). Ren protein, utan smaktillsatser och framför allt utan aspartam vilket en del proteinpulver faktiskt innehåller…

Innehåll per 100 g:

Per

 100Gram

Energi kcal:

381,00

Energi kJ:

1595,00

Proteiner:

90,00

Fiber:

0,00

Kolhydrater:

1,70

Vatten:

0,00

Alkohol:

0,00

Fetter:

Fett:

0,50

Kolesterol:

0,00

E-mättade:

0,00

Mättade:

0,00

F-mättade:

0,00

Vitaminer:

A:

0,00

B1:

0,00

B2:

0,00

B3:

0,00

B6:

0,00

B9:

0,00

B12:

0,00

C:

0,00

D:

0,00

E:

0,00

Mineraler:

Fosfor:

0,00

Järn:

0,00

Kalcium:

0,00

Kalium:

0,00

Magnesium:

0,00

Natrium:

0,00

Selen:

0,00

Zink:

0,00

En dos = 1 dl = 35 g.

Är l-o-vegg men eftersom jag äter bl a ägg, ost, smör osv och sojakorv/Quornprodukter ibland, så behöver jag bara ta en "halv dos" nå'n gång emellanåt, för att nå upp till en bra proteinmängd. Jag tar alltså inte proteintillskottet varje dag.

Kanske inte en dum idé fr nenna, flikkan?

Visst, det kostar en slant (189 kr på hälsokosten här… för en burk med 9 ordinarie doser… För mig lär det bli 18 doser då… Så, ca 10-11:-/dos. Det unnar jag mig för att må bra! (Istället för att "unna" mig nå't förödande godis som "stjälper min kropp"… som ju ofta kostar mer än en tia oxå…)

nenna31: Glömde bort denna tråden lite, det är sån fart här på forumet att trådarna försvinner innan man ibland sett dem.

Idag är det helkasst med mat. Upptäckte att jag inte gått ner nått på nästan tre dagar så idag har jag inte kunnat äta alls. Tror jag har fått i mig 5 paranötter och tre glas bubbelvatten hittills.

Har funderat på proteinpulver och har testat två. Ett som smakade salt sandig lera och ett som var gott men innehöll alldeles för mycket kolhydrater.

Är kinkig med smaken med och det går ju inte att provsmaka innan man köper… och de är ju inte alltid så billiga de där pulvren.

Andina: Hur tar du ditt proteinpulver?

För mig är det viktigt att de smakar gott för att jag ska få i mig det. Som jag skrev till nenna31 här ovanför så testade jag en gång ett som smakade salt lera. Testade det med både vatten, mjölk och grädde men jag klarade inte av att dricka det.

Vaniljsmak brukar jag tycka om, drack nått måltidspulver när jag var anorektiskt som jag tyckte om. Fast det var ju sötat förstås…

Jag förstår att detta med smaken kan spela stor roll. Själv föredrar jag de som är mer eller mindre "smaklösa" för då kan jag smaksätta efter egen smak själv. (Eller hålla för näsan och slurpa i mig drinken…:) )

Vad blandar du ditt pulver med?

Ett jag åt, som visserligen var sötat, blandade jag med vispgrädde och åt med sked. Smakade som vaniljsås.

flikkan77….

Mina barn dricker proteinpulver efter träning….de dricker något som heter Whey-80….det köper dom på vissa gym. eller på nätet www.gymgrossisten.se hittade en  påse här hemma ….

100 gr =kcal 410….kolhydrater 5 gr…protein 76 gr…fett 8 gr…..

Tycker att det här ser ut att vara något för dig…..??

De finns i små påsar…..olika smaker……vet inte om man kan skicka efter provpåsar…..annars så om det finns kanske det är bättre med smaklösa som Andina föreslog då kan du ju smaksätta med vad du vill……tex färska bär eller vad du tycker om….och även variera dig……dag för dag….

Har mest använt vatten till "drinken" - testat vanilj och choklad… mjah.. har även testat c-vitaminbrustabletter med smak… mjaäh… Sötat med lite stevia… Har inte ännu provat att vispa grädde med proteinpulver i - men det kanske kan vara en idé… ska nog prova.

Jag har också tänkt prova att använda äggmjölken.. men inte gjort det ännu.

För det mesta så slurpar jag i mig proteinpulvret nedvispat i vatten bara. Jag tycker att konsistensen blir så läbbig om den får stå en stund, så jag vill peta i mig 'eländet' snarast möjligt efter att jag gjort drinken…
Det är ju inte särskilt gott kanske - men det gör gott!

Bär låter också spännande nenna!

Blev så nyfiken på att testa smaker. Så gjorde i ordning en proteindrink på Mjölk (hade ingen grädde) med kaffepulver och stevia i. Den var faktiskt helt ok god - i min smak.
Jag är jätteförtjust i cappuccino och andra kaffedrinkar. Så jag lär nog fortsätta med denna blandning ett tag.

Det borde ju gå bra att röra ner proteinpulvret i yoghurt eller fil eller nå't så'nt också…

Ska definitivt fundera lite mer på det här med proteindrinkar. Skulle vilja gå in i nån affär eller nått och prata med någon som vet… och helst har smakat på pulvrena själva. Det är så attans ont om sånt här bara.

Vet inte var som är bäst heller, hälsokost eller gym? Eller kan det finnas fler ställen som har sånt här?

Nenna förresten… det stod på din påse att det var 5 kolhydrat/ 100 gram men vet du hur mycket pulver som är i en portion?

Jag vet inte om det är nå'n skillnad… Jag har enbart köpt på hälskosten. Men kolla kh bara. Och om de innehåller aspartam (vilket jag hoppas att du inte vill inta frivilligt). Och förstås, smakerna och vad de består av.
Däremot så finns det ju hur mycket webbshoppar som helst som säljer proteintillskott. Kanske värt en koll där också - dels för att se de olika ingredienserna och dessutom kanske du hittar något till bättre pris…

Den jag har är enligt tillverkaren (skrivet på burken):

• Högkvalitativt Laktosreducerat Proteinpulver utan tillsatt socker.
• Förspjälkat protein/Naturell
• Ingredienser: Kalciumcasseinat, Mjölkprotein. Äggviteprotein. Vassleprotein.

Så inga märkliga tillsatser av annat slag. Vilket jag tycker är bra - så rent som möjligt.
Det finns proteinpulver som är gjort av soya - men då kommer vi in på soya-diskussionen - och andra produkter också … Men för mig känns det "rättast" att den består av Mjölk och ägg i huvudsak.

Och som sagt, du kanske bara behöver tillföra lite proteintillskott någon gång ibland för att nå en god nivå på ditt proteinintag…

flikkan77….

37gr eller 1 dl=kcal 152/kolhydrater 1,85 gr/protein 28 gr/fett 3 gr

Enligt förpackningen ska…1 dl blandas med 2-3 dl vatten/mjölk

Tror du kan maila till www.gymgrossisten.se om du har några frågor

Dom har nog svar på dina frågor…..du kan alltid fråga om dom kan skicka några små provpåsar i olika smaker….man kan ju inte få mer än nej…..

Tror jag ska fråga folket här vad de tycker är bäst med… finns ju så många kunniga!

Vissa saker vill jag ju undvika direkt, som aspartam och gärna soya med. Men jag tycker det är svårt att undvika exakt allt man skulle vilja ibland, finns ju så många märkliga tillsatser som man kan undra över.

Maila gymgrossisten är ju ett smart drag det med! Tur att det finns andra som kan tänka åt mig. SKa jag bara göra det med.

Min psykolog hade en intressant teori om varför jag har svårt att äta just nu.

Min kropp känner att det behöver gå ner i vikt! Så de anpassar mina hungerskänslor efter det, fast det måste ju vara väldigt tråkigt att jag inte ens vill ha fikabröd eller godis…

Har med andra ord en smart kropp?

Ska sluta prata mat med min psykolog helt enkelt! Hon är bra på annat men just det här med mat är hopplöst.