Det är roligt att du också håller dig kvar här. Vi började nästan samtidigt. Jag hade bara tänkt hålla den här dieten i 10 veckor men nu kan jag nog kanppast sluta för jag mår så bra.

Det är kul med en egen tråd där man kan gnälla av sig lite ibland.

Här är en till som ramlade in på KiF i slutet av februari.

Roligt att läsa om dig Aniara och din "LCHF-tillvaro". Kommer nog titta in i denna tråd rätt ofta, du skriver ju så bra, ofta både intressant och roligt.

Sedan tror jag att vi kan ha delvis liknande förutsättningar, genom den där elendes sjukdomen (som jag tror jag också har..).

Gissar att du har värkproblem… Har du märkt någon skillnad med LCHF när det gäller musklerna, t ex grad av värk och funktion/styrka? Det har jag - är bättre, och det redan efter ett halvår. Hoppas det håller i sig…

Hej Aniara! Vad kul att läsa din historia såhär sammanfattad! Jag gjorde ett avbrott med grädden under ett bra tag och drack äggmjölk istället, och kunde sedan återgå till grädde i mycket mindre mängder. Det fungerade bra.

Tack för att ni orkade läsa!

#2 Hade du frågat mig för ett halvår sen hade jag sagt att jag inte hade några värkproblem direkt, ja förutom huvudvärken, nacke/axlar och knäna förstås. Men i själva verket så hade jag rätt mycket generell värk som jag inte ens märkte av förrän den försvann! Jag var så van vid värk som grundtillstånd att jag mest blev förvånad när jag upptäckte hur man kunde känna sig utan den!

Sen hade jag en period i våras (förmodligen när jag gick ungefär från 100 till 50g kh/dag) när jag hade galet mycket mjölksyra i alla muskler och knappt kunde lyfta armarna på ett par veckor. Det var som ME x100! (Jag hade problem med mjölksyra redan innan, var t.ex. ofta tvungen att ta en vilopaus mitt i tandborstningen när jag bytt arm två gånger och båda var fulla med mjölksyra.)

Jag var rädd att omställningen skulle bli tuffare än den blev faktiskt, eftersom jag har så små marginaler. Den blev ju rätt utdragen, men kanske just därigenom uthärdlig.

Men nu börjar det alltså bli dags för nästa steg. Jag blev faktiskt så gräddsugen av att skriva den här tråden att jag gick och drack en klunk grädde, och reflekterade igen över att jag känner mig "slemmig" i munnen när jag druckit/ätit mycket grädde. Jo, jag måste skärpa mig där. Jag vet. *suck*

Håller med om att det var kul att läsa den kompakta inledningen!

Mitt tips är att du skall testa ost i stället för grädde.

Det är ungefär hälften så mkt kolhydrater i fet ost om du jämför med grädde och därtill väldigt mättande.

En bit brie eller hårdost typ 31% eller så…

#4 Jo, det där med att vara van vid värken.. man tänker inte så mycket på det.. man kan ju inte hålla på att gnälla hela tiden heller.

Min förra sambo hade levt med mig i flera år när han plötsligt frågade mig: "Va? Menar du att du har värk hela tiden!?" Fast det är klart - han e ju karl… ibland går hissen inte ända upp…

Känner igen det där med tandborstningen, t ex, men v ärst för mig är nog att gå i trappor. Från första steget, stöööön.

Meeeeen… som det faktiskt står i den kompakta texten så tycker jag verkligen inte om ost. Det är ett så uttalat ogillande att jag redan innan LCHF vägrade äta cheesecake, trots att jag erkände att det inte alls smakade ost. Ost, fil, CF, yoghurt - alla former av syrade mjölkprodukter får mig att må illa bara av lukten.

Jag skyller på min stränga dagmamma som tvingade mig att äta fil!

#6 Jag lider inte så mycket av trappor eftersom… jag alltid tar hissen! Men visst är det jobbigt. Faktum är att jag har svårt med ens den minsta motlut, ibland märker jag inte ens att det börjar luta utan bara att jag plötsligt går mycket långsammare.

Och det kan vara rätt svårt att få omgivningen att förstå det där med ständig värk. Man vill ju liksom inte säga till var 30:e sekund att "NU har jag ont… och NU har jag ont… och NU har jag fortfarande ont", utan man anstränger sig för att själv glömma det och vara som vanligt. Sen om någon ber en göra nåt och man säger "oj, nej jag kan inte, jag har så ont" så tror de inte på en, för man har ju inte sagt nåt om det innan!

När friska personer har ont någonstans brukar de ju gärna oja sig och ynka sig, och det kan man ju göra om man har sparkat i tån eller det är nåt annat övergående, men vem sjutton orkar hålla på och gnälla oavbrutet i år efter år? För att inte tala om vem som ska orka lyssna på gnället?!

Men hur är det med äggmjölken, Aniara, klarar du den? Det kan faktiskt vara ett sätt att "tända av" från vispgrädden.

#9 Jag har inte vågat testa än… dessutom har jag ingen mixer utan bara en elvisp, och det funkar inte så bra har jag förstått. Kanske borde göra slag i saken och investera i en stavmixer endera dan? Tack för tipset! (Klart jag har hört det förr, men det har inte riktigt registrerat eftersom jag ändå inte kan göra den)

Jag har t.o.m. gjort den med en vanlig ballongvisp, jag…

Men jag tror iaf att man ska tänka "äggdrink" och inte "äggmjölk". Och inte jämföra med underbara grädden utan t.ex. med Nutrillett, hehe!

Jag tror att du skall försöka äta riktig mat.  Så fort du ser det som "snask" så är det också det.  Frukost, lunch, middag, ev. kvällsmat. Ordentliga måltider, så att du inte /blir/ hungrig mellan, eller vill/behöver äta grädde/bär/choklad.

Mjölkprotein ökar insulinnivån, så ihop med fettet i grädde och sockret i hallon är det inte en särskilt lyckad kombination… Jag blir mer mätt på kött och fisk än mejerivaror, dessutom. Vad får du i dig när du äter riktiga måltider?

Sorry - jag läste men missade refletionen innan jag skrev.

#12 För mig handlar det inte om mättnad utan ofta om sug efter vissa saker, och ofta direkt efter maten. Förut drack jag kopiösa mängder mjölk och fick sug om jag inte druckit det på ett tag. (Detta var på socker-tiden, så det var inte så att det var förklätt sötsug - ville jag ha socker så blev jag sugen på godis!) Undrar om det kan vara något jag behöver, kalcium kanske? Eftersom jag inte äter ost kanske jag får för lite utan mjölk/grädde?

Eller så är det bara just ett förklätt sötsug som jag borde lära mig att rida ut och inte ge efter för!

#14 Lite som picasyndromet hos gravida. De brukar ju knapra på skolkrita och annat knasigt och så sägs det att det handlar om brist på något näringsämne. Du äter alltså inte ens mozarella eller fårost eller getost eller smält ost på pizza (i det tidigare livet)?

Nix, jag brukade beställa pizza utan ost. Jag åt inte ens cheesecake för att det HETER ost (trots att jag erkände att det ju inte smakar som ost alls)!

#14

"så sägs det att det handlar om…"

Skolkrita är kalkbrist. Åtgärdas med ost, mjölk och vilka fiskar det nu är som har sånt i sig.

#14 Jag är inte helt säker på att allt som går under namnet "pica" verkligen handlar om brist ;-). Man skyller både det ena och det andra ätandet på picasyndromet (*been there done that, five times*).

Men Aniara du kan ju knapra krita då!!! Så slipper du osten!

#18 Jamen gud vilken bra idé! Hellre krita än ost! (Ja, så illa är det.)

KALCIUM! Kollade just i minmat, och jag får ju för hundan bara i mig någon fjärdedel av dagsbehovet! Idag har jag ju då försökt hålla ner på gräddkolkandet och bara haft drygt en dl i kaffet (sammanlagt under dagen). Blomkålen visade sig däremot innehålla förvånande mängder.

Jag har liksom aldrig funderat över kalcium förut eftersom jag alltid bälgat i mig kopiösa mängder mjölk, så jag har vetat att jag får i mig dagsbehovet med råge. Dessutom har jag alltid tagit multivitamintabletter eftersom jag pga mina matallergier gått miste om både det ena och det tredje. Det har också gjort att jag inte funderat så mycket över ev. brister eftersom jag tänkt att tabletterna täcker upp för det ändå. Men kalcium innehåller de ju inte. Eller, den sort som jag tar för tillfället (brukar växla och köpa olika märken varje gång) innehåller en gnutta kalcium, men inget som gör nån större skillnad.

Och här har jag gått och knaprat magnesium mot mina vadkramper.

Så, tvinga mig själv att lära mig äta ost, frossa i spenat, eller köpa kosttillskott - det är frågan…

Du kanske vet om detta, men … Kommer att tänka på Dolomit. Pulvret som innehåller både magnesium och kalk.

Produkten är helt naturelle, t o m JAG tål det, är annars känslig för alla möjliga preparat, särskilt i tablettform. Finns på hälsokost.

Japp, ska kolla upp det. Tack!

Men nu tror jag bestämt att jag börjar känna av kokosfettet! Köpte en burk extra virgin för ett par veckor sen, och började testa lite i kaffet och här och där. Märkte snart att jag faktiskt tyckte det var gott att äta en tesked då och då även om den numera rätt härdade pojkvännen såg smått storögd ut när han såg mig äta fett rätt upp och ner sådär. Har inte märkt någon direkt skillnad på någonting, förrän de senaste dagarna då jag plötsligt börjat bli blossande varm om kinderna en stund efter min jättekaffemugg med ½ dl grädde och 1tsk kokosfett som jag dricker direkt när jag vaknar och sen en till likadan framåt eftermiddagen. Jag har ju hört andra säga att de blir varma av kokosfett, men inte märkt nåt själv. Hoppas det är fettbrasan som fått lite ny fart!

Samtidigt har vågen slutat smyga uppåt och istället de senaste dagarn smugit något hekto neråt för varje dag. Även om det är för små förändringar för att egentligen ta någon notis om så är det ju i alla fall skönare när småsvängningarna går åt rätt håll.

Nu ska jag påbörja mitt experiment med att ta d-ribos och se om jag får sötsug av det. Rent kolhydratmässigt blir det 5-10 gram om dagen (tänker börja med 2 x 2,5), så om jag samtidigt skär ner grädden från 3 till 1 dl så går det jämnt ut. Hoppas verkligen det funkar, för jag tror det kan vara bra för mina mitokondrier!

Lite tidigt att dra några slutsatser, men igår kväll fick jag ett enormt sug efter hallon och grädde som jag inte kunde stå emot. Slutresultatet blev att jag hamnade på 38g kolhydrater sammanlagt, vilket egentligen är en helt ok nivå för mig, men nu hade jag ju tänkt att dra åt lite och hålla mig runt 20 eller åtminstone under 30.

Kan förstås inte säga om det berodde på att jag tagit 2,5g D-ribose i kaffet två gånger under dagen, alltså 5g sammanlagt. Möjligen lite märkligt i så fall att det kom såpass långt efter. Eftersom d-ribose sägs sänka blodsockret och sannolikt höja insulinet direkt efter intag, så borde sötsuget komma relativt snabbt. Men det här var bra många timmar efter sista kaffekoppen och en stund efter en god och bra LCHF-middag (kycklingcurry med blomkål). Kan det ha varit den starka curryn som fick mig att längta rent smakmässigt efter något milt och friskt?

Kanske kanske… vissa symptom av ätandet kanske kommer lite fördröjt. Har funderat kring socker som ju också borde gå in fort och ut rätt fort, men…

Igår kväll var jag IDIOTISK nog att äta typ en halv hembakt småkaka. Samt några små, små bitar 70-%ig choklad.  ¨

Idag förmiddag-lunch mådde jag skit -  hjärtklappning, som jag inte har haft sedan i vintras och orolig till tusen, ledsen och ynklig… Sprang ned i källaren och hämtade min torra tvätt och höll knappt på att ta mig uppför trappan igen… Det är ju också rätt många timmar senare, efter sockerdosen, men vad sjutton, så här brukar jag ALDRIG må nuförtiden.

Ibland undrar jag hur mitt psyke funkar!? Var i h-skotta dök idén om att kunna äta småkaka upp ifrån??

Ja, hur sjutton tänker man ibland? Man tycker man har stenkoll, men så plötsligt ramlar det liksom bara in nåt helt fel i munnen utan att man riktigt fattar hur det gick till.

Socker är en sak, det vet jag ungefär hur länge jag får lida för, men jag tänkte att d-ribos uppför sig ju annorlunda än annat socker. Eftersom det aldrig höjer blodsockret utan tvärtom sänker det, så behöver man inte vänta på att först få en peak och sen ramla ner igen, utan dippen kommer liksom på en gång. Men det kanske är det lätt förhöjda insulinet som härjar omkring i blodet längre än man tror?

d-ribos vet jag noll om…  erkänner att jag inte ens vet vad det är..

Vad är din lidande-erfarenhet av socker?

D-ribos är en sorts socker, som rekommenderas från flera håll mot fibromyalgi och ME. Jag gillar teorin bakom (den med mitokondriedysfunktionen), och förra gången jag testade tyckte jag att jag fick lite mer energi (och inte på ett speedat socker-sätt).

Jag tror jag har en tråd här någonstans där jag spekulerar om d-ribosens effekter. Tydligen höjer det inte blodsockret alls utan sänker det, åtminstone delvis genom att höja insulinet. En insulinhöjning är förstås inget jag eftertraktar. Men jag tänkte att jag skulle testa nu i alla fall, och hoppas på att det kan boosta mitokondrierna utan att joxtra med blodsockret alltför mycket.

Idag tog jag bara en halv skopa i kaffet, och nån halvtimme senare var jag sötsugen… verkar illavarslande det här. Tog en ruta mörk choklad (Lindt 85%), och det räckte.

Alla vattnade kolkedjor är av ondo, är min åsikt, oavsett vad det marknadsförs som!

Marknadsföring brukar jag inte lyssna särskilt mycket på (även om det kan vara lite humor att läsa på kroppsbyggarproduktsajter, om vissa preparat verkligen kunde göra det som påstås vore de klart olagliga…). Däremot är jag mycket intresserad av den teori om bl.a. ME som framför allt Martin Pall jobbar på. Det finns flera forskare som snokar på samma linje, men han är den som känns mest gedigen och strukturerad.

Hans tankar om orsaker och behandling har tagits upp av allmänläkaren Sarah Myhill i Wales, och hon förslår ett behandlingsprogram som förutom B12, karnitin och Q10 (som nämns av Pall i artikeln ovan) även förespråkar stenålderskost (hon tänker nästan ända fram när det gäller kolhydrater), samt då d-ribos som i teorin ovan får en uppenbar plats. Hon säger sig ha haft ME-patienter som blivit klart förbättrade enbart av att ta d-ribos. Jag skrev om det här i min gamla tråd, men det var nog innan du fanns på forumet.

Alltså gäller mitt övervägande huruvida jag kan pröva denna behandling mot min sjukdom utan att väcka sockermonstret. Lite samma problem som att jag får Q10 på recept löst i sesam- eller olivolja som jag egentligen inte vill äta heller.

Idag är jag sötsugen även utan d-ribos. Har anledning att misstänka att det helt enkelt är den tiden i månaden…

Kan ha haft rätt om tiden i månaden…

Det känns som att det har vänt åt rätt håll nu igen, att minska på grädden och öka på kokosfettet tycks ha funkat. Kan förstås också vara så att jag har varit lite pms-svullen och att det nu har släppt, tillsammans med sötsuget.

Synd bara att jag får sån attans halsbränna av kokosfettet!

Det är mkt att hålla rätt på här i livet - tiden i månaden t ex. 

Jag har inte kvar någon livmoder, så jag blöder aldrig. Ändå har  jag ju med jämna mellanrum "den tiden" i kroppen ändå, för äggstockarna är ju i full gång..

Dock har jag noll-koll på när det egentligen "är dags". Helt klart påverkar det med svullnad.

Kämpar du vidare med d-ribos?

Nä, nåt är det som inte stämmer. Fram till augusti gick det rätt bra, även om vikten inte ändrades särskilt mycket så kände jag att jag blev smalare samtidigt som jag fick mer muskler. Men den senaste månaden har jag gått upp 1,5 kilo och KÄNNER mig tjockare! Ligger envist och puttrar på 98 kilo eller något hekto däröver, och för en månad sen var jag nere på 96,5. Under 100 kom jag redan i juni…

Registrerar nästan alla dagar i Minmat, kalenderbitare som jag är, och siffermässigt ser det bra ut, bättre än i början av sommaren t.o.m. Jag ligger på ungefär 20-30g kh, runt 100g protein (vilket är ett minimum till min vikt) och runt 200g fett vilket blir ca 80E%. Kan inte låta bli att snegla på kalorierna, och ligger på 2000-2500 - enligt Markazits ligger mitt basala dagsbehov på drygt 3000kcal, så jag vill definitivt inte gå lägre, om något försöker jag se till att komma upp till 2500.

Jag har nu dragit ner vispgrädden till 1-1½dl om dagen i kaffet (tidigare gick det runt 3 dl), och i princip slutat helt med hallonen som jag tidigare åt nästan dagligen. Dessutom har jag börjat äta ett par teskedar kokosfett om dagen.

Så, tänkbara bovar:

1. Att "smekmånaden" är över och jag inte kan fortsätta gå ner på en såpass liberal kost som jag ätit hittills. Exempelvis kanske grädden måste bort.

2. D-ribosen (som jag iofs började med efter att jag stötte på den här platån)

3. Proteinpulvret med aspartam (jag tar ½dl, 17,5g, ungefär varannan dag när jag varit för dålig på att äta kött).

4. Stress. Det är mycket just nu…

5. Att jag äter för mycket. Eller för lite. Eller för mycket för sällan. Har alltid varit dålig på att komma mig för med att äta, så ibland går det lite väl lång tid. Och ibland blir det nog lite väl stora portioner. Men oftast inte…

Någon som har lust att hjälpa till att rösta fram den mest sannolika kandidaten?!

Hej!

 Vill börja med att säga att det var en trevlig tråd att läsa!

En teori kan ju vara att det är alla dessa faktorer som spelar roll och att du dessutom blir lite smått stressad av att du inte går ner i vikt eller att det inte går som du vill…

Det kan ju ligga i samvetet och gnaga hela tiden och jag tror inte att det är gynnsamt för vikten att ha stress moment i sig sådär..

Ett tips som har funkat för mig var att gömma vågen i några veckor! Eftersom den är ett stort stressmoment i sig.

Kanske ska du fortsätta att dricka grädden, det är ju inte alla som får viktstopp av den. En del tycker ju att det är bra att ha grädde i sin kost.

Massa med lycka till.

Elin

Hm.. Förstår att du är fundersam..

Jag tror inte att du äter för litet. Funderar på det där med proteinmängden. Ska inte den "räknas" mot "normalkroppsvikt - inte mot den vikt vi råkar ha när vi ännu är mullisar??

Fast jag kanske missförstod dig..

I övrigt - kan ju vara vilken som av alla dina "tänkbara bovar" som spelar in, men själv skulle jag nog gå ner extremt långsamt, eller inte alls, med kh över 20. 

Sedan kan det ju även handla om nån sorts platå. Låg du t ex länge på denna vikten under din viktresa uppåt??

#35 Kul att du tycker det . Jag är inte stressad över vare sig vikten eller vågen, att jag stod still i vikt hela sommaren gjorde mig inte ett skvatt eftersom jag kände att det funkade ändå. Jag är inte så djupt bekymrad nu heller utan fortfarande nöjd och glad med att väga under 100. Däremot har jag senaste 2 veckorna börjat fundera över om det ändå börjar bli dags att ta nästa steg, så att säga, och vad det i så fall är.

Däremot är jag som sagt stressad över andra saker. Jag har SJUKT mycket jag måste ordna innan jag blir sambo på lördag, och ingen ork att göra det. Ikväll ska jag dessutom hålla en föredragning på ett möte, som jag är totalt oförberedd för. Och några andra saker som borde göras men inte har lika exakta deadlines ligger också och gnager…

De första 7 kilona (ungefär) rasade av mig i början när jag bara precis såg till att komma under 100g kh/dag, och ett par-tre stycken till försvann sen lite långsammare efter att jag dragit ner till runt 50. Därför känns det lite märkligt att det nu skulle vara för mycket med 20-30, men som jag spekulerade i punkt ett kanske det är smekmånaden som är över och att jag nu måste skärpa till kosten på allvar?

Och ja, 98 är nog en sån platå som jag låg på rätt länge på vägen upp eftersom jag var livrädd för 100…

Jag tror min plan blir att åtgärda det som åtgärdas kan - stressen blir ju däremot svår att göra något åt innan allt är gjort som ska göras. Alternativt att jag bestämt mig för att strunta i/delegera delar av det. Men om jag låser in både d-ribosen och proteinpulvret längst in i skåpet ett tag, ser till att få ordning på mattiderna och försöka äta mindre men oftare, och drar ner eller kanske slutar med grädden - fast det blir SVÅRT att vänja sig vid svart kaffe! - så kan jag utvärdera om några veckor och se om det händer nåt. Får jag snurr på vikten igen kanske jag kan göra ett nytt försök med d-ribos sen - jag VILL inte ge mig där!

Nu har det äntligen börjat hända saker igen! Hektona tickar sakta neråt igen, och häromdan började jag nästan undra om batterierna i vågen var på upphällningen eftersom jag minskat nästan ett kilo från ena dagen till nästa. Men förmodligen hade jag varit lite vätskesvullen då.

Lyckades minska grädden till 30ml, och eftersom den råkade ta slut igår passar jag på att försöka lära mig dricka svart kaffe. Har just tvingat i mig min första mugg och det var inte särskilt gott. Men jag tror jag kan lära mig - och det blir ju också mycket mer praktiskt om jag kan dricka kaffe ute och hemma hos folk utan att ha med mig egen grädde jämt, och dessutom slipper komma ihåg att handla hem det hela tiden.

Eftersom jag påbörjat en rejäl behandling mot segdragen underlivssvamp för en vecka sen känns det extra bra att skippa grädden i samband med det och verkligen försöka svälta ut eländet.

Kolhydraterna har den senaste tiden hållit sig under 20g, och kanske är det det som gjort susen. Jag har också minskat lite på fettet (kanske 75E% nu istället för över 80) och indirekt kalorierna, hamnar oftare runt 2000 än 2500. Några dagar har det oavsiktligt blivit en bra bit under 2000, vilket inte är bra, jag har varit hungrig och mått dåligt då.

Och kokosfettet har varit slut i snart en vecka, när jag var på stan sist var det slut i tre olika hälsokostaffärer, så idag tänker jag ringa först och shoppa sen. Jag har inte energi till att ränna runt över hela stan och jaga…

För övrigt flyttade min pojkvän in i lördags, och jag bar och släpade och städade alldeles för mycket, så igår vaknade jag som ett ledbrutet värkvrak. Att det ska vara så svårt att acceptera att jag är sjuk och inte kan göra allt jag vill/måste!

Så, från och med idag (måndagar är alltid bra för sånt här) blir det lite nysatsning igen, svart kaffe, kokosfett, och så ska jag skärpa mig med matlagningen så att jag inte hela tiden hamnar i det där läget när jag är så trött och hungrig att jag varken kan tänka ut vad jag ska äta eller genomföra själva matlagningen.

Funderar också lite på det där med proteinet. Det råder ju viss förvirring där. Jag har försökt väga in alla olika bud och kommit fram till att ungefär 1g per kilo nuvarande kroppsvikt borde vara rätt bra oavsett. Då är det ungefär 1,5g per kilo smalkroppsvikt. Eftersom jag ätit så väldigt lite protein tidigare (av ekonomiska skäl, mest) så är mina muskler förmodligen rätt eftersatta, och de har ju också bullat upp sig rejält utan några större ansträngningar från min sida sen i våras. Så jag ska nog inte minska på proteinet i alla fall. Just nu väger jag ungefär 96,5 och äter lite drygt 100g protein en bra dag. Ibland uppemot 130g. Själv tycker jag det känns som en bra nivå i alla fall!

Hej!

Kul att se att det går åt rätt håll!

GRATTIS

Jahaja, då var det dags för höstförkylningen då. Ont i halsen, lite feber, vaknade med två tennisbollar under hakan. Och som grädde på blomkålsmoset är jag sååååååååååå kolhydratsugen! Skulle kunna mörda för en tallrik hallonkräm med mjölk! Fläskkotletterna smakar inte alls.

Men det är väl bara att härda ut. Jag har hållit mig hyfsat väl i skinnet även om det har blivit lite hallon med vispgrädde de senaste två kvällarna. Men ikväll klarar jag mig nog utan… tror jag… *går och lägger mig innan jag får några dumma idéer*

Och idag började vikten på 95 för första gången! (Det lär gå både upp och ner framöver, men det är alltid trevligt första gången man får se en ny siffra.)

KLANG OCH JUBEL!!!

Jag har just varit och köpt ett par nya jeans, i storlek 48! Trots att jag minskat en hel del i vikt i år så har ju det allra mesta försvunnit kring midjan och lite på armar och ben, medan fettet suttit stenhårt på höfterna, låren rumpan och nedre delen av magen. Så 50:orna har envist suttit lika tajt som de senaste åren. (Jag har nog även ägt något enstaka par i stl 52).

Men nu har det äntligen börjat röra på sig, och jag kom i flera olika jeansmodeller i stl 48! Hurra!

#42  GRATTIS!

#42 Najs! Jeans är en vktig del av livet har jag alltid hävdat.

# 42 grattis. Jag läser din tråd med stor behållning och tycker att du är jätteduktig.

Jättegrattis även från mej! 

Nu måste jag bara få ynka mig lite! Jag fick ont i halsen i början av veckan, har haft någon halv grad feber och känt mig lite risig, och till slut även börjat hosta. Klassisk höstförkylning alltså. Natten till lördag blev hostan lite väl jobbig och väckte både mig och sambon, så jag åkte till jourmottagningen för att få lite hostmedicin. (Drogsökande, jag? Närå, ge hit morfinet bara och sluta fråga så mycket så är jag nöjd! ). Läkaren insisterade på att ta halsprov, vilket jag tyckte var onödigt - men till min enorma förvåning hittade hon streptokocker och skrev ut antibiotika på samma gång.

Så nu har jag ont i halsen, hosta, lock för ena örat - och kaotisk mage! Eftersom jag är allergisk mot penicillin får jag en sort som är extra brutal mot magen, så jag mår illa och får springa på toa mest hela tiden.

Till råga på eländet vill jag absolut inte äta nåt fett, det känns som att det får mig att må mer illa, jag vill bara ha KOLHYDRATER! I morse tvingade jag min sambo att koka havregrynsgröt - dvs, jag hojtade att jag ville ha Mariekex, han svarade att han kunde steka bacon åt mig, jag envisades med mariekexen, och till slut gick han med på att koka lite gröt om jag verkligen var säker på vad jag gjorde. Men några kex tänkte han inte låta mig äta. Han är för rar, min karl!

Nu känns det lite bättre, och till lunch lyckades jag få i mig lite falukorv och äggröra, men ikväll kommer nästa tabletthelvete. Så nu sitter jag här och fantiserar om Cheerios med kall mjölk, för att inte tala om hur gott det skulle vara med äppelpaj med glass, men jag SKA inte släppa taget bara för att jag är sjuk. Men ååååååååh vad svårt det är!!!

*vältrar sig i självömkan*

Det är onekligen väldigt synd om dig!

Tänk sedan, när du har piggnat till och inte trillat dit på nåt riktigt dåligt. SÅ STOLT DU KOMMER VARA DÅ!

Usch och fy vad jobbigt det är nu. Antibiotikan sabbar min mage fullständigt och jag mår illa och springer på dass och vill inte äta fast jag måste. Intressant nog känns det nästan precis som mina nattliga IBS-liknande attacker som jag skrivit om i en annan tråd - mår illa, svettas och blir yr i huvudet, känns som om jag ska kräkas eller svimma eller båda, och sen får jag springa till toan.

Så i morse kapitulerade jag för Mariekexen, och de lindrade faktiskt illamåendet. Och till min glädje smakade de inte särskilt gott, torrt och trist faktiskt. Sen blev det kaffe med kokosfett och en gräddskvätt, och nu känns det som om jag snart vågar mig på en riktig äggfrukost så att jag kan ta tabletterna samtidigt.

Så för tillfället tror jag att jag struntar i både vikt och kolhydrater (nästan) och siktar på att ta mig igenom den här veckan med alla till buds stående medel. Halsontet har i alla fall minskat, men å andra sidan har jag fått ögoninflammation (sexigt!) och lock för båda öronen, så gnällig är jag fortfarande.

Dessutom undrar jag varför det måste vara så inihelvete mycket socker i hostmedicinen?!!

*stora kramar* Hoppas du mår bättre snart! När jag blir riktigt sjuk äter jag Fishermans Friends och skiter i sockret. Man kan inte alltid tänka på sånt…

Men på den ljusa sidan så hade jag telefontid med gyn-doktorn idag för att få svar på blodsockret, som hon tog eftersom jag haft så mycket problem med svamp (även om det blivit markant bättre senaste halvåret sen jag slutade sockerknarka). En timme efter frukost var det 5.0!

Å andra sidan konstaterade vi båda att det inte är så himla lyckat att käka antibiotika precis när jag äntligen fått bukt med svampeländet. "Kom tillbaka, allt är förlåtet!", typ…

Dags för lite uppdatering. Till slut blev jag ju frisk (lite hosta kvar bara), och nu börjar jag komma tillbaka upp på spåret efter mina kolhydratutsvävningar medan jag var sjuk. Har haft lite svårt att släppa vanan med hallongrädde varje kväll, men nu får det vara slut med det! Jag är faktiskt inte sjuk längre, så nu har jag inga ursäkter! *sträng*

La på mig nåt kilo under sjukdomen, men det har försvunnit igen, och jag har t.o.m. skådat en ny siffra på vågen - de senaste tre dagarna har den börjat på 94! I lördags var jag på krogen och drack ett glas vin, så igår var jag tämligen kolhydratsugen, men jag lyckades stå emot hyfsat - även om jag kapitulerade såtillvida att det blev lite kokospannkaka med hallongrädde på kvällen.

Iofs har jag nog också ätit lite i underkant de senaste dagarna, och därmed varit lite gnällig och grinig. Får skärpa mig med matlagningen! Den stora skillnaden mot förut är att då blev jag på dåligt humör direkt när det gått ett antal timmar sen senaste måltid, nu reagerar jag på lite längre sikt. Om jag äter för lite två dagar i rad börjar jag bli kinkig först halvvägs igenom den andra dagen.

Grädden i kaffet har jag heller inte lyckats sluta med, trots mina goda föresatser. Jag är nere i 1msk per jättemugg = 30g/dag, men jag skulle vilja sluta helt. Men svart kaffe är verkligen inte gott!

Ny siffra igen! Stannade på 93,9 idag. Räknar kallt med att det hoppar uppåt snart igen eftersom det brukar hoppa rätt mycket upp och ner och de senaste dagarna har det varit väldigt mycket neråt, men den övergripande trenden är ju tydlig i alla fall!

Något positivt som kom med sjukdomen var att min jobbiga "hjärtklappning" (inte snabba men hårda, oregelbundna slag) vid läggdags försvann när jag åt mer kolhydrater. Nu när jag har skärpt till mig igen känner jag att det börjar komma tillbaka.

Och jag börjar bli sladdrig både här och där - det går t.o.m. att nypa ut huden på höfterna nu!

You go girl! Det är den långsiktiga trenden som är viktig, inte dagens siffra.

Jag får också såndär läskig hjärtklappning ibland, fast jag vill minnas att jag alltid haft det från och till.

Så givande att läsa din underbara tråd! Du kämpar på bra trots ME (som jag oxå har). Good luck, jag kommer att följa denna tråd!

Du krymper ju Aniara! Så härligt!

Om hjärklappningen - har du MER hjärtklappning med lägre andel kh, eller är det bara så i början när du drar ner? Försvinner den efter ett tag??

För mig blev det värre i början av LCHF-omställningen, men sen blev det betydligt bättre. Kan ibland känna av det lite, t ex när jag ätit mer kh. Riktigt jobbigt är det bara när jag har ansträngt mig mycket under flera dagar.

Nu har jag läst hela din tråd på en gång! Har läst lite i den innan men kände att jag ville göra det ordentligt. Tycker du är superduktig! Särskilt under förkylningen. Att bli sjuk är just nu min stora fasa, är en sådan där som enbart kan äta glass när jag är riktigt dålig.

Tyckte det var lite konstigt att du fick penicillin när du inte tål det. Jag får visserligen utslag och svullnar upp lite här och där så jag får alltid annan medicin. Eller alltid och alltid, har bara varit sjuk en gång de senaste sex åren.

#56 Hjärtklappningen blir värre och värre ju längre jag går utan kolhydrater verkar det som. Det blev påtagligt efter att jag drog ner under 20g och tycks ha ökat stadigt sen dess. Strax innan jag blev förkyld var det så jobbigt att jag övervägde att gå till doktorn och låta henne håna mig en stund i hopp om att kanske ändå kunna tjata till mig ett EKG. Men med lite Mariekex så försvann det direkt! (Synd att Mariekexen har så många andra effekter…) Skumt.

#57 Tack. Jag fick inte penicillin som jag är allergisk mot (får världens nässelfeber) utan en annan sorts antibiotika. Dessvärre är den andra sorten istället tuffare mot magen.

Tyvärr tror jag fortfarande jag äter lite för lite, jag har legat under 2000kcal den senaste tiden och samtidigt varit oresonligt grinig alldeles för stor del av tiden, och de sakerna brukar hänga ihop. Eller, jag VET att det är för lite eftersom jag går hungrig delar av dagen men inte orkar laga mat. Skärpning!

#58  För mig var det övergående, alltså våldsam hjärtklappning (ökning alltså jmf med innan LCHF) under några veckor. Sedan en KLAR förbättring. Men jag har legat på ca 10-15 g kh seda början.

Kanske eventuellt möjligen… skulle det kunna gälla samma för dig..  Synd att det är så huvva jobbigt att "ta reda på"…

#58 Ojdå, jag ligger oftast under 1500kcal. Hur vet man hur hög den siffran behöver vara som lägst? Det kan ju vara att det är rätt för mig att ligga så…

Det är nog väldigt individuellt. Man ska äta så att man inte är hungrig. I början låg jag på över 3000kcal/dag (och minskade i vikt på det), sen har det gradvis minskat av sig själv. Men då vägde jag också över 100 kg.

Med LCHF behöver man ju egentligen inte bry sig om antalet kalorier, mer än som en fingervisning om ungefär hur mycket man äter, men om man vill kan man ju som kuriosa kolla sitt basala energibehov på Markazits. Enligt den sidan förbrukar jag nu runt 3000 kcal per dag, det var skönt att veta i början när jag åt ungefär så mycket som jag förbrukade och tyckte det verkade mycket. Men samtidigt är det ju så mycket som spelar in i förbränningen, det är inte så enkelt som att energi in - energi ut = viktförändring. På kolhydrattiden kom jag nog sällan upp i några höga energimängder, och ändå ökade jag stadigt i vikt.

När jag äter mig lagom mätt på bra saker under en dag hamnar jag på ungefär 2500. Det verkar ju rimligt även ur kalorisynpunkt, och det känns som en trevlig bonus snarare än något självändamål. Jag låter helt enkelt hungern styra (eller försöker), och det tycks den göra riktigt bra trots all styvmoderlig behandling den fått under mitt liv.

JAG blir grinig om jag äter mindre än ungefär 2000kcal om dagen. Annika D verkar må bra på runt 1300 ("80/80/20-metoden"). Hur mycket eller lite någon annan individ ska äta är en helt annan historia.

#61 Det där var skönt att höra. Det hade varit jobbigt om det var ännu fler siffror att tänka på, just nu försöker jag bara få upp proteinet till en lagom nivå och hålla kolhydraterna nere och just kolhydraterna har jag dock kläm på nu mera!

Ska testa att räkna ut det där basala energibehovet bara för att se.

Vilken härlig tråd! Va roligt att höra att det ff går så bra, och grattis till jeansen!! Ett par sköna jeans man trivs i är toppen!

Skönt att höra att halsontet försvunnit, inte lätt att hålla kosten under dessa tillfällen. Helt förståeligt att trilla dit på mariekexen… vilken tur att de smakade torrt! 

Jag kanske missade det i texten, men har du slutat med d-ribose? Jag har inte vågat testa, pga att jag är så enormt sockerkänslig. Misstänker att jag skulle trilla dit igen, men vill inte väcka sockermonstret…

Hmm… Jag har också "hjärtklappning" (hårda, oregelbundna, obehagliga), men tycker att de blir värre när jag ätit mer kh… får ångestpåslag och hjärtklappning när jag ätit mer kh (förutom sockersuget).  Eller kan hjärtklappningen ha med ME:n att göra?

Intressant att vi är många ME:are här, måste betyda att lchf funkar bra för många av oss. Stor kramiz till er alla!

Nä, jag la ner d-ribosen i inlägg #37, tillfälligt i alla fall. Kommer nog att göra ett försök till innan jag säljer min enkiloshink på ME-forumet! Det verkade som att det gav mig sötsug, vilket skulle kunna stämma med att det förmodligen ger insulinpådrag och sänker blodsockret. Men jag är inte säker, eftersom jag ändå brukar kunna få ett rejält sötsug framåt eftermiddagen, just den tid jag drack mitt kaffe med d-ribos alltså.

Idag hade jag t.ex. helt galna cravings vid fyratiden, och fick nästan sitta på händerna för att inte klättra upp i skåpet och gå loss på det andra paketet Mariekex. Men jag stod emot! Nu kan man tycka att det är väldigt dumt av mig att öht HA kex hemma, men de var gratis när man köpte annat och jag tänkte att det kunde vara bra att ha när det kommer gäster. Har ju märkt att folk som efterfrågar nåt till kaffet oftast ser lite missnöjda ut när jag erbjuder mig att vispa upp lite grädde åt dem… Men ja, det är förmodligen rätt dumt att ha hemma.

Fan, det hade gått över, men nu när jag pratar om dem blir jag sugen igen. Vad är det MED mig idag??!!!

Aniara: appropå craveing så har jag ett enormt sug av päronglass med varm chokladsås på. Satt innan och funderade om jag skulle knycka grannens megastra Dodge och kör till närmast affären, 2.5 mil bort, ohc handla min glass och sås…

Men så knyckte min man bilnycklara och sa att efte kvällmedicinen får inga flikkor köra bil. Får inte sitta vid datorn heller…

Lovar att min tanke var god men min somtabell förkomm mig lite för fort. Men jag älskare erallla!

Go´natt!

Måste malla mig lite OCH beklaga mig lite samtidigt nu.

Igår var jag på middag hos sambons kollega, ingen jag träffat förut, och ett par högre chefer från hans jobb. Ville alltså inte uppföra mig allför underligt. Kollegan kommer från ett avlägset land och jag hade ingen aning om vilket slags mat jag skulle vänta mig. Det första som möter oss är ett bord som dignar av småkakor, godis, torkad frukt, och nötter som jag inte tål, samt juice. Jag bad om ett glas vatten och fokuserade på sällskapet. Maten gick bra, det var ett antal olika smaskiga rätter som nästan samtliga innehöll kött, så det gick bra att lite diskret plocka åt sig mestadels köttbitar och lämna lite små grönsakssmulor på tallriken. Det enda avsteg jag gjorde var en (ok, två ) jättesmaskiga små piroger som jag bara inte kunde med att dissekera och peta ut köttfyllningen ur.

Jag drack också ett par-tre glas vin, vilket för mig är ganska mycket numera. Alkohol sätter alltid igång ett enormt kolhydratsug hos mig, samtidigt som det sätter ner omdömet en smula, så det är farliga saker. Och så flyttade vi tillbaka till kakbordet! Jag måste erkänna att jag en ganska lång stund var smått besatt av tanken på hur det skulle kännas att sätta tänderna i en saftig mazarin jag spanat in. Dessutom sätter sambon igång och mumsar på min favoritchokladkola (ni vet, såna där med en elefant på). Men jag lyckades stå emot frestelserna i flera timmar!

På vägen hem, trött, berusad och ärligt talat en smula hungrig, började jag tänka på mariekexen som väntade hemma i skåpet. Mmmm… Men sambon stoppade mig och satte en ölkorv i näven på mig istället, så jag nöjde mig med det och gick och la mig.

Men tro inte att suget är borta idag - tvärtom! Åååååå, vad jag skulle ge för att få moffa i mig nåt sött och mjöligt och onyttligt just nu!

Så går det när man dricker vin.

Jätteduktigt av dig!

Det är sådana där situationer som skrämmer mig mest eftersom jag äter bara för att vara artig. Förutom köttet då, det äter jag ju inte alls. Vilket nu mera gör mig ännu mer petig än att bara vara vegetarian. (Hemma kan jag äta bacon och kyckling men inte borta). Tycker det var superduktigt av dig att äta det du gjorde och bara titta på mazarinen. Jag hade nog velat lukta på den med, är väldigt mycket för lukter men det är inte så fint att göra när man är borta.

Bra man du har med! Ölkorv istället för mariekex, super!

Just det, jag är fortfarande hysteriskt sugen på päronglass med varmchokladsås. Inget godis eller kakor eller nått annat utan bara just päronglass.

"…sambon stoppade mig och satte en ölkorv i näven på mig istället.."

Såkan det gå!  Bra sambo, en snygg upphämtning efter det där med kolan…

Ja, fast han inte äter LCHF själv är han bra på att se till att jag gör det, när jag nu har bestämt mig för det. Han vet ju att jag kommer att ångra mig (och bli ett sockermonster) annars!

Men han trodde tydligen att han hade sagt något dumt när jag började blänga på honom, fast det var ju inte honom jag blängde på utan kolan!

Äter man kola så får man skylla sig själv - det är min alldeles allvarliga mening…

För övrigt - du påminde mig om att jag kan sy.. Har börjat rota i mitt tyglager, kanske skulle man slänga ihop nåt?

#66 Vilken historia. Mycket bra att höra att hjärnspökena kan komma på besök när man minst väntar det. Du borde ha medalj för lång och trogen och lyckosam kamp!

Tack, Maia! Jag känner mig verkligen förtjänt av en medalj efter de senaste dagarna!

Fast helt oväntat var det inte, jag VET ju vad alkohol gör med mig. Det är därför jag nästan aldrig dricker någonting längre.

Hej! En udnerbar tråd, och tro mig, jag känner igen mig. Vad är me förresten??

Nåväl, jag väger 99,3 kg och ska ner till 67kg siktar på 95 till jul och under 90 till i böran av febraru. Jag har svårt att släppa grädden och smöret, har inte prövat kokosfetter, ej heller äggmjölken.  En annan stor bov är cashewnötter jag har liksom läst att man kan äta nötter men "glömt" att det är två nävar om dagen högst. Jag har ätit 1kg cashewnöttr på 3 dagar de kostade mig 109kr har jag för mig. Kan inte köpa hem det, köpte istället sötmandel igår de ska jag rosta till hlegen med lite salt på Lycak till allihop! Jag mår verkligen mycket bra på lchf-kost, men har också hjärtklappning som någon talade om i den här tråden. Har aldrig varit med om det förr, lite obehagligt.

Cattan, jag brukar alltid föreslå att man sätter matmål istället för viktmål, av den enkla anledningen att man HAR kontroll över handlingen att stoppa något i munnen, men inte direkt kontroll över vikten. Man kan inte med viljestyrka bestämma sig för att väga ett visst antal kilo. Ätandet kan man dessutom utvärdera varje dag och ge sig själv feedback direkt, medan vikten hoppar upp och ner så mycket från dag till dag att det är först på längre tid man ser åt vilket håll trenden pekar.

Visst har även jag en vag idé om hur mycket jag skulle vilja väga, runt 70 vore trevligt men jag skulle nöja mig med 80. BMI-tabellen föreslår en vikt där jag vet att jag ser sjukt mager ut (har varit där), så den skiter jag fullständigt i! Det är inte själva siffran som är målet, utan att jag ska känna att jag mår bra, får mindre ont i knäna, och kan köpa kläder i vanliga affärer.

Och de delmål jag kan sätta upp och utvärdera går ut på att jag IDAG ska äta efter de riktlinjer jag har satt upp för mängd och proportioner.

Just idag kommer jag inte att lyckas så bra, för jag var på en tillställning där det serverades lunch, och även om jag klarade lunchen hyfsat (fast fettsnålt) så var jag dum nog att intala mig själv att den där chokladtryffeln till kaffet nog var mest choklad och smör (som jag själv gör den) och inte aaaaaaalls så mycket socker. Jo, tjena. Sockermonstret har suttit som klistrat på mig idag, hållit ett konstant tryck runt huvudet och slitit i mig som besatt för att få mig att äta mera sånt där. Jag har matat det med proteinpulver (testade en ny variant som var alldeles för god) vilket gjorde det hela värre, och såg mig till slut tvungen att även vispa lite grädde med en handfull hallon. Två saker jag egentligen bestämt mig för att inte äta idag, alltså - men samtidigt mycket bättre än vissa andra impulser som jag framgångsrikt bekämpat. Jag lyckades t.o.m. gå till affären och köpa grädde mitt i attacken, OCH titta på kakhyllan och chokladbitarna utan att köpa nåt!

Jag ska nog överleva den här kvällen också…

Bra tråd Aniara!

Har du provat att dricka ett glas vatten eller en kopp te när suget sätter in?

Jag brukade göra det när jag åt enligt GI och blev sugen. Sedan jag började med LCHF så har jag tappat sockersuget. Jag kan ta en bit choklad för att jag vill efter maten. Men får aldrig en sån känsla längre att jag måste gå runt och se i skåpen vad som finns där.

Jag brukar inte ha sötsug så länge jag håller mig innanför skaklarna. Men gör jag ett avsteg så straffar det sig direkt!

För mig yttrar det sig som trötthet och ett obehagligt tryck i huvudet, lite som spänningshuvudvärk, och nästan precis som koffeinabstinens. Jag är inte heller sån att jag går runt och tittar i skåpen (jag vet ju ändå precis vad som finns där), utan det är ett rent fysiskt obehag samtidigt som jag kan känna precis vad som skulle få det att lätta - en speciell sorts choklad, eller ännu oftare något fruktigt.

Men det har också hänt att jag har förväxlat törst med sötsug, så ett glas vatten är alltid bra att prova med först. Har man riktig tur så hjälper det!

Nu börjar jag bli en smula bekymrad över min mage. Den har ju levt rövare i över en vecka, som värst i torsdags morse när jag vaknade av magknip och fick tillbringa en timme på toa med en hink i knät. Mysigt! Jag har ju tänkt att det nog är bara ytterligare en av mina ibs-aktiga attacker, möjligen orsakad av glutamat i kycklingen jag åt strax innan det började. Men nu börjar jag bli oroad på allvar att det kan ha varit salmonella på den osköljda ruccolasalladen jag åt till. Den var visserligen inte från Coop (vars ruccola jag just hörde på nyheterna hade haft salmonella) men ändå. Det verkar ju vara rätt vanligt just med bladgrönsaker. Kan man ha salmonella utan feber och utan att vara jättesjuk?

Nu är jag nästan helt bra, men OM det skulle vara salmonella så är jag fortfarande smittsam, och sånt kan ju vara bra att veta.

Gått ner i vikt har jag förvisso gjort, föga förvånande, men inte på något bra sätt alls. Jag får nog ringa doktorn i morgon och fråga om man kan kolla upp det. för säkerhets skull.

Usch, låter otäckt det där. Hade också blivit nervös över salmonella i det läget. Hoppas du kan få svar imorgon. Och du mår bättre förstås!

Kopierat från Smittskyddsinstitutets hemsida:

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar. Komplikationer från leder ses emellanåt. Normalt ges ingen antibiotikabehandling, men ibland kan vätskeersättning behövas.
Diagnos ställs vanligen genom att bakterien påvisas i odling från avföringsprov. Den kan dock ibland också påvisas från blod och/eller urin.

Bara att härda ut verkar det som, enligt den här texten

Mer på SMI

Klart att du ska ringa doktorn, Aniara! Drick vatten så länge så att du inte blir uttorkad.

Ja, jag har läst och letat, och det är i så fall inte så mycket att göra åt. Dessutom mår jag mycket bättre nu. MEN - om det är salmonella så är man smittsam i flera veckor efter att symtomen gått över och bör t.ex. inte hantera andras mat. Så av den anledningen vore det lite bra att veta innan sambon och alla kollegor och patienter blir sjuka också!

Helt klart bra att kolla, vem vill inte veta ifall man bär på sån smitta!?

Ring hursomhelst till VC och fråga. Du jobbar ju med folk, även om du inte jobbar direkt med livsmedel, eller? Hör vad de säger, råd kan du säkert få.

Hur går det Aniara? Börjar vilja veta hur du mår, blir alltid orolig över andra när det händer sånt här. Hoppas du är frisk!

#84 Låt mig återkomma till frågan efter nästa toabesök - det var över ett dygn sen sist, så det börjar väl bli dags. Men jag är i princip återställd nu, det enda jag undrar över är ju om det kan vara smittsamt. Hade tänkt ringa VC idag men sov över telefontiden. Så jag struntar nog i det och är extra noga med handhygienen ett tag framöver. Ska försöka undvika att laga mat på jobbet också! (Det händer att man får hjälpa till om patienterna är för dåliga för att fixa det själva som det är tänkt.)

Inatt ska jag jobba mitt livs första natt, så jag går och lägger mig en sväng nu. Wish me luck!

Om det gick över så där pass fort (har jag fattat rätt?), då är det nog inte Salmonella… Tror jag i alla fall…

Och - Lycka till med jobb-passet!!

Tydligen är det olika hur sjuk man blir - en del blir ju jättesjuka, men som jag fattar det KAN man få det lindrigt också. Jag tyckte ju inte heller att det verkade så sannolikt eftersom jag inte hade någon feber, och inte led värre än att jag klarade att jobba två dagar (fast i torsdags hade det aldrig gått!). Men vem vet.

Jag funderar också en del över teorierna om att ME kan orsakas av kronisk infektion av enterovirus, i synnerhet i allra sista delen av tunntarmen. Jag har ibland haft en rejäl smärta där som nästan påminner om blindtarmsinflammation - eller som jag föreställer mig att det känns eftersom jag aldrig haft det. Fast utan feber och den extrema ömheten.

Man kanske borde råna en bank och åka till de Meirleir i Belgien ändå för att bli ordentligt utredd…

Mmm, är positivt inställd till rån av banker när det gäller såna här ärenden… Behöver du en chaufför??

Har du nån erfarenhet av Gottfriesmottagningen i gbg? De sägs ju kunna en del om ME..

Jag kan också vara med och råna bank. Vill du ha en medbrottsling?

Förresten, vad innebär ME?

"Magsjukan" eller vad det var har i alla fall gått över, men jag har haft lite svårt att komma igen. Tror jag har ätit för lite, men har inte orkat registrera i minmat heller, så säker kan jag inte vara. Men jag har varit lite lätt illamående ibland och väldigt osugen - precis som flera andra den senaste tiden, verkar det som. Dags att gå i ide?

I morgon stundar så höstens/vinterns enda planerade avsteg. Jag ska ha mitt traditionella adventskaffe/grötlunch/glöggfest (det har vuxit mer och mer med åren), och då har jag bestämt mig för att äta en tallrik risgrynsgröt (hemkokt förstås) och en lussekatt. Kanske rentav två. Mina nybakta lussekatter brukar vara så jäkla goda! I övrigt är det mesta LCHF-anpassat, och jag har gjort mängder med ischoklad med olika smaker och egen glögg, bl.a. Jag vet att jag kommmer att få betala i minst en vecka för tilltaget, men det känns faktiskt som att det är värt det. Hoppas bara att det är så gott som jag minns det, för annars är det ju knappast värt att lida för!

Så med början nästa vecka kommer jag förmodligen att behöva lite peppning för att tända av från sockret och komma upp på den rätta vägen igen. Ska se till så att det finns mycket god mat och inget av det onyttiga kvar i huset!

Det låter verkligen mysigt med adventsbjudning. Du får gå en liten runda på slutet, innan gästerna går, och se till att de ätit upp allt det du inte ska äta själv sen. Skicka med gröt och glögg med dem..

Och vi kommer att vara redo när du ska upp på banan igen efter helgen.

Sen det där med bristande aptit, m m. Låter som om det kan vara ett datavirus - som sprids på KiF..  Borde vi varna?

Ööööörrrrkkk! Nu har jag ätit risgrynsgröt och lussekatter så att magen står i fyra hörn, bokstavligen känns det som. Jättedegklump i magen! Den stora utmaningen kommer i morgon, när jag ska tillbaka upp på spåret igen med ett berg av mumsigt matbröd och saftiga saffransbullar i huset, och kall hemkokt gröt till råga på allt elände. Får försöka styra om mig till ischokladen och de brännheta chilitryfflarna!

Men det har i alla fall varit en supertrevlig dag med nära och kära, lagom många, lagom trångt, och väldigt mysigt!

Och nu är jag helt galet törstig. Det måste vara allt vatten som håller på att bunkras upp runt vristerna, som jag förutspår kommer att se ut som fotbollar i morgon. Fråga mig igen i morgon om det var värt det här!

Var det värt det här?

Ischoklad, tänk ischoklad!

Mår faktiskt inte så pjåkigt nu, men en kvarglömd påse med lussekatter ser rätt lockande ut. Ska strax se till att äta något rejält så frestelsen minskar. Och jag tror faktiskt det var värt det. Och jag har "bara" gått upp ett kilo sen igår! Det enda småtrista är att jag dubblerade allt i lussekattsreceptet utom sockret (Freudiansk felräkning där kanske), så de blev inte riktigt så goda som de brukar. Å ena sidan kanske det var bra med mindre socker, men å andra sidan brukar jag alltid hävda att ska man äta något onyttigt ska man åtminstone njuta ordentligt av det, annars är det ju helt meningslöst.

Mumsar ischoklad så att jag snart måste göra fler, och kan inte heller hålla mig borta från chilitryfflarna trots att de blev så starka att det gör ONT att äta dem! Det är ju så himla gott de första sekunderna, innan chilin slår till!

Hur gör man de där chilitryfflarna? Tror de skulle kunna vara nått för min man.

Jag skrev ner hur jag gjorde i julgodistråden. Det knepiga är att veta hur stark chilin är, det varierar väldigt mycket. Är det ett lite svagare exemplar kanske man kan ha kvar lite kärnor och/eller det vita?

Då ska jag leta i den tråden sen!

Chili kan vara mycket lurig och jag har svårt för stark mat så jag brukar undvika det, men i choklad kan det vara en helt annan sak.

Hur går det Aniara - är du "på banan"?

Nja… Det går lite knackigt fortfarande tyvärr. Jag har ätit både ris och någon macka de senaste dagarna, och lagt på mig drygt 2 kilo på mindre än en vecka. Natten till igår jobbade jag natt, och tog det som en ursäkt för att ha med mig en macka. Och igår kväll var jag på fest hos sambons chef och lyckades visserligen undvika alla sötsaker utom en kopp glögg (vad det var i köttbullarna struntade jag i, men goda var de! ), men drack en del vin och snaps och mår inte jättebra idag…

Tänkte just när jag klev upp och vägde mig att nu får jag skärpa mig. Det är ju snart jul, och då ska jag väga mig hemma hos mamma, så att jag kan jämföra med samma våg för ett år sen.

Idag ska jag jobba igen, så jag ska se till att bara ha med mig bra mat dit. Några kokta ägg ligger kvar i kylen där sen igår natt. Hembakt bröd med Margaretas kycklinglevermousse är visserligen tokgott, men jag kan ju faktiskt äta den på ett salladsblad istället. Sen så ska jag ta med mig den sista påsen med lussekatter som ligger i frysen och bjuda kollegorna så att jag blir av med dem!

Kycklinglevermoussen är gott till allt möjligt. Jag brukar skiva squasch och bre på en rejäl laddning. Plus strimlad paprika. Oj, så gott. Funkar med kokta ägg också, som plockmat.

Spännande ditt kommande möte med gammal bekant våg…

Jag har också ätit lite friare i veckan för att "överleva" med min dåliga matlust - OK inte så fritt som du, men jag åt t ex lite lingonsylt ett par måltider, lite annat smått, samt vanliga köttfärsbiffar med bl a havregryn i. Jag har gått NER i vikt.. Helt ologiskt, men sant! Matlusten är tillbaka också, nästan helt.

Oj, nu är det tufft. Påsen med lussekatter står på fikabordet, och jag är ganska trött och en smula bakis, och det är lugnt så jag har inte så mycket bättre för mig än att gå och snegla på de gula, mumsiga bullarna som ligger där och ropar på mig… "Vi finns bara en gång om året" viskar de, "snart är vi borta - passa på! bara en…"

Ska ta och skala mig ett ägg istället!

Ååå - du är så DUKTIG!!

Åååååkeeeejjj… så jag trillade dit i alla fall och käkade TVÅ stycken. Det var ju Lucia… Klantarsle. Nu får jag lida i flera dagar till med godissuget.

Men i alla fall. NU är det nya friska tag som gäller!

Fy bubblan vad ont jag har överallt nu! Jag har lyckats hålla mig ifrån kolhydraterna sedan de där lussekatterna i förrgår, även om det poppar upp konstiga tvångstankar om att jag väl säkert skulle kunna äta lite pepparkakor eller tortellini (som jag inte ens har sett på månader, det är bara nåt jag fick för mig) utan att det skulle göra nåt. Lite mer grädde än vanligt, men inga jättemängder.

Men alla mina inflammationer är tillbaka "with a vengeance"! Knäna vägrar gå i trappor, axlarna värker och ömmar och gör det helt omöjligt att hitta en bekväm sovställning. Jag skriker så fort sambon petar på mig! Tänk att det brukade vara så här för jämnan förut!

Så nu käkar jag smör och ser fram emot att det här släpper om några dagar - hoppas jag…

Ibland är det nyttigt att påminnas om hur elendigt det var innan (LcHF). Man glömmer. Du verkar ha sett till att påminna dig ordentligt när du ändå var igång.

I ditt inlägg närmast ovan står ett ord som oroar lilla mej ganska mkt i dessa dagar: Ordet pepparkakor. Jag har nämligen en ljuvlig blåmögelost i kylen och i kombi med dessa p… skulle det hela bli .. Men jag är SÅ DUKTIG.. än så länge..

Stackare! Och dessutom  är det ju så att en del kan trycka i sig de där bullarna och INTE få ont. Håll ut, håll ut!

I natt drömde jag att jag moffade i mig en hel saffranslängd, bet och slet i den som en hungrig varg samtidigt som jag tänkte att det nog inte var nån bra idé… Jisses, det här är illa! Fast det var rätt skönt när jag vaknade och insåg att jag inte hade trillat dit igen på riktigt!

Och det gör lite mindre ont idag. Gott med bacon och smörig äggröra till frukost!

Tack för peppet. Kaisakavat, HÅLL UT! Snart är julen över och pepparkakorna borta!

Oj, det var inte så bra. Men det går snart över…

Skrattar igenkännande åt din dröm.. 

Bra att du mår bättre!!

Pepparkakor - ööh, vad är det??

Meh! Här har jag glatt mig hela dagen åt att jag knappt haft någon värk, vare sig i kroppen eller i huvudet - och så får jag migränanfall på kvällen! Det var flera månader sen sist. Grrrrrr!

Håller tålmodigt ut utan bullar…

OK, dags att uppdatera lite igen ser jag. Det gick lite halvknackigt över jul och nyår, men ingen jättestor skada skedd. Och sen i måndags är jag tillbaka på banan med båda fötterna igen! Före adventskaffet var jag nere på lägstanoteringen 91,9 kilo, efter Lucia var jag uppe på 94,5, sen har jag legat runt 93 tills nu då jag är nere på 91,9 igen. Ganska precis en månad med slutresultatet +/-0 med andra ord.

Men nu är jag hemma i mitt eget kök, och sambon är på jobbet så jag får vara ifred och laga och äta vad jag vill på dagarna, och det känns rätt skönt faktiskt. Jag har också tid och ork att registrera i Minmat igen, och det behövs nu om jag ska få ordning på det hela.

I förrgår vågade jag mig äntligen på äggmjölken men den nyinköpta mixerstaven, och det var inte så äckligt som jag fruktade. I morse provade jag det i kaffet istället för grädden (som jag fortfarande inte lyckats lägga av med utan tvärtom har konsumerat stora mängder av för att överleva helgerna), och det funkade ju bra.

Jag har märkt att jag fått i mig lite för lite mat den senaste tiden. När vi var borta hos våra föräldrar (i tur och ordning) blev det nog lite knappt, och sen när vi kom hem hade jag svårt att komma mig för med att göra och äta mat i början av dagen, så jag landade konsekvent under 2000kcal/dag - vilket jag VET gör mig trött och grinig. Men de senaste tre dagarna har jag åtminstone tagit mig över den gränsen, och i övrigt ätit ganska perfekt enligt mina bestämda mängder (<20g kh, ca 100g protein, och uppemot 200g fett).

Jag känner mig faktiskt smalare och nöjdare och har mindre värk, även om den inte är helt borta än. Få se vad som händer den här månaden!

Aniara! - Grattis till +/- 0!

Du verkar ju ha stenkoll - vilket föredöme! Även jag borde registrera i MinMat, men det blir inte av.. än så länge..

Du försöker hålla dig över 2 000 kcal. Undrar stillsamt ifall det kanske skulle vara bra även för mig.

Jag har inte heller provat äggmjölken. Tänker att det måste vara en himla slemmig konsistens.. bläääk.. Fast man vet ju inte förrns man provat. Vad tycker du nu såhär efteråt?? I kaffet?

Verkligen dags att jag skriver lite här igen! Jag kom ju som sagt tillbaka upp på banan och det gick riktigt bra ett tag, siffrorna såg bra ut både i MinMat och på vågen - var rentav nere och nosade på 89.9 en dag! Men sen har det varit stress och elände, så nu går det väl "sådär" får jag erkänna.

För en vecka sen flyttade vi till en fin nybyggd lägenhet, och jag passade förstås på att skaffa mig en riktigt rejäl förkylning (möjligen var det en släng av influensan som blev relativt mild eftersom jag är vaccinerad) med feber och hosta som var som värst själva flyttdagen och dagen innan när vi packade som värst.

När vi sen flyttat in och började packa upp och diska dammigt porslin visade det sig att vårt diskvatten rann ut hos grannen under. De har fått halva köket utrivet, men de vet fortfarande inte vad problemet är, så vi har inte kunnat använda vattnet i köket på en vecka nu. Vi diskar en del i badkaret, men det är så jobbigt att jag drar mig för att laga mat. Idag har jag bara ätit kokta ägg fram tills sambon kom hem och lagade middag, eftersom jag bara inte pallade med att diska stekpannan.

Förkylningen är på väg bort nu, jag har bara lite hosta kvar, men å andra sidan har jag haft huvudvärk och mått konstant illa hela veckan. Illamåendet blev så enormt irriterande att jag till slut började äta Mariekex i ren desperation. Det hjälpte! Åt ett paket Mariekex på två dagar och fick tillbaka lite aptit, men huvudvärken lär inte ha blivit bättre av det direkt. Så himla drygt! Jag tror illamåendet kan ha att göra med den receptbelagda hostmedicinen jag kolkade i mig to-sö.

Vikten har hoppat upp lite de senaste två veckorna förstås, men det ska man väl inte fästa så stor vikt vid (no pun intended). Ligger på runt 91,6 nu.

Så nu hoppas jag få ordning på både köket, maten och huvudvärken snart!

Aniara4 - Det är inte utan att det är rätt mycket synd om dig. Vilket strul - må stora doser ny styrka givas dig!

Kan inte huvudvärken helt enkelt ha att göra med det "ansträngande läget" som du/ni är i.

Tycker byggföretaget kunde stå för tre måltider på restaurnag per dag till er, tills de hittar felet? Torde göra dem motiverade!!

Håller med kaisakavat, tre måltider på restaurang om dagen är det minsta det kan bjuda på!

Jag tror huvudvärken delvis också kan bero på nya sängen - den är visserligen en helt underbar och dyr lyxsäng, men det tar ju alltid ett tag att vänja sig vid att sova i en annan säng. Jag är rejält känslig och har ofta värk i nacke och axlar (därav den dyra sängen), och jag har vaknat varje morgon med spända nackmuskler tillsammans med huvudvärken. Möjligen är det lite dålig ventilation i sovrummet också - jag är även superkänslig för syrebrist. Jag spekulerar i om det kan ha att göra med att ME-sjuka ofta har dålig mikrocirkulation generellt och nedsatt syresättning i hjärnan (framför allt i hjärnstammen), så jag behöver desperat allt syre jag kan få!

Nu känns det som att jag börjar må lite bättre, (bara lite stel idag!) men nu har sambon åkt dit på influensan istället och ligger och gnäller och vill ha te med honung. Jag som såg fram emot att han äntligen skulle vara hemma och hjälpa till lite…

Tre restaurangmåltider om dagen låter bra, men de skulle säkert bara skicka oss till närmsta pizzeria och knappast till fina köttrestaurangen… Däremot kommer vi att ha synpunkter på hur mycket hyra vi ska betala den här månaden!

Åh tack Aniara - Då fick jag en möjlig förklaring till varför jag jämt har lust att sova med öppet fönster, även mitt i vintern ibland!!

Och de ska visst inte skicka er till nån pizzeria! Fast om du beställer tre oxfilepizzor och äter bara det som ligger ovanpå…

Kompensation på hyran är väl ett minimikrav!! Lycka till i förhandlingen!!

Ja, nya sängar kan det ju ta lite tid att sova in. Jag köpte en ny kudde och jag kan fortfarande inte sova med den. Har två kuddar som jag säkert har haft i minst 15 år, tyvärr läcker de lite här och var så jag behöver nya, det är så svårt att hitta exakt rätt kudde. Har lite problem med rygg och nacke så jag är också lite kinkig när det gäller sovställning.

Tycker också att de borde ge er sänkt hyra, kök utan vatten är hopplöst!

Innan hade vi hus utan dusch och det var också lite jobbigt men en helt annan sak när man bor på landet och det var mitt i sommaren och sen så var det vi sjlva som renoverade med. Visserligen på grund av att det rann avloppsvatten genom taket i hallen, men ändå.

Äntligen har de lagat avloppet! Igår morse blev det klart, så äntligen kan man börja leva lite normalt igen! Om ungefär två dagar kommer jag att börja tjata på sambon om att vi måste köpa diskmaskin (min gamla bänkdiskmasking går bisarrt nog inte in i det nya större köket, så det planerade köpet av större diskmaskin har blivit mer akut), men just nu tycker jag det är sjukt roligt att diska i KÖKET!

Huvudvärken har blivit bättre, men jag har fortfarande lite huvudvärk och ont i nacken på morgonen. Tror jag håller på och vänjer mig vid sängen, och så har vi börjat ha sovrumsdörren vidöppen på natten och även öppnat dörren till badrummet där ventilationen sitter.

Långsamt återfår jag kontrollen över maten, även om det fortfarande känns lite trögt. Jag har fortfarande svårt att komma mig för med få i mig nåt på morgonen/förmiddagen, och får ibland inte i mig nåt annat än kaffe med grädde och kokosfett före klockan 2.  Igår gick jag omkring hela dagen och tyckte att allt var BLÄÄÄÄÄÄH utan någon riktig anledning. Tror jag har ätit för lite, orkar inte registrera just nu. Jag är ju också väldigt trött och slut efter flytten och flunsan, eftersom jag har ME tar det väldigt mycket längre tid att återhämta mig.

Kan berätta att telefonen äntligen fungerar, men i samma veva försvann alla tv-kanalerna. Å andra sidan fick jag äntligen ordning på e-posten - sen flytten har jag haft en gammal adress som jag bara kunde ta emot post på och en ny som jag bara kunde skicka från men inte ta emot på! Det visade sig att mitt nya hatobjekt Bahnhof gett mig TVÅ olika identiteter och inget lösenord till den andra som var den som mailen var kopplad till. Kan meddela att Bahnhof inte tycker de har något som helst ansvar för allt strul vi har haft med dem den senaste månaden eftersom de "inte garanterar några tider för genomförandet av en beställning". Jag har inte ens fått någon bekräftelse än för hela paketet som jag beställde för exakt en månad sen, utan bara en faktura för bredbandet. Det ska bli spännande att se om vi har samma uppfattning om vad som ingick och till vilket pris! Så just nu hatar jag faktiskt Bahnhof ännu mer än NCC som inte kan skruva ihop rör ordentligt!

Det här blev långt, nu får jag nog ta paus och gå och fixa mig en äggmjölkslatte med kanel! Ikväll  blir det finkött, för affären hade felmärkt ett paket entrecôte som rostbiff för 129:-/kilot, så jag gjorde mig ett riktigt fynd! (Har nästan inte dåligt samvete alls…)

Aniara - Långsamt rättar de till sig - problemen.. Tååålamod, vi vet!

Tänker på erat avloppsläckage - om det nu läckte mkt hos er, vad är det som säger att det inte småsipprar lite här och där i alla andra lägenheter..?  Sånt som inte rinner ut nånstans för det är för lite, men som istället blir till små käcka mögelhärdar..

I min lägenhet känns det jämt som om det är "luftbrist". Det finns en fläkt (på vinden troligen) i detta hus, som suger ut luft utta sjutton genom en ventil i badrummet. Köksfläkten drar också hela tiden ut luft. Finns dock knappt någon tillförsel, om man öppnar ett fönster så rusar ny luft in på bråkdelen av en sekund.

Frågade sonen (husbyggare) om detta. Han sa att det alltid byggs så/är så nuförtiden.. men att det drar lite väl mkt..

Jaha, det vill inte jag!!!  Jag behöver luft!!

Det rann inte ut alls hos oss utan hos grannen under, samt i hisschaktet visade det sig. Men vi får väl hoppas att de har lyckats bättre med de andra skarvarna!

Det där dragsystemet verkar vara standard ja. I min förra lägenhet som var byggd på 40-talet men renoverad (slarvigt!) för några år sedan blev effekten att det på vintern strömmade ner iskall luft från intagen ovanför fönstren, även om man stängde dem. Förmodligen var hyresvärden för snål för att dra på värmen tillräckligt mycket för att balansera. I sovrummet drog det halv storm rätt ner i sängen, så på vintrarna hade jag rullgardinen neddragen för jämnan och gardinerna uppvikta på fönsterhyllan så att de inte hängde för elementet utan hjälpte till att täta fönstret. Piffigt värre!

Och när man stängde ventilerna blev det jättedåligt drag både i ventilationen och köksfläkten. Ett tag prövade de att dra på fläktarna mer, men då fick gamlingarna i huset inte upp ytterdörren pga undertrycket! Jag gick alltid i fårskinnstofflor eftersom golven var kalla, och ibland med långkalsonger under mysbyxorna, så man hade ju kunnat tro att det skulle bli bra luft med så mycket drag…?

Det verkar inte lätt att bygga miljövänligt, bekvämt för de boende och samtidigt BILLIGT vilket tycks gå före alla andra hänsyn.

OK, jag tycker det är LITE freaky att en gammal kompis som just blivit medlem här omedelbart kände igen mig på min Avatar! Nog för att den är rätt lik, men den var fan inte meningen att det skulle gå att identifiera mig med hjälp av den!!!

Men den är ju så sjukt lik dig. Sedan måste jag väl erkänna att jag snokade runt lite mer efter saker som stämde innan jag vågade skicka meddelandet. Ålder, yrke, sjukdomar och sånt.

Men avataren var det första som fick mig att undra.

Hm, sist jag såg dig Aniara, så var du betydligt tjusigare än lilla damen på din Avatar, även om hon åxå är söt. Du e heller inte alls så tvådimensionell…

Sen hade du heller INTE på dig en blå t-shirt med gul anka på.. men kläder byter man ju ibland…  

Nästa gång vi ses vill jag nog se dig i den tröjan!

Hörrdu gullet!

Hoppas allt e ba fint med dig och att du hämtat dig från vaknatten! Och att ätandet gick fiiiint.

Tänkte bara att jag skulle ge dig en liten hint - tråden Minmatutmaningen - den du är chef över - den har ballat ur. Ingen av oss andra kan skriva i den, det bara blir felmeddelanden..

Och vi behöööööööööver den..

Vill du starta en ny, eller har du magiska datanördkunskaper och kan fixa den gamla..

Pleeeeeeze??

Jag har varit in i den tråden och kan inte heller skriva i den - så mitt förslag är att Aniara som är "Mamma tråd" startar en ny och sen länkar till den gamla.

Hej! Nu är det dags att prata av mig lite igen!

Jag har inte haft någon bra vecka. Förra helgen jobbade jag först natt, och sen åkte jag direkt till svärmor. Sov där några timmar på förmiddagen, och senare kom sambon och några andra släktingar till middag, och sen sov vi över och åkte hem vid söndag lunch. Förutom att nattjobbet alltid sänker mig dagen efter och rubbar mina rutiner, så blev det för lite mat (ffa för lite fett!), en del vin, och framför allt ett sött vin som jag inte alls borde ha druckit men inte klarade att tacka nej till i just det läget. Jag som alltid försöker peppa andra att inte göra saker man mår dåligt av bara för att vara artig…

Jag vet inte om det bara var helgen som ställde till det eller om jag också har pms (pga hormonspiralen har jag inte mens men förmodligen fortfarande ägglossning och därmed svängningar som kan vara lite svåra att hålla reda på), men hur som helst så har jag brottats med sötsug och elände hela veckan. I torsdags jobbade jag kväll, och på vägen hem var jag sjukt godissugen, och hade en lång brottningsmatch med mig själv framför godisautomaten när jag fick vänta 10 minuter på en tråkig tunnelbaneperrong. Jag skulle förmodligen köpt en kexchoklad om det inte var för att när jag gick vidare till en annan automat längre fram så var den två kronor dyrare där - och då slog snålspärren på! Istället väntade jag tills jag kom hem, och åt vispgrädde med kakao och kokos, men det hjälpte inte riktigt utan till slut blev det ett par Digestive-kex.

Och det minskade ju inte suget direkt.

I fredags drack jag vin, fast jag vet att det gör mig mer kolhydratsugen. Igår hade vi fikagäster, och jag hade ett litet helvete med att köpa fikabröd och låta bli det själv (orkade bara inte tänka ut nåt som jag också kunde äta), lyckades nästan med att tugga på en ölkorv till kaffet istället, men till slut kunde jag inte motstå en liten bit av det upptinade hembakta brödet, med mycket smör och salami på.

Nu känner jag mig svullen och värker här och där, och vågen bekräftar nästan 2 kilo upp. Det är BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!!!!!

Så nu när det är en ny vecka tänkte jag passa på att ha en liten omstart, skärpa till mig, börja registrera i Minmat igen, och äta som jag ska. Jag har inte ens grädde i kaffet just nu utan äggmjölk som är kvar sen igår.

Peppning, tack!

Pepp!

Är så superförkyld att det var allt jag orkade komma med.  Min hjärna sammarbetar inte alls för tillfället.

Aniara4 - Upp, upp, upp med din söta näsa!!

De två kilona är bara vatten!!! Det är härmed bestämt av mig och därför ska vi genast glömma dem!

Glömt!!!!

För mig själv finns det bara ett sätt att få det hela att funka optimalt - och det är att ha kylen laddad med massor av god mat. Att ligga steget före med matlagningen, innan hunger och blä slår till.

Hur står det till med det hos dig?

(Skickar en blomma - bild från min f d trägga - hoppas du gillar rosa)

Det där fixar du på nolltid tror jag. Jag kommer ihåg en affisch jag fick av dig när vi jobbade ihop. Det var en ful anka som sa: Var glad, deppa inte!. Kanske borde skicka tillbaka den till dig. 

Jag gick upp 2 kilo nu i helgen pga ensamhet, melodifestival och tristess men nu är ett av kilona borta på en dag bara så pepp på dig! Nu går det undan ska du se!

Nu måste jag gnälla lite igen! Det började just reda upp sig så smått efter den senaste svackan, men i helgen har jag haft födelsedagskalas och druckit en massa vin och ätit lite saker jag inte borde - inte så mycket, men idag blev det både lite kolhydratrester (köttfärsrullar i filodeg) och sen flera stycken chokladpraliner. Pralinerna var alldeles för toksöta, men jag kunde inte låta bli ändå!

Det kanske inte låter så mycket, men jag vet att det är tillräckligt för att jag ska svullna upp och framför allt få ett galet sötsug i morgon. Jag kommer att få bita ihop ordentligt för att stå emot de närmaste dagarna. Som tur är har jag en massa rester av korv och skinka och kyckling och även en del oxfilé (som råkade bli kvar i ugnen för länge och blev genomstekt ), så jag har tillräckligt att stoppa i munnen under tiden.

Så, nu går jag och lägger mig, och i morgon tacklar jag sockerabstinensen. Vilken jäkla pundare man är…

Pundare!!? Naäeru gullet - Nog är du fräschare än så!!!

Mitt recept under dylika påfrestande tider är: Se till att ha massor av gott LCHF nära till hands, ja helst mitt framför näsan. Bravo med alla de där resterna. Oj så gott!!

Du som är gräddoman - vad sägs om att göra egen LCHF-glass? Har "utvecklat" ett recept med hälften grädde hälften crfr, smaksatt med två äggulor, hackad mandel och hallon. Eller vad man nu gillar..

Har saknat dig dessa dagar - märks att du har fullt upp med annat än att hänga här med oss/mig - som inte har nåe "liv".

Jag skulle säga nåt peppande om jag inte satt här själv med käften full av sockeravlagringar.

Men, oxfilé låter inte dumt.

#135 Haha, takes one to know one!

Tack för peppet. Idag blir det till att fokusera stenhårt på maten så jag inte tappar greppet, väntar för länge och blir för hungrig, för då kommer det att bli helt omöjligt att stå emot skräpet som sambon förvarar hemma. Normalt sett rör det mig inte i ryggen vad han gömmer i skåpen, men en sån här dag vet man aldrig vad man får för sig att stoppa i sig.

Vågen bekräftar ett kilos påslag sen i förrgår, 91,1 idag (var ju nere under 89 för ett tag sen ), men det är ju bara vatten och kommer att rinna bort om en vecka ungefär.

Nu blir det kaffe och äggmjölk för att starta dagen!

Nu har jag fått ett konstigt problem. När jag tuggar ordentligt, t.ex. på en köttbit, så gör det ont runt ena ögat. Riktigt ont, nästan så jag drar mig för att äta. Det känns som att det måste vara bihålorna - men varför i fridens dar gör de ont när jag tuggar? Det har hållit på i flera dagar nu, närmare en vecka tror jag. Och jag är inte det minsta förkyld eller sjuk i övrigt, möjligt att jag känner mig lite trött och hängig, men det tillskriver jag att jag jobbade natt nyligen och det sitter i ett par dagar.

Voffor gör di på detta viset?

Hm… Tänker spontant:

- Förkylning/infektion/slitenhet som utlöser nån sorts nervöverkänslighet, nervsmärta??

(lite ME-relaterat eftersom jag inbland får väldans mysko nervont och ilningar samtidigt på helt olika ställen i kroppen.. )

Känns det mest inuti som typisk bihålesmärta, eller känns det mer ytligt - typ hud…??

- Nåt skit i nån tand/käke??

Nog kan det göra ont att tugga, när man har bihåle-skit! När jag har bihåle-skit då gör det ont överallt ovanför axlarna.. och särskilt i käkar och strålar uppåt runt ögat t ex. *nickar igenkännande*

Jag brukar aldrig ha problem med bihålorna (på mig brukar infektionerna slå sig ner i halsen istället), så jag vet inte hur det "ska" kännas… men då stämmer alltså min misstanke att det borde vara en potentiell anledning till att det strålar upp runt lgat när man tuggar?

Jag funderade också på om det kan vara nån tuggmuskel, och möjligen relaterat till att jag gjort uppehåll i Botox-behandlingen mot migrän vilket redan lett till smärtsamma muskelspänningar i nacken/axeln på ena sidan (samma sida f.ö.). En av injektionerna sätts i tinningen där käkbenen möts, så det borde kunna påverka tuggandet. Men nu känns tuggsmärtan mest inne längs med näsan, inre ögonvrån och ögonbrynet, och det känns inte riktigt som att det är det heller.

Får väl ringa vårdguiden och fråga om jag ska kontakta en läkare eller en tandläkare!

Bihålegrejjs brukar följas åt med "burkighet" i huvvet och mysko förkylningskänsla i näsans slemhinnor. Gör inte bara ont när man tuggar, utan mer som i "stunder" eller hela tiden.

Man måste inte alls vara snorig. Snora kan man göra innan - och efteråt när proppen släpper och det grönrödorangea slemmet kommer ut. I mitt fall har det delvis kommit ut genom ögonens tårkanaler en gång, t ex. Ser ganska underligt ut kan jag säga. Inte fin makeup… I min familj har bihåleproblem yttrat sig på de mest mysko vis, så inget skulle kunna förvåna mig längre i det…

Dock.. blir skitnyfiken på det där med Botox - hade ingen aning om att man behandlar migrän på det viset! Och nog låter det som en klart möjlig förklaring.. 

Spekulation från helt okunnig:

Botox=nervgift. Nerver=känsel. Botox påverkar muskelfunktionen. När du tuggar använder du muskler..

Giftet håller väl på att "släppa greppet" nu? Fast allt är ännu påverkat, så det är väl troligt att det hela "känns" på olika sätt.

Kanske har du "tuggmuskels-träningsverk"…  

Jag tog sista gången i början av december, så det har definitivt släppt nu - det sitter i ca 3 månader. Egentligen skulle jag alltså ha tagit igen för nästan en månad sen, men vi enades om att göra ett upphåll för att kolla om jag behöver det eller vad som händer utan.

Förutom de vanliga "migränpunkterna" (typ runt hårfästet plus argrynkan mellan ögonbrynen) får jag i nacken och trapeziusmuskeln eftersom jag tenderar att få nästan som krampsammandragningar i dem och då få spänningshuvudvärk och ibland även migrän pga det. Så att de musklerna nu är argare än nånsin tycker jag inte är konstigt, de är förmodligen dessutom otränade efter 9 månaders semester. Kanske är det nåt liknande som hänt med tuggmuskulaturen, att ovana muskler plötsligt slängts in i arbete igen?

Konstigt är det i alla fall!

Jo, det är mysko!

Jag vet, den "behandlande" effekten av Botoxen har säkert försvunnit, men jag tänkte: visst är det så att rester finns kvar i nervrötterna - synapserna - och kan spöka lång tid efter man slutat ta in det?? Ibland i åratal..??

Det gäller ju rester av mediciner man äter likaväl, gifter i maten, tungmetaller, med mera.. För mig tog det säkert ett par år innan jag hade "avgiftat mig" från mina SSRI som jag inte tålde. Huvva!

Men - Du har ju goda chanser att få slippa migrän, nu med LCHF. Minns att Annika sa - på konferenser i januari - att migrän är en kolhydratsjuka, som försvinner med LCHF!! Hoppas hoppas hoppas!!!

Uppdateringsdags. Den där tuggsmärtan har iaf försvunnit. Men ont i huvudet har jag haft nästan varje dag, och migrän också någon gång. Får väl se om jag tar sprutan i juni eller inte.

Annars börjar jag nästan bli less på den här viktplatån - har minskat typ 2 kilo sen nyår, men eftersom jag gick ner 17 kilo året innan kan jag leva med det. Ligger runt 90 kilo nu.

Men jag har jobbat lite för mycket, varit lite för trött och för stressad, och gjort ett par mindre avsteg under våren. Fast med avsteg menar jag saker som skulle ha varit helt normala för ett år sen i början av min LCHF-karriär, inga frossarorgier. Och för det mesta äter jag ju riktigt bra, som framgår av minmat-tråden.

När jag orkar ska jag nog göra ett nytt försök att sluta med grädde. Misstänker att det vore bra för mig av flera skäl. Det blir lätt alldeles för mycket, särskilt när jag är ute och flänger nånstans och använder det som nödmat! Men jag har inte riktigt orken och motivationen att ta tag i det just nu.

Hoppas det lossnar igen framåt sommaren!

Migränelendet - har det med ME:n att göra?

Viktplatå - hm - känner igen det - är det nåt som "går"? Jag drabbades ju i höstas och det har inte gått över än!  

Räknar helt kallt med att tappa vikt under våren, sommaren, hösten. Gör det du åxå!

Jag hoppas det börjar ge sig. I morse var jag under 90 för första gången på länge - ser i bokföringen att jag hade siffror som började på 8 (mestadels följt av en nia, men några gånger en åtta) under hela perioden 17/2 - 14/3. Trodde väl då att jag var färdig med den där förhatliga nian, men sen återkom den och fick sällskap av en etta och på gränsen till en tvåa ibland!

Som sagt, jag skyller på stress, överarbete och några knepiga sociala situationer som inte blev perfekta.

Jag vet faktiskt inte om migränen hänger ihop med ME, men det verkar rimligt eftersom båda tycks ha inflammatoriska aspekter, och dessutom finns det studier som visar att man har nedsatt blodflöde i hjärnstammen vid ME vilket borde kunna påverka. Jag tror framför allt att min "tredje huvudvärk" som känns som en egendomlig hybrid av migrän och spänningshuvudvärk, är kopplad till ME. Det är ju rent av ett diagnoskriterium "huvudvärk av ny typ, frekvens, eller svårighetsgrad" eller något sånt står det. Min "tredje huvudvärk" sitter framför allt som ett järngrepp i bakhuvud (och det är verkligen på insidan av skallen; eftersom jag har både migrän och svår spänningshuvudvärk kan jag tydligt känna skillnad), kopplat med överkänslighet för sinnesintryck och ibland illamående, och en allmänt väldigt otrevlig "bläh"-känsla.

Två saker vet jag har minskat migränanfallen, blodtrycksmedicinen och LCHF. Botox har framför allt minskat spänningshuvudvärken, men jag tror det har en viss effekt på migränfrekvensen också.

Nu ska jag fixa matlådor och göra mig redo för jobb om några timmar!